Det magiska i månadssparande

Här kommer en bekännelse. Jag har haft ett litet sorgebarn i min portfölj, nämligen Swedbank Robur Östeuropafond. Jag köpte in mig ett tag innan Corona slog till, kurvan pekade spikrakt upp och fortsatte så fram till att kraschen var ett faktum. Jag valde att kickstarta mitt sparande i fonden med en större insättning, för att sedan månadsspara kontinuerligt varje månad. Jag hade alltså gått in i fonden på en relativt hög nivå med ett högre belopp. Det kändes då som en trygg investering, och hade det inte varit för pandemin skulle nog allt gått vägen.

Raset blev omfattande för min del. Jag försökte ta det med ro och tänkte att fonden skulle hänga med när börsen vänder upp igen. Den började hämta sig en aning, men trycktes sedan åter tillbaka. Väldigt tröttsamt! Ett tag övervägde jag till och med att stoppa mitt månadssparande och avsluta mitt engagemang i fonden. Men det hade jag förlorat mycket på, så jag fortsatte envist att köpa varje månad.

Mina regelbundna köp på dessa låga nivåer lönade sig slutligen, och den svaga uppgång vi nu ser här på grafen innebär att jag idag "bara" är 3% back. Det här är nog den fond som jag är minst gift med i min fondpark, jag har till och med försökt förtränga att jag har den. När den börjat betalat tillbaka på sin skuld kommer jag nog att fundera över alternativ. 

En vassare investerare hade kanske sålt vid första uppgången, för att låta kapitalet arbeta på mer lönsamma plattformar, såsom...ja, vad som helst utom just den här fonden. På det sättet hade man kunnat ta igen en del av tappet lite snabbare. Risken med att göra så är att man aldrig vet vad som väntar bakom nästa krök. Hade kurvan fortsatt upp istället så hade det varit ett mindre lyckat beslut. 

Det här väljer jag att se som lärpengar.

Trevlig helg!
 

Hej hej, jag är ett monster!

De flesta tror inte det, men jag kan liknas vid ett väsen som vid varje fullmåne genomgår en liten personlighetsförändring. Ja, jag pratar naturligtvis om varulven. Min förändring har mer med hormoner än fullmåne att göra, men likväl förvandlas jag till något som inte borde få vistas bland folk. 

Jag har inte riktigt lärt mig att handskas med mina krafter ännu, då de är ett relativt nytt påfund i mitt liv. Det som händer är att jag blir fly förbannad och ett hårt band spänns över bröstet på mig, så att det känns som att jag bara kan andas ytligt. Minsta struntsak förstoras upp och jag har en tendens att misstolka blickar, påståenden, frågor, beteenden osv. En utskällning ligger hela tiden på pass och jag måste slå vakt om mina ord. Jag försöker dra mig undan och interagera så lite jag bara kan, men det är då jag blir ensam med mina tankar. Lika lätt som det är att explodera av ilska, är det att börja gråta och jag kan plötsligt tycka förfärligt synd om mig själv.

Mina kära kollegor känner inte till denna mr Hyde-sida av mig, men en av dem vet att jag inte är så noga med en del av hennes förehavanden, och när jag blir tyst och sammanbiten tror hon att det är på grund av att jag stört mig på något hos henne. Då blir hon istället kontaktsökande, för att "kolla läget" och eventuellt blidka mig. I vanliga fall gillar jag småprat på avdelningen, men inte när jag försöker kontrollera mitt inre monster. Det är inte hennes fel, hon kan omöjligt veta att hon leker med döden. Idag gick det bra, vi kom båda hem oskadda till våra familjer. Däremot inser jag att jag måste berätta om min mörka sida, för allas trevnad. 

Kanske skulle jag i framtiden utrustas med en varningsskylt!

Tillägg dagen efter: Jag berättade för mina kollegor om mitt högst tillfälliga humör och att om jag uppfattats som otrevlig, så var det inget personligt. Det roliga var att de såg uppriktigt förvånade ut och påstod att de inte märkt av någonting. Detta kan innebära två saker, antingen förstorade jag upp saker och ting eller så är jag alltid en bitch. ;-)

Har ni några inre odjur ni tampas med? Eller kanske ett yttre - en kollega som jag? 

Liten uppdatering

Saknar att hänga här, alltså jag tittar in då och då för att kolla läget, men jag har varit tvungen att nedprioritera bloggen. Åtminstone varannan vecka, då jag förutom jobb och plugg också har mina små finisar. Den här veckan har de lärt mig ett nytt kortspel som heter "Bubblan", sjukt kul och vi skrattar ihjäl oss. Det går ut på att den som sist sitter med uppblåsta kinder runt spelbordet, förlorar. Ni kanske känner till det? 

Utöver det har vi gått på flera PratPromenader på kvällarna. Barnen gillar våra promenader, även om jag ibland behöver tjata med dem ut. Men faktum är att dottern som pluggat på distans det senaste, nu är den som tjatar på mig. Vi flamsar och tramsar, men pratar också en del om nutid, framtid och drömmar. Jag känner mig väldigt priviligierad.

Börsen går trögt, jag är glad de dagar jag presterar som index men de är alltför sällsynta. Jag hade hoppats att rapporterna som nu avlöser varandra, skulle ge portföljen en liten skjuts. Dessvärre låter skjutsen vänta på sig, men jag tar det med ro eftersom jag tänker att det kommer att svänga så småningom. Jag passar på att fylla på och har även tagit in Kinnevik så smått igen. Jag hade den tidigt i min investeringsresa. Dessvärre köpte jag på en hög nivå och sedan sjönk den som en sten. Den låg länge och surade på botten av portföljen och när den äntligen letat sig sig upp över ytan, sålde jag mot bättre vetande då jag var så innerligt trött på den. Naturligtvis fortsatte dess resa uppåt, utan mig. Jag tog det högst personligt och har vägrat se åt aktien efter det. Nu är jag två år mognare och erbjuder Kinnevik mitt lillfinger (istället för långfingret).

Skolan är väldigt givande. Kursen har en inriktning mot journalistik och kommande vecka ska jag skriva en faktaartikel om anorexia. Jag har intervjuat två personer, en som själv har haft ätstörningar och en som idag har en 13-årig dotter som är sjuk sedan ett år tillbaka, och just nu går igenom ett h**vete. För egen del är kursen en utmaning, både att komma på uppslag till material och att lägga ribban på en lagom nivå. Men sååå roligt att lära sig något nytt!

På jobbet rullar det på, fast i uppförsbacke. Det är dock många som delar den uppfattningen och det är en liten tröst ändå. Ännu en liten tröst är löneökningen, jag landade på drygt 5%. Känns som ett rättvisande kvitto på min arbetsinsats och det är jag glad för. Motsvarande peng åker in i portföljen såklart.

Jo, det bästa av allt just nu. Jag träffade en väninna förra veckan som jag tappat kontakten med för ett tag sedan. Det ville sig inte riktigt då och jag blev ledsen och tröttnade på att försöka. Så föll det sig att hon fyllde år och jag skrev ett litet grattis på Facebook. Hon nappade direkt och propsade på att vi skulle ses. Drivet hon uppvisade då, tog jag som ett tecken på att hon var genuint intresserad av att få till en träff. Vi tog en lååång promenad och pratade oavbrutet, underbart! Och hon var noga med att boka in nästa träff på stående fot. Min bästis i 6:an! 💓

Den här veckan skulle vi för övrigt åkt på vår årliga skidresa, men i sista stund avbokade vi. Barnen blev såklart besvikna, men de förstår läget. Det här med att smittas av Corona var ingenting vi oroade oss över, eftersom vi inte hänger på after ski eller annat. Vi håller oss mest i stugan och i liftkön är det inte svårt att hålla avstånd. Det som gnagde var risken att någon skulle skada sig och behöva sjukvård. Dels vill vi inte belasta en sjukvård som redan går på knäna, med åkommor som som kunnat undvikas genom att bara stanna hemma. Och dels vill vi inte riskera att den vård vi eventuellt skulle behöva blir undermålig på grund av resursbrist. Då skulle vi bara ha oss själv att skylla. Det kändes helt enkelt inte värt det. Vi kan åka skidor nästa år, då blir det dubbelt så roligt! ;-)

Jag är glad om ni orkade läsa allt!

Trevlig helg!

Veckan som gick

Flera gånger den här veckan har jag tänkt att; Det här får jag skriva om på bloggen. Men tiden har inte riktigt velat infinna sig, då mycket annat har krävt min ork och uppmärksamhet. Därför skriver jag nu ett litet men effektivt uppdateringsinlägg, så slipper ni drunkna i text men ändå få en liten inblick i min (inte så spännande) tillvaro.

Börsen: Jag har blivit lite bortskämd med att slå index, inte mycket och inte alltid, men tillräckligt för att få känna mig nöjd. 2021 däremot har varit lite vassare och jag har underpresterat mot index alla dagar utom en, eller möjligtvis två. Egentligen gör det mig detsamma eftersom jag tror att det är högst tillfälligt, dessutom kommer snart rapportfloden igång och då lär det förhoppningsvis hända grejer, men det är ändå lite irriterande att inte ha fått en bättre start.

Jobbet: Det har varit en rätt slitsam vecka, men det som tagit mest energi var nog en konflikt som uppstod då jag tröttnade på en kollegas tråkiga attityd. Vi är två avdelningar som ska arbeta tillsammans, men det krävs transparens från deras sida och ibland uppstår frågetecken. Dessa frågetecken har en tendens att dyka upp i sällskap av just denna kollega, och när jag ifrågasätter utfallet blir det ofta lite "lilla-gumman-varning" på förklaringarna jag får. Denna dag lämnade han mig med tre märkliga påståenden och jag som inte alls är noga med att inte förstå, kände att nu räcker det. Jag tog det vidare till min chef som genast agerade. Det resulterade i att den andra avdelningen ska se över sina rapporteringsrutiner, att kollegan ska bli mer noggrann med sina siffror och mer tydlig i sin kommunikation. Jag var lite orolig att jag gjort en höna av en fjäder, men när jag sammanställer resultatet så känner jag mig ändå ganska nöjd.

Skolan: Egentligen är det bara en skrivarkurs, men det ligger något mer i ordet skola. Något som symboliserar omstart och pånyttfödelse. En ny chans. Jag har varit väldigt tydlig mot mig själv att om den här kursen tar mer än det ger, så ska jag hoppa av. Det är enbart för mitt eget höga nöjes skull som jag går kursen och om jag märker att jag inte mäktar med allt, får jag lov att sluta utan att förebrå mig själv. Första veckan är nu avklarad och första uppgiften inlämnad. Det har inte tagit så mycket av min tid i anspråk, men jag misstänker att detta var en mjukstart. Jag känner mig taggad till tusen och förra helgen möblerade vi om i källaren så att jag har fått en egen liten skrivarhörna. Nu väntar jag spänt på responsen av min inlämning och nästa uppgift.

Fågelnörderi: Ja, ni läste rätt. De senaste åren har jag utvecklat ett intresse för fåglar, då främst småfåglar. Vi är hängivna fågelmatare och jag kan sitta hur länge som helst och titta på livet runt fågelbordet. En fågel jag dock har saknat är domherren. Jag bor inte särskilt långt från skogen, men jag misstänker att domherrarna är lite för lata för att ta sig till just mitt fågelbord ändå. Så kom kylan och temperaturen letade sig ner mot -14. Med kylan kom också, till min stora lycka, äntligen domherrarna. Wi-huu! :-) Vi har däremot gott om koltrastar och imorse, innan det ljusnat ordentligt, slängde jag ut ett gammalt äpple för att de skulle ha något att kalasa på. Döm om min förvåning när det istället kom ett gäng sidensvansar och glufsade i sig äpplet. De har aldrig besökt oss tidigare, mig veterligen, och det har jag inte heller vågat hoppas på. Koltrasten som fick sitta i busken och avundsjukt titta på hur äpplet försvann bit för bit, var inte lika imponerad. Kronan på verket var att jag äntligen fick se en strömstare för första gången i mitt liv. Ja inte hemma vid fågelbordet naturligtvis, men vi var ute på en dagstur igår och plötsligt fick min man syn på den vid ett vattendrag. Det är en ganska oansenlig fågel men eftersom jag inte sett den förut hade jag svårt att slita mig, vem vet när nästa tillfälle ges?

(Fotokvalitén lämnar en del att önska, tyvärr.)

Det var lite om min vecka och lite nörderi, har ni något nördområde?

Trevlig söndag på er!

Sparkonto vs Sagax D?

Jag är ingen anhängare av Placeras forum, men ibland glider blicken över den lilla rutan när jag är inne och kikar på någon specifik aktie. Igår var jag inne på Sagax D, som är ett litet innehav i min portfölj. Jag märkte att min blick drogs som en magnet mot ett påstående i forumsrutan, jag minns inte ordagrant hur det lydde men ungefär något i stil med; "Jag har alla likvida medel i Sagax D".

Som den ängsliga småsparare jag är, tokdissade jag uttalandet och placerade upphovsmannen snabbt i facket för galningar. Det är ju bland det första man får inpräntat i skallen när man börjar hänga på börsen, att aldrig investera om du räknar med att vilja använda pengarna inom en 5-årsperiod. 

Fast sedan började nästa tankevarv. Sagax D är ingen vanlig högriskaktie. Inte bara är den väldigt stabil, den delar dessutom ut en hyfsad direktavkastning. Vilket betyder att om du har pengar där är risken relativt liten att du förlorar dem på en kursnedgång, och om den skulle dippa något så kan det kompenseras genom den DA du får.

Om vi för skoj skull förutsätter att kursen förblir oförändrad, innebär det att du istället för en sparränta på 0.70%, som ju är en ganska representativ siffra för ett valfritt sparkonto utan bindningstid, får en sparränta på 6,40%. Plötsligt låter det inte så galet längre.

Nu kommer konsekvenstankevarvet. Fast då får du ju en skev portföljbild, vill du stå för den positionen? Å andra sidan tror du uppenbarligen tillräckligt mycket på aktien för att våga pytsa in medel som annars bara tar upp plats. Sedan har vi courtaget vid alla köp och sälj, så den uppskattade sparräntan blir naturligtvis lägre än just 6,40%.

Det går uppenbarligen att vända på ett mynt hur många gånger som helst. För mig var idén intressant, speciellt eftersom jag redan har valt att ha aktien i min portfölj. Men vilka andra aspekter finns det att ta hänsyn till? Skulle ni kunna tänka er denna form av "sparkonto", är det kanske till och med ett vanligt förekommande fenomen eller är det ren galenskap?

Trevlig helg!

Uppdaterad portfölj, dagen till ära!

Tjoho, idag fyller bloggen 1 år! 
 

Det var inget självklart beslut att starta en blogg, för vad hade egentligen jag att komma med? Vem skulle ha intresse av att läsa det jag skriver om? Jag som dessutom mår mentalt illa så fort jag får se ett troll i ett kommentarsfält på någon random sida, skulle jag verkligen utsätta mig själv för att risken att behöva bemöta den typen av kommentarer?

Med facit i hand, såhär ett år senare, kan jag säga att det har varit väldigt givande. Delvis genom skrivandet i sig, men främst genom kontakten med er som läser. Det var en oväntad bonus som jag inte hade vågat räkna med om jag ska vara ärlig. Ni har verkligen berikat och kryddat min tillvaro, på ett sätt som jag inte ens visste att jag behövde. ;-)

Mitt börsår var rätt okej, trots att det såg rätt illa ut i våras. Jag har tryckt in lite pengar då och då utöver mitt månadssparande. Utvecklingen på Avanza landade tillslut på 22,38% och jag kan tacka ZignSec för deras uppgång i aug-sept. Jag går nu in i 2021 med en portfölj på 314 000 kr och tidigare satte jag ihop en sida med Mina Sparmål, för att ha något att jobba mot. Jag är precis i början av min investeringskarriär, men jag är mer taggad än någonsin. Varje krona räknas!

Tack till er alla som tittar in och läser, utan er hade det inte varit lika roligt!

Häng själv!

När umgicks du med dig själv sist? Alltså inte bara tog en promenad med en ljudbok i öronen, utan verkligen tog dig tid att lyssna till dina egna tankar?

Jag har blivit väldigt dålig på att göra det. I min iver att lära mig nya saker och söka efter andra infallsvinklar på livet, har jag glömt bort att ta in mina egna reflektioner. Jag har av misstag blandat ihop företeelserna att få vara ensam och göra vad jag vill med att få vara ensam och umgås med mig själv. Jag har tänkt att det är ungefär samma sak, men så för ett tag sedan insåg jag att trots all tid jag fått lov att spendera i min ensamhet kände jag att jag aldrig hade tid att tänka. Jag kände mig frustrerad och nästan lite vilsen.

Det var då det slog mig, oavsett om jag var ensam eller inte så fyllde jag min tillvaro med intryck, ofta i form av ljudböcker eller social media. Jag gav inte mina egna tankar utrymme. Problemet låg inte i att jag fick för lite tid för mig själv, det låg i att jag trots allt fick en hel del tid men förvaltade den fel. Hur ska jag då kunna utvecklas? Hur ska jag kunna hinna bearbeta allt jag försöker trycka in i min hjärna om jag inte ger mig själv chansen att processa det?

Jag brukade trycka igång ljudboken så fort jag fick en stund över och missförstå mig inte, det var för att jag verkligen älskade att lyssna på mina böcker, men nu insåg jag att en viss måttfullhet kanske är att föredra. Likt vilken annan avvänjning som helst började jag därför lite försiktigt att ersätta ljudbokstiden med tystnad och jag tänkte att morgonen egentligen borde vara en bra tid för just detta. Jag ska erkänna att jag i början tyckte att det kändes lite tråkigt att inte få fortsätta lyssna där jag slutat kvällen innan, men snart insåg jag att tankarna började komma igång av sig själva och att jag hade utbyte av mitt eget sällskap.

Jag får många insikter och "Aha-upplevelser" av att lyssna på ljudböcker, men de styrs ofta av det jag lyssnar på för stunden. I en skog där allt som hörs är fågelkvitter och ljudet av mina egna steg, vandrar tankarna lika fritt som jag. De finaste ställena hittar man oftast när man viker av från stigen och vågar utforska ny mark. 

Ser ni alla tankar som virvlar runt här?

Trevlig helg!