Moppehäng

Får jag lov att presentera min blåvita springare? Vi har avverkat en och annan mil i mina tonår, och nej jag är inte en tjej på 80 jordsnurr. Vi bara råkade träffas sent i denna skönhets liv. En del pottkanter har hon allt satt mig på, eftersom långa sträckor inte var hennes grej. Många är de vägrenar jag blivit ståendes utefter, medan jag väntat på att det skulle gå att få liv i henne igen. Att meka har aldrig varit och är fortfarande inte något intresse, tyvärr. Även om gudarna ska veta att det hade underlättat! Hon kom in i mitt liv när jag var 15 år. Min bästis hade en trampmoppe, Jawa tror jag att den hette och tillsammans gjorde vi landsbygden osäker.   

Så svalnade intresset och min trotjänare förpassades till min pappas ladugård, där den har stått i en herrans massa år. Tills en dag då vi återfann den under ett mysigt täcke av damm. Naturligtvis blev den glad av återföreningen och behövde inte trugas särskilt länge för att kickas igång. En välbekant doft av tvåtaktsavgaser spred sig över gårdsplanen och både jag och min man fick varsin åktur. Det bestämdes att hon skulle få följa med oss hem. Aldrig förr har så många lystna blickar kastats efter oss på vägarna, som det gjorde på den resan. Gubbarna blev alldeles till sig vid åsynen av detta nostalgiobjekt som stolt tronade på vårt släp. 

Väl hemma kunde vi konstatera att den inte hade självläkt, utan fortfarande stannade efter en stunds åkning. Min man konsulterade Google och beställde hem både kondensatormojäng och kanske någon tändspolemakapär, eller dylikt. Nuförtiden går hon som en klocka och idag fick så äntligen min dotter tillåtelse att bekanta sig med henne. De fann varandra direkt och jag är både stolt och en smula sentimental. 

Väl mött!

Det tråkiga med att månadsspara...

...är att man aldrig har likvider att ta till när ett guldläge uppenbarar sig. Som tex i börskraschtider som dessa. Jag hade lite fonder som jag hann sälja av innan det började rasa på riktigt, så där fick jag loss lite kapital att leka med. Jag är så nöjd med det, jag fick sänkt min GAV-kurs lite här och där samt tagit en liten tugga av någon enstaka ny post.

 

Det är nackdelen med att vara tråkig och månadsspara, men för rookies som jag är det faktiskt övervägande positivt att månadsspara. Jag jämnar ut inköpskostnaden genom att köpa månadsvis, då köper jag både när det är dyrt och när det är billigt. Att vara långsiktig på det viset är också bekymmersfritt, så länge jag är nöjd med mina innehav. Jag pytsar in och glömmer bort, försöker att inte läsa och analysera för mycket nyheter. Okej, nu ljög jag. Jag är alldeles för nykär för att glömma bort, jag loggar in minst en gång om dagen för att titta till mina älsklingar. Jag vill ju inte att de ska känna sig övergivna!

Och det är nu vi kommer till den springande punkten i mitt inlägg, för när jag loggar in en random dag och ser att; 

"Oh nice, den där aktien har gått ner såpass idag. Läge att fylla på?"

"Fast nej just det, jag har ju redan shoppat färdigt den här månaden....."

"Ah well, jag är ju så präktig och duktig att jag månadssparar så jag är lika glad för det ändå." (inte) 

****************************** 

Nähäpp, om man skulle ta och gå igenom sina gömmor och se vad man sälja på Tradera! :-)

Väl mött!

Mina utdelningar - so far

Eftersom jag är hyfsat ny på börsen, så har jag egentligen inte så mycket upphetsande siffror att redovisa. Men så gillar jag ju också när andra är transparenta, så då tänker jag att "Varför inte?" liksom. Okej, det är futtiga siffror men det är mina siffror, och de ska växa! Även om ingen annan har glädje att ta del av dem, kan det faktiskt vara lite kul för att för egen del logga lite statistik. 

Så i detta inlägg tänkte jag att jag skulle redovisa mina utdelningar, kanske halvårsvis, och bara totalsumman om ingen är nyfiken och vill ha mer information. Logiskt är då också att uppdatera inlägget två gånger om året. 

2018-07-13 ---> 2018-12-31 (Från start)

Avanza: 328:-

Totalt: 328:-

2019-01-01 ---> 2019-12-31 (Hela året)

Avanza: 632:-

Nordnet: 182:-

Totalt: 814:- 

2020-01-01 ---> 2020-06-30

Avanza: 1625:-

Nordnet: 1317:-

Totalt: 2942:- 

...to be continued! :-)

Väl mött!

Sova i hängmatta!

Så kom den då äntligen, min hängmatta. En månad fick jag vänta, men det var det värt. För mums vad lyxigt det var att sova i den, jämfört med att ligga på marken bland insekter och möss. Jag hade våndats lite inför själva upphängningen, försökt nöta in lite olika knopar och knutar, men när jag väl packat upp den vågade jag knappt tro att det var sant. Det såg ut att vara en grymt smidig lösning och när jag väl fick provat på riktigt, visade sig att det var just så lätt. Älskar när folk tänker till!

Jag lider lite av kontrollbehov, men vill gärna vara spontan och försöker jobba på det. En av tjusningarna med vandring är tanken på att klara sig själv oavsett vilka hinder man stöter på. Gud vad spontant och härligt! Allt jag behöver för att klara mig har jag i min ryggsäck och att skaffa en hängmatta var ännu ett steg i den riktningen, då jag heller inte behöver hitta ett tillräckligt plant underlag för att sätta upp ett tält på. Det enda jag ska behöva är två träd. Det låter ju simpelt, men så kommer jag på att "Hm, det hade ju varit smidigt att kunna trycka ner tältpinnar i marken till min tarp." Sedan tänker jag: "Hm, det hade ju varit himla käckt om det fanns en sjö intill, så att jag kan svalka av mig med ett dopp och kanske diska kåsan i." Och: "Hm, ja det här var väl ett trevligt ställe, men ingen kvällssol!" Ja, gud så spontant och härligt! Jag behöver kanske inte säga att klockan blev ganska mycket innan vi äntligen gav upp vårt sökande efter den perfekta lägerplatsen, och tog en lummig bokskog till sovrum. Det fungerade alldeles ypperligt, trots att vi fick göra avkall på både sol och sjö.

Det här kommer vi att göra om så snart tillfälle ges! 

Väl mött!

Våga vägra tacos (eller) make pie - not war!

Jag har en bekännelse och jag vet att jag står ensam i denna begivenhet. Men okej, här kommer den: Jag gillar inte tacos! Varannan helg står denna maträtt ändå på menyn, eftersom hushållet består av fyra barn och en man som definitivt har tacos bland sina top-ten på favvomatlistan. Jag drar min djupa avgrundssuck, himlar med ögonen, börjar hacka grönsaker och försöker att inte känna efter. Det finns ju trots allt människor som svälter i världen och skulle tacka sin lyckliga stjärna över att få delta på en tacofredag....eller skulle de?

Hur som haver, denna helg mäktade jag inte med ännu en tacomiddag. Allt detta jobb, för något jag värderar lägre än ett paket mellanmjölk. Så jag klistrade på mig ett käckt leende och annonserade ut att den här gången blir det en festlig tacopaj istället, jäääj! Fyra misstänksamma par barnögon riktades mot mig och ett tveksamt: "Gillar vi det? Har vi ätit det förut?" (läs: "Kommer vi överleva detta? Är det lök i?")

Ev. barnens sista måltid

Sanningen är att pajen faktiskt fick godkänt, med råge. Men jag är inte dummare än att jag begriper att detta tilltag inte kommer att fungera varje gång. Jag kom undan den här gången och jag är så mätt och lycklig. Det gäller att gripa efter varje halmstrå! Var placerar sig tacos på er Top10?

Väl mött! 

Konsten att överleva - förnekelse

Jag har bockat av en punkt på min bucket list och det är inte utan att jag känner mig lite stolt. I torsdags packade jag och min man våra ryggsäckar och drog till skogs. Det huvudsakliga syftet med vår planerade tripp var att prova våra nyinköpta hängmattor och tarpar, problemet var att min hängmatta ännu inte behagat dimpa ner i brevlådan. Skulle vi nu behöva ställa in bara för det? Vädret verkade ju bli exemplariskt och jag var inställd på en liten vandring, så varför inte passa på att bocka av en punkt på min lista "att göra innan det är försent"? Nämligen att sova direkt på marken. Visserligen på liggunderlag och under tarp, men lite utsatt är man ju ändå om man tänker på vilka besökare som kan dyka upp under natten.

Viktigt med pauser

 

Älskar leken "Gissa bajset"

 

Det tog ett litet tag innan vi hittade ett ställe som dög att övernatta på och helt perfekt var det inte heller, upptäckte vi när vi började spänna upp linor till höger och vänster. Mer plats är att föredra. Men det fick duga och detta var som sagt en testövernattning, av vilken vi skulle dra diverse lärdomar till nästa gång.

Vårt läger

Nyfikna roomies

 

Jag kan verkligen rekommendera vandring på Kinnekulle, naturen är fantastisk och varierande. För några år sedan vandrade vi hela Kinnekulle-leden, 46 km lång. Den här gången nöjde vi oss med ca 4 timmars långsamt strosande. Få aktiviteter är så rofyllt och givande som vandring, tycker jag.

Välkommen in

Hedlandskap

Gott om kalksten

Nyutslagen blom i kargt landskap

Så hur gick då övernattningen? Över förväntan faktiskt, mycket tack vare min förmåga att förneka alla former av ljud och vilka de kan komma från. Jag sov lätt och vaknade kanske en gång i timmen, men jag somnade snabbt om och drömde mycket. Min man delgav sin misstanke om att det varit möss framme, eller något annat litet djur som prasslat runt i lägret. Hellre det än grävling!

Jag längtar redan till nästa äventyr, så jag hoppas att min hängmatta kommer snart. Vad gör ni för att tanka energi?

Väl mött!

Aldrig mer kaka på kaka!

Mmmm, visst ser den god ut vid första anblicken?

Men ack så jag bedrog mig, jag blev överlistad av min kardemummakaka. Jag trodde att vi var vänner. För ungefär två veckor sedan gjorde jag nämligen min första kaka efter detta recept och den blev så grymt god. Fluffig och saftig, fin nog att bjuda vilken kunglighet som helst på. Jag som aldrig bakar annars, för är det något jag är bra på så är det att misslyckas med mjuka kakor. Min självkänsla tillåter max 1 bak/ år, läkningsprocessen är allt för krävande och jag vill skona min familj. Så kom då det förra baket och jag fick bjuda på Kakan med stort K, familjen kunde inte varit mer imponerade om jag så hade haft en halo bakom mig då jag serverade den. Jag upplevde en lycklig känsla av att äntligen ha levlat i moderskapet och jag började fundera över vad nästa nivå skulle bli. Skulle jag ge mig på att försöka pyssla med barnen? Tillverka skeva snögubbar av gamla tubsockor? Klistra fast paljetter på barnens tandborstar? Idéerna stod som spön i backen, ivrigt påhejade av min hybris.

Men en vedertagen sanning är att man ska sluta på toppen. Mitt övermod blev mitt fall. Jag fick ett sötsug i helgen och tänkte att istället för att köpa en bulle, skulle jag baka min kardemummakaka. Så jag slängde ihop den lite snabbt och schuss in i ugnen... 

45 minuter senare: Är det inte märkligt hur tung en kaka kan bli? Som för att poängtera misslyckandet i samma stund man lyfter ut den, som för att symbolisera tyngden av den stenros som slår ut sina kronblad i magen i det ögonblick man inser att någonting är fruktansvärt fel. Om ett år kommer jag att läsa detta inlägg igen och bli påmind om att aldrig ta någonting för givet. 

Väl mött!