Tillbaka till skolbänken

Jag ska erkänna att jag inte var särskilt studiemotiverad när jag gick i gymnasiet. Jag kan verkligen ångra vissa val jag gjorde då, för de har jag fått betala för nu i vuxen ålder. Med råge!

Då och då har jag drabbats av lust att läsa vidare, men jag har alltid hindrats av att jag inte har grundläggande behörighet. Det är så oerhört frustrerande och en aning pinsamt. Det har alltid slutat med att jag ilsket har slagit ifrån mig och sett mig själv som ett offer. Ett offer av mina egna omogna beslut, naturligtvis.

Men tack vare den skrivarkurs jag nu går, har jag fått blodad tand och jag är så sugen på att bryta mig ut från mitt egentillverkade fängelse. Jag ska läsa upp mitt betyg. Det bästa är att det bara är ETT ämne som jag MÅSTE läsa, så det betar jag av först. Jag måste upp i ett visst antal poäng, men jag får välja kurser helt själv. Jag plockar russinen ur kakan, vilket betyder att min studieplan kommer se ut såhär:

• MÅSTE-kursen 50p
• Psykologi 1 50p
• Psykologi 2a 50p
• Textkommunikation 100p
• Entreprenörskap 100p
• Filosofi 50p (reservkurs)

Tjohoo, jag är så jäkla taggad! Måtte jag bara orka...

Ett vet jag säkert och det är att jag kommer att vara en pissjobbig mamma, som lägger sig i sina barns skolgång. Jag tänker däremot inte ha orimliga krav, men godkänt i alla ämnen och ett slutbetyg ska de kunna leverera. Eftersom min dotter redan bestämt sig för att hon ska bli rik, borde det väl inte vara så svårt att sälja in? ;-)

Har era vägar varit spikraka i livet, eller mer krokiga med återvändsgränder och broöppningar?

Familjehemligheter

Här kommer en liten uppdatering angående min skrivarkurs. Än så länge har vi fått lära oss att skriva presentationer, personporträtt, faktaartiklar, reportage och dessutom har vi fått ge varandra konstruktiv kritik. Det är så himla roligt och jag älskar allt med det!

Nästa uppgift är att välja ut en händelse ur vår släkts historia, och skriva en rafflande inledning som ska fånga läsaren. Behöver jag nämna hur grymt taggad jag är? Kruxet är bara innehållet. Jag har nämligen en bra story som vill bli skriven, men det är en välbevarad hemlighet. Än så länge. Händelsen inträffade för snart 100 år sedan, men det finns en person som fortfarande är i livet och i högsta grad drabbad av de konsekvenser som händelsen förde med sig. 

Att lyfta fram hennes hemlighet i ljuset, känns onekligen som ett svek mot henne. Samtidigt som även jag själv ingår i den historien, några generationer senare. Jag har kommit fram till att jag trots allt kommer att använda stoffet till min skoluppgift, eftersom den inte kommer att publiceras någon annanstans än i klassrummet. Hon kommer heller inte få reda på att jag är och rotar i hennes ursprung.

Det tog alltså inte lång tid innan jag stötte på det som jag har förstått att många skribenter slåss emot, nämligen moraliska dilemman. Jag älskar varje utmaning som kommer i min väg, och för varje ny insikt känner jag mig både rikare och starkare.

Jaha, det var veckans Halleluja-inlägg och som ni märker är jag totalt hjärntvättad.

Trevlig helg!

Ett radikalt beslut - nu avvänjning

För ca 1,5 år sedan, skaffade jag ett konto hos BookBeat. Sedan dess har jag plöjt igenom hundratals och åter hundratals med titlar. Så fort en bok har tagit slut, har jag snabbt övergått till nästa. Böckerna har varit mitt sällskap under såväl löprundor som promenader, vilket jag också rättfärdigat mitt konsumerande med. För det bör också nämnas att många av dessa promenader kanske inte hade blivit av, om det inte hade varit för en nära förestående mordupplösning eller nyfikenheten över huruvida miss Bennett får sin mr Darcy eller inte.

För att ytterligare bekräfta behovet att behålla BookBeat, har jag dessutom varvat nytta med nöje. Mellan deckare och drama, har jag slängt in diverse "How-to"-böcker. Både inom personlig utveckling, och hur man lär sig att investera smart, för att ge några exempel. Allt som allt bedömer jag att det har varit en väl värd investering att ha en ljudbokstjänst, så varför säger jag då upp den?

Jag är stressad! Utan att egentligen kunna skriva under på något konkret symptom, för jag har faktiskt ganska gott om tid. Det handlar snarare om hur jag förvaltar den, jag har tidigare skrivit om detta fenomen. För utöver det jag fyller min tid med, finns det ytterligare sysselsättningar jag vill ägna mig åt. Jag vill tänka egna tankar. Jag vill lyssna på poddar. Jag vill läsa fysiska böcker, gärna av den typen som inte kommer till sin rätt i uppläst version.

Allt kan dock inte skyllas på ljudböckerna, det ska poängteras. Det är faktiskt så att jag också lätt hamnar i soffan på kvällarna, bredvid min man. Jag sitter förvisso ofta med datorn, men tv:n står alltid på. Och vi lirar inte bra med varandra. Naturligtvis finns det program som jag uppskattar, men oftast stör den faktiskt. Så många timmar som jag skulle kunna utnyttja bättre, har gått förlorade tack vare tv:ns brus. Men det är trots allt en form av avkoppling, så jag har inte velat göra avkall på det. Däremot kanske det blir nästa steg, att planera lite bättre. Om jag har någonting jag behöver göra, ska jag inte sätta mig soffan av rent okynne. 

Jag tror som sagt att jag har gott om tid, men jag har varit för lat för att prioritera rätt. Nu börjar jag med att säga upp ljudböckerna, för att istället botanisera bland intressanta poddar. Så får vi se hur långt det räcker. 

Det pratas mycket om att rensa ut, och jag gillar det. Jag tänker att även detta är en form av utrensning, av outnyttjad tid. 

Glad Påsk på er därute!

SPAC - Börsens svar på Idol

Första gången jag stötte på begreppet SPAC var på #uppesittarkväll, hos Omni Ekonomi med Niklas och Albin, förra månaden. Det var för övrigt första gången jag tittade på det och jag blev positivt överraskad. Jag trodde inte att det skulle vara någonting för mig, men det var faktiskt...trevligt. Jag tittade visserligen i efterhand på YouTube, så jag missade möjligheten att delta genom att livetweeta men det kändes inte heller så viktigt. Det var bara kul att slökolla och upptäcka att det går ganska bra att hänga med, trots att jag inte är någon börsnörd.
  

Nu kom jag visst ifrån ämnet lite. SPAC alltså, står för Special Purpose Acquisition Company och om vi tittar på Sveriges första SPAC som släpptes 25/3-2021(historiskt?), så drivs den av investmentbolaget Bure. Syftet med en SPAC är att hitta ett lovande, men onoterat bolag och helt enkelt hjälpa det att bli börsnoterat. Som investerare kan man teckna andelar, i nämnda fall för 75 kr/ st. För dessa pengar, tillsammans med en egen satsning, kommer sedan Bure att söka med ljus och lykta efter ett bolag att investera i. Detta sökande sker under en tidsbegränsad period, och skulle inget bolag hittas i tid, kommer pengarna betalas tillbaka till investerarna. Idag är det Bures egen VD Henrik Blomquist som fyller "platsen" i väntan på prospektet med stort P, sedan lämnar han över till det nya bolagets VD. Det bör också nämnas att det även ska röstas när ett bolag har hittats, huruvida ägarna tror på det eller inte.

...lite som Idol kanske? Man söker efter nästa nya stjärna, där tv4 är finansiären.

Jag tänker att det här egentligen är en ganska stor grej, men jag har inte hört/ sett någon nämna SPAC:ar alls. Är det en död marknad, eller hänger jag bara för lite på rätt forum? Är det någon som har några tankar kring fenomenet?

Trevlig helg!

 

 

Ratade Ratos

När jag började min resa inom investeringar, förstod jag ganska snabbt att Ratos också gjort en resa. De hade gått från att vara ett välrenommerat investmentbolag, till något som kunde liknas vid en tågkrasch. Deras storhetstid ser ut att varit mellan 2007-2011, bortsett från den obligatoriska 2008-dippen. Sällan hörde man något gott om dem, fram till ganska nyligen. Pinsamt nog minns jag inte var och när eller ens vem, som tog upp den före detta heta potatisen.

Jag måste erkänna att jag blev nyfiken, när jag hörde att denna illa omtyckta aktie, nu kommit i nytt ljus. När jag tittar närmare på den, tycker jag att deras investeringar ser intressanta ut. Däremot tycks det som att de befinner sig mitt uppe i en tvist angående tidigare inlösen av preferensaktier. Vad det skulle kunna få för konsekvenser för aktien, har jag ingen koll på. 

Jag bestämde mig för att ta in en liten bevakningspost på Ratos, kanske håller trenden i sig. Vem vet? 

Har ni några erfarenheter av Ratos?

Samtal med en präst

Inför ett reportage som jag ska skriva, behövde jag göra lite research. Eftersom temat har med kyrkbesök och tro i pandemitider att göra, bokade jag således in mig på en fysisk gudstjänst och paxade även prästen efteråt för att få ställa lite frågor.

Jag har alltid tyckt om kyrkor, både ut- och insidan av dem. Det är något visst med att träda in i en gammal kyrka och det är svårt att förbli oberörd. Främst är det nog tanken på alla andra människor, vars fötter trampat på samma golvplankor som jag själv står, vars sorg och förtvivlan fortfarande sitter i väggarna, vars hopp och förväntningar ännu återspeglas i fönsterglasen. Det gör mig medveten om min egen sårbarhet, men också om den gemenskap som i alla tider länkat samman människors liv. Det finns mycket med kristendomen, ja egentligen med religion över lag, som jag inte kan förlika mig med. Faktorer som trots allt oåterkalleligt drivit in kilar mellan mig, och en tro på en enda allsmäktig gud. 

Med det sagt vill jag ändå berätta hur mycket energi jag fick av att prata med prästen. Jag fick ställt mina frågor och jag fick också mina svar, men utöver det svävade vi iväg lite. Vi pratade bland annat lite om människors föreställning om hur präster är och varför det kan vara så. Jag nämnde att det kan vara lättare att känna sympati för en präst som röker och dricker, eller på annat vis beter sig som folk. Han berättade lite fnissigt att han blev as-cool i femteklassarnas ögon, när det framkom att han svor som en borstbindare. Vi vill alltid nå fram till andra, men det är inte alltid vi vet hur vi ska gå tillväga.

Det är väldigt sällan man får tillfälle att sätta sig och prata med någon som har så vitt skilda åsikter eller värderingar från en själv. Men när man väl gör det, så inser man att vi i grunden ändå är ganska lika. Jag kunde inte med att lägga rabarber på mer av hans tid när mina frågor hade tagit slut, men jag hade kunnat sitta och diskutera tro i många timmar till. Dessutom kändes det som att även han hade haft utbyte av vårat samtal.  

Gå i frid!

Att nå fram

Jag brukar, kanske lite naivt, tänka att man kommer långt med sunt förnuft. Men det är lätt att glömma att sunt förnuft är något vi alla tycker att vi är utrustade med, så hur kan det då skilja så mycket på oss, våra värderingar och prioriteringar?

Svaret ligger delvis i att vi kommer från olika bakgrund och dessutom påverkas av andra människor i vår närhet. Vi är olika, så är det och det är en bra grej. Men det finns vissa områden som är bra att prioritera, för vår egen skull. Så som hälsa, relationer och inte minst ekonomi. 

De flesta av oss gör medvetna val, baserat på vad som är viktigast för oss. Oftast är vi tillräckligt bra på att bedöma vad vi behöver prioritera för att få ut så mycket som möjligt av livet. Men det finns också en liten klick människor som lever i förnekelse. Nedan följer en beskrivning av en sådan person, jag kallar henne P.

P bor i en hyresrätt med sin man och två små barn. De vill helst kunna köpa ett hus, men de dras samtidigt med en skuld på ca 200 000 kr. Vad köpte de då för dessa lånade pengar, kan man undra? Nja, det är inte helt lätt att svara på. Först behövde de pengar för att de skulle flytta till en ny stad, alltså flyttfirma, flyttstäd och flyttkartonger...och några dubbla hyror. Sedan behövde de köpa än det ena och än det andra, men ingenting av vikt eller andrahandsvärde.

Min egen kompis A, som i sin tur är kompis med P, försökte få P att förstå att det kanske är bäst att försöka betala av sitt lån innan de går till banken. Men P slår ifrån sig och menar att det säkert löser sig, det gör det ju för alla andra. I nästa andetag beklagar sig P över att de nästan inte har råd att åka på semester heller i sommar. A föreslår att man kanske inte måste göra något som kostar en massa pengar, fri-camping eller dagsutflykter med glass. Men det duger bara inte, anser P. 

Det finns väldigt mycket mer att berätta om P, och det är svårt att på bara några få rader beskriva hela hennes komplexa person. Hon har inte haft en lätt uppväxt och de avtryck det satte i henne, ledde till att hon träffade en man som hon följer blint. Även om A skulle nå fram till P för ett ögonblick, skulle det vara som bortblåst i samma stund som hon återförenades med sin man. Som hon ju lever med 24/7.

Det ligger en oerhörd frustration i vetskapen att man skulle kunna hjälpa en person, om hon bara var beredd att ta emot hjälpen. Det blir extra frustrerande då P dessutom klagar över sin tillvaro ibland, men vägrar att se vad hon skulle kunna göra för att själv förändra sin situation. Det här exemplet handlade om just P, men jag har egna exempel på det här fenomenet så jag antar att det inte är helt ovanligt. 

P tycker antagligen att hon använder sig av sitt sunda förnuft och det är det som är så skrämmande. Mitt eget sunda förnuft vill skaka om henne, få henne att förstå. Men det går ju inte att banka in vett i någon, tyvärr. Det riktigt kliar i fingrarna på mig att få gå in och göra upp en ekonomisk och psykologisk plan, à la Lyxfällan.  

Jag är så fascinerad av att vi människor är så olika och även tolkar samma saker på olika sätt. Det är inte konstigt att det blir missförstånd ibland. En sak som är självklar för mig, är inte alls självklart för någon annan. Dessutom...VEM HAR RÄTT?

Nu tar vi tag i en ny vecka!