Jag kan allt om...

...beredskap! Har Fumlan börjat med clickbait, undrar ni nu. Kanske lite men jag vill påstå att det är en sanning med modifikation, för efter en helg på Civilförsvarets grundkurs i FRG är jag idag bättre på:

• HLR
• Första Hjälpen
• Brandkunskap
• Möta människor i kris
• 30-minutermetoden (upprättande av mottagningsplats)
• Stabstjänst
• Kommunkunskap
• Livsmedelshantering
• Våra grundbehov
• Information vid kriser

...än jag var i fredags morse. En del av denna kunskap har jag övat på tidigare genom min arbetsplats och min (korta) tid på Mind. Men det blev en bra ögonöppnare för hur bra det är med repetition för jag märkte att mycket låg nära till hands i muskelminnet. Det är ju annars en osäkerhet i skarpt läge, tänker jag. När det blir allvar är man rädd att man inte kommer att klara av det, men mycket handlar också om sunt förnuft. Och det kan faktiskt vara den insatsen som räddar ett liv.

Våran kommun (likt många andra) har idag ännu inget samarbete med FRG, men jag tror att det är i startgroparna. Det kommer fler utbildningar framöver som jag nu, tack vare grundkursen, har tillgång till. Jag är lite inne på att gå en ledarskapsutbildning, det är aldrig fel! Även om man inte leder andra, kan man leda sig själv...

När jag kom hem väntade grillad flankstek och ett glas rött vin. Så lyxigt och jag njöt av det lilla som var kvar av helgen.

Varför gör jag det här? Jag tror att det bottnar i att jag vill ha kontroll. Jag vill inte hamna i en situation där någon behöver hjälp och det bara är jag som finns till hands, om jag inte vet hur jag ska agera. Vågar jag lita på att jag skulle försöka hjälpa en person, även om jag inte vet hur? Eller finns det en risk att jag tar på mig skygglapparna och hoppas att det snart går förbi någon annan mer kompetent medmänniska? Nej aldrig, kunskap ger makt heter det. Och i det här fallet kanske makt över liv och död!

Det är bättre att ge sig själv förutsättningarna att lyckas med det man vill i livet! 

 

Sista morgonkaffet och ZZ Top

Man kan ju undra över min ålder och ja, kön också för all del. Men jag har alltid gillat gubbrock. Jag kör gärna radio på Eric Clapton och då blir det en go blandning med allt från Jethro Tull och Dire Straits till Travelling Wilburys och ZZ Top. Insåg just att ELO inte dyker upp på min lista, det är ett problem!

Min bil och jag är på kollisionskurs och då menar jag inte i trafiken, utan på ett mer psykiskt plan. Den vill ha mer kärlek och omvårdnad än vad jag är beredd att ge den. Den har också återkommande bromsproblem. Förståsigpåare menar att jag använder bilen för sällan. Men är två gånger i veckan för sällan verkligen? Så fort det regnat så fastnar bromsarna och dagen efter får jag tvinga loss dem genom att gasa rätt bra innan de släpper. Det känns inte så snällt. 

Nu har en metallflärp åkt ner och ligger och skaver mot bromsskivan och det låter fruktansvärt när jag backar. Men jag har beställt belägg, skivor och monteringssats till bakaxeln nu. Hoppas att de kommer i veckan för jag skulle verkligen behöva bilen i helgen som kommer.

Vad jag ska göra nästa helg? Jomen då ska jag gå grundkursen till FRG (frivilliga resursgruppen) som jag nämnt i något tidigare inlägg. Det blir en intensiv helg från tidig morgon till sen kväll. Man kan sova över om man vill, men eftersom det är relativt nära hem (30 min) så föredrar jag min egen säng. Om bilen nu går som den ska.

I höstas kom min son med ett otippat önskemål. Han ville konfirmera sig. Tydligen skulle några av hans kompisar göra det och då ville han också det. Han har trivts bra på konfa-träffarna och går gärna dit. Att få honom till kyrkan var svårare, men jag visste att det bara var en tröskel. Så vi tog ett snack eftersom tiden och söndagarna innan konfirmationen började tryta. När han väl gått en gång kommer det att kännas bättre. Ville han att jag skulle följa med? Nähä, inte det. Men ville han strunta i alltihop då? Känns allt bara jobbigt? Nähä, inte det heller. Då plockade jag fram ett kyrkoblad som jag sparat för att ha koll på schemat för vårens gudstjänster och prickade för de gånger han behövde gå. Det funkade! Det blev visuellt och konkret. 

Så nu närmar det sig, han kommer att genomföra det. Jag är väldigt glad för det, för han behöver känna att han kan om han vill. Det börjar också bli dags att välja ut en present. Min dotter var lite lättare då hon gillar inredning och fina saker till hemmet. Hon fick några fancy designerljusstakar, som hon själv valde ut. Jag vill gärna att presenten ska vara något fint, som man har som minne. Det är en gammal tanke som jag har ärvt, det inser jag. Men det känns ändå fint. Sonen är dock svårare, men nu har vi nog kommit fram till ett armbandsur av finare modell. Vi var och kikade lite igår och jag tror att han växte i idén. Finge han välja helt fritt skulle han nog helst vilja ha pengar såklart, men efter att ha fönstershoppat lite igår blev han nog lite biten ändå.

Kaffet börjar bli kallt och även om ZZ Top spelar på för fullt så börjar det bli dags att ta tag i den här söndagen. Ha en go dag, vänner!

Ordning i leden!

Jag hade egentligen inte tänkt berätta min lilla hemlighet riktigt ännu, då den fortfarande är i sin linda. Men jag har en uppbokad helg i april som ett slags ankare och då känns det mer konfirmerat att det är på gång. 

Ett bra tag har jag känt mig dragen till Försvarsmakten (ja ni läste rätt), men inte riktigt vetat vad jag ska göra med den känslan. Jag har sedan länge ett konto registrerat hos dem och håller på så vis lite koll på tjänster som kommer ut. Däremot är det inte många som är för mig inom ett geografiskt räckhåll, så det är lite tunnsått med möjligheter där. 

Då började jag fundera över andra alternativ som kan fungera parallellt med mitt studerande och kanske också längre fram ett heltidsjobb. För även om jag inte får anställning inom Försvarsmakten just nu, vill jag gärna öka på mina kunskaper om beredskap i olika situationer. Jag har hängt en hel del på MSBs hemsida och tagit del av material där som kan vara till nytta. Men jag vill mer. Då slog det mig att det finns gott om frivilligorganisationer därute. För det första finns ju Hemvärnet, Svenska Blå Stjärnan, Insatsingenjörernas riksförbund o.s.v. Kolla gärna in länken för att se fler, det känns som att det finns något för de flesta.

Själv hade jag svårt att välja, så jag dök bara rätt i och anmälde mig till tre olika föreningar. Svenska Blå Stjärnan, Civilförsvarsförbundet och Försvarsutbildarna. Helgen i april, som jag nämnde, är jag anmäld och antagen till en nätbaserad grundkurs om Totalförsvaret (där de flesta av oss faktiskt ingår) och det är jag väldigt taggad på. Men sedan ringde en man från Försvarsutbildarna och hintade om en grundkurs i FRG (Frivilliga Resursgruppen) som ska hållas här i närheten, och det blev jag ännu mer intresserad av. Naturligtvis är det samma helg! 

Nå, än så länge har han inte skickat ut sin info om detta så jag behåller min plats på nätkursen så länge. Men skulle FRG-kursen bli av ska jag definitivt med på den! 

Saxat från Krisinformation.se

Jag är inte noga med otrevliga överraskningar och det känns som att det ligger nära till hands med både det ena och andra av den sorten. Då vill jag vara steget före och veta vad jag ska göra. Både för egen del och för att hjälpa andra. Jag är nog lång ifrån ensam om att tycka att det är jobbigt att varje dag matas med rapportering av allt elände som händer omkring oss, men det är svårt att blunda för. Och ett sätt att hantera det, åtminstone för mig, är att engagera mig. Hitta min roll, där jag blir en Go-To-person.