måndag, juli 27, 2020

Ett glas rosé och lite aktier, tack!

"Swisch" sa det, men inte inte som ett trevligt klirr i mobilen. Nä, det var semestern som for förbi i en rasande fart. Jag hade visserligen bara tre veckor i år, men så var de fulltecknade också. Mycket har hunnits med, vi har;
  • gjort vår stammiscamping osäker med alla våra barn
  • vandrat i Tivedens uråldriga skogar
  • festat som tonåringar 
  • träffat vänner
  • hjälpt nyopererade svärmor i hus och trädgård
  • spelat discgolf med barnen
  • spelat vanlig (amatör)golf både med och utan barn
Med tanke på att temat för denna semester har varit mycket regn och dålig täckning på både surf och telefonmottagning, så har den ändå varit riktigt lyckad. För inemellan så har fina dagar letat sig in och förgyllt tillvaron. Bra regnkläder och pålitliga kängor gjorde väl sitt till också! ;-)

Ett stort misstag begick jag däremot och det var att tänka; "Ah semester, vad jag ska vara flitig på bloggen nu!" Big mistake! Huge! (för att helt random klämma in en filmreferens, - någon som känner igen?) För inte har jag suttit vid datorn, inte. Den har stått ihopfälld i ett hörn och kastat långa blickar efter mig, blinkat lite övergivet och då och då rusat med sin (minst) 10-åriga fläkt för att förgäves försöka fånga min uppmärksamhet. 

Mobilen har däremot fått jobba, när det väl funnits mottagning. För det är något särskilt med att sitta i lugn och ro och planera aktieköp på sommarkvällarna, kanske med ett glas kall rosé och Ahlgrens bilar. Lägga lite ordrar, för att morgonen därpå sitta som klistrad för att inte missa ögonblicket man ror hem dem. Vad har jag då köpt? Jag har fyllt på lite Axfood, Sagax, Softronic och Bonava. Sedan har jag faktiskt tagit in tre! nya poster i min portfölj; Ferroamp, Hufvudstaden och Svolder. De två första var inte riktigt planerade, men ibland händer det grejer. Svolder däremot har jag haft ögonen på ett tag, då jag varit sugen på att ta in ännu ett investmentbolag. Det känns bra i alla fall, så får vi se varthän det barkar.


Solnedgång vid Vänern

Väl mött!





fredag, juli 10, 2020

En bra dag att äga Intrum

Den omvända vinstvarningen tog mig lite på sängen, då jag gick och trodde att det var först i slutet av juli som rapport skulle avges. Så det här var en trevlig överraskning. Tyvärr betyder det inte att jag ligger på plus ännu då jag köpte in mig på relativt höga nivåer, men eftersom jag tror på Intrum så har jag tröstat mig med att "Time in market" är bättre än "Timing the market". 



Jag är dessutom ganska tung på den posten, så det här blev ett lyft för portföljen. Det brukar backa tillbaka något under dagen när det blir sådana ryck, men det lär ändå vara en gladare stämning på mina innehav när klockan slår 17:30.

Väl mött!

torsdag, juli 02, 2020

Mina barn och andras ungar?

Detta inlägg kommer by far att bli det mest provocerande av mina publicerade texter, åtminstone i vissas ögon, för jag ska ta upp en känslig fråga som rör... *trumvirvel* ...föräldraskap och uppfostran. Inte i största allmänhet utan ett mer specifikt fenomen, som jag upplever är relativt vanligt nu för tiden. Nämligen det här med att man inte vågar just uppfostra sina barn, att faktiskt uppmärksamma barnet på att det här beteendet inte är okej. Det behöver inte vara så dramatiskt, i många fall handlar det om att kommunicera och att ha en dialog med barnet. Jag nämner redan här att: Ja, jag själv har barn, så jag är ingen sådan där barnlös förstå-sig-på-are eller pensionerad det-var-bättre-förr-are. Jag är bara lite konfunderad.

Låt oss ta ett exempel som inträffar ganska frekvent i löpspåret. Det finns ett elljusspår i närheten där jag bor. Det är inte långt, kanske 1100-1300 meter kuperad terräng i skogen. Jättefint och perfekt för barnfamiljer att låta sina guldklimpar stifta bekantskap med naturen, vilket jag tycker är enbart sunt och positivt. Nu till dilemmat; spåret är en stig med ett par decimeter gräs på båda sidor, det är alltså inte särskilt mycket plats att mötas på OCH små barn flyttar oftast inte självmant på sig. Till vanligt hyfs hör att man håller varsin kant när man möts, kan jag tycka. Man visar hänsyn helt enkelt, alla har lika stor rätt att vistas i spåret. Har man barn med sig kan det vara en bra idé att samla trupperna något, om inte annat så för att skydda barnet från att bli påsprunget. Det är här jag känner att mina åsikter skiljer sig från småbarnsföräldrarnas, för det som händer är att jag får ett skevt leende och en axelryckning som jag tolkar som: "Barn! Vad ska man göra liksom, men är de inte supergulliga så säg?" precis som att det inte vore deras uppgift att göra anständigt folk av dem, medan jag får välja mellan att antingen kryssa mig genom familjen (med reducerad fart) eller avvika från stigen och springa i brännässlor eller hallonsnår. Det kan hända att barnen är skitgulliga, men jag hinner inte bedöma det eftersom jag har fullt upp med att se var jag sätter fötterna. 


Det finns många exempel på denna typen av "fri uppfostran", men jag tror att det helt enkelt handlar om rädsla. Varför skulle man annars inte vilja lära sitt barn att samverka med andra i samhället? Eller har det med den nya folksjukdomen lättkränkthet att göra? Att man inte vill kränka sitt barns integritet eller utrymme genom att påvisa situationer som de egentligen skulle behöva lära sig att hantera? Barn är av naturen självcentrerade, så att inte lära dem att det finns andra människor på jorden som man ska leva bredvid är att göra dem en björntjänst. Jag tror att det är vanligt att vi underskattar barns intelligens, att vi antingen grälar på dem eller struntar i dem, när det vi egentligen borde göra är att förklara och berätta för dem hur saker och ting fungerar. Att göra dialogen naturlig och tillgänglig i barnens tillvaro.

Väl mött! 

måndag, juni 29, 2020

Moppehäng

Får jag lov att presentera min blåvita springare? Vi har avverkat en och annan mil i mina tonår, och nej jag är inte en tjej på 80 jordsnurr. Vi bara råkade träffas sent i denna skönhets liv. En del pottkanter har hon allt satt mig på, eftersom långa sträckor inte var hennes grej. Många är de vägrenar jag blivit ståendes utefter, medan jag väntat på att det skulle gå att få liv i henne igen. Att meka har aldrig varit och är fortfarande inte något intresse, tyvärr. Även om gudarna ska veta att det hade underlättat! Hon kom in i mitt liv när jag var 15 år. Min bästis hade en trampmoppe, Jawa tror jag att den hette och tillsammans gjorde vi landsbygden osäker.   


Så svalnade intresset och min trotjänare förpassades till min pappas ladugård, där den har stått i en herrans massa år. Tills en dag då vi återfann den under ett mysigt täcke av damm. Naturligtvis blev den glad av återföreningen och behövde inte trugas särskilt länge för att kickas igång. En välbekant doft av tvåtaktsavgaser spred sig över gårdsplanen och både jag och min man fick varsin åktur. Det bestämdes att hon skulle få följa med oss hem. Aldrig förr har så många lystna blickar kastats efter oss på vägarna, som det gjorde på den resan. Gubbarna blev alldeles till sig vid åsynen av detta nostalgiobjekt som stolt tronade på vårt släp. 


Väl hemma kunde vi konstatera att den inte hade självläkt, utan fortfarande stannade efter en stunds åkning. Min man konsulterade Google och beställde hem både kondensatormojäng och kanske någon tändspolemakapär, eller dylikt. Nuförtiden går hon som en klocka och idag fick så äntligen min dotter tillåtelse att bekanta sig med henne. De fann varandra direkt och jag är både stolt och en smula sentimental. 

Väl mött!

tisdag, juni 23, 2020

Det tråkiga med att månadsspara...

...är att man aldrig har likvider att ta till när ett guldläge uppenbarar sig. Som tex i börskraschtider som dessa. Jag hade lite fonder som jag hann sälja av innan det började rasa på riktigt, så där fick jag loss lite kapital att leka med. Jag är så nöjd med det, jag fick sänkt min GAV-kurs lite här och där samt tagit en liten tugga av någon enstaka ny post.
 
Det är nackdelen med att vara tråkig och månadsspara, men för rookies som jag är det faktiskt övervägande positivt att månadsspara. Jag jämnar ut inköpskostnaden genom att köpa månadsvis, då köper jag både när det är dyrt och när det är billigt. Att vara långsiktig på det viset är också bekymmersfritt, så länge jag är nöjd med mina innehav. Jag pytsar in och glömmer bort, försöker att inte läsa och analysera för mycket nyheter. Okej, nu ljög jag. Jag är alldeles för nykär för att glömma bort, jag loggar in minst en gång om dagen för att titta till mina älsklingar. Jag vill ju inte att de ska känna sig övergivna!

Och det är nu vi kommer till den springande punkten i mitt inlägg, för när jag loggar in en random dag och ser att; 
"Oh nice, den där aktien har gått ner såpass idag. Läge att fylla på?"
"Fast nej just det, jag har ju redan shoppat färdigt den här månaden....."
"Ah well, jag är ju så präktig och duktig att jag månadssparar så jag är lika glad för det ändå." (inte) 


****************************** 

Nähäpp, om man skulle ta och gå igenom sina gömmor och se vad man sälja på Tradera! :-)

Väl mött!

söndag, juni 21, 2020

Mina utdelningar - so far

Eftersom jag är hyfsat ny på börsen, så har jag egentligen inte så mycket upphetsande siffror att redovisa. Men så gillar jag ju också när andra är transparenta, så då tänker jag att "Varför inte?" liksom. Okej, det är futtiga siffror men det är mina siffror, och de ska växa! Även om ingen annan har glädje att ta del av dem, kan det faktiskt vara lite kul för att för egen del logga lite statistik. 




Så i detta inlägg tänkte jag att jag skulle redovisa mina utdelningar, kanske halvårsvis, och bara totalsumman om ingen är nyfiken och vill ha mer information. Logiskt är då också att uppdatera inlägget två gånger om året. 


2018-07-13 ---> 2018-12-31 (Från start)
Avanza: 328:-
Totalt: 328:-


2019-01-01 ---> 2019-12-31 (Hela året)
Avanza: 632:-
Nordnet: 182:-
Totalt: 814:- 


2020-01-01 ---> 2020-06-30
Avanza: 1625:-
Nordnet: 1317:-
Totalt: 2942:- 

...to be continued! :-)

Väl mött!


lördag, juni 20, 2020

Sova i hängmatta!

Så kom den då äntligen, min hängmatta. En månad fick jag vänta, men det var det värt. För mums vad lyxigt det var att sova i den, jämfört med att ligga på marken bland insekter och möss. Jag hade våndats lite inför själva upphängningen, försökt nöta in lite olika knopar och knutar, men när jag väl packat upp den vågade jag knappt tro att det var sant. Det såg ut att vara en grymt smidig lösning och när jag väl fick provat på riktigt, visade sig att det var just så lätt. Älskar när folk tänker till!




Jag lider lite av kontrollbehov, men vill gärna vara spontan och försöker jobba på det. En av tjusningarna med vandring är tanken på att klara sig själv oavsett vilka hinder man stöter på. Gud vad spontant och härligt! Allt jag behöver för att klara mig har jag i min ryggsäck och att skaffa en hängmatta var ännu ett steg i den riktningen, då jag heller inte behöver hitta ett tillräckligt plant underlag för att sätta upp ett tält på. Det enda jag ska behöva är två träd. Det låter ju simpelt, men så kommer jag på att "Hm, det hade ju varit smidigt att kunna trycka ner tältpinnar i marken till min tarp." Sedan tänker jag: "Hm, det hade ju varit himla käckt om det fanns en sjö intill, så att jag kan svalka av mig med ett dopp och kanske diska kåsan i." Och: "Hm, ja det här var väl ett trevligt ställe, men ingen kvällssol!" Ja, gud så spontant och härligt! Jag behöver kanske inte säga att klockan blev ganska mycket innan vi äntligen gav upp vårt sökande efter den perfekta lägerplatsen, och tog en lummig bokskog till sovrum. Det fungerade alldeles ypperligt, trots att vi fick göra avkall på både sol och sjö.




Det här kommer vi att göra om så snart tillfälle ges! 

Väl mött!