Intervjutider

Jag har överlevt första arbetsveckan. Kanske hjälpte det att den var endast tre dagar lång och veckan som följer är fyra. En långsam upptrappning och snart är midsommar här. Sedan väntar semestertider och jag har ca fem veckor inplanerad ledighet.

Jag har varit på en intervju som kändes jättebra. Eller ja, jag märkte att mina begränsade erfarenheter inom offentlig sektor hamnade i strålkastarljuset. Men fasen vad jag hoppas att man ger mig chansen att komma in i det. Själva samtalet var väldigt trevligt och drog till och med ut på tiden, det borde ju vara ett gott tecken. Besked ska komma nästa vecka huruvida jag går vidare eller ej.

Ännu en intervju på torsdag, så nu ska jag "plugga" på inför den i veckan. Alltså snälla universum, något av dessa jobb borde jag väl kunna få?

Vad händer annars då? Jomen nu var det ett tag sedan jag fick mysa med vår lånehund, men igår sågs vi en stund under en studentskiva. Så mysigt och hon var så tjock, påminde faktiskt lite om en gris. Vi får verkligen hoppas att det är ett redigt gäng valpar i magen! Det borde vara ca två veckor kvar till nedkomst, plus minus några dagar. 

Apropå lånedjur så är nu min medryttarhäst friskförklarad efter att ha dragits med hälta på tre ben. Rehabiliteringen har varit lång, men äntligen kan vi sträcka ut i en ordentlig galopp. Träningsvärken kom som ett brev på posten, tjohej!

Jag har under flera år nu konsumerat ljudböcker, en fantastisk lösning för oss som inte har ro att sitta och bläddra i en bok. Nu börjar jag se fram emot nya tider, då studier och jobbsökande inte ska ta all min tid och jag kan sätta mig i soffan på kvällen och verkligen läsa. Vilken bok ska bli min första, tro? Det finns ju böcker som inte alls passar att lyssna på, men just nu kan jag inte komma på en enda. Nå, det om något är väl klassat som ett lyxproblem?!

Imorgon går vi in i sommarens första kalendermånad, det firar vi i vanlig ordning med en skvätt regn!

Ha en fin vecka!

Back on track

Nyligen hemkommen från en liten tripp med husbil. Trogna läsare med bra minne kanske minns att jag nämnt att efter min examen skulle vi hyra husbil och dra iväg på en liten roadtrip. Det blev en mycket lyckad liten resa, dock något kortare än planerat. Då ska också nämnas att vi inte hade mycket till plan, vilket gör det lättare att vara spontan. Vårat första stopp blev Hornborgasjön och där hade vi det så bra att vi stannade en extra natt. Sedan bar det av till nästa fågelsjö på andra sidan Vättern, nämligen Tåkern. Också trevligt. Utan att vara särskilt pålästa på fåglar kom vi ändå upp i drygt 60 arter. Nördigt och härligt.

En sväng blev det också till Vadstena och därefter Bergs slussar. Vi avslutade med Flygvapenmuseet i Linköping innan vi drog oss hemåt igen. Det var en perfekt liten tur, som hade kunnat vara ännu lite bättre om inte maken dragit på sig feber och bihåleinflammation. På hemvägen funderade vi på om husbil var något för oss, för det är fantastiskt mysigt och frihetskänslan infinner sig direkt. Lukten av gasol och ljudet av vattenpumpen för mig tillbaka till min barndoms somrar, då vi fick följa med mormor och morfar på husvagnssemester till västkustens alla pärlor. Men att äga en husbil, nja, jag vet inte jag. Mycket pengar och säkerligen en hel del jobb, nja, jag vet inte jag. Bättre då att hyra någon vecka om året, helt bekymmersfritt.

Hur det gick med min examen? Jomen tackar som frågar, det gick faktiskt över förväntan bra. Jag fick till och med applåder efter mitt anförande, samt tre hedersutnämnanden på examinationsmiddagen. Fruktansvärt, pinsamt och roligt. 

Så nu har jag en utbildning. Jag är utbildad. Jag kan någonting. Jag önskar att jag trott det om mig själv tidigare i livet. Inte bara för karriären, snarare mer för min självkänsla. Jag har fullföljt och klarat av någonting som varit utmanande på många sätt, och jag gjorde det bra. 

Nu ska jag bara ha ett nytt jobb också. På måndag går jag tillbaka till mitt gamla jobb och jag hoppas att jag står ut. Hoppas att jag klarar av att hålla masken och modet uppe.

Tack men nej tack

Var det ett år sedan? Nä, snarare två tror jag, men nästa vecka är det dags för en hårklippning hos en riktig frisör. Jojo, nu är spenderbyxorna på vill jag lova. Jag har klippt mig själv sedan... 2020-ish, jamen pandemin ni vet. Efter den har jag bara fortsatt och kanske gått till frisören totalt 2-3 gånger, men nu tycker jag att mitt hår bara går av. Jag vet inte hur det funkar men jag har fått för mig att när en frisör klipper, så blir det på ett annat sätt som är bättre för håret. Eller så är det bara åldern....

Egentligen hade jag tänkt att få till en tid så att jag kom nyfriserad och piffig till examensmiddagen, men jag var ju sent ute och det viktiga är att det blir klippt. Så det första som kommer att hända efter min klippning är att jag trycker en ridhjälm över min nya frisyr. 

"Tack men nej tack" har börjat trilla in i min mailbox och visst var jag förberedd på det, men hur kan det alltid finnas starkare kandidater? Borde de inte ta slut snart? Är det alltså så viktigt med tidigare erfarenhet från det område som jobbet finns? Kan det inte räcka med en brinnande önskan om att få lära sig och en rykande färsk utbildning? 

Jag har till och med börjat söka vikariat nu. Det känns sådär ska erkännas. Skulle jag få ett vikariat så lämnar jag en fast anställning till förmån för en tjänst som jag vet kommer att försvinna. Samtidigt kanske jag måste våga hoppa, samla på mig åtminstone en gnutta erfarenhet, för att sedan se om vingarna bär.

Jag vet att vissa arbetsgivare beviljar tjänstledighet för att prova på annan tjänst, men jag tänker att min arbetsgivare är trött på mig och mina tjänstledigheter och är tveksam till att de skulle bevilja ännu en. Frågan kan såklart alltid ställas, men jag vet också att det är väldigt stökigt med ständigt nya omorganisationer så jag är tveksam till att någon skulle ha intresse av att behandla mig med silkeshandskar när så många andra får sina slängar av sleven.

Min största svaghet och en faktor som gör mig själv till min egen värsta fiende är mitt bristfälliga tålamod. Jag vill helt enkelt ha ett nytt jobb NU! Is i magen? Not for me!

Däremot ska jag nu ta och författa en spontanansökan. I mitt förra inlägg nämnde jag ett förmodat jobbigt samtal, som tvärtom blev mycket positivt och slutade med att personen i fråga tyckte att jag skulle skicka en spontanansökan direkt till honom inför en förhoppningsvis kommande tjänst. Det ska jag göra nu, tjohej!

Tjoho! Ingen ko på isen

Då kan man lyxa till det med ett litet inlägg! Jo, för det visade sig att jag tittat på fel dag för deadline på examensarbetet, lyckligtvis åt rätt håll så jag fick en extra dag.

Jag är faktiskt nästan klar också, jag skulle kunna börja redan nu med finputsningen men jag väntar in en handledning som jag tänkte vara med på först. 

Som ni förstår börjar jag nu att skönja ljuset i tunneln, har till och med börjat fantisera lite om ett liv efter utbildningen. Som att fundera över vad vi vill besöka med husbilen om ett par veckor. Jamen så lyxigt ju, jag får nästan nypa mig i armen för att förstå.

Vad gör det att jag inte har ett fix färdigt jobb inom mitt nya skrå att komma till? Jag har snart en examen och jag har min gamla anställning kvar att falla tillbaka på. Ingen ko på isen!

Jag ställde frågan till min chef förresten, om hur vi tänker oss upplägget framgent. Jag är ju utlånad till HR och IT de två dagarna jag jobbar i veckan. Ska jag fortsätta så och de tre andra dagarna tillbaka på min gamla avdelning? Eller ska utlåningen utökas till 100%? Ja, hon skulle prata ihop sig med berörda chefer och återkomma. 

Jag hade ett samtal med en person som jag trodde skulle bli lite jobbigt, men tvärtom visade det sig bli ett mycket givande samtal. För när det nödvändiga var avklarat så styrdes samtalet in på min framtid och jag fick tipset att skicka in en spontanansökan direkt till personen i fråga. Det ska nämligen (förhoppningsvis) komma ut en tjänst inom mitt område och med lite tur kan den kanske bli min.

Men är det inte lite lustigt? Man går och gruvar sig inför samtalet, lägger upp en strategi för vilken attityd man vill visa upp, kryddar med lite obehag och så mynnar det ut i något helt oväntat positivt. Jag ska inte ropa hej ännu, men jag gläder mig åt känslan. Både den direkta och den tillförsikt den medförde om att allt kommer att ordna sig fint.

Nu är det snart sista handledningen och jag ska ta och snygga till mig lite. Hoppas att ni får en fin vecka, det tänker då jag ha!