Där jag kommer ifrån pratade man inte om pengar och kanske var inte det så konstigt då mina föräldrar är skilda. Det vore kanske mer konstigt om min mamma satt och diskuterade privatekonomi med oss småglin över falukorven vid middagsbordet. Jag tror inte att det var ett aktivt val utan att det snarare inte föll sig naturligt att prata om pengar i den rådande situationen.
Alltså växte jag upp i tron att inkomst var något som gick åt under månaden, både till tråkiga och roliga saker. Jag frågade inte och ingen sa något annat. Man betalade sina räkningar och aktade sig för lån, att spara en del av inkomsten fanns inte på kartan. Men allt är relativt som bekant. Naturligtvis gick mammas alla pengar åt under månaden. Hon hade ju trots allt knappt så att det räckte, trots att vi ofta gick i ärvda plagg och åt hembakt bröd samt mat tillagad av de billigaste råvarorna. I vuxen ålder slog det mig aldrig att någon med bättre ekonomi, faktiskt gör klokt i att lägga undan lite av sin inkomst inför framtiden.
Sedan var det ju det här med pensionssparande, det hade jag naturligtvis hört talas om sedan jag börjat arbeta och börjat umgås med lite "äldre" kollegor. Det lät svårt och jag var ung. Inte var det något för mig inte. Förnekelsen satt i tills jag började leva vuxenliv på riktigt med familj och hus. Jag borde verkligen börja fundera på pensionssparande, men det lät fortfarande väldigt svårt så jag fortsatte leva i förnekelse, nu även blandat med ångest.
Många (alldeles för många) år förflöt där jag levde upp mina tillgångar, tills jag en dag lyssnade på en podd. Hela fenomenet att lyssna på poddar var totalt olikt mig så fråga mig inte varförjag fick för mig att göra det. Att jag därtill lyssnade på en podd som öppnade dörren till en helt ny värld, nämligen privatekonomi och sparande, känns så otippat att det egentligen var mer troligt att jag skulle uppfinna en tidsmaskin. Hur som haver började det gå upp ett ljus för mig. Det där med sparande behövde kanske inte vara så krångligt ändå.
Jag googlade sparkonto med ränta och öppnade ett konto, men inte förrän jag kontaktat min egen husbank och ifrågasatt varför inte de kunde erbjuda mig sparränta. Det arroganta svaret jag serverades gjorde att jag i rask takt sur-startade några olika konton på en mer generös nischbank och flyttade det lilla kapital jag hade. Nästa steg var att öppna ett Investeringssparkonto hos en nätbank som erbjöd gratis courtage vid aktieköp. Inte för att det någonsin skulle bli aktuellt för mig, but still. Jag började lite smått med att aktivera månadssparande i en handfull fonder, diversifierat skulle det minsann vara hade jag lärt mig. Jag köpte också en bok där alla nya begrepp förklarades på ett enkelt och snyggt sätt.
Döm om min förvåning när jag plötsligt, kort därpå, hade köpt min första aktie. Om jag inte minns fel var det 2 stycken Electrolux. Det var sommar, det var 2018 och jag plöjde girigt igenom den ena podden efter den andra. Investeringsglädjen växte i takt med aktieantalet, börsen steg och livet lekte. Varför, o varför, hade jag inte börjat tidigare?
Vad hände sen då? Jo, hösten kom och med den kom också r a s e t. Mina fina siffror färgades blodröda och jag förlorade all tro på mig själv. Jag höll ut, man skulle ju sitta still i båten som det heter, så jag höll ut. Men nu hade jag bestämt mig, så fort ett innehav segade sig över gränsen och blev blått igen, skulle jag sälja av det. Ett efter ett. Aktier var ingenting för mig, fonderna hade visserligen också fått sig en släng av sleven men jag var inte redo att lämna börsen helt. Det fick bli fonder för hela slanten....fast hm, investmentbolag är ju nästan som fonder. Kanske jag bara skulle köpa mig en liten Investor bara...och kanske en liten sån...och så en sån där. Det dröjde inte länge innan karusellen var igång igen och på den vägen är det.
Vad är då mitt största misstag? Svaret är självskrivet; att jag inte började tidigare. Tänk om jag hade fått stifta bekantskap med den här världen redan i tidiga år, kanske redan då jag plockade ut min första lön. Jag hade varit miljonär för längesedan, istället för att som nu (dec 2020) inte ens vara halvvägs till min första miljon.
Även om det givetvis grämer mig att jag var sen i starten, är jag ändå riktigt taggad och att det är så himla roligt är en lyxig bonus.
Up up and away!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar