Sammanställning 2021 - BAAAM!

Nu är den tiden kommen på året då vi drunknar i varandras sammanställningar, utvärderingar och redovisningar, och jag tänker inte göra ett dugg för att göra något åt den situationen. För här kommer nämligen min också! Håll till godo! 

Numeriska värden för 2021

Eftersom min blogg klassats som en ekonomiblogg av några fyrkantiga algoritmer, tänker jag att vi börjar med de mer hårda värdena. Det blir ingen djupdykning utan jag nöjer mig med att skrapa lite på ytan bara, då det är ungefär så långt mitt intresse sträcker sig.

• Nysparande i kr: 140 500 kr 
• Avkastning i kr: 120 000 kr
• Totala framtidsportföljen i kr: 662 000 kr  (nyspar+avkastn+50k som tidigare inte räknats med)
• Genomsnittlig sparkvot för min framtidsportfölj är 38,6% per månad.
• Genomsnittlig sparkvot för mina riktade buffertar är 11,2% per månad.

(Detta generar en total sparkvot på 49,8% - MEN det är egentligen helt irrelevant information eftersom jag ändå räknar med att använda mina riktade buffertar. Mest bara en kul siffra att titta på.)

Om vi tittar närmare på avkastningen i procent så är jag lite kluven till hur jag ska redovisa den. Mina fonder på SAVR drar nämligen ner resultatet ganska ordentligt och jag hamnar på en total procentuell ökning på 26,66% (edit: en liten tankevurpa gjorde att jag räknade fel och fick 21% först, men 26% ska det vara). Inte jätteimponerande, så jag splittar och spaltar upp lite istället. Mycket roligare! (Siffrorna hämtade från respektive bank, jag har alltså inte kontrollräknat något själv.)

• Avanza Svenska aktier - +35,50%
• Avanza fonder - +20,61%
• Nordnet KF utländska aktier - +38,83%
• SAVR fonder - +11,89%
• Swedbank Östeuropafond - +10,06% 

Sammanfattningsvis kan man säga att det andra halvåret var mer gynnsamt än det första. Jag satt länge fast i dyn när det nya året tog fart och såg index flyga iväg, allt högre. De första veckorna försökte jag se ljust på tillvaron, men allt eftersom tiden gick fick jag förlika mig med att detta skulle bli ett riktigt skitår. Men mot slutet vände det och jag fick äntligen luft under vingarna. Åtminstone vad gäller aktierna, fonderna kan jag inte påstå att jag är särskilt nöjd med. 

På det personliga planet

Om ni frågar mig, är det här som det verkligen har hänt grejer. Tittar vi tillbaka på 2020, gick det mest åt till att fundera och räkna på när jag kan hoppa av ekorrhjulet och börja skriva på mina memoarer. Inget fel i det, men det kändes en aning tröstlöst eftersom jag insåg att det skulle dröja många års slit på ett arbete som jag inte trivs särskilt bra på. Den vanligt förekommande frågan i våra kretsar dök då upp: Är det verkligen värt det? Tänk om jag trillar av pinn efter nio års slit. Jag har ingen nytta av alla mina miljoner om jag ligger i en kista två meter under markytan. 

What to do, what to do? Jo, men det är kanske dags att ta tag i mitt liv och börja plugga. Läsa upp mina betyg för att få grundläggande behörighet, och i höstas uppnådde jag detta delmål. Det var faktiskt ganska stort för mig, jag hade slutfört något och dessutom med goda resultat. Sedan var det ju det där med att försöka komma på vad jag vill bli när jag blir stor. Där har jag velat lite, men nu har jag en plan. Jag har skaffat mig ett konto på Antagning.se och börjat spana på kurser. För att bättra på mina chanser att bli antagen har jag också planerat att göra ett högskoleprov till våren. 

Våren - oh, så spännande den ska bli! Ser verkligen fram emot den! 🌸

Jag fattade också beslutet att inte sätta in mer pengar i min framtidsportfölj. Den får flyga fritt nu så länge som min studietid pågår. Istället fyller jag ladorna. Jag vet inte hur länge jag kommer att studera, men utgifterna förblir desamma (om inte högre pga studiematerial och kollektivtrafik) och därför känns det bra att inte vara hänvisad till existensminimum. Eller att behöva avstå att köpa vinterkängor till barnen bara för att mamma ska förverkliga sig själv. 😏 Med min ovan uträknade sparkvot kan jag alltså spara närmare 50% av min lön, till förmån för ladorna.

...och vet ni? Jag skrev ju ett inlägg om Mind häromsistens, där jag funderade på att bli volontär. Jag gjorde slag i saken och skickade in min ansökan. Nu ska jag på en digital intervju på tisdag.

Det finns många högtider på ett år, men jag tycker att det är nyårsafton som är den högtidligaste av dem alla. Jag gillar idén på nystart. Varje år får man en ny chans att börja om. Ett nytt kapitel med blanka sidor, som bara jag får skriva på. Och jag får skriva vad jag vill, det är jag som bestämmer hur det här kapitlet ska bli. Hur det slutar står än så länge skrivet i stjärnorna, men kan det bli annat än bra?

Mina vänner, nu önskar jag er ett riktigt Gott Nytt År och tackar er för att ni hängt med mig under det år som snart ska läggas till handlingarna. Det har betytt mycket för mig!

Vem där?

Min blogg är inte särskilt stor, men jag märker att ni finns därute. Ni som läser och tar del av mina tankar, ibland kommenterar ni till och med och då blir jag så glad. Ni vet det mesta om mig, men jag vet inte så mycket om er. Det är egentligen en ganska speciell känsla i att visa er som jag inte alls känner, hur min insida ser ut. Det är något som många i min närhet inte har en aning om, hur jag egentligen är. Kanske för att jag håller ganska hårt på min integritet och vill inte vill visa mig sårbar för vem som helst.

Det är väl det som är det fina i kråksången, man blir modigare när man är anonym. Jag skrev häromdagen ett inlägg om Mind och deras linjer man kan ringa om man behöver prata av sig. Tack vare att både den som ringer och den som svarar är anonyma, är det lättare att vara öppen. Dessvärre ser man samma tendens i öppna kommentarsfält på offentliga sajter, där troll föds, lever och frodas och bidrar till en allt annat än trevlig stämning. Själv mår jag bara dåligt av att läsa sådant, så jag håller mig borta. Det var också ett av mina orosmoln när jag startade min blogg, att det skulle komma troll. Men jag har blivit positivt överraskad, ni som kommenterar är så fina och uppmuntrande. Det ger oerhört mycket!

Men jag måste erkänna att jag är nyfiken på vilka ni är. Vilka är ni som hänger här med mig? Jobbar ni, vilken ålder i runda slängar, var bor ni, hur hittade ni hit, har ni någon dröm? Om någon skulle kunna tänka sig att skriva en rad om sig själv, skulle jag tycka att det vore väldigt roligt att läsa. 

Mitt favoritspel som barn, någon som spelat?

God fortsättning, vänner!

Psykisk ohälsa

Jahapp, så sitter man här i soffan utslagen av julmat och frustration över barnens julklappar som nuförtiden inbegriper installationer, parkopplingar, appar och återställningar. Tacka vet jag de jular då barnen önskade sig lego och färgpennor, det var tider det. 

Julen är ofta en hektisk och intensiv tid, förknippad med förväntningar och prestationsångest. Om man är i fas, så är det faktiskt mer roligt än jobbigt. Jag ska erkänna att jag hade en dipp här innan jul, där jag kände att jag hellre låste in mig i badrummet i en vecka än att ta itu med julstöket. Tack och lov kom jag ur den känslan i tid och kan känna mig nöjd med min insats som julvärdinna för detta års firande. 

Det är inte utan att jag skäms lite över att jag ibland tycker att saker och ting kan kännas överväldigande och att jag då vill bete mig som en bortskämd barnunge, genom att klaga eller vilja slå bakut. Jag som har det så bra. Det är inte okej! Om något inte känns bra är det upp till mig att ändra på det, för jag har den möjligheten. Jag kan välja att sänka mina egna krav på mig själv. Jag kan välja att ta hjälp av mina närmaste och jag kan välja att ta en paus från sådant som känns tufft. Det är inte alla som kan det!

Inte minst i juletider blir vi uppmärksammade på att många lider av psykisk ohälsa, ensamhet eller en dålig relation. Det finns så många människor som skulle göra vad som helst för att få byta med mig, till och med när jag känner att jag inte orkar mer. Så vad har jag för rätt att klaga? Naturligtvis är allt relativt och alla har rätt till sina känslor. Det måste gå upp och ner i en människas känsloliv och vi måste få lov att må både bra och dåligt, annars vore vi maskiner. Men jag tänker på de som mår dåligt på daglig basis och inte har rätt verktyg för att ta sig ur det. Jag skulle så gärna vilja göra något. Visst kan man skänka pengar, det är perfekt när man inte har så mycket tid. Men jag skulle vilja göra något mer konkret. 

Tanken har faktiskt slagit mig att jag skulle vilja engagera mig och ställa upp som volontär. Det finns föreningar som har telefonnummer man kan ringa när man mår dåligt. Jag kollade upp Jourhavande medmänniska för ett tag sedan, men då sökte man inga nya volontärer. Nu har jag fått upp ögonen för Mind.se som har tre olika linjer man kan ringa, beroende på vem man är eller vad det är man vill prata om.

• Självmordslinjen - tfn: 90101
• Föräldralinjen - tfn: 020-85 20 00
• Äldrelinjen - tfn: 020-22 22 33

Det som jag känner mig lite osäker på är om jag har den tid som krävs. Jag får fundera en liten sväng till, jag tror ju att jag fixar det...

  

Länge leve bokhandeln

Idag kom jag plötsligt på att jag hade ett ärende till en bokhandel. Vi behöver inte avslöja alltför mycket, men låt oss slå fast att jag behövde ro i land ett inköp innan jul. I vanliga fall skulle det lätt lösas på nätet, men nu vågade jag inte chansa på att försändelsen skulle dimpa ner i lådan innan den 24:e dec.

Nå, var skulle jag då vända mig med mitt ärende? Ett smidigt sätt att lösa det skulle vara att vända sig till något av de köpcentrum som vi är omringade av. Men handen på hjärtat, hur kul är det? Om man ändå ska göra en liten utflykt, är det väl faktiskt lika bra att göra något mysigt av det. 

Genast föll tanken på en liten bokhandel med anor från 1800-talet, i en liten stad inte långt härifrån. Den ser ut och heter ungefär såhär:

Jag menar, kom igen! Vem vill inte stötta den lilla lokala bokhandlaren i stan? I do, I do! Det är en sådan där inrättning som endast har öppet några timmar på lördag och stängt på söndag. Men vet ni, de har extraöppet på söndagar i december fram till jul. Tjoho!

Att släppa in mig i en bokhandel är ungefär som att släppa ett barn fritt på Hemmakväll (godisaffären ni vet). Ögonen tindrar och man vill bara känna på allt som står i hyllorna. Läsa varenda baksidetext, testa varenda penna och dregla över alla fina almanackor. Dessvärre fanns inte just det jag ville ha och mannen i kassan såg ut som en fågelholk när jag frågade efter den, TROTS rådande hajp och att det var ett nysläpp för bara två månader sedan. Nåväl, efter några knapptryck kom han fram till att de hade haft den men att den var slut. Han skulle kunna fixa hem den till imorgon från systerbutiken i systerstaden, men det kändes inte riktigt aktuellt. Jaja, jag fick åtminstone köpt en fin almanacka med Elsa Beskow-motiv, så nu kan 2022 komma. En lättnad för alla, varsågoda!

Det blev alltså en tripp till köpcentrat ändå (som också blivit väldigt fint och luftig efter ett omfattande ansiktslyft), men det må väl va hänt då. Efter denna dag i shoppingens tecken, firade vi med en promenad på just strandpromenaden. Väldigt vackert i solens sista strålar.

Jag har lite dåligt samvete, för hur mycket jag än uppskattar en gammaldags bokhandel, går det inte att komma ifrån att det är både billigare och smidigare att beställa hem från nätet. Men jag kanske hade varit en mer trogen kund om jag bott lite närmare. Nu följer jag åtminstone denna bokhandel på Facebook och blir på så sätt också påmind om den. Kanske kan jag bli bättre på att besöka den nu när jag får i mitt flöde om det är signering eller något annat event på gång.

När jag var yngre drömde jag om att driva en liten bokhandel, där man också kunde köpa muffins och dricka te medan man tittade i böckerna man ville köpa. Om man ser krasst på det kanske inte det är den ultimata affärsidén, men tänk så mysigt det skulle vara.

Har ni några favoritaffärer?

När man bara vill unna sig att fulgråta lite...

...men inte hinner, pga livet. 

Ja, lite så kände jag igår. Min energi var slut och jag befann mig i en (tillfällig) känslomässig svacka. Förr om åren hade jag hanterat det genom att isolera mig i minst ett dygn, gråta, skriva, slå på något hårt, tyckt synd om mig själv och gråtit ännu mer. I trygg förvissning om att imorgon skulle alla negativa känslor vara som bortblåsta och jag skulle vara tillbaka till mitt gamla vanliga jag igen.

Jag ska erkänna att dessa känslostormar kom oftare när jag var yngre, inte sällan i kombination med kärleksbekymmer. Men jag gick in i dem till tvåhundra procent och kom ur dem som en ny människa, efter något dygn. Av förklarliga skäl inträffar de inte lika ofta, vilket måste ses som ett gott tecken, men jag tror någonstans att vi ibland mår bra av att bryta ihop och komma igen.   

Nu tillhör jag den eländiga kategorin människor som inte bara gråter fult, jag ser dessutom ut som sju svåra år dagen efter min gråtorgie. Ögonen är rödsprängda och ögonlocken har svällt upp till minst det dubbla. Vilket innebär att jag måste planera in när det kan inträffa. Det funkar ju inte om jag måste till jobbet dagen efter. Eller om jag har barnen. Eller om jag hade tänkt shoppa på stan. Det är liksom fortsatt isolering som gäller.

Sett ur det perspektivet så är det skönt att jag inte behöver fulgråta särskilt ofta, men jag kan faktiskt sakna det ibland. Det har som en renande effekt nästan. Efteråt känner man sig behagligt trött och helt tom på känslor. Det blir som en norsk reset och man kan sedan på nytt ta sig an det som livet bjuder. Det bästa hade ju varit om man kunde beställa dessa gråtstormar när det passar ens schema, men det händer ju inte. Nä, när det passar som sämst dyker tillfällena upp. Som igår. Jag var miserabel, men jag hade ingen möjlighet att tillgodose mitt gråtbehov. Och idag... är det borta. Vilket antiklimax! 

Men herregud vad jag skulle behöva stänga in mig lite och inte träffa en levande själ. För jag är så slut nu. Folk drömmer om att åka till playan och sippa drinkar. Jag drömmer om en enslig stuga i skogen, massor av te och ett kollegieblock. Fast inte för alltid, bara tills mina batterier laddats upp igen. Några dagar or so. Ensamhet är fantastiskt, så länge den är självvald. Och man ska aldrig ta någonting för givet och jag är oerhört tacksam för allt jag har. 

Tack för att ni lyssnat! <3 

Ditt och datt

Egentligen finns det mycket vettigt jag kan göra med min tid. Plugga lite matte eller borsta tänderna. Det jag allra helst vill göra är att gå ut en sväng, men jag är för tillfället hänvisad till lugn miljö (läs köksbord och en kopp kaffe) eftersom jag väntar på att bli uppringd av vårdcentralen. Har nämligen hamnat i ett slags moment 22 med tonåringen, då jag inte längre får vara ombud för honom och hans eget BankID strejkar...samt att vi inte har någon giltig legitimation då hans pass gått ut och vi ju inte rest runt i världen så mycket det sista, så att det motiverat ett förnyat dito. (hämtar andan) Nåväl, det handlar åtminstone inte om något allvarligt utan snarare mer rådgivning/ handledning. Men medan jag ändå sitter här, så det får bli ett litet inlägg på LaBlog istället.

Vad har hänt sedan sist då? Tja, portföljen mår rätt hyfsat efter mitt intåg i Evolution som hämtat sig något efter dippen. Det tackar jag för även om det är lite läskigt att det blivit mitt andra största innehav bland aktier. Får se hur jag gör där, men det känns som att det finns lite mer att hämta...

Electra tog ju ett skutt i veckan som gick och jag passade på att hämta hem lite vinst på 79,00kr/st, för att fylla på i ett par preffar och VNV Global som gick ner under 100-lappen. Även ZignSec fick en blygsam påfyllning för 15,20kr/st. 

Idag händer det dessutom spännande saker i Nobina, som i skrivande stund är upp 29%. Håll i mig!

(Observera att ingenting jag skriver om ska ses som en rekommendation, eftersom en egen analys alltid är att föredra framför min magkänsla.)

Julklapparna är i princip färdiginköpta, sista beställningen klickade jag hem igår kväll. Jag har en supermysig dotter som är ganska mammig för tillfället, så det gäller att ha en plan och passa på när hon är på toa. Men nu tror jag att jag är nöjd med hennes klappar. Sonens är klara sedan snart en månad tillbaka, hoppas bara att de fortfarande är lika eftertraktade om två veckor som de var vid inköpstillfället.

Plusgraderna har återvänt till västkusten och trots att det fortfarande är ca 15 cm snö kvar, har det blivit ordentligt slaskigt på vägarna nu. Sorgligt är ordet. Vi fick åtminstone hämtat en fin liten gran i ett snötäckt landskap i helgen som gick. Traditionsenligt for vi ut till pappa för att tillsammans strosa omkring i markerna och leta upp den perfekta granen. Sedan avslutade vi med lite tomtegröt innan vi åter styrde kosan hemåt. Med tanke på färdvägen är det nog billigare att köpa gran på ICA, men inte i närheten så mysigt. 

Vad tycker ni om årets julkalender då? Jag tycker den är helskön!

Ha en fin vecka!

Två milstolpar passerade

Usch, det närmar sig nu. Snart gör jag min sista insättning på börsen, för att istället fylla ladorna inför stundande studier. Det är helt och hållet självvalt och jag tvekar inte en sekund huruvida jag gör rätt i att studera eller ej, men det känns faktiskt nästan lite läskigt att sluta nyspara till framtidsportföljen.

Inte minst när jag i slutet av varje månad gör en snabb summering över hur portföljen mår värdemässigt. Den sista november kunde jag konstatera att jag tagit mig över 600.000kr. Det känns helt fantastiskt och smått otroligt eftersom jag upplever att jag halkat efter det sista. Men det hör ju till, att det går upp och ner över tid. 

Jag blir ofta väldigt taggad att spara och snåla ännu mer, efter just dessa summeringar. Därför blir det som ett antiklimax när jag nu ska sluta spara precis efter att ha nått ännu en milstolpe. Å andra sidan kan jag välja att se det som att sluta med flaggan i topp. För alternativet är att jag fortsätter i samma gamla hjulspår i ett stort antal år till. Slita på ett jobb som varken är utmanande eller stimulerande, för att i framtiden kunna kliva av några år tidigare.

Nä, jag lever här och nu. Jag är min egen lyckas smed, som det så fint heter, för det är ju bara mitt eget ansvar att se till att jag får ett så bra liv som möjligt. Att sitta med en varm och kliande offerkofta gagnar ingen, allra minst en själv. Det finns ingen anledning att bli en bitter kärring, om jag har möjligheten att ta kommandot över min framtid.

Kära nån, vilken moralkaka det här blev då. Nå, jag skrev ju i rubriken att jag passerat två milstolpar. Den andra är inte riktigt lika viktig för min del i nuläget, det handlar om årlig utdelning. Jag är ju ingen utpräglad utdelningsinvesterare, men det är ändå en rolig bonus och jag tar tacksamt emot den utdelning jag får. I år har jag tagit mig över 12.000kr i utdelningar, som givetvis återinvesteras. (Det lär väl dröja innan det täcker elräkningen ändå...) När portföljen växt sig stor och stark och en eventuell exit hägrar, kanske det finns anledning att se över strategin och rikta in sig mer på direktavkastning.

Med det önskar jag er en trevlig andra advent, med glögg och lussekatter (med saffran)! 

  

Någon såg mig...

I veckan som gick var jag med dottern till en gymnasieskola som hon har siktat in sig på. Det råkar falla sig så att det är samma skola som jag gick på, för drygt 20 år sedan. Så jag var inte nödbedd, det skulle bli kul att återse den. 

Det är ändå ganska många minnen jag har med mig därifrån. Förälskelsepirr, lyckade redovisningar och ljudet från mina hårda klackar mot stengolvet. Tryggheten i skolbiblioteket, röklukten från entrén och känslan från de sträva, kalla tegelstenarna i väggen mot min bara arm i väntan på att dörren skulle öppnas till nästa lektion. Nervositet, prestationsångest och adrenalin.

En turbulent tid och jag var vilse på många plan, men det fanns en sal jag kunde träda in i och helt slippa alla former av negativa känslor. Bildsalen. Där var allt så enkelt. Mina händer tog över och min hjärna fick avlastning. Det var inga fantastiska verk, det var inte det som var poängen. Det var min fristad. Men det insåg jag inte då. 

Det insåg jag nu, i veckan som gick. När jag åter klev in i samma bildsal och kände den bortglömda men ack så välbekanta doften av krita, torkad lera och färg. Fläckiga penslar i otaliga burkar på en hylla, drejskivor och förklädena på kroken. Och mitt i allt detta stod hon. Min bildlärare. Jag visste att det var hon redan innan hon vänt sig mot oss. Däremot hade jag aldrig vågat inbilla mig att hon skulle känna igen mig! Men jag såg direkt hur hon hajade till när våra blickar möttes. Hon sken upp och jag såg hur hon försökte placera mitt ansikte från förr, medan hon reflexmässigt lyfte fingret mot mig. Hon verkade först tveksam till att det verkligen var 20 år sedan hon haft mig som elev, men eftersom mitt program lades ned på skolan strax därefter så accepterade hon. Tiden har varit snäll mot henne, jag tyckte inte att hon åldrats alls. Det enda som skvallrade om åren som gått, var att det såg ut som att hon gjort en starroperation på ena ögat.

Mötet påverkade mig mer än vad jag hade kunnat föreställa mig och jag förstod först inte riktigt varför jag blev så berörd. Jag hade en lektion i veckan för henne och vi hade ingen djupare relation. Jag släppte inte in folk hur som helst och när någon visade omsorg, vågade jag inte lita på att det verkligen var uppriktigt från deras sida. Hur hett jag än önskade att det var så. Men någonting hos henne tog sig in lite längre än jag själv förstod då. Kanske för att hon aldrig insisterade. Kanske för att hon var öppen, varm och aldrig förebrående. 

För min dotters skull avstod jag från att slänga mig om halsen på henne. Höll tillbaka alla känslor, medan jag lyssnade när hon länge och väl pratade med min dotter om hur man kan tänka inför gymnasievalet. När vi satt i bilen på väg hem igen, överrumplades jag åter av känslor då min dotter menade att ingen hade förklarat så bra som min gamla lärare precis hade gjort.

Likt en besatt stalker satte jag mig direkt att leta upp henne på Facebook. Jag mindes inte den exakta sammansättningen på hennes efternamn, men tillslut hittade jag henne. Men nu då? Jag tänkte först att jag skulle vilja skriva någonting till henne, men vad? Hon har haft elever i tusenfalt. Men nu känner jag nog mer att mötet är över och jag fick tänkt över lite saker. Det kanske var det som var meningen. 

Men tänk vilken skatt det är med bra lärare ändå. De får alldeles för lite uppskattning för sin insats och jag är så tacksam både för de lärare som jag själv haft, och nu även mina barns lärare. Om någon lärare läser detta; tack för att ni orkar! 💖

Det enda alstret jag fortfarande har kvar från någon bildlektion. 

Perfekt tillfälle att leka finn fem (eller fler) fel, men jag bjuder på det! ;-)

Shoppar EVO på Black Friday

Jag är nog den sista på den här bollen, springer efter EVO-tåget på perrongen och slänger mig på som en annan vettvilling. Kanske dumt, men va fasen?! Det kan ju vara som med Tesla, att den bara tuffar på. Eller så köpte jag på ATH och får nu åka med ner. Jag köpte en (!) första aktie som en bevakningspost innan jag bestämde mig för om jag skulle ha aktien i min portfölj eller inte. Inköp: 1390kr den första november. Sedan skulle det dröja ytterligare 23 dagar innan nästa köptes in. Den hade då börjat dippa och jag tyckte att jag gjorde ett klipp på 1220kr. Sedan sjönk det ännu mer och jag har idag strököpt småposter. Evolution seglade snabbt upp och intog plats nr 11 i min svenska portfölj. Häpp!

Ingen minns en fegis, är något jag försöker intala mig själv när jag tvivlar. Man lever bara en gång. Eller, Vad gör det om hundra år? 

Från det ena till det andra, På Spåret har premiär alldeles strax! 

Hur nice? Vilka sitter bänkade?  

(Disclaimer: Som ni naturligtvis räknat ut, grundat på min djupa analys, är detta ingen köprekommendation av Evolution.)

Alltså högskoleprovet

För att förbättra mina chanser att komma in på den kurs jag vill gå på universitetet tänkte jag göra ett högskoleprov. Jag har i min ungdom gjort det vid två tillfällen och den sista gången blev jag rätt nöjd med mitt resultat, som var över snittet. 

In i det längsta hoppades jag att jag skulle kunna tillgodoräkna mig det resultatet, men det var alldeles för gammalt. Jag behöver ett färskt. Något man kan göra för att förbereda sig är att träna på gamla HP, så jag skrev ut ett. Men hjälp...har det blivit svårare, eller har jag blivit dummare... eller nä, svara inte på det! Men jag minns inte att det var så mycket matte! 

Jag kan tycka att de borde lansera nischade HP, beroende på vilken utbildning man siktar på. Då dras inte resultatet ner av provdelar som ändå inte är relevanta för aktuella framtida utbildningar. Häpp!

Men i dagsläget är det bara för mig att rota fram en gammal mattebok och börja från början igen. I och för sig är matte ganska roligt, så det är inget oöverstigligt hinder. Men jag hade hellre sett att mitt HP bestod till 100% av verbala delar och 0% kvantitativa! ;-)

Ni som hängt här ett litet tag kanske minns inlägget om mitt senaste moraliska dilemma angående huruvida jag skulle nämna mina eventuella studieplaner för min chef, inför en tillfällig rekrytering. Jag kan berätta att jag faktiskt berättade. Jag trodde nog inte att hon skulle så överraskad som hon blev. Hon visste ju trots allt att jag läste upp mina betyg på Komvux. Men hon var inte beredd på det, även om hon försökte finna sig snabbt. Till saken hör också att hon är en riktig vinnarskalle, så jag tror att hon tog det som ett nederlag att jag överväger att lämna. Det har känts lite stelt efter att jag berättade, men det kan också vara så att jag överanalyserar. Hursomhelst så hade vi lönesamtal i veckan som gick och då kändes allt som vanligt igen. Så himla skönt! Fast jag har en känsla av att jag gör henne lite nervös, men så upplever jag nog att det alltid varit. Men hon överöste mig med beröm och sa att hon hon är rädd att förlora mig. Sådana möten deltar jag gärna ofta i! :-)

Och avslutningsvis en fråga: Hur fasen får man en 13-årig kille att ha på sig reflex? Jag kan ju tjata mig blå, men det har jag ingenting för. Bättre att använda tjat där det lönar sig. Det finns ju en himla massa käcka reflexlösningar nu för tiden, västar, selar, clips, tejp och hela plagg. Så nu har jag frågat om det finns något som han inte genast skulle slänga av sig, så fort han kom utom synhåll för mig. En svart stickad mössa med reflexgarn i, blev svaret. Så nu ska jag iväg och köpa en sådan. Hoppas att han använder den lika flitigt som han annars använder sin keps, men det är nog naivt... Grupptryck är som bekant starkare än den hemskaste skrämselpropaganda.

Hoppas er helg är fin, 

nu ska jag ut och montera ner en studsmatta och slänga upp lite ljusslingor!...och köpa en mössa!

Budgetens vara eller inte vara

Jag har aldrig sett någon anledning att ha en budget. Det har alltid funnits marginaler och hittills har det gått bra. MEN det var innan jag började spara så hårt. Så länge det inte finns några utsvävningar med i bilden, så fungerar det. Skulle utsvävningar förekomma ska jag kompensera utgifterna genom att ta motsvarande summa från mina riktade buffertar. Och när det gäller större summor, så följer jag duktigt min plan. Men när det plockar småsummor, då kommer Snål-Fia fram i mig och säger att: "Äh, det där lilla? Det är ju löjligt att göra en överföring för det, bättre att snåla lite och låta bufferten vara."

Det är bara det att när det närmar sig mitten/ slutet av månaden, kan många bäckar små hunnit bli en stor å. Och plötsligt inser jag att: "Shit vad fattigt, jag kan inte ens köpa den här grejen från apoteket till min dotter utan att låna från huskontot." Då är det röd flagg, mina vänner! Och jag inser att jag är en riktig Slarv-Maja...

En annan anledning till att jag inte gärna gör småöverföringar, är att mina buffertar finns på en annan bank. Det tar således ofta en bankdag innan transaktionen går igenom. Just detta är också en av fördelarna med att ha dem på en annan bank (utöver räntan), det är inte lika smidigt att nalla då. 

Discip-Linnéa är en tredje personlighet jag har som visar sig då och då, hon har smarta lösningar på det mesta. Finge hon bestämma skulle det inte finnas en enda oredovisad siffra. Det är också hon som räknar på hur mycket jag kan spara varje månad och oftast håller hennes uträkningar, men uppenbarligen är de inte idiotsäkra.

Ett alternativ till budget, är en mini-nödbuffert på min huvudbank. Där det alltid ska finnas 2.000 kr.... fast jag känner tvivlet redan nu. Kanske det enda raka är att göra en jäkla budget? Eller bara låna från huskontot tills överföringen går igenom, det handlar ju bara om någon dag liksom? Och hur ofta händer det dessutom? 

Det är banne mig inte lätt att ha multipla personligheter, det här inlägget blev ju nästan helt i onödan och jag känner att jag får be om ursäkt för att jag ödslat eran tid. ;-)

Men hur ställer ni er till budget? Har ni någon och följer ni den i så fall?

Vänskap och konflikter

Det är inte helt enkelt med vänskap, varken som barn eller vuxen. Skillnaden är att barn inte hymlar med vad de tycker. "Då tänker jag inte leka mer med dig!" är ett konstaterande som jag tror att de flesta känner igen och förknippar med förorättade barn. Barnen skiljs åt i ilska, men leker lika glatt igen dagen därpå. För barnens värld är inte lika stor som en vuxens, de har de kompisar som finns i sin direkta närhet. Antingen leker man med dem, eller så sitter man hemma och surar i sin ensamhet.

Vi vuxna har däremot en benägenhet att undvika sådana konflikter med våra vänner. Om vi tycker olika om någonting, byter vi hellre samtalsämne än att riskera dålig stämning. Varför, kan man undra? Kanske för att vi vill värna om vänskapen, men då kommer nästa fråga: Vad är det för vänskap om man inte kan säga vad man tycker?

Det är enklare att vara uppriktig mot bekanta och andra som man inte har valt att räkna till sin vänkrets, för där har du ingenting att förlora. Men konflikter har en fördel också, den kan stärka en relation i och med att man lär känna vännens andra sidor. Ny frågeställning på det: Kan det innebära att man får en starkare relation till sina bekanta än sina vänner? Även om man inte är så förtjust i dem?

När jag var yngre levde jag i villfarelsen att man ÄR sina vänner. En vän skulle vara precis som jag. Samma intressen och värderingar, samma smak och samma drömmar. Nu vet jag att det är en tonårings dramatiska bild av vänskap, men den levde kvar länge hos mig. Kanske är det detta synsätt som gjort att jag tidigare dragit mig för vänskapskonflikter, för att man måste tycka samma om man är vänner.

Den nya insikten, att man kan vara olika men vänner ändå, är ganska skön. Idag kan jag tycka att det är nästan förlösande med en konflikt. Inte så att jag aktivt söker dem, men när det verkligen behövs så är det skönt att rensa luften. Som efter ett åskväder. Det blir lättare att andas.

Det vore också konstigt om en relation aldrig ändrades, eftersom vi individer ständigt utvecklas och genomgår olika faser i livet. Vissa växer man ur och andra håller. Mina vänskapsrelationer är gamla, sedan skoltiden. Några har fallit bort. Jag är en introvert person, men jag får mycket energi av att hänga med mina få vänner och jag är tacksam att jag har dem. 💕

 

Jag slutar nyspara

Initialt hade jag tänkt spara och trycka in så mycket pengar som möjligt på börsen för att få bästa möjliga avkastning under den tid jag ska studera. Men vid närmare eftertanke känner jag att det är ganska egoistiskt av mig. Jag har ju familj och jag vill inte riskera att inte kunna ge dem ekonomisk support om något dyker upp. Mina studieplaner är trots allt för mitt eget höga nöjes skull. Därför lutar det just nu åt att jag gör min sista insättning i slutet av december, därefter kommer jag att sätta in samma summa på ett sparkonto. Utöver det fortsätter jag att fylla på mina riktade sparkonton i samma takt som jag gör nu och förhoppningsvis kan jag göra det även under studietiden eftersom det ingår i mina "fasta kostnader".

Jag var nyligen på en begravning för en släkting som gått bort i sjukdom. Hon har varit sjuklig så länge jag kan minnas och samtidigt haft det största hjärta man kan tänka sig. En genuint god människa, älskad av många. Men hon gick bort alldeles för ung och fick vara pensionär endast en kort tid. Det pratas mycket om att man ska spara, men att man inte får lov att glömma bort att leva också. Den berömda bussen lurar konstant i skuggorna i väntan på att någon med skygglappar ska kliva ut framför den. För egen del handlar det inte om att jag borde konsumera mer. Att spendera pengar gör inte mig lycklig, men att ha en meningsfull sysselsättning gör det definitivt. Jag skulle kunna bli FI inom 10 år, om jag gav mig f*n på det. Men det skulle också innebära att jag i 10 år skulle gå till jobbet och må dåligt. Det är en oerhört arrogant och samtidigt naiv strategi, eftersom jag inte vet hur länge jag får leva och ha hälsan.

Det är nyttigt att bli påmind om detta ibland och jag är glad att ha tagit beslutet om att skaffa mig någon form av utbildning. Om jag får möjlighet att arbeta med någonting som jag tycker om, så känns det inte lika viktigt med en tidig pension längre. Jag vet inte exakt vad jag vill "bli", men jag har en plan för var jag ska börja och jag känner att jag mer och mer lutar åt att vilja jobba med människor. Det är en relativt ny insikt och den tog mig sängen. Är det något jag varit säker på fram tills nu, så är det jag inte vill ha med folk att göra. Men jag är inte lika säker på det längre, jag tror att livet blir lättare om man förstår sina medmänniskor. Jag tror att jag vill bli en brobyggare!

Från det ena till det andra: Någon som läst denna serie?

Ha en fin helg!

Moraliskt dilemma

Jag har hamnat i ett litet moraliskt dilemma, som det framgår av rubriken. På min avdelning har vi kommit fram till att vi behöver visstidsanställa en person för att möta en tillfälligt tuff period i vår verksamhet. Vi söker någon för ca 3 månader och har i annonsen angett att det kan finnas chans till förlängning. So far so good och vi har haft inne några ansökanden på intervju. En av dem uppger att hen är mycket positiv till en eventuell förlängning och verkar i övrigt vara intressant för oss. Däremot har hen troligtvis en månads uppsägningstid på sitt nuvarande arbete. En annan person är tillgänglig på dagen, men kommer förmodligen att dra vidare mot nya äventyr då hen är ung och pluggar. Det är nu vi kommer till mitt dilemma.

Jag har, som ni kanske vet vid det här laget, eventuella planer på att söka in till en utbildning med start i höst (om jag kommer in). Därför vill jag gärna ha in en bra person som jag känner kommer att passa in i vårat team, vilket jag tror att den första personen jag nämnde gör. Samt att hen gärna ser en framtid hos oss. Den unga personen verkade också väldigt go, men dels tror jag inte att hen kommer att trivas pga åldersskillnaden. Jag är bland de yngsta på våningen och är nästan tjugo år äldre. Och dels kommer hen att vilja fortsätta sina studier inom en snar framtid. Det lutar i dagsläget åt att vi tar in lite fler kandidater för intervju, men oavsett känner jag att jag kanske borde berätta för min chef om mina planer?!?

Vore inte det mest sjysst? Å andra sidan ligger det ju en bra bit fram i tiden. Och om min chef bestämmer sig för att ta hänsyn till mina planer nu, kanske hon måste motivera det för vår personalchef. Vill jag det? Då känns det nästan som att jag utmanövrerar mig själv från mitt arbete och då börjar det genast kännas lite läskigt.

Jag vet att jag bör meddela min chef i god tid att jag funderar på att studera och det tänker jag absolut göra. Men det känns väldigt tidigt att göra det redan nu. Å andra sidan har vi chansen att hitta någon som passar in i gänget och ännu en fördel är att vi slipper lära upp två nya personer på kort tid. Det är nämligen en ganska stor påfrestning för vår lilla avdelning att lära upp någon, då en av oss känns farligt nära väggen.

Puh, hur skulle ni göra?

Investerar i glaskonst

Vet ni, nu är jag äntligen 40 år! Jag har redan börjat märka av ett visst förfall....fast det KAN ju ha att göra med att det har varit mycket firande och lite motion också. Det är nämligen inte bara jag som fyller såhär på höstkanten, vi är en hel bunt fyllare och alla ska firas. Det kostar på. Men efter den här helgen är det skärpning igen, för det gick faktiskt rätt bra innan.

Det där med pengapresenter. Det är ett gissel, för precis när jag får pengarna tänker jag "åh men nu kan jag köpa det där som jag så länge suktat efter, men inte kunnat motivera". Fast så går det någon vecka, eftersom jag måste känna efter så att jag verkligen väljer rätt när jag nu ska köpa nåt lyxigt. Och vad händer då? Jo, då börjar jag tänka att "Äh, det mest vettiga är väl ändå att investera pengarna på börsen så att de kan jobba lite istället." Men nu satte jag faktiskt ner foten och tänkte att dessa pengar kommer från min mormor och min gudmor, som vill att jag ska köpa något som jag vill ha. Det blir också ett fint minne av både dem och min fyrtionde födelsedag. Så alldeles nyss, mina vänner, klickade jag hem detta halsband från Målerås glasbruk design Mats Jonasson. Hur coolt??? 

Det blir inte så mycket längre, det här inlägget, för jag ska egentligen inte ens sitta här. Jag borde packa. Vi ska strax iväg på en liten weekend till kusten-kusten, med alla barnen och min mans släkt. Det ska bli underbart med skaldjur, bubbel och badtunna. Sällskapsspel och klipphopp står också högt upp på våran To-Do-list.

Ha en härlig helg!

Oops, höll på att glömma rubriken

Den stackars portföljen

September är över och när jag gjort min månadsavstämning i min portföljutvecklingstabell, kan jag konstatera att jag tappat 15.000 kr sedan sista augusti. Inte heller föregående månad var nåt att hänga i granen, så det blir intressant att se vart året slutar. Jag vet att det går under epitetet "brus" i ett långsiktigt perspektiv, men det känns ändå lite jobbigt när en pytsar in en massa hårt förvärvade slantar på börsen och de flyter inte ens en liten stund på ytan utan sjunker som en sten.

Poängen

På studiefronten ligger jag däremot och guppar för tillfället. Det har nämligen visat sig att de kurser som min SYV initialt räknade bort från mitt gymnasiebetyg, eventuellt ändå får räknas med. Vilket innebär att jag i så fall redan har nått upp till de poäng jag behöver för att få grundläggande behörighet. Så vi avvaktar besked där. Under tiden har jag kommit på att bara för att jag VILL studera, är det inte säkert att jag FÅR. Det är ju den där lilla detaljen att jag ska bli antagen till den utbildning som jag vill gå också. Jag ska bättra på oddsen lite genom att göra högskoleprovet, tänkte jag. Jag har ett par gamla i bagaget, men det är säkert bra med ett nyare resultat. 

Albin Lee Meldau

Hans senaste släpp "Epistlar" blev min förevändning att uppgradera till premium igen på Spotify. Underbar är den och underbart är det att ha musiken i livet igen, trots att de höjt avgiften till 109 kr. Fast nu fick jag med min man på tåget och vi skaffade istället Premium Duo, vilket innebär en kostnad på 75 kr var för två konton. Det känner vi oss nöjda med, även om han tydligen får reklam i sina poddar. Kanske får kolla vad grejen med det är, eftersom det heter att premium är reklamfritt ändå. 

Musik är verkligen balsam för själen. Jag har haft en tuff vecka på jobbet och jag har varit riktigt pissed off vid ett par tillfällen, men gissa om det var skönt att på lunchpromenaden stoppa in lurarna i öronen och dra på Rammstein. De har alltid haft förmågan att kanalisera ut min ilska och när jag kom tillbaka efter promenaden kände jag mig from som ett lamm. 

Motionerandet

Ja som vissa kanske kommer ihåg, så vurmar jag för tillfället för min cykling. Det är så härligt ge järnet och känna hur det går lättare för varje gång att klara backarna. Löpningen däremot har fått stå tillbaka. Jag tappade den liksom helt, men nu har jag tagit upp den igen efter ett halvår or so, i tron om att jag ändå borde ha nytta av min styrka från cyklingen. Men icke! Visst, jag har flåset och jag återhämtar snabbt efter tuffa stigningar. Men innan dess snackar vi nära-döden-upplevelse. Jag blev lite full i skratt på min första tur, för mitt i en backe hör jag plötsligt steg bakom mig och strax därefter springer en tjej upp bredvid mig. Hon ler och hälsar käckt (söt och fräsch var hon också, typisk rekryterare) och när hon drar förbi, inser jag att mitt eget tempo nog inte är så fantastiskt. Jag försöker hänga på, men jag har inte mer att ge i uppförsbacken. Jag fick verkligen svart på vitt att jag var i dålig form, men jag fick också lite jävlaranamma. Nu ska jag försöka komma ut i spåret en gång i veckan och cykla två....

Äckellukt

Igår när vi kom hem från jobbet, kände vi en hemsk lukt i källaren. Lite svårdefinierad, men tänk räkskal i rötmånad/ härsket tinvatten från kyckling/ dött djur/ muspink. Herregud vad vi letade efter källan till denna sanitära olägenhet, men utan resultat. Lite oroande eftersom vi ska ha kalas i helgen och det känns inget mysigt alls att bjuda på smörgåstårta med lax och räkor i den miljön. Men peppar peppar så är lukten borta idag och jag hoppas att vi ska slippa den igen. Fast det är lite som när ett obekant ljud dyker upp i bilen och sedan försvinner. Man blir lättad, men det känns inte helt bra att inte veta vad som orsakat ljudet.

Lite bilder från senaste rekreationspromenaden förra helgen.

Perfekt klipphopparväder

Nästan lite sommarvibbar

Vad vore ett kollage, utan kritter?

Nästan lite gassigt i solen 

Gammal hederlig taggtråd

Häng för all del inte upp er på kvalitén bara, för jag är lite som svärmor när jag får feeling. Då är det bara fram med mobilen och tryck av, det är ren tur om inga fingrar skymmer sikten eller att horisonten är någorlunda rak. En gång i tiden tyckte jag att det var roligt att fota med kamera, men sedan mobilkamerans intåg blev den överflödig. Det finns en gräns för hur många prylar man orkar släpa runt på, trots allt.

Jahapp, det om detta. Ha nu en riktigt fin helg!

Bildbonanza, cykling...och ett litet tips

Det går inte att komma ifrån att det har varit lite hektiskt det sista. Många är de saker som jag för tillfället väljer bort, till förmån för studier, familj och arbete. Jag har sagt upp min ljudboksprenumeration, jag läser heller inte några böcker, hänger inte på stan och tittar knappt på tv. Ledsamt nog har även bloggen blivit lite nedprioriterad, men idag får bli ett undantag annars får jag abstinens...

Jag är mer noga med att välja vilka aktiviteter jag kan unna mig. Till exempel vårdar jag mina närmaste relationer med släkt och vänner, samt utövar någon form av motion. Det leder mig osökt in på min senaste fäbless, nämligen MTB. Men hur kul är det inte? Det ultimata tecknet på att jag börjar bli gammal, att cykeln kommer fram. Att cykla i skog och mark är helt underbart, både över stock och sten men också fort med snabba svängar. Barnsligt kul!...och ja, det har blivit några blåmärken. 

Idag slog jag faktiskt två flugor i en smäll, jag har ägnat förmiddagen åt att umgås med min pappa (relation) som fyllt år och då passade vi på att gå tipspromenad (rekreation). Det är ett underbart initiativ som hållits vid liv av eldsjälar inom en lokal sportförening i alla år. Varje höst har de anordnats och jag har varit en flitig besökare sedan barnsben. Det är nostalgi på riktigt! Nedan bjuder jag på några bilder från dagens promenad.

I mitt förra inlägg berättade jag att jag sökt ett jobb och med blandade känslor mottog jag beskedet att jag inte får det. Företaget valde att rekrytera internt, så det känns rätt okej ändå. Då har jag inte blivit brädad på allra värsta sätt. Deras kommentar på min ansökning var snarare att min profil matchade tjänsten bra och att de gärna sparade den för eventuella framtida rekryteringar. Fast det kanske de säger till alla. ;-)

Söndagstipset!

För den som har lite mer tid att slå ihjäl och funderar på hur man kan tjäna enkla pengar i soffan, kan jag nu passa på att slå ett slag för min bloggkollega Pappa Betalar?:s  nya satsning. Nämligen en egen panelsida med undersökningar man svarar på och får ersättning för besväret. Jag är själv inte särskilt insatt i sånt här, men jag tittade in lite snabbt och provade. Det verkar vara lättanvänt och dessutom ska det komma en app under hösten. Här kan ni läsa PB?s egna presentation av sidan och här kan ni läsa en recension av en användare som har lite mer erfarenhet av den här typen av undersökningar. Så sitter ni bara och slöscrollar på mobilen, kan detta vara en alternativ och mer lukrativ sysselsättning. 

Men nu tar vi lite bilder va?

Tyst och mjuk skog

Fantastisk utsikt

Här skulle man kunna bo...

...vackra granndamer också.

Det handlar bara om vilken väg man väljer!

Har ni haft en bra helg?

Lördagsfilosoferingar...

Jag befinner mig mitt emellan dåtid och framtid, 

nutiden tycks mig som en smal lina att balansera på.

Ibland har jag hela världen för mina fötter,

ibland är jag dömd att blifva vid min läst.

Men hör här,

jag försmäktar icke.

Jag drivs av försiktig tillit,

ty allt kommer att falla på plats.

Jag är i fasen där jag vänder alla pusselbitar, 

för att kunna se om det är himmel eller hav.

Sorterar ut kantbitar och letar efter hörn.

Får jag bara ihop ramen,

så kommer resten med tiden.

-----

Sorry för ordbajseriet, nu börjar det riktiga inlägget!

Men faktum är att det är lite så, jag kämpar lite med idén om att jag vill skriva. Problemet är att jag inte vet vad. Jag har en jättebra story, som jag verkligen vill berätta och försöker att jobba lite med den. Men det är svårt, när jag går tillbaka och läser vad jag skrivit, så känns det ofta platt och barnsligt. Jag tror att jag inte riktigt behärskar formatet. Kanske ska jag strunta i det och bara skriva på för att få ur mig texten, så får piffandet bli en del av redigeringsfasen. 

Eller så ska jag kanske avdramatisera mitt projekt och se det mer som en tillflykt, en värld jag kan unna mig att besöka när jag behöver en paus från arbete och studier. 

-----

För övrigt har jag varit på en intervju hos en rekryteringsfirma angående ett jobb jag sökt. Tjänsten är nog ganska lik den jag har idag men på ett stort, väletablerat svenskt företag. Själva rekryteringsprocessen är jag faktiskt inte så noga med. Rekryteraren själv hade ingen information om vad tjänsten innebär och kunde inte svara på någon av de frågor jag hade. Inte ens arbetstiderna hade hon klart för sig, hela intervjun gick ut på att grilla mig och jag blev inte ett smack klokare på vad tjänsten egentligen gick ut på. Men ett löneanspråk ville hon ändå klämma ur mig, och hur lätt är det när man inte vet mer??? Ah well, det är nya tider nu...

-----

Studierna tuffar på och ännu en kurs är lagd till handlingarna. Känns skönt och det är fortfarande roligt, nu ska jag börja på nästa kurs i Psykologi. Det är ett fantastiskt ämne, eftersom det finns överallt. Till och med den fysiska aspekten med hjärnans funktioner och signalsubstanser är intressant.

-----

Portföljen har backat lite, men ska jag vara ärlig har jag inte riktigt prioriterat att engagera mig. Jag nallade lite av min kassa för att fylla på i Volvo, men annars har jag bara loggat in efter 17:30 för att se hur mycket minus jag stängt på. ;-)

-----

Som livet: ömsom blommor, ömsom små bruna kulor!

Trevlig helg!

Lite börs och sånt

Tänkte titta in här för att skriva en liten uppdatering. Jag ska inte sticka under stol med att det har känts lite regnigt det senaste. Ja, nästan tungt rent av. Men så är det ju i livet, sedan kommer vi ut på andra sidan. Starkare än innan... 

Jag raderade precis ett långt stycke, fyllt av tankar och känslor. Men det ska jag bespara er, det är det dagböcker är till för! Right? 😉 

Vi kan prata lite om börsen istället, för den har gått åt rätt håll för min del ett tag. Första halvåret har jag underpresterat mot index och mina siffror har lyst med den där röda nyansen man lärt sig att ogilla. I år är jag upp 26% på Avanza och OMX30 är upp 28%, om jag tolkar appen rätt. Kunde väl varit värre, tänker ni, men det är faktiskt tack vare den senaste månaden jag ligger där. I juli slutade jag på 5,65% upp och det kan jag tacka Investor och några av mina mindre innehav för. Jag har lite innehav på andra ställen också, men där har jag det största och det svenska. 

Jag uppdaterade min portfölj för ett tag sedan, men har redan hunnit ändra en massa. Jag är med andra ord inte riktigt så långsiktig i alla lägen. Jag har sålt av Linc pga inte helt genomtänkt köp med hög premie. Jag har minskat lite i Latour, men lite vill jag ändå ha kvar. Jag har också sålt av Bonava, då jag kommit till en punkt då jag antingen borde köpa mer eller avyttra. Jag valde det senare eftersom jag tänkte försöka banta ner antalet innehav.

Det gick sådär. Jag har nu tagit in Volvo och Revolution Race istället. Volvo behöver kanske inte så mycket motivering, stort och stabilt. RVRC däremot är i nuläget bara en bevakningspost, men jag gillar deras produkter. Vi får se vart den djupa analysen leder... 

I övrigt har jag fortsatt att fylla på VEF och VNV Global...och just det. Jag köpte lite halvledare också, via Infineon. Det här med en slimmad portfölj är uppenbarligen inte för mig. Inte just nu åtminstone. 

En vecka kvar på semestern och vi funderar på att styra kosan söderut, närmare bestämt Blekinge. Vi sover i vår minibuss, slänger ut allt bakom förar- och passagerarsäte och slänger in en hemmabyggd sovinsats och en gasolkyl. Det hade varit himla schysst om vädergudarna kunde bjuda på lite fint väder...eller vafan, uppehåll duger!  

Vad får vi inte missa i Blekinge?

En klassisk nöt

Egentligen är det ett helt naturligt steg att ta, men jag ville inte erkänna det för mig själv från början...

Jag pratar om det här med utbildningen. Som trogna läsare vet, läser jag upp lite poäng på Komvux för tillfället. Det jag själv inte visste (eller kanske snarare förnekade) i början av detta kapitel, var syftet med det hela. Kanske för att det inte skulle bli en stor grej, och att det i sin tur skulle leda till kalla fötter och blockering och vidare till dåliga betyg och ännu en gång ofärdiga studier.

Aldrig hade jag vågat drömma om hur roligt det skulle vara att studera igen. Jag får chansen att lära mig nya saker och jag fullkomligt älskar det. Kanske är det nyhetens behag, vad vet jag, men tror ni inte att jag redan nu har börjat fundera över fortsättningen. Vad VILL jag med det här?

Det är fantastiskt intressant med psykologi, vilket råkar vara ämnet jag läser för tillfället. Jag har länge lekt amatörpsykolog för många i min närhet, inklusive mig själv. Men steget till att utbilda mig till en sådan är ganska stort, vi snackar minst fem år här, om jag inte är felunderrättad. Jag kommer således att vara närmare 50 än 40, när jag väl är klar. OM mina betyg ens räcker till.

Däremot finns det ett yrke som jag länge sneglat på, vars utbildning dessutom ligger nästgårds, och det är personalvetare. Men förstår ni hur kul det skulle vara att få jobba med något som relaterar till det? Nu snackar vi "bara" tre år på högskola, vilket innebär att jag fortfarande skulle vara närmare 40 än 50 när jag är klar.

Okej, då har vi en plan men nu kommer 10.000 kr-frågan. BOKSTAVLIGT TALAT! För vet ni, jag kommer inte att kunna spara en krona under den här tiden. Jag kommer dessutom att bli med lån! Yikes! Nu blir det genast lite läskigt. Kanske inte just lån-biten, det känns okej. Men mina FI-planer då? Ergo - den klassiska nöten! Slita mig rik, eller leva mig lycklig?

Instinktivt tänker jag att jag ska fortsätta trycka in så mycket jag bara kan i min portfölj nu, men samtidigt vore det ganska oansvarigt av mig att inte fylla ladorna nu inför de tre kommande årens oförutsedda utgifter och semestrar med barnen.  

Som grädde på moset, kan jag naturligtvis inte ha kvar min anställning. Jag tror att jag kan be om tjänstledigt i ett år, men sedan är det bye bye! Jag måste alltså även hitta ett jobb, helst inom det jag utbildar mig till... 

Jahapp, har ni några erfarenheter av liknande funderingar eller goda råd i allmänhet?

Glamping

Det är verkligen inte helt lätt att sitta och plugga när vädret är som det är. Det händer ändå att jag får en stund här och en stund där, förhoppningsvis ska det räcka. Min semester har inte börjat än, jag jobbar en vecka till. Sedan hoppas jag få lite mera tid till mina studier, det här ämnet känns viktigare att få ett hyfsat betyg i.

Däremot tjuvstartade vi med ett litet semesteräventyr i fredags. Min kompis bor på ett helt ljuvligt ställe, med en (typ) egen sjö och härlig skog runtom. Dessutom har de byggt en stor flotte med badstege, som de planerar att ha en bastu på så småningom. Så vi bestämde att vi (tillsammans med våra respektive) skulle övernatta i våra hängmattor och utgå från deras place, efter grill och lite bubbel.

Så vi lastade flotten full och styrde föröver, tvärs över sjön. Letade upp en bra plats med lagom många träd och hängde upp våra hängmattor. Sedan gick vi tillbaka till flotten och dukade upp ost, kex och vin. Det blev några härliga timmar som vi drev runt på sjön och hade det gött. Vi såg herr Bäver simma iväg från sitt bygge och jag fick för första gången höra Nattskärran. Häftigt!

På morgonen åkte vi åter ut på flotten och drack vårat morgonkaffe. Det hela avslutades med ett härligt, svalkande dopp. Ibland känner man sig verkligen omtyckt av livet. 

Hur har ni det i sommarvärmen? Gör ni något särskilt eller njuter ni av att vara hemma?

Vilket veckoslut!

Alltså de två senaste dagarna, alltså! Snudd på lycka, även hos en realist/pessimist som jag tenderar att vara ibland. Jag har för mig att det var flera saker, men just nu är det främst två händelser som förgyller min tillvaro. 

Det första är att jag fick ett B på min första kurs på Komvux!!! Det hade jag inte vågat hoppas på eftersom jag kände att jag valt ett för högt tempo på studierna. Det var till och med en tillfällig känsla av uppgivenhet, då jag kände att jag får kanske vara glad om jag ens får ett E. Så när betyget B poppade upp på skärmen, ja gissa hur lycklig jag blev! 

Det andra är att dottern tog sitt moppekort idag!!! Jag är så stolt, glad och lättad. För vi har tragglat, eller ja...hon har tragglat. Men jag tror nästan att jag är mer lycklig över detta än vad hon är. Det var andra gången hon skrev provet. Därför kändes det lite som att om det inte går vägen nu, kan det bli svårt att hitta på sätt att motivera henne. Första gången tog hon lite väl lätt på det, så på sätt och vis kanske det var en nyttig lärdom.

Jahapp, jaa nä nu har jag nog pyst ut tillräckligt med positivism för ett och samma inlägg. Det finns trots allt en gräns för hur mycket av den varan man orkar läsa på en gång. ;-)

Trevlig helg!

 

Tid för rekreation

Vilken fin helg det blev. Min väderapp har visat regn och åter regn, men så bjöd vädergudarna på 27-28 grader och strålande solsken istället. Det tackar jag för! 

Inte mycket tid för sol och bad, förvisso, men ibland passade jag på att sitta ute i solen och plugga. Snart är min första kurs avklarad, bara en muntlig examination kvar. Det har varit jätteroligt, även om jag har seriöst tvivlat på min hjärnas kapacitet då och då. Men efter att jag förstått att jag nog kommer att få ett högre betyg än vad jag satte som mål, kändes allt genast lite lättare. Och jag är väldigt taggad redan nu på nästa kurs, som ju är Psykologi.

Min portfölj går kräftgång och är bara pisstråkig, ändå kan jag inte låta bli att smita in och köpa nåt litet här och nåt litet där. Jag hade en liten tanke på att rikta in mig mer på investmentbolag, där det ännu finns rabatt att hämta, så jag har tagit in ett par nya. Vi får väl se hur de tar sig, det är VNV, VEF och Linc. Har även fyllt på lite Investor, såklart.

Jag och dottern sådde lite för några veckor sedan, men jag får nog kasta in handduken där. Det har kommit upp lite kål och mangold, men nu snackar vi musöron. Har inte sett röken av vare sig morötter, dill eller gräslök. Jag kan ha vattnat för lite, men det skyller jag på min väderapp. Den visar ju regn hele tiin, och då tänker jag ju såklart att det är onödigt att vattna. Sedan släpper jag den tanken och mina grödor förgås. Nåja, vi har gott om potatis och lök åtminstone. Basvarorna i varje hem! Framgent räknar jag med avkastning i form av äpple, vinbär, amerikanska blåbär, plommon och rabarber formligen drunknar vi i. 

På jobbet är det full fart. Vi går på knäna, känns det som. Och det gäller inte bara min avdelning, det är nog en ganska vedertagen känsla på hela arbetsplatsen. Jag har lite halvhjärtat sökt andra jobb, men jag vet att jag inte är kvalificerad för de jobb jag vill ha och då kan jag lika gärna bli kvar. Jag räknar ju med att mina nya fina betyg ska hjälpa mig så småningom, och då jäklar blir det åka av. Förhoppningsvis kommer det ha klarnat lite, vilken utbildning jag vill satsa på. Det här blir bra!

Just det ja, återkoppling till rubriken. Min man fick för sig att han skulle bygga en kanot i vintras och idag har vi varit ute och paddlat med den. Det är som en helt annan värld när man glider fram på ån. Här och där flyger en fågel upp, och då och då plaskar det till när en fisk fångar en insekt. Annars är det kav lugnt, helt underbart. Rekreation de Lux!

Någon som gått på semester än och vad gör ni då?

Roller coaster

Här kommer en liten snabb blänkare om att jag fortfarande lever och har hälsan! Livet väntar inte på någon och det går dessutom i tvåhundra knyck. Det är svårt att urskilja vad som rör sig i periferin, i en  fartvind som får ögonen att tåras. Jag är nöjd bara jag lyckas hålla armar och ben innanför vagnen. 

Mina studier har dragit igång lagom till att trycket på arbetet har ökat, samt att det snart är deadline för företagets interntidning. Lägg där till att barnen har sommarlov och inte riktigt har samma dygnsrytm som en vanlig arbetstagare. Sedan har jag skaffat mig en skrivarkompis och tanken är att vi ska skriva lite och sedan ge varandra input på texterna. Men det är faktiskt ingen fara med mig, jag gillar att ha kniven mot strupen. Det är faktiskt då jag presterar som bäst. I helgen har jag hunnit med både återhämtning, sol och plugg.

Börsen är inte särskilt rolig just nu. Jag satte ett sparmål på Avanza för skojs skull, men det skulle jag aldrig gjort för nu sjunker mina procent i rask takt. Det är bara att hålla i och hålla ut, även här!

Oh, och så såg jag att Yann Tiersen kommer till Sverige i vinter. Jag som älskar filmen Amelie från Montmartre, jag måste ju seriöst överväga att köpa biljett. 

Vilken är din favoritfilm?

Det sa schlurrrp...

...i mina buffertar i maj/ juni. Till att börja med bilen. Behöver jag säga mer? AC:n la av och jag fick ett prisförslag (som det så fint heter) på 12 000 kr. "Hehe...jag återkommer!"

Min tanke var att kolla med försäkringsbolaget, men så tyckte besiktningen att jag behövde nya bromsskivor och belägg runt om. Kostnad oklar men okej, det måste göras! Chocken när jag hör att jag måste hosta upp 7 500 kr för detta. Grabben på linjen, lät ursäktande och förklarade nästan generat att materialet tyvärr kostar en del. Detta trots att jag anlagt ett oerhört solitt pokerface och bara sagt "Aha och jaha", med ett leende. Han upprepar det ännu en gång innan vi lägger på, och jag menar på att det är som det är ...återigen med ett leende.

Men känslan av att ha blivit lurad gnager, så till den grad att jag dristar mig till att surfa in på Mekonomens hemsida (på arbetstid) och själv bilda mig en uppfattning om vilka kostnader vi faktiskt pratar om. Övertygelsen om att jag ska lära mig att meka själv, har i detta nu aldrig varit större. Åtminstone tills jag ser priserna. Det visar sig att grabben har nog ändå en poäng, det är inte superbilligt material vi snackar om. Det är en tröst och en lättnad. Jag behöver inte lära mig meka själv. Om något så behöver jag lära mig att tillverka skivor och belägg billigt. Det känns inte riktigt aktuellt.

AC:n får vänta helt enkelt. Jag ska kontakta försäkringsbolaget och kolla läget, men inte just nu. Just nu är det enklare att veva ner rutorna och idka förnekelse. 

Sedan var det dotterns födelsedag. Ingen nyhet, what so ever! Men mopeden skulle betalas. Jag betalade bara en tredjedel, men jag skulle fara med osanning om jag sa att det inte märktes. Här kommer återigen min oförmåga att meka in i bilden, eftersom jag tog beslutet att köpa en sprillans ny moped för att slippa bekymmer. Jag vet, det är ingen garanti. Men det bättrar på oddsen. 

Jag ska däremot inte klaga. Jag har ett antal riktade buffertar och det är jag glad för nu. Varje månad sätter jag in en viss summa på dem, oavsett hur mycket de innehåller. Tack vare det kan jag fortsätta att månadsspara som vanligt på börsen inför min ovissa framtid. 

Jag vill gärna avsluta med en lite rolig Overhearing på jobbet (kanske inte rolig-haha, men ändå). En kvinnlig kollega på 50+ hade läst någonstans att man som 50-åring bör spara 3-4000 kr i månaden, om man vill sätta lite guldkant på tillvaron efter pensionen. "Va? Vem sparar så mycket liksom?" var hennes spontana kommentar. Här vill jag bara påpeka att vi ligger i samma lönespann, med skillnaden att hennes barn är utflugna. Visst är det fascinerande hur olika man kan resonera och prioritera här i livet? Men om inte jag hade råkat ramla in på det här spåret för ett par år sedan, så hade det kanske lika gärna kunnat vara mina ord... 

Har ni någon go-to-kassa/ buffert?

Jag tar tillbaka mina 39

Jag har inte redovisat min exakta ålder här på LaBlog, men när jag var ute och sprang (läs lufsade) häromdagen utan lurar i öronen, dök en massa tankar upp. En av dem handlade om just min ålder och eftersom jag vill dela mina kloka insikter med er, så outar jag den nu.

Tanken som slog mig löd: Vad håller jag på med? Ändå sedan jag fyllde trettionio förra året, har jag tänkt är jag är typ fyrtio. Som för att bevisa för mig själv och alla andra att jag minsann inte lider av att bli äldre. 

- Åldersnoja? Nänänä, här ser ni en som står för sina sju gråa hårstrån och glada kråksparkar.

För vad är en medelålderskris egentligen? En plötslig insikt om att man inte är ung längre, med följden att man klär och friserar sig på ett ungdomligt sätt? Ringsignal - en raplåt av Einar, streckkolla alla avsnitt av "Ex on the Beach" för att snappa upp hur kidzen pratar nuförtiden? 

Nja, jag tror att det ligger mer bakom begreppet än så. Att det inträffar runt fyrtio, har nog egentligen mest att göra med att barnen börjar bli stora och inte kräver konstant passning. Man får tid att fundera, helt enkelt. Man utvecklas ju under hela livet och det har trots allt gått 15-20 år, sedan man sist ställde sig frågan: Vad vill jag med mitt liv? 

(Som ni märker utgår jag från människa-med-barn-perspektivet, nämligen mitt eget. Jag har inte så mycket annat att jämföra med.)

En del kanske kan känna sig stressade över frågan, åtminstone om man inte är nöjd med vad man åstadkommit under dessa år. Då kanske det är lätt att "krisa". För egen del känner jag mig väldigt tillfreds med min privata tillvaro. Även om jag har drömmar och tankar så känner jag, att jag inte vill vara någon annanstans än här just nu. 

På jobbplanet däremot, finns det lite att önska. Men det är helt och hållet mitt eget fel. Jag skördar frukterna idag, av det som en ganska omogen tjej planterade för ungefär tjugo år sedan. Visst hade jag kunnat ändra riktning under den här tiden som gått, men jag har inte haft någon vision. Och utan vision, ingen motivation. Inget driv, ingen mening. Jag blev vid min läst!

Min kris består av en jäkla massa visioner, passion och driv. Jag ska ge mig själv alla de möjligheter som mitt yngre jag slarvade bort. Man kanske kan kalla det för medelålderskris, men jag tror att den kan inträffa när som helst. Beroende på vem du är och var du kommer ifrån. Fast om du byter karriär eller riktning i livet när du är tjugonio, så kommer du undan med det. 

Jag är ju faktiskt bara trettionio ännu. Och om jag går och intalar mig själv att jag redan är fyrtio, snuvar jag dessutom mig själv på det storartade i att fylla just fyrtio. Så kan vi inte ha det!

Vad har ni för tankar om kriser?

Top 5 ESC - According to Fumlan

Ja, jag ska upp och jobba så jag kan inte stanna uppe för att se hur kvällen avslutas, men såhär ska Eurovision Song Contest se ut när alla har röstat!

1 Frankrike

2 Finland

3 Portugal

4 Malta

5 Ryssland

Såvida inte Tusse tar hem det! Heja Tusse! 💓

Två projekt

Jag är medveten om att jag babblar en del om min skrivarkurs, men den är ändå ett viktigt inslag i mitt liv just nu. Så länge den varar...kursen alltså. 

Projektet för den här veckan var att göra en presentation av ett eget bokprojekt. Att skriva en "hisspitch" på 30 sek, berätta om driv och centrala frågor som jag vill ge svar på i min bok. Beskriva hur jag tänker rent praktiskt i form av publicering, målgrupp, tid och plats för skrivandet, tempus etc.

Det kan inte nog understrykas att jag verkligen inte har några långtgående planer på en bok. Jag har en idé, som jag nämnt i ett tidigare inlägg, men det är ungefär allt jag har. Men även om vi inte hade något alls att komma med till övningen, så gick det lika bra att låtsas. Bara för att prova på. Jag hade sedan en tidigare övning skrivit en inledning på mitt projekt, men i veckans övning fick man gärna bifoga mer text. Så det blev att skriva lite till på min släktsaga. :-)

Men sedan råkade jag sladda in på en författares hemsida, där hon intervjuar andra författare/ skribenter. Det de alla hade gemensamt var att de skrev fantasy. En genre jag aldrig ens övervägt att ge mig in på. Men så fick jag för mig att jag skulle prova på att dikta ihop en plot, och till min stora lycka bara expanderade den. Den ursprungliga idén hamnade liksom lite i skuggan av andra intriger som växte fram.

Kanske är det bara min hjärna som behövde släppa verkligheten lite och fara iväg. Kanske blir det ingenting av något av projekten, men då har det åtminstone givit mig glädje och energi ett tag.

Trevlig söndag på er! 

Snuvad på utenatt

Planen för den här kvällen var att jag och min man skulle knyta upp varsin hängmatta och övernatta i skogen. Det tycks mig däremot som att SMHI tyvärr har lite svårt att bestämma sig, när det kommer till just väder. Vi avvaktade således in i det längsta, med att börja packa. Med facit i hand var det nog ganska klokt, för det har varit världens åskoväder här ikväll. När vi satt och tittade på makens blixtnedslagsapp, kunde vi konstatera att blixten slagit ner fem gånger i det område vi tänkte övernatta i. Det var faktiskt inte åskovädret i sig som skrämde bort oss, utan snarare nederbörden. Det hade varit okej med regn under natten, men nu visade det regn mellan 18:00-21:00. Lagom kul att tvingas begränsa sin värld till endast en hängmatta under kvällens bästa timmar. Istället blev det vin och blixtshow i uterummet. Inte fy skam!

Annars rullar det på...i en jäkla fart. Det är mycket som händer nu och det är knappt att jag hänger med. Det mesta är ändå kul, får jag säga. Jag ser på tillvaron med tillförsikt, men helt ärligt så ska det bli skönt när semestern väl närmar sig. På skrivarkursen jag går, fick vi i uppgift att skapa en skrivarblogg. Initialt tänkte jag att "Visst, det kan jag väl för att bocka av uppgiften." Men jag märker att jag ändå tagit den till mig. Kanske får den vara mitt lilla vindsfönster ut i skrivarvärlden. Än så länge har jag en följare, min mamma! 😊 (fördelen med att inte ha en anonym blogg)

Jag inser att jag kanske binder ris på min egen rygg, men jag har precis fått beviljat att jobba övertid på helger. Vilket är mycket bra för uppbyggnaden av min pengamaskin, jag hoppas bara att jag mäktar med. Men det tror jag, för arbetet skiljer sig mot de arbetsuppgifter jag normalt gör OCH jag får arbeta med min föredetta kollega, tillika mycket goda vän M. Dessutom kommer det inte bli särskilt ofta ändå, som högst en dag i månaden kanske.

Nåväl, nu börjar det bli tillräckligt mörkt för att jag ska kunna tända stormlyktan med gott samvete. Kanske hämta lite salta pinnar också och se ovädret sakta dra västerut.

Trevlig helg på er!