Idag gjorde jag något busigt

Som framgår av rubriken, frångick jag idag mina vardagsrutiner. Jag tog en semesterdag, stannade hemma från jobbet och hade huset helt för mig själv. Syftet med min Day-Off var att jag skulle prova på hur det kändes att få ägna en hel dag åt skrivande. Jag älskar att skriva och min högsta dröm är att en dag kunna försörja mig som författare. Jo, jag inser att jag låter som en 12-åring, men jag tror att det är viktigt att ha drömmar. Både stora och små.

Så hur gick det då? Jag kan ju säga såhär, klockan går otroligt nog fortare här hemma än på jobbet. Jag hade planen klar för mig.

• 6:30 - Vakna
• 6:45 - Frukost och slösurf
• 7:30 - Skriva
• 11:00 - Joggingtur
• 12:00 - Dusch och lunch
• 13:00 - Skriva
• 16:00 - Avsluta

Visst ser det oerhört genomtänkt och proffsigt ut? Men jag har idag lyckats identifiera ett antal punkter jag måste förbättra till nästa gång.

• Sluta titta in på börsen i tid och otid (men just nu är det extremt, med börsdipp och kapital som ska placeras i rätt tid, så nästa gång ska jag skärpa mig där).
• Inte bli stående i duschen, bara för att jag är frusen (ej försvarbart ur ett klimatperspektiv).
• Inte sitta och dumglo på fåglarna vid fågelbordet utanför fönstret.
• Inte raka benen på arbetstid 

Jag fick faktiskt skrivit lite också, och jag är nöjd med innehållet. Det tog tid men jag inser att det jag skrev behövde processas, både mentalt och på skärmen. Det kändes viktigt att det blev helt rätt och att språket samspelade med texten. På det hela taget är jag mycket nöjd med min dag. Inte bara fick jag prova på att ha en skrivardag, jag fick också tanka mycket energi.

Idag valde jag datorn, men min skrivbok är finare
 så den får pryda bloggen ändå.

Väl mött!

I fäders spår- för framtids segrar

Sitter just nu med mobilen bredvid mig, spänt väntande på nästa pling. Min bror åker Öppet spår för första gången och jag har laddat ner appen för att kunna följa honom. Det är inte utan stolthet, det ska erkännas, som jag tänker på hans kämpande i spåret. Han är ingen elitidrottare. Han är småbarnsfar och motionär, men jag tror att han tycker att det är kul att utmana sig själv fysiskt ibland och han gillar att åka längdskidor på vintersemestern. Det var med det i åtanke som jag och vår pappa köpte startavgiften i present till honom, för snart två år sedan. I år blev det äntligen av och han har laddat, mer hängivet än jag hade förväntat mig, genom träning och utesluten alkohol till 100%. Det är klart att om man väl ska genomföra ett Vasalopp blir det roligare om man har gjort allt man kan, för få så bra förutsättningar som möjligt. En eloge för det! Vädret är ju en annan historia som påverkar resan med hårt underlag, men det ser soligt och fint ut på bilderna.

Jag kan bara hoppas att han får med sig positiva minnen och känslor, när det väl är över. Min pappa, som själv åkt ett antal gånger, följde med min bror upp. Som ledsagare, chaufför och mentalt stöd. Han filmade starten och skickade till mig, han menade på att det är en mäktig känsla som knappast lämnar någon, som varit med om detsamma, oberörd. Det kan jag mycket väl tänka mig, jag blev själv berörd bara av filmsnutten jag fick se.

En medioker bild från nov-15, men motivet är tidlöst!

Erkännande nummer två, som sitter lite längre in, är att jag alltid haft en önskan om att åka Vasaloppet. Om nu allt vill sig väl och min bror skulle få blodad tand och vill åka igen, så kanske, kanske jag skulle kunna göra det också. Jag skulle nog få anlita någon expertis dock, då mina knän är lite kinkiga. Jag har en konstaterad mindre skada på menisken i mitt vänstra knä, och jag är tämligen säker på att mitt högra knä inte är mycket bättre. Men med rätt träning och lite jävlar anamma, kanske det skulle kunna gå. 

Väl mött!

Stop and smell the roses - livskvalitet

Livet får inte bli en transportsträcka. Det är lätt att bli inspirerad och taggad av bloggar om privatekonomi och sparande. När man väl börjat spara pengar, börjar man leta kronor i alla vrår. Man blir snål, och det är helt okej att tänka efter två gånger innan man köper något, det är inte det jag far efter. Men man får inte glömma att leva också. Det är inte en garanti att vi får ha hälsan och uppleva vår ålderdom. Skulle jag dö innan, så vill jag ha levt ett rikt liv.

1. Javisst är det billigare att låta bli att åka och spela biljard med barnen, men det är roligt, givande och vi skapar minnen tillsammans. 
2. Javisst är det billigare att inte köpa ett mustigt Bordeaux-vin, men är det guldkanten jag vill åt så vill jag inte nöja mig med något halvgott bara för att det är snällare mot plånboken.
3. Javisst är det billigare att inte resa till London hela familjen, men se punkt 1.
4. Javisst är det gott med havregrynsgröt eller omelett, men kanske inte på en lördagskväll.
5. Javisst är det billigare att inte ha ett BookBeat-konto, men jag älskar böcker och på en månad plöjer jag 4-8 st. Utan böcker är jag inte!

Ett gott vin kan jag unna mig då och då, men hur är det med resor då? Det är en betydligt större post, men faktum är att jag reser väldigt sällan. Därför har jag gott om tid att spara ihop det som behövs. Så fort lönen kommer in på kontot dras det genast diverse summor till diverse sparande, såsom resor, nöjen och framförallt bilen. På det sättet behöver det inte bli en tung månad när bilen måste in på service eller repareras.

Med lite planering kommer man långt, även om det inte garanterar en friktionsfri tillvaro. Ingen vet vad framtiden för med sig, men jag har åtminstone säkrat upp med ett ekonomiskt fallnät som förhoppningsvis fångar upp mig om något oförutsett skulle inträffa. 

Väl mött!

Jag - smålänning?

Jag får säga att det finns många fördelar med att börja köpa aktier. Den första och mest uppenbara är att jag investerar i min framtid, jag har upprättat ett sparande. Ordet sparande i sig är nåt såpass osexigt, men jag har försökt att lägga en grund för mitt sparande genom månadssparande i ett antal fonder. Det får representera den osexiga och tråkiga biten. Resten köper jag aktier för! Yeeey! Jag shoppar och sparar samtidigt, kan det bli bättre? Svaret är faktiskt; JA, det kan ju det, och det leder oss in på ytterligare en fördel med min börshandel.

Jag har nämligen blivit mer medveten om var mina pengar går. Det i sin tur leder till att jag inför varje potentiellt köp i livet, tänker igenom beslutet en gång till. Behöver jag verkligen detta? Är det ett nödvändigt köp? Allt som oftast blir svaret nekande och jag lämnar affären med alla pengar kvar på kontot. Alltså, rent krasst, varje gång jag lämnar en butik utan att ha köpt något har jag sparat pengar. Med det sagt vill jag passa på att poängtera att jag inte hårdsparar, jag lever rätt gott också, för vem vet vad som händer imorgon? (Däremot är det förbannat surt att dra på sig fortkörningsböter. Jag har naturligtvis bara mig själv att skylla, men det är svårt att inte föreställa sig vilka aktier jag kunde ha köpt istället för de pengarna, om de nu ändå inte ska ligga på mitt konto. Så håll koll på hastigheten, folks!)

Ännu en fördel är att barnen märker av mitt intresse och blir nyfikna. Jag har lyckats få dem att inse att så fort man får en inkomst, så är det viktigt att en liten del går till ett separat sparande. Hur lite det än blir varje gång, så växer deras kapital. Nu när det har gått ett tag, tycker de att det är väldigt roligt att titta till sina pengar då och då för att se hur "rika" de är. För egen del hade jag önskat att även jag hade fått det tänket med mig redan från barnsben. Nu var jag över 35 år innan jag ens började tänka på ett framtidsspar. Små riktade sparande har jag haft lite längre (men max ett par, tre år), såsom Bilspar, Resespar och ett litet Buffertspar. Men pensionen har alltid känts svår och snårig, och har därför aldrig blivit av. Förhoppningsvis har nu barnen fått med sig en vettig grundsyn på sparande.

Väl mött!

Edsvidsleden, Trollhättan 2020-01-25

Vad passar väl bättre en lördag efter löning, än att packa ryggsäcken och ge sig ut i en blek januarisol? Planen var att komma iväg i hyfsad tid, eftersom sträckan är 13,3 km lång. Ändå tog vi inte våra första steg förrän kl.11:40 på leden. Vi utgick från Åkerström, som är den sydligaste "påfarten".

Jag har länge haft den här rundan i åtanke, på min "To-Go-List" så att säga. Men det har alltid kommit något emellan. Jag har hört gott om den, och jag kan bara stämma in i lovsången. Varierande underlag och miljö, allt i från bäckravin till hedlandskap. Nära-älven-upplevelser och motionsspår, villaområde samt våtmark och skog. Kort sagt, det finns något för alla! Ett tips kan dock vara att ta ett par rejäla skor/ kängor, för bitvis var det lite lerigt. Med tanke på årstiden är det i och för sig inget anmärkningsvärt.

Snart rast under eken

Efterrätt

Jag måste erkänna att jag gjorde en missbedömning gällande min matsäck. Jag packade bara ner en macka, visserligen en dubbelmacka på kavring men det hade varit gott med en Varma koppen som komplement. Kaffe och några chokladbitar slank också ner.

En trevlig bonus fick vi också i form av ett generöst djurliv. Vi hade turen att se både rödräv och älg. Lite nervöst var det att se älgen, men den höll till intill ett motionsspår, så den var nog ganska van vid människor. Räven uppenbarade sig inte långt från vår rastplats, den tittade på oss en kort stund som för att avgöra om vi utgjorde ett hot eller ej. Vi hann få ett suddigt foto innan han raskade iväg.

Min stegräknare på telefonen (kanske inte den mest tillförlitliga, men ändå) visade 22.600 steg när vi väl kom fram till bilen. Klockan var då 16:40 och det hade börjat skymma. Jag ska inte sticka under stol med att det var skönt att komma hem och lägga upp fötterna. Det blir definitivt en runda till så småningom, när grönskan kommit igång och fåglarna fått vårkänslor.

Väl mött! 

Vissa investeringar är bara så värda!

Jag lever i en underbar och brokig familj, där vi varannan vecka är sex medlemmar och däremellan bara två. Så intensiteten varierar från vecka till vecka, kan man milt uttrycka det. De veckor då vi har lyckan att ha våra fyra barn här, skulle jag inte byta bort mot allt guld i världen (möjligtvis choklad), men ibland skulle det vara skönt att kunna stänga dörren om sig. Om så bara för en halvtimme (och inte bara på toaletten). Vi vuxna har ingen naturlig hängplats. Soffan i vardagsrummet är belägrad, och från tv:n hörs ett ständigt brus av hysteriskt förvrängda barnprogramsröster, som får mig att bara efter ett par minuters exponering utveckla nervösa ryckningar. Visst är jag kapabel att klämma mig ner i soffan och byta kanal, alternativt även stänga av tv:n. Men då börjar barnen plötsligt intressera sig för vad jag skriver eller surfar på.
"Hur länge har du kollat på den sidan egentligen?" eller 
"Varför står det mitt namn där, skriver du något om mig?" eller
"När ska vi äta, jag är hungrig (en kvart efter frukost)?" eller
"Vem är det på den bilden, är du kompis med honom (indisk man, i traditionellt indiska kläder, i Indien som håller i, inte bara ett, utan två gevär)?" eller
"Får jag låna datorn och kolla på saker som jag kan önska mig när jag fyller år (om sisådär tio månader)?"
Vid köksbordet går det att hålla till kortare stunder, alltså mellan måltiderna, men då tillkommer mecket att flytta laptopen. Eftersom den har ca tio år på nacken, är sladden ett måste....ja ni förstår ju hur jobbigt!?! Och sovrummet har hittills inte varit något alternativ, då den enda sittvänliga möbeln varit sängen: Hej Nackspärr!

Men idag! Idag gjorde jag något craaaazy och köpte en fåtölj på IKEA. Jag hade siktat in mig på en öronlappsfåtölj i grön sammet, men blev kär i en helt annan. Jag fick plocka ner Audrey Hepburn från väggen, flytta på linneskåpet i sovrummet (åt helvete med symmetrin), omplacera en ej sittduglig stol från typ 1800 kallt och sen kunde jag trycka in min lilla fåtölj, ett litet litet bord och en golvlampa i ett hörn....och där var den. Min lilla vrå av världen. Att jag ska sitta där och bara vara! 😎

Väl mött!

Skidhyra - lättad och luspank

Januari är den fattigaste månaden för många, sägs det. Jag förstår att det lätt kan bli så, lönen ramlar in några dagar tidigare och så är det där med julklappar. Men jag skulle personligen må ganska dåligt om jag inte hade stenkoll på kulorna. En budget över julklappsinköpen är ett måste, dels för att jag vill att det ska bli hyfsat rättvist barnen emellan, men också för att det är så roligt att shoppa loss. 

Jag hade klappat mig själv på axeln efter att ha tittat till mitt "konsumtionskonto" och konstaterat att jag låg bra till, trots att det är ungefär tre veckor kvar till lön. Den axelklappen fick jag ta tillbaka fortare än kvickt, för i nästa stund insåg jag varför jag inte alls borde känna mig så nöjd med mig själv. Jag hade en liten surdeg liggandes, nämligen skidhyra och liftkort. 

Det var naturligtvis ingen nyhet, vi åker skidor varje vinter. Men någonstans hade förnekelsen tågat in och tagit över. Dels för att det är svindyrt (smart att vänta till januari också va?) och dels för att det är sååå tråkigt. Starta upp en nio år gammal dator, försöka logga in, fel lösenord, prova nästa, ok kanske stor bokstav,  nähä...behöva resa på sig för att leta rätt på facitgömman. Väl inne, ange åkare, storlek på pjäxorna? Resa på sig igen och leta rätt på måttband, papper och penna...."BARN, KOM HIT LITE!" "Nej NU, tack!" "Ställ foten på pappret, hälen mot väggen." "Ja, PÅ pappret, nej vänta nu flyttade det sig, lyft på foten igen..." "Det är ingen tävling, men ja du har större fötter än din storasyster." osv osv...

När detta väl är över, känner jag mig återigen nöjd och tämligen lättad. Luspank men lättad, för det är inte mycket som är värre än att ha saker hängande över sig. Jag är mycket medveten om att det jag just beskrivit är ett i-landsproblem, en ickefråga. Jag är privilegierad som har möjlighet att ta med mig familjen för att åka skidor en gång om året, långt ifrån alla har det och det är ingenting jag skulle våga ta för givet. 

Väl mött!