Glamping

Det är verkligen inte helt lätt att sitta och plugga när vädret är som det är. Det händer ändå att jag får en stund här och en stund där, förhoppningsvis ska det räcka. Min semester har inte börjat än, jag jobbar en vecka till. Sedan hoppas jag få lite mera tid till mina studier, det här ämnet känns viktigare att få ett hyfsat betyg i.

Däremot tjuvstartade vi med ett litet semesteräventyr i fredags. Min kompis bor på ett helt ljuvligt ställe, med en (typ) egen sjö och härlig skog runtom. Dessutom har de byggt en stor flotte med badstege, som de planerar att ha en bastu på så småningom. Så vi bestämde att vi (tillsammans med våra respektive) skulle övernatta i våra hängmattor och utgå från deras place, efter grill och lite bubbel.

Så vi lastade flotten full och styrde föröver, tvärs över sjön. Letade upp en bra plats med lagom många träd och hängde upp våra hängmattor. Sedan gick vi tillbaka till flotten och dukade upp ost, kex och vin. Det blev några härliga timmar som vi drev runt på sjön och hade det gött. Vi såg herr Bäver simma iväg från sitt bygge och jag fick för första gången höra Nattskärran. Häftigt!

På morgonen åkte vi åter ut på flotten och drack vårat morgonkaffe. Det hela avslutades med ett härligt, svalkande dopp. Ibland känner man sig verkligen omtyckt av livet. 

Hur har ni det i sommarvärmen? Gör ni något särskilt eller njuter ni av att vara hemma?

Snuvad på utenatt

Planen för den här kvällen var att jag och min man skulle knyta upp varsin hängmatta och övernatta i skogen. Det tycks mig däremot som att SMHI tyvärr har lite svårt att bestämma sig, när det kommer till just väder. Vi avvaktade således in i det längsta, med att börja packa. Med facit i hand var det nog ganska klokt, för det har varit världens åskoväder här ikväll. När vi satt och tittade på makens blixtnedslagsapp, kunde vi konstatera att blixten slagit ner fem gånger i det område vi tänkte övernatta i. Det var faktiskt inte åskovädret i sig som skrämde bort oss, utan snarare nederbörden. Det hade varit okej med regn under natten, men nu visade det regn mellan 18:00-21:00. Lagom kul att tvingas begränsa sin värld till endast en hängmatta under kvällens bästa timmar. Istället blev det vin och blixtshow i uterummet. Inte fy skam!

Annars rullar det på...i en jäkla fart. Det är mycket som händer nu och det är knappt att jag hänger med. Det mesta är ändå kul, får jag säga. Jag ser på tillvaron med tillförsikt, men helt ärligt så ska det bli skönt när semestern väl närmar sig. På skrivarkursen jag går, fick vi i uppgift att skapa en skrivarblogg. Initialt tänkte jag att "Visst, det kan jag väl för att bocka av uppgiften." Men jag märker att jag ändå tagit den till mig. Kanske får den vara mitt lilla vindsfönster ut i skrivarvärlden. Än så länge har jag en följare, min mamma! 😊 (fördelen med att inte ha en anonym blogg)

Jag inser att jag kanske binder ris på min egen rygg, men jag har precis fått beviljat att jobba övertid på helger. Vilket är mycket bra för uppbyggnaden av min pengamaskin, jag hoppas bara att jag mäktar med. Men det tror jag, för arbetet skiljer sig mot de arbetsuppgifter jag normalt gör OCH jag får arbeta med min föredetta kollega, tillika mycket goda vän M. Dessutom kommer det inte bli särskilt ofta ändå, som högst en dag i månaden kanske.

Nåväl, nu börjar det bli tillräckligt mörkt för att jag ska kunna tända stormlyktan med gott samvete. Kanske hämta lite salta pinnar också och se ovädret sakta dra västerut.

Trevlig helg på er!

 

Veckan som gick

Flera gånger den här veckan har jag tänkt att; Det här får jag skriva om på bloggen. Men tiden har inte riktigt velat infinna sig, då mycket annat har krävt min ork och uppmärksamhet. Därför skriver jag nu ett litet men effektivt uppdateringsinlägg, så slipper ni drunkna i text men ändå få en liten inblick i min (inte så spännande) tillvaro.

Börsen: Jag har blivit lite bortskämd med att slå index, inte mycket och inte alltid, men tillräckligt för att få känna mig nöjd. 2021 däremot har varit lite vassare och jag har underpresterat mot index alla dagar utom en, eller möjligtvis två. Egentligen gör det mig detsamma eftersom jag tror att det är högst tillfälligt, dessutom kommer snart rapportfloden igång och då lär det förhoppningsvis hända grejer, men det är ändå lite irriterande att inte ha fått en bättre start.

Jobbet: Det har varit en rätt slitsam vecka, men det som tagit mest energi var nog en konflikt som uppstod då jag tröttnade på en kollegas tråkiga attityd. Vi är två avdelningar som ska arbeta tillsammans, men det krävs transparens från deras sida och ibland uppstår frågetecken. Dessa frågetecken har en tendens att dyka upp i sällskap av just denna kollega, och när jag ifrågasätter utfallet blir det ofta lite "lilla-gumman-varning" på förklaringarna jag får. Denna dag lämnade han mig med tre märkliga påståenden och jag som inte alls är noga med att inte förstå, kände att nu räcker det. Jag tog det vidare till min chef som genast agerade. Det resulterade i att den andra avdelningen ska se över sina rapporteringsrutiner, att kollegan ska bli mer noggrann med sina siffror och mer tydlig i sin kommunikation. Jag var lite orolig att jag gjort en höna av en fjäder, men när jag sammanställer resultatet så känner jag mig ändå ganska nöjd.

Skolan: Egentligen är det bara en skrivarkurs, men det ligger något mer i ordet skola. Något som symboliserar omstart och pånyttfödelse. En ny chans. Jag har varit väldigt tydlig mot mig själv att om den här kursen tar mer än det ger, så ska jag hoppa av. Det är enbart för mitt eget höga nöjes skull som jag går kursen och om jag märker att jag inte mäktar med allt, får jag lov att sluta utan att förebrå mig själv. Första veckan är nu avklarad och första uppgiften inlämnad. Det har inte tagit så mycket av min tid i anspråk, men jag misstänker att detta var en mjukstart. Jag känner mig taggad till tusen och förra helgen möblerade vi om i källaren så att jag har fått en egen liten skrivarhörna. Nu väntar jag spänt på responsen av min inlämning och nästa uppgift.

Fågelnörderi: Ja, ni läste rätt. De senaste åren har jag utvecklat ett intresse för fåglar, då främst småfåglar. Vi är hängivna fågelmatare och jag kan sitta hur länge som helst och titta på livet runt fågelbordet. En fågel jag dock har saknat är domherren. Jag bor inte särskilt långt från skogen, men jag misstänker att domherrarna är lite för lata för att ta sig till just mitt fågelbord ändå. Så kom kylan och temperaturen letade sig ner mot -14. Med kylan kom också, till min stora lycka, äntligen domherrarna. Wi-huu! :-) Vi har däremot gott om koltrastar och imorse, innan det ljusnat ordentligt, slängde jag ut ett gammalt äpple för att de skulle ha något att kalasa på. Döm om min förvåning när det istället kom ett gäng sidensvansar och glufsade i sig äpplet. De har aldrig besökt oss tidigare, mig veterligen, och det har jag inte heller vågat hoppas på. Koltrasten som fick sitta i busken och avundsjukt titta på hur äpplet försvann bit för bit, var inte lika imponerad. Kronan på verket var att jag äntligen fick se en strömstare för första gången i mitt liv. Ja inte hemma vid fågelbordet naturligtvis, men vi var ute på en dagstur igår och plötsligt fick min man syn på den vid ett vattendrag. Det är en ganska oansenlig fågel men eftersom jag inte sett den förut hade jag svårt att slita mig, vem vet när nästa tillfälle ges?

(Fotokvalitén lämnar en del att önska, tyvärr.)

Det var lite om min vecka och lite nörderi, har ni något nördområde?

Trevlig söndag på er!

Häng själv!

När umgicks du med dig själv sist? Alltså inte bara tog en promenad med en ljudbok i öronen, utan verkligen tog dig tid att lyssna till dina egna tankar?

Jag har blivit väldigt dålig på att göra det. I min iver att lära mig nya saker och söka efter andra infallsvinklar på livet, har jag glömt bort att ta in mina egna reflektioner. Jag har av misstag blandat ihop företeelserna att få vara ensam och göra vad jag vill med att få vara ensam och umgås med mig själv. Jag har tänkt att det är ungefär samma sak, men så för ett tag sedan insåg jag att trots all tid jag fått lov att spendera i min ensamhet kände jag att jag aldrig hade tid att tänka. Jag kände mig frustrerad och nästan lite vilsen.

Det var då det slog mig, oavsett om jag var ensam eller inte så fyllde jag min tillvaro med intryck, ofta i form av ljudböcker eller social media. Jag gav inte mina egna tankar utrymme. Problemet låg inte i att jag fick för lite tid för mig själv, det låg i att jag trots allt fick en hel del tid men förvaltade den fel. Hur ska jag då kunna utvecklas? Hur ska jag kunna hinna bearbeta allt jag försöker trycka in i min hjärna om jag inte ger mig själv chansen att processa det?

Jag brukade trycka igång ljudboken så fort jag fick en stund över och missförstå mig inte, det var för att jag verkligen älskade att lyssna på mina böcker, men nu insåg jag att en viss måttfullhet kanske är att föredra. Likt vilken annan avvänjning som helst började jag därför lite försiktigt att ersätta ljudbokstiden med tystnad och jag tänkte att morgonen egentligen borde vara en bra tid för just detta. Jag ska erkänna att jag i början tyckte att det kändes lite tråkigt att inte få fortsätta lyssna där jag slutat kvällen innan, men snart insåg jag att tankarna började komma igång av sig själva och att jag hade utbyte av mitt eget sällskap.

Jag får många insikter och "Aha-upplevelser" av att lyssna på ljudböcker, men de styrs ofta av det jag lyssnar på för stunden. I en skog där allt som hörs är fågelkvitter och ljudet av mina egna steg, vandrar tankarna lika fritt som jag. De finaste ställena hittar man oftast när man viker av från stigen och vågar utforska ny mark. 

Ser ni alla tankar som virvlar runt här?

Trevlig helg!

Demolition Girl

Få saker ger samma tillfredsställelse som att få gå loss på buskar och träd med diverse verktyg och tillhyggen. I helgen besöker vi svärmor och hon vet att det enda hon behöver göra att sätta en yxa/ sekatör/ såg/ spade/ spett i handen på mig, så har jag sysselsättning i flera timmar framåt. Det roliga med hennes trädgård är att hur många rishögar jag än får ihop, så syns inte resultatet nämnvärt. Det blir fint såklart, men av storleken på högarna att döma så förväntar man sig nästan en helt ödslig tomt där inget är högre än gräset på gräsmattan. 

Svärmor vet också att jag genomgår en slags personlighetsförändring med massförstörelsevapen i händerna, så hon ser till att hålla mig långt borta ifrån Dahlior och rosenbuskar. Resten av växtligheten är hon villig att riskera till förmån för den "hjälp" hon får, för hon inser att den sortens trädgård hon vill ha börjar kräva allt för mycket fysiskt av henne då hon inte blir yngre och starkare med tiden. Trädgården har också den fördelen att den lockar till sig ett rikt djurliv, kanske lite för rikt om man frågar svärmor som får mota bort allt ifrån huggormar till hungriga hjortar, men framför allt fåglarna trivs i all växtlighet. Jag skulle kunna ägna en halv dag åt att sitta och bara titta på fåglar, det är som balsam för själen.

Känslan av att ha åstadkommit något understryks av valkarna i händerna och träningsvärken som jag vet kommer att infinna sig imorgon, eller dagen därpå. Hemma har vi förvisso också en trädgård, men den är det mer finlir med. Typ rensa ogräs och ja, punkt! Det är sällan jag sliter så att svetten lackar och håret ser ut som ett skatbo, så när jag väl får chansen går jag all in. 

Om jag ska ge mig på att leka amatörpsykolog (vilket jag älskar), så kan jag tolka min bärsärkagång i trädgården som en kompensation för andra saker i livet som jag gärna skulle vilja rensa upp i och minimalisera. Ju färre störande moment, desto lättare att bringa ordning i kaoset. 

 

                

 

Ett gott dagsverke avslutas inte sällan med att vi delar på en flaska Prosecco i uterummet, svärmor och jag. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att livet helt klart har sina ljuspunkter.

Hoppas att även ni har haft möjlighet att ladda batterierna i helgen! :-)

Sova i hängmatta!

Så kom den då äntligen, min hängmatta. En månad fick jag vänta, men det var det värt. För mums vad lyxigt det var att sova i den, jämfört med att ligga på marken bland insekter och möss. Jag hade våndats lite inför själva upphängningen, försökt nöta in lite olika knopar och knutar, men när jag väl packat upp den vågade jag knappt tro att det var sant. Det såg ut att vara en grymt smidig lösning och när jag väl fick provat på riktigt, visade sig att det var just så lätt. Älskar när folk tänker till!

Jag lider lite av kontrollbehov, men vill gärna vara spontan och försöker jobba på det. En av tjusningarna med vandring är tanken på att klara sig själv oavsett vilka hinder man stöter på. Gud vad spontant och härligt! Allt jag behöver för att klara mig har jag i min ryggsäck och att skaffa en hängmatta var ännu ett steg i den riktningen, då jag heller inte behöver hitta ett tillräckligt plant underlag för att sätta upp ett tält på. Det enda jag ska behöva är två träd. Det låter ju simpelt, men så kommer jag på att "Hm, det hade ju varit smidigt att kunna trycka ner tältpinnar i marken till min tarp." Sedan tänker jag: "Hm, det hade ju varit himla käckt om det fanns en sjö intill, så att jag kan svalka av mig med ett dopp och kanske diska kåsan i." Och: "Hm, ja det här var väl ett trevligt ställe, men ingen kvällssol!" Ja, gud så spontant och härligt! Jag behöver kanske inte säga att klockan blev ganska mycket innan vi äntligen gav upp vårt sökande efter den perfekta lägerplatsen, och tog en lummig bokskog till sovrum. Det fungerade alldeles ypperligt, trots att vi fick göra avkall på både sol och sjö.

Det här kommer vi att göra om så snart tillfälle ges! 

Väl mött!

Konsten att överleva - förnekelse

Jag har bockat av en punkt på min bucket list och det är inte utan att jag känner mig lite stolt. I torsdags packade jag och min man våra ryggsäckar och drog till skogs. Det huvudsakliga syftet med vår planerade tripp var att prova våra nyinköpta hängmattor och tarpar, problemet var att min hängmatta ännu inte behagat dimpa ner i brevlådan. Skulle vi nu behöva ställa in bara för det? Vädret verkade ju bli exemplariskt och jag var inställd på en liten vandring, så varför inte passa på att bocka av en punkt på min lista "att göra innan det är försent"? Nämligen att sova direkt på marken. Visserligen på liggunderlag och under tarp, men lite utsatt är man ju ändå om man tänker på vilka besökare som kan dyka upp under natten.

Viktigt med pauser

 

Älskar leken "Gissa bajset"

 

Det tog ett litet tag innan vi hittade ett ställe som dög att övernatta på och helt perfekt var det inte heller, upptäckte vi när vi började spänna upp linor till höger och vänster. Mer plats är att föredra. Men det fick duga och detta var som sagt en testövernattning, av vilken vi skulle dra diverse lärdomar till nästa gång.

Vårt läger

Nyfikna roomies

 

Jag kan verkligen rekommendera vandring på Kinnekulle, naturen är fantastisk och varierande. För några år sedan vandrade vi hela Kinnekulle-leden, 46 km lång. Den här gången nöjde vi oss med ca 4 timmars långsamt strosande. Få aktiviteter är så rofyllt och givande som vandring, tycker jag.

Välkommen in

Hedlandskap

Gott om kalksten

Nyutslagen blom i kargt landskap

Så hur gick då övernattningen? Över förväntan faktiskt, mycket tack vare min förmåga att förneka alla former av ljud och vilka de kan komma från. Jag sov lätt och vaknade kanske en gång i timmen, men jag somnade snabbt om och drömde mycket. Min man delgav sin misstanke om att det varit möss framme, eller något annat litet djur som prasslat runt i lägret. Hellre det än grävling!

Jag längtar redan till nästa äventyr, så jag hoppas att min hängmatta kommer snart. Vad gör ni för att tanka energi?

Väl mött!

I denna ljuva skördetid

Traditionellt sett har det främst varit hösten som förknippats med skörd, men beroende på vad man är ute efter kan man faktiskt förse sig av naturens skafferi i princip året runt. Just nu formligen exploderar det av liv runt oss, fåglarna skrålar för full hals, bladen på träden slår ut och häggen blommar. Innan vi vet ordet av är det dags för skolavslutning och semestern är i antågande. Visst vore det fint om vi  kunde stoppa tiden här ett litet slag, bara tillräckligt för att vi ska hinna uppleva och njuta av allt som händer nu. För det är inte utan att det känns lite stressigt, speciellt när man vet att man missar det mesta för att man måste tillbringa dagarna på jobbet.

Idag är lyckligtvis en varm och solig söndag, så jag tog med min lilla korg och drog till skogs i jakt på brännässlor och kirskål. Det finns så mycket man kan göra av detta "ogräs". Nässlor är rika på vitamin A, B och C, aminosyror samt flera nyttiga mineraler såsom järn och magnesium. De kan därför användas till te, eller göras till nässelpulver som man kan ha på frukostflingorna. Kirskål sägs vara bra om man lider av gikt, artros eller reumatism, den besitter egenskaper som renande, leverstärkande och urindrivande. Båda dessa arter kan användas i matlagning på samma sätt som spenat. OBS! Ät inga vilda växter som du inte 110% säker på, det finns gott om giftiga växter som kan förväxlas med ätliga!

  

Om jag nu också hade varit en inbiten snigelentusiast hade min lycka idag varit gjord. Jag råkade nämligen stövla rätt in i en koloni av Vinbergssnäckor, ni vet de där stora sniglarna som man kan tillaga och äta. Jag har sett någon här och där i närheten, men nu snackar vi 2-3 st/kvm. Så när jag skulle lämna mitt nässelställe blev det med mycket större försiktighet än när jag forcerade mig dit, det är otrevligt nog att råka trampa på en liten trädgårdssnäcka.

Vinbergssnäcka

Så vad ska jag nu göra med min skörd? Nässlorna ska jag nog torka och använda till te och kirskålen ska jag prova att steka tillsammans med maskrosknoppar i olja, vitlök och salt. Kan bli en "sidedish" till kvällens grillmiddag.

Väl mött!