Note to self - besök mormor oftare

Den här helgen har jag äntligen fått träffa min lilla mormor igen. Det är kanske inte direkt så att jag tidigare, alltså pre-Corona, har sprungit ner dörren hos min mormor, men när man inte längre får göra någonting känns det plötsligt väldigt angeläget att göra just det man inte får. 

Som när jag hade ett dåligt knä och inte fick springa i spåret, då riktigt längtade jag efter att få snöra på mig löparskorna och ge mig ut. En inte helt bekant känsla då jag tidigare fått tvinga mig ut och gärna kom på än den ena och än den andra anledningen till varför jag inte skulle behöva springa, det var för mörkt, det var för kallt, det var tisdag, jag hade hicka etc. 

Eller som när jästen tog slut i alla affärer. Sist jag bakade bröd var nog för ca 15 år sedan, men när jag upptäckte att jäst förvandlats till hårdvaluta och inte gick att införskaffa fick jag en överväldigande lust att baka rågsiktsbröd. 

När jag tänker efter så tror jag att det är ett beteende som är djupt rotat i många av oss, och jag vill nästan gå så långt tillbaka i tiden som till sandlådeåldern för nästa exempel. En röd bil kunde bli liggande i timmar i sanden utan att någon bevärdigade den med så mycket som en blick, men om ett barn fick för sig att tillslut börja leka med den fanns det plötsligt ingen annan bil som dög. Alla ville ha den röda bilen och slagsmål utbröt.

Nästa steg i tankekedjan blir att applicera detta fenomen på mina preppertendenser. Jag vill redan här säga att jag inte är någon fanatiker, för på det vi har hemma skulle vi klara oss max ett par veckor. Vi har inte ens ett dieselaggregat, men det ger ändå en skön känsla att kunna konstatera att vi skulle överleva här ett tag om krisen kommer. Jag vill inte riskera att bli utan jäst eller den röda bilen, så jag har sett till att ha det som kan behövas hemma. 

Det här blev lite av ett sidospår och jag vet inte hur jag ska komma tillbaka till mitt besök hos min mormor på ett naturligt sätt, men kontentan är väl att vi inte vet hur bra vi har det förrän någon rycker det ur handen på oss. 

Att få träffa min mormor igen blev en stor grej för mig och jag ville göra besöket speciellt, så jag gjorde en grymt god paj med kantareller, grönkål, lök och mögelost. Hon är en riktig gourmet och har klagat på att maten på boendet har blivit så dålig. Därför kände jag att det var viktigt att ge henne en god måltid, då smaksinnet snart är det enda sinnet som fortfarande är intakt. Till det drack vi varsitt glas Côtes-du-Rhône, eller nej två glas faktiskt, från en flaska som jag hade med mig. Jag hade redan i förväg förvarnat min man om att jag och mormor skulle supa oss redlösa, och att han skulle få köra hem sedan. 

Det var tydligt att hon uppskattade både besöket och maten, för hon tog om och det är ett bra betyg då hon annars numera är väldigt liten i maten. Min man fick hjälpt henne att ratta in P1 på radion igen och både bytt batteri och ställt om till vintertid på en väckarklocka som hon aldrig tittar på. Det är sådana småsaker i en annans liv att man inte ens tänker på att man gör, men för henne som inte längre kan utföra dem gäller det att passa på när vi kommer.

För egen del kan jag gå och köpa jäst så fort det finns åter i butik, men mormor kommer aldrig få tillbaka möjligheten att byta batteri i väckarklockan. Den frustration vi upplever av att hållas tillbaka av förbud eller brister är trots allt begränsad och det skadar nog inte att livet får komma ikapp ibland och påminna oss om det. För när åldern kommer ikapp är det försent.  

Pajen innan gräddning

Trevlig helg!

Demolition Girl

Få saker ger samma tillfredsställelse som att få gå loss på buskar och träd med diverse verktyg och tillhyggen. I helgen besöker vi svärmor och hon vet att det enda hon behöver göra att sätta en yxa/ sekatör/ såg/ spade/ spett i handen på mig, så har jag sysselsättning i flera timmar framåt. Det roliga med hennes trädgård är att hur många rishögar jag än får ihop, så syns inte resultatet nämnvärt. Det blir fint såklart, men av storleken på högarna att döma så förväntar man sig nästan en helt ödslig tomt där inget är högre än gräset på gräsmattan. 

Svärmor vet också att jag genomgår en slags personlighetsförändring med massförstörelsevapen i händerna, så hon ser till att hålla mig långt borta ifrån Dahlior och rosenbuskar. Resten av växtligheten är hon villig att riskera till förmån för den "hjälp" hon får, för hon inser att den sortens trädgård hon vill ha börjar kräva allt för mycket fysiskt av henne då hon inte blir yngre och starkare med tiden. Trädgården har också den fördelen att den lockar till sig ett rikt djurliv, kanske lite för rikt om man frågar svärmor som får mota bort allt ifrån huggormar till hungriga hjortar, men framför allt fåglarna trivs i all växtlighet. Jag skulle kunna ägna en halv dag åt att sitta och bara titta på fåglar, det är som balsam för själen.

Känslan av att ha åstadkommit något understryks av valkarna i händerna och träningsvärken som jag vet kommer att infinna sig imorgon, eller dagen därpå. Hemma har vi förvisso också en trädgård, men den är det mer finlir med. Typ rensa ogräs och ja, punkt! Det är sällan jag sliter så att svetten lackar och håret ser ut som ett skatbo, så när jag väl får chansen går jag all in. 

Om jag ska ge mig på att leka amatörpsykolog (vilket jag älskar), så kan jag tolka min bärsärkagång i trädgården som en kompensation för andra saker i livet som jag gärna skulle vilja rensa upp i och minimalisera. Ju färre störande moment, desto lättare att bringa ordning i kaoset. 

 

                

 

Ett gott dagsverke avslutas inte sällan med att vi delar på en flaska Prosecco i uterummet, svärmor och jag. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att livet helt klart har sina ljuspunkter.

Hoppas att även ni har haft möjlighet att ladda batterierna i helgen! :-)

Minskat amorteringen

Mitt första inlägg med min nya dator. Den kom i onsdags och jag har använt den varje dag, men jag har ännu inte vant mig vid hur smidig och snabb den är. Den medför en känsla av medvind i allt jag tar mig för. 

Nu var det var inte det jag tänkte avhandla här idag, utan det faktum att vi efter lite tvekan från min sida har valt att minska amorteringen på vårt bolån. Arvet från tidigare generationers syn på ekonomi flyter i mina ådror,

• man ska inte låna pengar om det går att undvika 
• måste man ända låna - betala av lånet så fort det bara går 

Så som ni förstår tog det emot för mig att ta detta steg, trots att jag hela tiden sett det logiska i att göra det. Pengarna gör mycket större nytta på börsen, än på att betala av ett lån på ett hus som är värt mer än vad vi köpte det för. Dessutom har vi redan betat av en del, så jag känner mig i trygg i beslutet. 

Vem vet, snart kanske jag belånar portföljen på Avanza också....? 😆 Nä, där är jag inte än. Jag måste känna att jag har stenkoll innan jag skulle våga mig på något sådant, även om jag kan se en fördel med att ge portföljen en skjuts på vägen.

Så idag har jag alltså gett mig själv en present, jag har minskat bosparandet och ökat sparkvoten för mitt månatliga framtidssparande från 22% till 26%. Varje krona gör skillnad!

Ikväll är vi bjudna på middag till min bror med familj och jag lovade att bidra med efterrätten, så nu ska jag googla smarriga och barnvänliga desserter! Det lutar åt pannacotta med hallonsås och egna blåbär!

Lånad från Recept.se

Trevlig helg!

Kostsam sjukdag

Så kom den då, min första sjukdag sedan...ja, långt innan Corona gjorde sitt intåg i vår vardag. Jag trodde inte att jag skulle klara mig såhär länge utan att snora "i dessa tider". Faktum är att jag varit friskare än någonsin, kanske tack vare att färre basilusker varit ute i omlopp för att folk faktiskt håller sig hemma i större utsräckning vid förkylningssymptom. Leve FHM!

 

Vad är då det första jag tar mig för hemma i soffan? Jo, jag sätter mig att göra en sammanställning av min totala portfölj i Excel. Jag har länge velat göra det, men inte haft vare sig tid eller ork att lägga på mitt supersega, 10-åriga vrak till laptop med endast Starter-versionen av Office. Det är som att böna och be om att få bli gråhårig i förtid! 

Mycket riktigt tar detta faktiskt halva förmiddagen och när jag ska öppna upp filen igen, efter en omstart av min trötta medarbetare visar det sig att det inte är så bara. Det framgår mycket tydligt att både dator och StarterOffice hatar mig! Tack och lov hittar jag filen igen och jag skyndar mig att ta skärmklipp som en slags pensionärsback-up. Här ett av klippen. Det känns som att det blir lättare att få en överblick med grafer, så det kommer jag nog att försöka jobba vidare med. Det blir mer uppenbart hur jag viktat bolagen och vad jag ska försöka balansera bättre. OBS! Det är helt i sin ordning att jag är så tung i Investor, det är min avsikt! ;-)

 

Eftersom jag redan nästan spolat ner datorn i toaletten 3 gånger idag, bestämde jag mig att för att investera i en ny laptop försett med Officepaketet. Det har stått länge på min önskelista, men min snålonomiska sida har hela tiden hävdat att så länge gamlingen startar så duger den. Jag väljer att se det som en investering både ekonomiskt och mentalt, eftersom syftet med den är att hjälpa mig att generera cash och mitt tålamod slipper utsättas för onödiga påfrestningar (i en perfekt värld). Datorkunskap är inte (som ni säkert redan listat ut) min starka sida, men jag slog till på en begagnad HP ELITEBOOK 745 G3. Med rabatter gick det på 5645,60:-. Jag passade även på att använda mitt Komplettkort vid betalning för att få några bonuspoäng. Nu får vi bara hoppas att den är mer samarbetsvillig än min gamla.

Nu är det faktiskt dags att sticka ut näsan i solen, det är en underbar höstdag och lite D-vitamin borde kunna skynda på tillfrisknandet. 

 Sol på er!

Mina innehav

Jag har länge saknat att inte ha någon annan än min man att prata aktier och börsen med. Så en dag ringde en väninna och frågade om inte jag kunde tänka mig att komma hem till henne för att gå igenom allt jag kan som en nybörjare behöver veta. *pressen!!!* (för att citera Bagheera: "Nåja, det går väl ganska fort!" eftersom jag själv bara hankar mig fram på nybörjarkunskaper.)

Ikväll är det dags, Proseccon ligger på kylning och jag är så taggad. Hennes man har tidigare spelat mycket på hästar och kan allt som är värt att veta om det, men tydligen har han tröttnat. Tanken är att hans nördkunskaper om V75 nu ska överföras på aktier istället. Vad kan gå fel liksom? Funkar det så kommer vi snart få gå i lära hos honom. :-)

Just det ja, mina innehav. Har länge tänkt göra en liten sammanställning och nu fick jag den sista knuffen av den eminenta bloggerskan Louise. Det blir lite smårörigt eftersom jag spridit ut mina innehav över både olika kontotyper och banker, längre fram kanske jag tar mig an att göra något snyggare!

Plus en skvätt Stora Enso på KF

KF under uppbyggnad

Trevlig helg!

Ta över gården?

Så har då dagen kommit, eller nej inte än, men datumet är bestämt. Datumet då vi ska samlas och diskutera gårdens framtid. Gården som funnits i min familj i flera hundra år och som min far bedrivit jordbruk på sedan han fått ta över den från sin far (eller eg. mor eftersom den kommer från mödernet, om man ska vara petig). En plats som är så fastsvetsad i mig att det kanske inte är helt sunt. Sedan barnsben har jag bestämt hävdat att jag ska ta över gården, men som vi alla vet är det sällan livet lyssnar och vi hamnar någon helt annanstans. 

Möjligheten för mig att rent praktiskt ta över gården är verkligen minimal, inte bara ekonomiskt utan även för att mitt livspussel skulle bli väldigt svårt att få ihop. Den insikten gör mig förtvivlad, det är ju MIN gård. Plötsligt måste jag växa upp och fatta vuxna beslut. Men vad är ett vuxet beslut? Jo, att sälja naturligtvis. Vad är då ett barnsligt och omoget beslut? Att ta över och försöka starta upp någon form av verksamhet? Att ta över och börja med självhushållning? Underbara tanke, men jag är helt okunnig så det vore att likna vid att hoppa utför ett stup. Varför, åh varför började jag inte spara pengar tidigare i livet? Eller lära mig om jord- och skogsbruk? 

Tänk om en försäljning är det största misstaget jag kommer att göra i mitt liv? Tänk om det här är min chans? Tänk om det blir mitt fängelse?

Inga beslut kommer att fattas detta datum, så mycket vet jag. Vi ska nog mest känna varandra på pulsen och skåla på min pappas födelsedag. Förhoppningsvis ha en trevlig kväll med mycket skratt, vin och levande ljus (på min gård). 

"Gamle laggårn" som pensionerades på 50-talet.

 

Har ni behövt fatta något livavgörande beslut?

Väl mött!

Bakslag

Innan jag blev snål och började peta in mina surt förvärvade slantar på börsen, fördrev jag gärna tiden med att...Gissa vad?...shoppa. Då gärna vandringsprylar, däribland braiga ryggsäckar för olika typer av eskapader. Här kan man resonera på olika sätt, antingen är det rent förkastligt att bränna så mycket pengar på materiella ting ELLER så kan man välja att se fördelen med att redan ha investerat i det som kan tänkas behövas för att underhålla ett av mina största intressen, vandringen. Jag har således allt jag behöver i dyr utrustning av bra kvalitet och behöver inte lägga en krona på mer utrustning...rättare sagt HADE. Innan igår eftermiddag, men nu är situationen en annan. 

Ja, nu piskade jag upp stämningen i inlägget. Kanske lite mer än vad som är befogat, men anledningen till det är att jag är sur. Grinig rent av, för vet ni? Jag har blivit bestulen, men låt mig ta det från början. Hela familjen skulle iväg och paddla kanot i sann von Trapp-anda för första gången. Vi var taggade och hade packat bilen full med badkläder, dotter-stekta pannkakor, fika, extrakläder och lite annat braåha. 

Vi kom fram till kanotuthyrningsstället lite tidigare än planerat, så vi beslutade oss för att strosa lite längs ett gångstråk som gick utmed vattnet för att slå ihjäl lite tid. När vi kom tillbaka till bilen 15 min senare och skulle lyfta ut vårt pick och pack, slogs vi av insikten att vårt pick och pack redan var utlyft och avlägsnat från vår tidigare låsta bil. De där första sekunderna av vantro är lätt surrealistiska, när man tittar på icke-väskorna och tittar på varandra, tittar på icke-väskorna, blinkar ordentligt ett par gånger och tittar igen. Needless to say, det hjälpte inte att blinka. Bilen var länsad och kvar fanns bara rater, ett knäckt dörrhandtag och en stark lukt av cigarettrök.

Vi valde att ställa in kanotturen, åka hem och äta hämtpizza. Resten av kvällen gick åt att klicka hem en ny mobil till ett av barnen och nya badkläder. Sammanställa en lista på stulna inventarier och maila iväg den till polisen, allt medan man försökte tackla barnens funderingar och frustration kring det som hänt och varför det finns människor som gör såhär.

Jag vet att det kunde varit mycket värre, så på något plan är jag ändå tacksam att vi kom så lindrigt undan. Eftersom vi bara skulle vara borta i några minuter och knappt skulle lämna bilen ur synhåll, fick barnen låta mobilerna vara kvar i bilen. Det betyder att dessa low-lifes fick med sig en IPhone6s, men missade två till och dessutom en IPhone8. En klen tröst, men när vi kom hem så skålade vi för att "Det som inte dödar oss, härdar oss" och skrattade elakt åt att tjuvarna inte lyckades bättre än de gjorde.

Mindre kul var det naturligtvis att beställa ny (=begagnad - tack Inrego) mobil och att bearbeta det faktum att en av de väskorna jag packat i var en vandringsryggsäck, som jag råkar hålla ganska högt. Och där knöts säcken ihop, för det är en sak att lägga pengar en gång på någonting man behöver, inte lika kul att behöva göra det en gång till för att någon tycker sig ha rätten att förse sig med saker som inte tillhör dem. Nu kan vi bara hålla tummarna för att försäkringsbolaget visar god vilja och ger oss valuta för de premier vi trots allt hostar upp varje månad. 

Har ni blivit utsatta för stöld och förlorat en kär/ värdefull ägodel?

Väl mött!