tisdag, december 29, 2020

Mål och reda siffror

Jag har försökt mig på att göra ett första utkast avseende målsparande. Jag har inte haft något uttalat mål tidigare, men nu är det dags att peta på den bubblan. För egen del vet jag att jag presterar bättre om jag arbetar mot ett konkret mål. Såhär i början av min målvisualisering tänker jag bara ha med faktorer som jag själv kan påverka, nämligen nysparande och portföljvärde i slutet av året grundat på just nysparandet. Utöver det hoppas jag att det tillkommer en avkastning och därtill ytterligare värdeökning.

Målet för 2021 är:

-Nysparande: 135 000 kr (8 000 kr x 12 mån + engångsinsättning à 25 000 kr + lite extra ca 14 000 kr)
-Portföljvärde: 449 000 kr (dagens värde 314 000 kr + 135 000 kr)

Detta innebär att jag har en bestämd summa som ska in på börsen och om inte värdet på portföljen motsvarar målet, beror det på att börsen gått katastrofalt dåligt och inte på min insats. OM jag då har råd ska jag försöka sätta in ytterligare kapital för att nå upp till målet, för då betyder det att jag handlar billigt!

Jag har satt ihop en liten sida med mina sparmål som finns bland flikarna på min bloggmeny, som heter just Mina sparmål. Där har jag lite fler parametrar som jag förhoppningsvis kommer att kunna pricka av allt eftersom.



Hoppas att ni vill hänga med på resan!



  

söndag, december 27, 2020

Så nervös

Jag har skrivit sedan jag lärde mig stava. I början var det söta historier om prinsessor och hästar, sedan började jag leka med ord och rimma. Mina trogna läsare (läs mamma och fröken) slog ihop händerna av förtjusning och jag kände mig så stärkt som bara ett barn kan göra av beröm. När jag blev äldre kom jag ifrån skrivandet ett tag men återupptog det igen i övre tonåren, nu i form av självterapi som gick ut på att sätta ord på mina känslor. Och vilka känslor sen, än idag kan jag se spår av tårar som trillat ner på pappret och gjort bokstäverna suddiga när jag tittar igenom mina anteckningar. Dessa ord är inte ämnade för någon annans ögon, allra helst skulle de brännas men att gå igenom dem idag hjälper mig att se vad jag kämpade med som ung. Kanske kan jag ha nytta av dem i min uppfostran av mina egna barn?!

Jag är inget grammatiskt orakel på något sätt men jag klarar mig på det jag fick lära mig i skolan. Det faktum att jag alltid läst böcker har också bidragit till att jag behärskar språket tillräckligt bra för att göra mig förstådd i skrift. Det jag däremot saknar är fantasi och tålamod. Två avgörande faktorer när det kommer till att skriva något mer omfattande än blogginlägg och självterapi. Kanske borde jag nöja mig med det? Fast näe, jag känner att jag måste ge mig själv en chans att utforska mina möjligheter inom detta område.

Så vet ni vad jag gjorde? Jag anmälde mig till en skrivarkurs som ska ske på distans nästa termin. Jag visste inte alls vilket tryck det kunde tänkas vara på utbildningar likt denna, så jag vågade inte räkna med att bli antagen. Men! Det! Blev! Jag! Och det är hemskt! För jag är säker på att vi ska dela med av oss av våra alster till de övriga deltagarna och ge varandra kritik, både positiv och negativ. Jag som inte låtit någon läsa något jag skrivit sedan jag gick i femman (förutom lärare då). Det är annorlunda att skriva på bloggen, för ingen av er vet vem jag är och ingen av er har intresse av att peta i det jag skriver. Jag måste dessutom prestera något värdigt (jag nämnde väl min brist på fantasi?).

Varför utsätter jag mig då för det här? Jo, det finns två anledningar. Det första är att jag hoppas på att få verktyg som kan komma mig till gagn i ett större skrivprojekt. Det andra är att jag måste utmana mig själv för att kunna utvecklas på ett inre plan. Det låter djupt, det låter flummigt men jag tror att det är viktigt för den personliga utvecklingen att utsätta sig för obekväma, men i slutändan givande, situationer. WIN -WIN...om jag överlever!


"...easy as 1,2,3!"...eller?


Har ni utmanat er själva i något och vuxit med resultatet?





 

onsdag, december 16, 2020

Lifehack - spara hundralappar

Det här kan vem som helst göra, så länge du har 17 handväskor och en släng av kontrollbehov vill säga. "Vafalls?" tänker nog ingen eftersom det ordet dog ut strax efter dinosaurierna, men ni kanske vill ha en mer detaljerad förklaring...

Jag får väl erkänna att rubriken är något raljerande, men i mitt fall är det sant. Jag har länge tänkt att jag ska gå igenom och rensa ur min garderob, då det är med livet som insats jag öppnar den. Med uppkavlade ärmar och ett stålsatt hjärta skred jag till verket. Två timmar senare låg det en försvarlig hög med kläder på golvet. Trots det var jag inte nöjd, det var fortfarande trångt och min blick föll nu på min handväskförvaring. Jag skojar faktiskt inte när jag säger 17 handväskor, MEN så har jag heller aldrig slängt en handväska i hela mitt liv. Ja, då är det plötsligt inte så många längre!

Jag slängde naturligtvis inte allihop, bara de trasiga och allra äldsta, så kanske 7st. Däremot gick jag igenom och tömde dem alla. Nu till det där med kontrollbehovet, det finns nämligen två saker som alltid en given plats i mina handväskor. Bläckpennor och tamponger! Min handväskskörd resulterade därför i följande:
  • 18 st bläckpennor
  • 48 st tamponger
Bara här har jag sparat 75 kr på tampongerna och typ iaf 50 kr på pennorna (alla fungerade inte), men det är inte färdigt än för jag hittade även:
  • 1 st presentkort à 200 kr *klirr* (utfärdat 2016, men ännu giltigt)
  • 1 st nagelsax
  • 1 st fickspegel
  • 40 kr i reda pengar, varav 20 kr ännu giltiga
  • 3 st tändare
  • 2 pkt pappersnäsdukar
  • 6 st hårnålar
  • 1 st Lypsyl
  • 3 st hårband
  • en massa annat krafs
Så vad blir kontentan av detta? Äh, nu orkar jag inte vara pedagogiskt analytisk. Men typ: Döstäda ibland! Förutom att det finns pengar att finna, känns det faktiskt som att luften blir lite renare och man andas lite lättare av att rensa ut. Faktum är att jag nog fått blodad tand känner jag, jag vill rensa mer och min bokhylla ligger risigt till. Jag älskar böcker men de har fått en så stor betydelse i min tillvaro att jag snarare känner mig ägd av dem istället för tvärtom. Jag måste bokbanta! To be continued....


En något reducerad bild, men ändå.


Vad behöver ni banta ner i era liv?



lördag, december 12, 2020

Spice up my life - med nya fonder

Alltså det är så tråkigt nu va, både väder och börs är bara lervälling. Jag har abstinens, jag vill ju köpa aktier men hittar liksom ingenting som känns värt att lägga pengarna på i nuläget. Visst, jag har fyllt på lite här och där men inget mer upphetsande än så.
  
Jag är pinsamt medveten om att jag borde ha en strategi, det ska man ha när man ger sig in i aktieträsket men det har alltså inte jag. Inte mer än att jag från början tänkte köra hårt på "Buy-and-hold", för det tror jag passar någon som mig. Och så har jag också agerat i de allra flesta fall, åtminstone i grundpelarna i portföljen. Där känner jag mig trygg. Men så blir jag ibland lite nyfiken och köper något mer osäkert kort, för att prova på bara. Samtidigt så känner jag ibland att hjärtat inte är med, att det kanske snarare bara leder till att jag får in en massa småposter som inte bidrar med så mycket som jag skulle önska. 

Kombinationen av dessa fenomen, grått och tråkigt ute och grått och tråkigt på börsen, har lett till en mindre upprensning. Jag har sålt av vissa småposter, och vissa ligger i slussen och väntar på försäljning vid rätt kurs. Vad är då min tanke?

Jo, jag har faktiskt skaffat ett konto hos SAVR. För något halvår sedan eller så jämförde jag avgifterna på fonder som jag redan har, med SAVRs avgifter och kom fram till att just de fonderna inte var billigare där. Jag såg därför ingen mening i att starta ett konto och flytta dem. Däremot har jag under denna tråkiga period kommit fram till att jag vill ha större exponering mot tillväxt och hållbarhet, men att köpa enskilda aktier känns inte lockande. Därför började jag kolla på vilka fonder som ägde de aktier jag var intresserad av och började jämföra priser. Den här gången ledde det till ett konto och tre nya månadssparande hos SAVR.

De tre nykomlingarna:
  • TIN Ny Teknik
  • Proethos
  • Länsförsäkringar Fastighetsfond A
Jag känner mig kanske liiite osäker på om fastighetsfonden platsar för jag har redan en del fastighetsaktier, men jag börjar såhär. Det är inte värre än att jag säljer om jag ångrar mig.

Sedan tidigare har jag:
  • Spiltan Aktiefond Investmentbolag
  • Länsförsäkringar Global Indexnära
  • Avanza Emerging Markets
För försäljningarna av aktier är tanken att jag ska kickstarta mina nya innehav.




Vad har ni för roliga fonder i portföljen?
Trevlig helg!

lördag, december 05, 2020

Mördande reklam

"Allting går att sälja med mördande reklam" sjöng Ulf Peder Olrog i sin kultförklarade låt "Konserverad gröt" och så rätt han hade. Jag har upptäckt att jag ståndaktigt och envist står emot yttre påtryckningar... till en viss gräns. Det som krävs är upprepning, upprepning och lite mer upprepning. Tillslut tänker jag; "Jamen vad f-n är det frågan om? Vad ÄR det här som är så himla populärt/ viktigt/ omtalat?" 

För att nämna ett par exempel kan vi ta Camilla Läckbergs nya bok "En bur av guld". Jag var inte alls intresserad men i min ljudboksapp haglade propagandan varje gång jag letade efter något nytt att lyssna på. "Den här kan du lyssna på", ""Du missar väl inte...?" och "Alla andra har ju läst..."  

Tillslut kapitulerade jag och började lyssna. Boken var kanske intressant men levde inte alls upp till mina förväntningar efter all reklam jag matats med, gillar då bättre hennes deckare.

Sedan har vi det som jag tänkt att inlägget mestadels skulle handla om...DREAMS, appen som hjälper dig att spara ihop till din dröm. Jag kände redan från början att det nog inte var något för mig. Jag hade kommit igång med mina investeringar på börsen och var egentligen nöjd med det. Meeen...var det än var jag hängde då, så var det ett jäkla tjat om Dreams. Dreams mig hit och Dreams mig dit. Naturligtvis skaffade jag appen, för uppenbarligen hade jag missat något fantastiskt. Satte ett mål på 10 000 kr och pengarna skulle gå till ren lyx. Jag höll det hemligt för min man, för det skulle bli en överraskning.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att Dreams är ett fantastiskt verktyg för den som har svårt att få till ett sparande. Det finns en massa roliga sätt att spara. Utöver vecko-/ månadssparande kan man: avstå från en köpkaffe och sätta in 25 kr eller om ditt favoritlag gör mål dras det automatisk en summa till ditt Dreamskonto. Aktivera "Tjuven" så drar den småsummor som du inte märker av till ditt konto, eller spara gemensamt med en vän. 

Jag ska erkänna att jag tröttnade rätt snabbt och såg till att nå mitt mål fortare än planerat. Räntan på kontot är dessutom enbart 0,1%. Inte försvarbart när man har högre förväntningar på avkastning. Men jag har provat i alla fall. 

Min man då, han blev väl glad? Hm jooo, han uppskattade tanken men är lite åt det konservativa hållet ibland. Så när jag bokat en lyxig övernattning på ett slott, envisades han med att åtminstone få betala sin hälft. Hursomhelst blev vistelsen mycket lyckad och jag blev påmind om hur viktigt det är att man ibland gör något litet extra.

Idag håller jag liv i det lilla kapital jag sparade ihop på Dreams, genom att månadsvis sätta in 500 kr på mitt nöjeskonto som åtminstone erbjuder 0,5% ränta. Vill jag unna mig något, så kan jag det. 




Hur duktiga är ni på att stå emot reklamens krafter?
Trevlig helg!





söndag, november 29, 2020

Mina aktier på Nordnet tog sitt pick och pack...

...och flyttade in till sina polare på Avanza! Äntligen har jag mina aktier hyfsat samlade, mina svenska innehav åtminstone. Jag startade ett KF på Nordnet för ett tag sedan då det stod klart att de hanterar källskatten på utländska aktier bättre än Avanza, så de får vara kvar där. Men mitt ISK har flyttats över och det är himla gött faktiskt.

Anledningen till att jag hade aktier på både Avanza och Nordnet är naturligtvis att jag i begynnelsen, som så många andra, ville åt det gratis courtage som båda aktörerna erbjuder. 
  • Avanza erbjuder gratis courtage på Stockholmsbörsen upp till 50 000 kr 
  • Nordnet erbjuder gratis courtage på Stockholmsbörsen upp till 80 000 kr eller 6 månader
Värt att notera är att det gäller det totala insatta beloppet och inte enbart aktiernas värde på t.ex. ett ISK. Det gjorde jag bort mig lite på, för när det var ca 10 000 kr kvar till taket på Avanza så köpte jag lite fonder. Med facit i hand skulle jag väntat med det tills jag nått maxgränsen, men jag hade inte koll på det. Lite snopet, men då gick jag över till Nordnet och fortsatte att bygga upp mitt sparande där. 

Det är ingen dum affärsidé när det kommer till att locka till sig nya småsparare. För egen del upplevde jag att jag kunde lära mig att handla i lugn och ro, utan att behöva oroa mig för avgifter. Jag kunde köpa en aktie, för att i nästa stund ångra mig och sälja den igen.

Nackdelen med att göra som jag gjorde är att det blir svåröverskådligt. Att ständigt behöva logga in på två appar eller hemsidor, och sedan inte heller kunna få en samlad bild över hur min portfölj stått sig jämfört med index. Mycket irriterande för någon som loggar in flera gånger per dag, som jag. 

Att jag valde Avanza som huvudaktör för mina investeringar beror på att jag upplever dem som mer användarvänliga, både i appen och på hemsidan. Att flytten sedan överhuvudtaget blev av beror på att jag upptäckte att Avanza erbjöd att man kunde "importera" en överblick på övriga sparanden från andra banker. Det var ju ändå en kul grej, så det gjorde jag. Då upptäckte jag att jag även på ett smidigt sätt kunde flytta över mitt ISK på Nordnet till Avanza. Jag försökte läsa på så gott jag kunde, men kunde inte se att det skulle leda till några ovälkomna överraskningar såsom administrationskostnader eller courtageavgifter. Jag gjorde slag i saken och beställde därmed en flytt.

Det skulle ta 1-3 veckor blev jag upplyst om och det gick ganska fort att få över aktierna, däremot verkar det ta tid att få med historiken. Såsom GAV-kurs och utveckling. Det väntar jag ännu på och kommer det inte under nästa vecka får jag väl höra av mig och fråga.
 
Lite fundersam är jag också för hur mina siffror kommer att påverkas, eftersom jag misstänker att det räknas som en insättning på Avanza. Vilket det på sätt och vis är, men pengarna är ju inte nya för mig, bara för Avanza. Man lär så länge man lever och jag tycker ändå att det känns bättre att ha en samlad bild, så om det innebär att det blir avvikande siffror ett år - so be it!


Jag vill poängtera att detta inte är ett betalt samarbete med vare sig Nordnet eller Avanza. 


Har ni gjort samma resa, eller nöjt er med EN mäklare?

Ha en go vecka!

Tillägg: Av en slump råkade jag hitta att jag kunde fylla i lite siffror själv och skicka in, så nu får vi se hur det ser ut om ett par dagar. 

lördag, november 28, 2020

Delad eller gemensam ekonomi?

Det är en het potatis det här med ekonomin i ett hushåll, men det känns som att normen ändå är att man har gemensam ekonomi. Jag kan absolut förstå det, men jag ska erkänna att det är inte något för mig. Jag fick inspirationen att skriva lite om det av Pappa betalar? . 

Så varför envisas jag med att ha mina egna pengar för mig själv då? 
Svaret är inte helt enkelt, men jag misstänker starkt mitt eget kontrollbehov. Jag vill veta vad jag har och jag vill inte ha några diskussioner om onödiga inköp, ifall jag får för mig att ge mig själv en liten treat. Jag vill heller inte behöva störa mig på om min man gör detsamma.

I vårat förhållande tror jag i och för sig inte att det hade varit några problem att ha gemensam ekonomi, eftersom vi är ganska samsynta. Men faktum är att vi har bidragit med två barn var till den här familjen och jag skulle inte våga räkna med att det aldrig skulle uppstå dispyter om pengar. Det känns som en onödig risk att utsätta oss för, särskilt som det upplägg vi har dessutom fungerar alldeles ypperligt. 

Men hur gör vi med gemensamma kostnader då? 
Det är inte så blodigt, tänker jag, att det inte blir exakt på kronan rättvist. Vi handlar mat ungefär varannan gång och eftersom min man tjänar något mer än jag, så tar han någon extra handling då och då samt står för familjens större och dyrare bil som vi alla får plats i. Jag står för våran "andrabil" som är betydligt mindre och billigare.

Huset äger vi naturligtvis tillsammans 50/50 och vi sätter in pengar på ett konto där lånen dras från. Vi sätter in lite mer än vad som behövs för att täcka lån, försäkringar, el, bredband, tv m.m. På det viset växer sakta men säkert en liten husbuffert fram. Den bufferten ska täcka övriga kostnader som rör huset.

Semester har vi ju också då och då, som de flesta andra. Varje månad sätter vi in en likvärdig summa var på ett konto som är öronmärkt för resor eller semester. Ja, mer komplicerat än så är det inte.

Om min man skulle vilja ha en helt gemensam ekonomi?
Det här är faktiskt en fråga som aldrig tagits upp oss emellan, inte med ett ord. Inte ens i början av relationen. Ingen av oss var intresserad helt enkelt. Men OM min man skulle uttrycka en önskan om gemensam ekonomi skulle vi naturligtvis komma fram till en lösning som fungerar. Jag är inte helt rabiat. På de punkter som det underlättar att ha det, kan man ju dessutom nästan säga att vi har gemensam ekonomi.

Har jag alltid varit sån här?
Ja det kan man nog säga. Min mamma är min förebild, självständig och enveten som få. Med oerhört små medel fick hon det att gå runt under min uppväxt, trots att hon var ensamstående och lyfte en blygsam lön som anställd i en matvarubutik. Jag och min bror saknade aldrig någonting och tack vare hembakt bröd och ärvda kläder, kunde vi åka på semester varje sommar. Jag har lärt mig att inte ta någonting för givet, nyttan i att klara mig själv och uppskatta det jag har.

Innan jag blev ekonomiskt medveten hamnade jag i en svår situation, som jag hade kunnat klara mig ur utan problem om jag bara haft kapital. Nu tog jag mig ur den tack vare länsade konton, kreditkort, personligt privatlån och slutligen en stor portion tur som möjliggjorde det steg jag var tvungen att ta. Om jag inte fått en klapp på axeln av Fru Fortuna så vet jag faktiskt inte hur mitt liv hade sett ut idag, och det gör mig väldigt ödmjuk inför det faktum att vi aldrig ska ta något för givet. Det har också lett till att jag försöker pränta in vikten av att spara en del av sina pengar i mina barn, att alltid se till att ha ett eget "Pippi-kapital".


Foto: SVT

Hur tänker ni kring ämnet?

Trevlig helg på er och ha en mysig första advent!

 


söndag, november 15, 2020

Kortet brinner och kontot blöder

Som numera ekonomiskt lagd svider varje utgift som inte tillhör de fasta omkostnaderna och den här månaden har varit minst sagt tuff. Den utlösande faktorn var nog att vår kombinerade kyl/frys dog. Vi har två av den sorten, då vi varannan vecka är 6 i familjen och vi insåg ganska omgående att ett inte räcker. Så gick då den gamle och dog ifrån oss. Vi sörjde inte särskilt länge utan började genast jakten på en ny lösning. 

Jag har länge drömt om en frysbox och nu äntligen skulle jag få en anledning att dregla över just sådana. Förstå lyxen att kunna baka och frysa in, köpa en lokal halv gris och frysa in, skörda i trädgården och frysa in, handla på extrapris och frysa in. En fristående frys (frystående?) lämnade oss dessutom inget annat val än att skaffa ett fullstort kylskåp, "ah be still my beating heart". Återigen lyxen att slippa planera inslussning av livsmedel, bara handla och knô in.  

Sedan följde några mindre sällanposter i rask takt, så som blommor och kläder (till mig och två barn) inför en begravning, nya vinterdäck, vinterskor till dottern och mig samt busskort till dottern. Några av utgifterna kunde jag naturligtvis förutse...om jag bara inte blundat så hårt, men att det liksom klumpar ihop sig som det gjort den här månaden är tack och lov högst ovanligt.

Summan, utöver fasta kostnader, vi hamnar på den här månaden blir drygt 16000 kr. Jag är mycket tacksam mot mig själv att jag har riktade buffertar, ett bilkonto och ett huskonto som mer än väl täcker upp de största posterna. Att jag dessutom precis skaffat ett förmånligt kreditkort med cashback, visade sig vara oerhört bra tajmat. Tänk så besvikna kreditkortsföretaget kommer bli nästa år, när det kommer fram vilken snåljåp jag egentligen är. Jag skriver "nästa år" för vi ju en jul framför oss också, men sedan...ojojoj, vad magert det kommer att bli.

Make me rich, free$er!

Hoppas att ni haft en trevlig helg!


lördag, november 07, 2020

Dazzeled by Gatsby

Ojojoj, jag har sett filmen förut och första gången har jag för mig att jag upplevde den som lite...hm, jamen lite spejsad men ikväll såg vi den igen och säger bara "WOW". Jag är helt blown away, vilket sceneri, vilket kostymeri, vilken symbolik, musiken och vilket djup. Jag älskar´t!

Jag är rädd att jag hade andra förväntningar på filmen första gången jag såg den och därför blev lite ställd. Det är lite pinsamt att erkänna men jag mindes knappt någonting från filmen och därför var jag i princip lika nollställd inför kvällens visning som första gången, men den här gången var jag väl helt enkelt mogen!

Jag antar att andemeningen i filmen, som bygger på en bok (som jag snart kommer att läsa), är att det är viktigt att ha en balans mellan att ha mål i livet och uppskatta det man har. Att ha något att arbeta mot men att vara ödmjuk inför sina tillgångar. För ju mer man har desto mer svåruppnåeliga blir målen och för att det inte ska riskera att spåra ur, behöver man inse värdet på det man kan förlora i jakten på nästa erövring.



Har ni inte sett den, SE DEN! 


tisdag, november 03, 2020

Timpeng - 4998 kr

När jag tittar tillbaka på mina inlägg här den sista tiden, ser jag att de verkligen har gått i moll. Så nu får jag rycka upp mig lite, tänkte berätta att jag ska sadla om och bli tandläkare. Jodå! Jag har nämligen känt mig kallad, nä mer än så, jag fick till och med ett fint kort på posten för några veckor sedan där jag, tillsammans med en inbjudan, fick informationen att "Dags igen, har du borstat?"

Genast kavlade jag upp ärmarna mentalt och lade upp en krigsplan. När behöver jag börja tandtråda för att tandköttet ska ha vant sig tillräckligt vid misshandeln för att inte börja blöda när tandläkaren sticker med sin hemska, vassa krok i blänkande metall och därmed avslöja min bristande dedikation när det kommer till tandtråd? (Ursäkta, sjukt lång mening men mäktar inte med kommateringen.)

Planen sket sig naturligtvis och jag fick i panik börja tandtråda tre dagar innan D-day. Även om det blödde mycket mindre sista gången, visste jag ändå att det var kört. Det var bara att krypa till korset och erkänna! Jag vet att jag har ganska bra tänder, så jag "har råd" att slarva lite, men aldrig hade jag kunnat föreställa mig den lovsång både tandläkaren och hans sidekick brast ut i. Tydligen har jag tänder som en 18-åring och en mun som Mick Jagger. Det kan bara vara i tandläkarstolen man kan tolka det som en komplimang, Mick Jagger-liknelsen alltså. 

Det var ingen lång stund jag tillbringade i stolen, men jag hann bli förhörd om min familjesituation och när det framkom att jag hade barn fick jag ett brandtal om hur viktigt det var att redan i barnens unga år etablera en god tandhälsa. Jag försäkrade honom om att vi har strikta rutiner kring just tandborstning men att vi alla uppenbarligen kunde bli bättre på tandtråd. Han nickade ivrigt, rafsade ihop sex (6!!!) tandborstar som jag skulle få med mig hem och frågade hur små mina barn var. När jag berättade att de var tonåringar sjönk han liksom ihop lite på sin stol och såg med ens uppgiven ut. 

"Då är det som det är, det är svårt att kontrollera allt....men tandtrådning är en familjegrej", tillade han med förnyad energi och tog fram en liten mellanrumsborste i gummi. 
"Alla kan ha varsin sån här, i en egen liten låda i badrummet. Man använder den flera gånger." Jag hade inte hjärta att göra annat än att le lika entusiastiskt och hålla med om att det var en fantastisk idé.

På 12 minuter var besöket avklarat. Jag räknade ut att det kostade mig 83,30 kr/min att få en riklig dos beröm blandat med tandläkarandlig spis. 83,30 kr x 60 min ger en timlön på 4998 kr. För den summan kan jag mycket väl tänka mig att konvertera till tandläkarismen. Åtminstone tills första varbölden/ skrikande barnet/ dåliga andedräkten dyker upp.


Äh, jag har det nog rätt bra ändå!
  

lördag, oktober 31, 2020

Ett sista farväl

Från och med idag har jag ingen farmor längre. Hon vandrade vidare 6:45 imorse och lämnade oss efterlevande att fortsätta vår resa i jordelivet. Hon fick en stroke för nästan 2 veckor sedan och efter det ville kroppen inte samarbeta mer. Hon tynade sakta men säkert bort i sin säng på boendet. Två veckor är en lång tid att ligga och bara vänta på slutet. 

För egen del var det en lättnad att ta emot beskedet att lilla farmor äntligen fått somna in, det kändes mer psykiskt påfrestande att hon bara låg där. Att inte veta vad hon uppfattade av omgivningen, att inte veta om hon hörde samtalen inne i rummet, att inte veta om hon förstod det hon eventuellt hörde och att inte veta om hon förstod att alla som kom och gick under de där dagarna var där för att hon skulle dö.

När samtalet från pappa var över satt jag bara och tittade ut genom köksfönstret. Tittade på gråsparvarna, pilfinkarna, talgoxarna och blåmesarna som småkivades runt fågelbordet och försökte rannsaka mitt känsloregister. Vad kände jag egentligen? Var det någon känsla jag borde uppmärksamma och bearbeta? Nej, jag kom fram till att allt var som det skulle. Jag har tänkt mycket på henne idag och på de minnen jag bär med mig från barndomen.

Det jag kommer att skriva nu kanske framkallar en mental fnysning hos vissa av er, men jag vill gärna vara öppensinnad och väljer att berätta ändå. Under sommaren har vi stora mängder nässelfjärilar i vår trädgård och det händer då och då att någon enstaka fjäril förirrar sig in i huset, men nu var det längesedan jag såg till någon. Av förklarliga skäl då de oftast övervintrar mellan september och mars. Därför blev jag mycket överraskad i förmiddags, när jag som bäst höll på att göra mig iordning i badrummet, då det från ingenstans dök upp en livlig och praktfull nässelfjäril. Den fladdrade runt en stund i rummet, som för att visa upp sig, innan den sökte sig mot fönstret. Efter att jag släppt ut den slog det mig att det kanske var en hälsning från andra sidan. Oavsett om det var så eller inte, tycker jag om den tanken och behåller den som ett sista ljust minne av min farmor.




Ikväll brinner ett ljus för de vi förlorat men minns med värme.


onsdag, oktober 28, 2020

Ouch, -4% idag. Dags för shopping?

Jag gillar rött på rosor, höstlöv och tomteluvor. Däremot är jag inte lika förtjust i det på börsen. Jag har haft en hyfsat bra utveckling det här året men den här veckan har verkligen gått hårt åt mina stackars små investeringar.

På mina svenska aktier som ligger på mitt ISK på Avanza var jag ner -4,09% som mest, sedan skuttade det upp och stannade på -3,91. *Yeahhh* En stor sättning överlag men Intrum bidrog generöst till nedgången tillsammans med ZignZec, Bonava och Softronic. Jag är lite glad att jag avyttrade en smula Intrum för 265,20 kr/ st förra veckan, dels fick jag lite nytt att handla för (Hello Pfizer) och dels för att jag var för tung på posten.

Nordnet-ISK:et nöjde sig med att stanna på -2,92%, där främst Elektra agerade draglok.

Den här gången är jag lite bättre rustad för en dipp än vid den första Coronakraschen. Jag har en liten slant jag kan ta till och shoppa för. Redan nu har jag börjat duttköpa, veckan hittills har resulterat i:
  • Fortum - 16 EUR/ st
  • XACT Norden Högutdelande - 114 kr/ st
  • Essity - 271 kr/ st
  • Investor A - 530 kr/ st
  • Cibus - 150 kr/ st
  • Stora Enso - 128 kr/ st
Den här månaden har varit dyrare än vanligt, då både vinterdäck och kylskåp har behövt införskaffas. Jag är glad att vi har våra riktade sparanden och buffertar som täcker sådana utgifter och vadderar våra ekonomiska utmaningar i vardagen. Det innebär att jag trots allt kan investera som vanligt.

Jag räknar med att vi har en liten bit kvar att falla, så jag försöker bortse från alla kronor som flyger sin kos och riktar istället in mig på att fylla på billigt. 

Småpotatis i väntan på arbete.


USA-börsen fortsätter neråt, blir det åka av imorgon också? 

fredag, oktober 16, 2020

Ett inlägg jag kanske raderar...

Jaha, stor idé att skriva det då? tänker ni. Grejen är att ämnet (för mig) är oerhört känsligt. Jag har nämligen alltid betraktat mig som en stark och realistisk person som har kontroll över sina känslor. Som alltid har en logisk förklaring på lut till det mesta, men nu verkar det som att mitt psyke har svikit mig. 

Jag har mått lite sådär. Det låter fånigt, men jag har länge känt att jag skulle behöva gråta ut. Alltså på riktigt, typ en hel dag eller så. Fast jag kan inte tillåta mig sådana utsvävningar, för varför skulle jag gråta? Jag har absolut ingen som helst anledning att gråta. Jag har två underbara barn (helt ärligt det finns inga bättre), en fantastisk äkta man (helt ärligt det finns ingen bättre), ett fint hus och ett helt okej jobb. Det vore högst otacksamt av mig att sitta och böla och tycka synd om mig själv, när jag kan bocka av allt detta som så många andra har på sina önskelistor. Dessutom, NÄR skulle jag hinna gråta? Mellan middagen och disken? På lunchrasten på jobbet? Boka in en barnfri lördag?

Först tänkte jag att det var "den där tiden på månaden", men jag kan inte skylla på det längre och den här veckan har jag inte riktigt känt igen mig själv. Jag har haft antydan till huvudvärk (ovanligt), snurrat till datum, veckodagar och arbetsuppgifter. Jag har kommit på mig själv att bli ståendes mitt på golvet på jobbet, försökt greppa en vettig tanke men det har krävts kraftansträngningar för att jag ska kunna "snap out of it". De arbetsuppgifter som annars går på rutin, som jag kan utantill i sömnen, har jag ibland fått mentalt krysta fram. Att saker och ting ändå har gått bra beror nog mycket på att det har varit ganska lugnt på jobbet. Vi har också en bra dialog oss kollegor emellan och kan skratta åt varandras fadäser, det hjälper!

Så vad är det då som felas mig? Corona, kanske många tänker, men faktum är att pandemin inte påverkat mig alls. Som introvert har samhället snarare blivit mer "Fumlan-anpassat" och jag trivs. Det finns däremot en del faktorer i periferin som spökar, några nya insikter som gnagt ett tag och kanske har de kommit ikapp. 

En stor del av smolket i bägaren är familjegården som jag skrivit om tidigare, eller rättare sagt min pappas funderingar kring gårdens framtid. Vi har inte haft möjlighet att träffas för att diskutera på riktigt ännu, men viss information har delgivits oss och mattan drogs bokstavligen bort under fötterna på mig. Meningen var att vi skulle ha ett möte, men det blev inställt och vi har inte kunnat bestämma nytt datum pga att en av oss arbetar utomlands för tillfället.

En annan del är att en väninna jag trodde jag hade, de facto inte längre är det, min väninna alltså. Jag har fått rannsaka mig själv och jag har kommit fram till att jag är dålig på att underhålla mina relationer. Jag höll henne högt, men nu har jag insett att hon inte höll mig lika högt. Jag får skylla mig själv som tog henne för givet och jag får anstränga mig mer för att hålla liv i de relationer jag har kvar.

Det sista jag kommer på såhär på rak arm, är min yrkessituation. Jag har en trygg anställning, jag vet att jag är uppskattad av både kollegor och min chef och jag gör ett bra jobb. Det vet jag och jag är dessutom glad över att ha en stadig inkomst, men jag har en dröm. Jag skulle vilja ha möjligheten att försörja mig på att skriva. Det är en fåfäng dröm och jag har inga verktyg för att kunna snickra ihop en framtid som författare. Jag lider av en ständig prestationsångest för att jag inte hittar min nisch. Jag skriver när jag får tillfälle men eftersom jag behöver lugn och ro samt en hel del tid, blir det inte ofta som jag hade önskat.

So now what? Jag borde ha en plan och jag har en plan...typ! Jag har anmält mig till en distanskurs på folkhögskola. Jag ska utöver det lära mig att visualisera och att anamma attraktionslagen. Jag inser att jag vill mycket och jag vet inte hur jag ska få ihop det. Jag skulle behöva ett år ledigt och 32h/dygn.  -Men ta tjänstledigt ett år då? Jovisst, det låter logiskt...om jag bara inte hade legat i startgroparna för ett seriöst sparande som ska möjliggöra tidigare pension. Dessutom...PRESSEN! Efter det året måste jag verkligen prestera om det ska vara värt det.




Puh, hej krisen!
Trevlig helg!

lördag, oktober 03, 2020

Note to self - besök mormor oftare

Den här helgen har jag äntligen fått träffa min lilla mormor igen. Det är kanske inte direkt så att jag tidigare, alltså pre-Corona, har sprungit ner dörren hos min mormor, men när man inte längre får göra någonting känns det plötsligt väldigt angeläget att göra just det man inte får. 

Som när jag hade ett dåligt knä och inte fick springa i spåret, då riktigt längtade jag efter att få snöra på mig löparskorna och ge mig ut. En inte helt bekant känsla då jag tidigare fått tvinga mig ut och gärna kom på än den ena och än den andra anledningen till varför jag inte skulle behöva springa, det var för mörkt, det var för kallt, det var tisdag, jag hade hicka etc. 

Eller som när jästen tog slut i alla affärer. Sist jag bakade bröd var nog för ca 15 år sedan, men när jag upptäckte att jäst förvandlats till hårdvaluta och inte gick att införskaffa fick jag en överväldigande lust att baka rågsiktsbröd. 

När jag tänker efter så tror jag att det är ett beteende som är djupt rotat i många av oss, och jag vill nästan gå så långt tillbaka i tiden som till sandlådeåldern för nästa exempel. En röd bil kunde bli liggande i timmar i sanden utan att någon bevärdigade den med så mycket som en blick, men om ett barn fick för sig att tillslut börja leka med den fanns det plötsligt ingen annan bil som dög. Alla ville ha den röda bilen och slagsmål utbröt.

Nästa steg i tankekedjan blir att applicera detta fenomen på mina preppertendenser. Jag vill redan här säga att jag inte är någon fanatiker, för på det vi har hemma skulle vi klara oss max ett par veckor. Vi har inte ens ett dieselaggregat, men det ger ändå en skön känsla att kunna konstatera att vi skulle överleva här ett tag om krisen kommer. Jag vill inte riskera att bli utan jäst eller den röda bilen, så jag har sett till att ha det som kan behövas hemma. 

Det här blev lite av ett sidospår och jag vet inte hur jag ska komma tillbaka till mitt besök hos min mormor på ett naturligt sätt, men kontentan är väl att vi inte vet hur bra vi har det förrän någon rycker det ur handen på oss. 

Att få träffa min mormor igen blev en stor grej för mig och jag ville göra besöket speciellt, så jag gjorde en grymt god paj med kantareller, grönkål, lök och mögelost. Hon är en riktig gourmet och har klagat på att maten på boendet har blivit så dålig. Därför kände jag att det var viktigt att ge henne en god måltid, då smaksinnet snart är det enda sinnet som fortfarande är intakt. Till det drack vi varsitt glas Côtes-du-Rhône, eller nej två glas faktiskt, från en flaska som jag hade med mig. Jag hade redan i förväg förvarnat min man om att jag och mormor skulle supa oss redlösa, och att han skulle få köra hem sedan. 

Det var tydligt att hon uppskattade både besöket och maten, för hon tog om och det är ett bra betyg då hon annars numera är väldigt liten i maten. Min man fick hjälpt henne att ratta in P1 på radion igen och både bytt batteri och ställt om till vintertid på en väckarklocka som hon aldrig tittar på. Det är sådana småsaker i en annans liv att man inte ens tänker på att man gör, men för henne som inte längre kan utföra dem gäller det att passa på när vi kommer.

För egen del kan jag gå och köpa jäst så fort det finns åter i butik, men mormor kommer aldrig få tillbaka möjligheten att byta batteri i väckarklockan. Den frustration vi upplever av att hållas tillbaka av förbud eller brister är trots allt begränsad och det skadar nog inte att livet får komma ikapp ibland och påminna oss om det. För när åldern kommer ikapp är det försent.  

Pajen innan gräddning


Trevlig helg!

söndag, september 20, 2020

Demolition Girl

Få saker ger samma tillfredsställelse som att få gå loss på buskar och träd med diverse verktyg och tillhyggen. I helgen besöker vi svärmor och hon vet att det enda hon behöver göra att sätta en yxa/ sekatör/ såg/ spade/ spett i handen på mig, så har jag sysselsättning i flera timmar framåt. Det roliga med hennes trädgård är att hur många rishögar jag än får ihop, så syns inte resultatet nämnvärt. Det blir fint såklart, men av storleken på högarna att döma så förväntar man sig nästan en helt ödslig tomt där inget är högre än gräset på gräsmattan. 




Svärmor vet också att jag genomgår en slags personlighetsförändring med massförstörelsevapen i händerna, så hon ser till att hålla mig långt borta ifrån Dahlior och rosenbuskar. Resten av växtligheten är hon villig att riskera till förmån för den "hjälp" hon får, för hon inser att den sortens trädgård hon vill ha börjar kräva allt för mycket fysiskt av henne då hon inte blir yngre och starkare med tiden. Trädgården har också den fördelen att den lockar till sig ett rikt djurliv, kanske lite för rikt om man frågar svärmor som får mota bort allt ifrån huggormar till hungriga hjortar, men framför allt fåglarna trivs i all växtlighet. Jag skulle kunna ägna en halv dag åt att sitta och bara titta på fåglar, det är som balsam för själen.




Känslan av att ha åstadkommit något understryks av valkarna i händerna och träningsvärken som jag vet kommer att infinna sig imorgon, eller dagen därpå. Hemma har vi förvisso också en trädgård, men den är det mer finlir med. Typ rensa ogräs och ja, punkt! Det är sällan jag sliter så att svetten lackar och håret ser ut som ett skatbo, så när jag väl får chansen går jag all in. 

Om jag ska ge mig på att leka amatörpsykolog (vilket jag älskar), så kan jag tolka min bärsärkagång i trädgården som en kompensation för andra saker i livet som jag gärna skulle vilja rensa upp i och minimalisera. Ju färre störande moment, desto lättare att bringa ordning i kaoset. 

 
                

 

Ett gott dagsverke avslutas inte sällan med att vi delar på en flaska Prosecco i uterummet, svärmor och jag. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att livet helt klart har sina ljuspunkter.

Hoppas att även ni har haft möjlighet att ladda batterierna i helgen! :-)

lördag, september 12, 2020

Minskat amorteringen

Mitt första inlägg med min nya dator. Den kom i onsdags och jag har använt den varje dag, men jag har ännu inte vant mig vid hur smidig och snabb den är. Den medför en känsla av medvind i allt jag tar mig för. 

Nu var det var inte det jag tänkte avhandla här idag, utan det faktum att vi efter lite tvekan från min sida har valt att minska amorteringen på vårt bolån. Arvet från tidigare generationers syn på ekonomi flyter i mina ådror,
  • man ska inte låna pengar om det går att undvika 
  • måste man ända låna - betala av lånet så fort det bara går 
Så som ni förstår tog det emot för mig att ta detta steg, trots att jag hela tiden sett det logiska i att göra det. Pengarna gör mycket större nytta på börsen, än på att betala av ett lån på ett hus som är värt mer än vad vi köpte det för. Dessutom har vi redan betat av en del, så jag känner mig i trygg i beslutet. 

Vem vet, snart kanske jag belånar portföljen på Avanza också....? 😆 Nä, där är jag inte än. Jag måste känna att jag har stenkoll innan jag skulle våga mig på något sådant, även om jag kan se en fördel med att ge portföljen en skjuts på vägen.

Så idag har jag alltså gett mig själv en present, jag har minskat bosparandet och ökat sparkvoten för mitt månatliga framtidssparande från 22% till 26%. Varje krona gör skillnad!

Ikväll är vi bjudna på middag till min bror med familj och jag lovade att bidra med efterrätten, så nu ska jag googla smarriga och barnvänliga desserter! Det lutar åt pannacotta med hallonsås och egna blåbär!


Lånad från Recept.se

Trevlig helg!

torsdag, september 03, 2020

Kostsam sjukdag

Så kom den då, min första sjukdag sedan...ja, långt innan Corona gjorde sitt intåg i vår vardag. Jag trodde inte att jag skulle klara mig såhär länge utan att snora "i dessa tider". Faktum är att jag varit friskare än någonsin, kanske tack vare att färre basilusker varit ute i omlopp för att folk faktiskt håller sig hemma i större utsräckning vid förkylningssymptom. Leve FHM!
 
Vad är då det första jag tar mig för hemma i soffan? Jo, jag sätter mig att göra en sammanställning av min totala portfölj i Excel. Jag har länge velat göra det, men inte haft vare sig tid eller ork att lägga på mitt supersega, 10-åriga vrak till laptop med endast Starter-versionen av Office. Det är som att böna och be om att få bli gråhårig i förtid! 

Mycket riktigt tar detta faktiskt halva förmiddagen och när jag ska öppna upp filen igen, efter en omstart av min trötta medarbetare visar det sig att det inte är så bara. Det framgår mycket tydligt att både dator och StarterOffice hatar mig! Tack och lov hittar jag filen igen och jag skyndar mig att ta skärmklipp som en slags pensionärsback-up. Här ett av klippen. Det känns som att det blir lättare att få en överblick med grafer, så det kommer jag nog att försöka jobba vidare med. Det blir mer uppenbart hur jag viktat bolagen och vad jag ska försöka balansera bättre. OBS! Det är helt i sin ordning att jag är så tung i Investor, det är min avsikt! ;-)

 

Eftersom jag redan nästan spolat ner datorn i toaletten 3 gånger idag, bestämde jag mig att för att investera i en ny laptop försett med Officepaketet. Det har stått länge på min önskelista, men min snålonomiska sida har hela tiden hävdat att så länge gamlingen startar så duger den. Jag väljer att se det som en investering både ekonomiskt och mentalt, eftersom syftet med den är att hjälpa mig att generera cash och mitt tålamod slipper utsättas för onödiga påfrestningar (i en perfekt värld). Datorkunskap är inte (som ni säkert redan listat ut) min starka sida, men jag slog till på en begagnad HP ELITEBOOK 745 G3. Med rabatter gick det på 5645,60:-. Jag passade även på att använda mitt Komplettkort vid betalning för att få några bonuspoäng. Nu får vi bara hoppas att den är mer samarbetsvillig än min gamla.
Nu är det faktiskt dags att sticka ut näsan i solen, det är en underbar höstdag och lite D-vitamin borde kunna skynda på tillfrisknandet. 

 Sol på er!

fredag, augusti 21, 2020

Mina innehav

Jag har länge saknat att inte ha någon annan än min man att prata aktier och börsen med. Så en dag ringde en väninna och frågade om inte jag kunde tänka mig att komma hem till henne för att gå igenom allt jag kan som en nybörjare behöver veta. *pressen!!!* (för att citera Bagheera: "Nåja, det går väl ganska fort!" eftersom jag själv bara hankar mig fram på nybörjarkunskaper.)

Ikväll är det dags, Proseccon ligger på kylning och jag är så taggad. Hennes man har tidigare spelat mycket på hästar och kan allt som är värt att veta om det, men tydligen har han tröttnat. Tanken är att hans nördkunskaper om V75 nu ska överföras på aktier istället. Vad kan gå fel liksom? Funkar det så kommer vi snart få gå i lära hos honom. :-)

Just det ja, mina innehav. Har länge tänkt göra en liten sammanställning och nu fick jag den sista knuffen av den eminenta bloggerskan Louise. Det blir lite smårörigt eftersom jag spridit ut mina innehav över både olika kontotyper och banker, längre fram kanske jag tar mig an att göra något snyggare!

Plus en skvätt Stora Enso på KF




KF under uppbyggnad



Trevlig helg!

fredag, augusti 14, 2020

Ta över gården?

Så har då dagen kommit, eller nej inte än, men datumet är bestämt. Datumet då vi ska samlas och diskutera gårdens framtid. Gården som funnits i min familj i flera hundra år och som min far bedrivit jordbruk på sedan han fått ta över den från sin far (eller eg. mor eftersom den kommer från mödernet, om man ska vara petig). En plats som är så fastsvetsad i mig att det kanske inte är helt sunt. Sedan barnsben har jag bestämt hävdat att jag ska ta över gården, men som vi alla vet är det sällan livet lyssnar och vi hamnar någon helt annanstans. 

Möjligheten för mig att rent praktiskt ta över gården är verkligen minimal, inte bara ekonomiskt utan även för att mitt livspussel skulle bli väldigt svårt att få ihop. Den insikten gör mig förtvivlad, det är ju MIN gård. Plötsligt måste jag växa upp och fatta vuxna beslut. Men vad är ett vuxet beslut? Jo, att sälja naturligtvis. Vad är då ett barnsligt och omoget beslut? Att ta över och försöka starta upp någon form av verksamhet? Att ta över och börja med självhushållning? Underbara tanke, men jag är helt okunnig så det vore att likna vid att hoppa utför ett stup. Varför, åh varför började jag inte spara pengar tidigare i livet? Eller lära mig om jord- och skogsbruk? 

Tänk om en försäljning är det största misstaget jag kommer att göra i mitt liv? Tänk om det här är min chans? Tänk om det blir mitt fängelse?

Inga beslut kommer att fattas detta datum, så mycket vet jag. Vi ska nog mest känna varandra på pulsen och skåla på min pappas födelsedag. Förhoppningsvis ha en trevlig kväll med mycket skratt, vin och levande ljus (på min gård). 


Gamle laggårn som pensionerades på 50-talet.
"Gamle laggårn" som pensionerades på 50-talet.
 

Har ni behövt fatta något livavgörande beslut?

Väl mött!

onsdag, augusti 05, 2020

Bakslag

Innan jag blev snål och började peta in mina surt förvärvade slantar på börsen, fördrev jag gärna tiden med att...Gissa vad?...shoppa. Då gärna vandringsprylar, däribland braiga ryggsäckar för olika typer av eskapader. Här kan man resonera på olika sätt, antingen är det rent förkastligt att bränna så mycket pengar på materiella ting ELLER så kan man välja att se fördelen med att redan ha investerat i det som kan tänkas behövas för att underhålla ett av mina största intressen, vandringen. Jag har således allt jag behöver i dyr utrustning av bra kvalitet och behöver inte lägga en krona på mer utrustning...rättare sagt HADE. Innan igår eftermiddag, men nu är situationen en annan. 

Ja, nu piskade jag upp stämningen i inlägget. Kanske lite mer än vad som är befogat, men anledningen till det är att jag är sur. Grinig rent av, för vet ni? Jag har blivit bestulen, men låt mig ta det från början. Hela familjen skulle iväg och paddla kanot i sann von Trapp-anda för första gången. Vi var taggade och hade packat bilen full med badkläder, dotter-stekta pannkakor, fika, extrakläder och lite annat braåha. 

Vi kom fram till kanotuthyrningsstället lite tidigare än planerat, så vi beslutade oss för att strosa lite längs ett gångstråk som gick utmed vattnet för att slå ihjäl lite tid. När vi kom tillbaka till bilen 15 min senare och skulle lyfta ut vårt pick och pack, slogs vi av insikten att vårt pick och pack redan var utlyft och avlägsnat från vår tidigare låsta bil. De där första sekunderna av vantro är lätt surrealistiska, när man tittar på icke-väskorna och tittar på varandra, tittar på icke-väskorna, blinkar ordentligt ett par gånger och tittar igen. Needless to say, det hjälpte inte att blinka. Bilen var länsad och kvar fanns bara rater, ett knäckt dörrhandtag och en stark lukt av cigarettrök.

Vi valde att ställa in kanotturen, åka hem och äta hämtpizza. Resten av kvällen gick åt att klicka hem en ny mobil till ett av barnen och nya badkläder. Sammanställa en lista på stulna inventarier och maila iväg den till polisen, allt medan man försökte tackla barnens funderingar och frustration kring det som hänt och varför det finns människor som gör såhär.

Jag vet att det kunde varit mycket värre, så på något plan är jag ändå tacksam att vi kom så lindrigt undan. Eftersom vi bara skulle vara borta i några minuter och knappt skulle lämna bilen ur synhåll, fick barnen låta mobilerna vara kvar i bilen. Det betyder att dessa low-lifes fick med sig en IPhone6s, men missade två till och dessutom en IPhone8. En klen tröst, men när vi kom hem så skålade vi för att "Det som inte dödar oss, härdar oss" och skrattade elakt åt att tjuvarna inte lyckades bättre än de gjorde.

Mindre kul var det naturligtvis att beställa ny (=begagnad - tack Inrego) mobil och att bearbeta det faktum att en av de väskorna jag packat i var en vandringsryggsäck, som jag råkar hålla ganska högt. Och där knöts säcken ihop, för det är en sak att lägga pengar en gång på någonting man behöver, inte lika kul att behöva göra det en gång till för att någon tycker sig ha rätten att förse sig med saker som inte tillhör dem. Nu kan vi bara hålla tummarna för att försäkringsbolaget visar god vilja och ger oss valuta för de premier vi trots allt hostar upp varje månad. 

Har ni blivit utsatta för stöld och förlorat en kär/ värdefull ägodel?


Väl mött!




  

onsdag, juli 29, 2020

Ett annat tillgångsslag

Visst är det fint med guld, silver, aktier, fonder och likvider, men något som verkligen slår an en sträng hos mig är sådant som börjar som ett frö och slutar som mat eller medicinalväxt. I måndags var det min första dag tillbaka på jobbet efter semestern. Jag rivstartade med en liten fasta på ca 30 h. Jag gillar verkligen att fasta, jag känner mig vaken och skarp. För att inte tala om all tid jag får över när jag inte behöver laga mat, äta och diska. 😇

Nu tror ni kanske att jag kom in på ett sidospår men apropå all energi och tid jag plötsligt fick i måndags eftermiddag när solen dessutom visade sig, ville jag berätta att jag tog en tur i skogen för att plocka Älggräs. Blommorna på älggräs innehåller salicin som i kroppen omvandlas till salicylsyra, vilken har antiinflammatoriska, smärtstillande och febernedsättande egenskaper. På min lilla tur hittade jag också Rölleka, så då vart jag ju tvungen att plocka lite av den också. Dess medicinska egenskaper är tillämpningsbara på t.ex. olika magbesvär, lindrar PMS och kramper, antiinflammatorisk, bakteriedödande, febernedsättande, blodstillande m.m. 

Då jag slutligen skulle bege mig mig hemåt råkade jag passera ett litet bestånd med brännässlor, fulla med frön. Jag har tidigare plockat nässlor som jag lagat soppa på, men fröna är också nyttiga. Kan bl.a. torkas och läggas i frukostflingorna. Jag har läst någonstans att man ska plocka fröna från honplantan för de ska vara nyttigast. På bilden nedanför ligger min skörd på tork.


Det är inte bara ute i det fria som det växer så det knakar. I vår trädgård är det full fart, så jag passade på att plocka av lite dill, svarta vinbär och amerikanska blåbär för att lägga i frysen. 


Landet kommer inte vinna något skönhetspris, men morötterna verkar trivas.


Fruktträden däremot har varit lite av en besvikelse. Vi har planterat fyra stycken, två äpple, ett plommon och ett körsbär. Endast ett äppleträd verkar bära frukt i år, men så är de grymt goda också.


Får jag presentera en del av morgondagens middag? Ugnsbakade rödbetor med fetaostcrème och råstekt potatis. Får väl hitta på nåt kött till också så att maken blir nöjd. 😉


*Jag vill avsluta med att understryka vikten av att noga kolla upp vilka växter som går att äta och vilka egenskaper de har, det finns en stor risk att förväxla en ätlig växt med en oätlig och direkt skadlig växt. Extra viktigt om man dessutom är allergisk, gravid eller har underliggande sjukdomar etc.*


Väl mött!
 

måndag, juli 27, 2020

Ett glas rosé och lite aktier, tack!

"Swisch" sa det, men inte inte som ett trevligt klirr i mobilen. Nä, det var semestern som for förbi i en rasande fart. Jag hade visserligen bara tre veckor i år, men så var de fulltecknade också. Mycket har hunnits med, vi har;
  • gjort vår stammiscamping osäker med alla våra barn
  • vandrat i Tivedens uråldriga skogar
  • festat som tonåringar 
  • träffat vänner
  • hjälpt nyopererade svärmor i hus och trädgård
  • spelat discgolf med barnen
  • spelat vanlig (amatör)golf både med och utan barn
Med tanke på att temat för denna semester har varit mycket regn och dålig täckning på både surf och telefonmottagning, så har den ändå varit riktigt lyckad. För inemellan så har fina dagar letat sig in och förgyllt tillvaron. Bra regnkläder och pålitliga kängor gjorde väl sitt till också! ;-)

Ett stort misstag begick jag däremot och det var att tänka; "Ah semester, vad jag ska vara flitig på bloggen nu!" Big mistake! Huge! (för att helt random klämma in en filmreferens, - någon som känner igen?) För inte har jag suttit vid datorn, inte. Den har stått ihopfälld i ett hörn och kastat långa blickar efter mig, blinkat lite övergivet och då och då rusat med sin (minst) 10-åriga fläkt för att förgäves försöka fånga min uppmärksamhet. 

Mobilen har däremot fått jobba, när det väl funnits mottagning. För det är något särskilt med att sitta i lugn och ro och planera aktieköp på sommarkvällarna, kanske med ett glas kall rosé och Ahlgrens bilar. Lägga lite ordrar, för att morgonen därpå sitta som klistrad för att inte missa ögonblicket man ror hem dem. Vad har jag då köpt? Jag har fyllt på lite Axfood, Sagax, Softronic och Bonava. Sedan har jag faktiskt tagit in tre! nya poster i min portfölj; Ferroamp, Hufvudstaden och Svolder. De två första var inte riktigt planerade, men ibland händer det grejer. Svolder däremot har jag haft ögonen på ett tag, då jag varit sugen på att ta in ännu ett investmentbolag. Det känns bra i alla fall, så får vi se varthän det barkar.


Solnedgång vid Vänern

Väl mött!





fredag, juli 10, 2020

En bra dag att äga Intrum

Den omvända vinstvarningen tog mig lite på sängen, då jag gick och trodde att det var först i slutet av juli som rapport skulle avges. Så det här var en trevlig överraskning. Tyvärr betyder det inte att jag ligger på plus ännu då jag köpte in mig på relativt höga nivåer, men eftersom jag tror på Intrum så har jag tröstat mig med att "Time in market" är bättre än "Timing the market". 



Jag är dessutom ganska tung på den posten, så det här blev ett lyft för portföljen. Det brukar backa tillbaka något under dagen när det blir sådana ryck, men det lär ändå vara en gladare stämning på mina innehav när klockan slår 17:30.

Väl mött!

torsdag, juli 02, 2020

Mina barn och andras ungar?

Detta inlägg kommer by far att bli det mest provocerande av mina publicerade texter, åtminstone i vissas ögon, för jag ska ta upp en känslig fråga som rör... *trumvirvel* ...föräldraskap och uppfostran. Inte i största allmänhet utan ett mer specifikt fenomen, som jag upplever är relativt vanligt nu för tiden. Nämligen det här med att man inte vågar just uppfostra sina barn, att faktiskt uppmärksamma barnet på att det här beteendet inte är okej. Det behöver inte vara så dramatiskt, i många fall handlar det om att kommunicera och att ha en dialog med barnet. Jag nämner redan här att: Ja, jag själv har barn, så jag är ingen sådan där barnlös förstå-sig-på-are eller pensionerad det-var-bättre-förr-are. Jag är bara lite konfunderad.

Låt oss ta ett exempel som inträffar ganska frekvent i löpspåret. Det finns ett elljusspår i närheten där jag bor. Det är inte långt, kanske 1100-1300 meter kuperad terräng i skogen. Jättefint och perfekt för barnfamiljer att låta sina guldklimpar stifta bekantskap med naturen, vilket jag tycker är enbart sunt och positivt. Nu till dilemmat; spåret är en stig med ett par decimeter gräs på båda sidor, det är alltså inte särskilt mycket plats att mötas på OCH små barn flyttar oftast inte självmant på sig. Till vanligt hyfs hör att man håller varsin kant när man möts, kan jag tycka. Man visar hänsyn helt enkelt, alla har lika stor rätt att vistas i spåret. Har man barn med sig kan det vara en bra idé att samla trupperna något, om inte annat så för att skydda barnet från att bli påsprunget. Det är här jag känner att mina åsikter skiljer sig från småbarnsföräldrarnas, för det som händer är att jag får ett skevt leende och en axelryckning som jag tolkar som: "Barn! Vad ska man göra liksom, men är de inte supergulliga så säg?" precis som att det inte vore deras uppgift att göra anständigt folk av dem, medan jag får välja mellan att antingen kryssa mig genom familjen (med reducerad fart) eller avvika från stigen och springa i brännässlor eller hallonsnår. Det kan hända att barnen är skitgulliga, men jag hinner inte bedöma det eftersom jag har fullt upp med att se var jag sätter fötterna. 


Det finns många exempel på denna typen av "fri uppfostran", men jag tror att det helt enkelt handlar om rädsla. Varför skulle man annars inte vilja lära sitt barn att samverka med andra i samhället? Eller har det med den nya folksjukdomen lättkränkthet att göra? Att man inte vill kränka sitt barns integritet eller utrymme genom att påvisa situationer som de egentligen skulle behöva lära sig att hantera? Barn är av naturen självcentrerade, så att inte lära dem att det finns andra människor på jorden som man ska leva bredvid är att göra dem en björntjänst. Jag tror att det är vanligt att vi underskattar barns intelligens, att vi antingen grälar på dem eller struntar i dem, när det vi egentligen borde göra är att förklara och berätta för dem hur saker och ting fungerar. Att göra dialogen naturlig och tillgänglig i barnens tillvaro.

Väl mött! 

måndag, juni 29, 2020

Moppehäng

Får jag lov att presentera min blåvita springare? Vi har avverkat en och annan mil i mina tonår, och nej jag är inte en tjej på 80 jordsnurr. Vi bara råkade träffas sent i denna skönhets liv. En del pottkanter har hon allt satt mig på, eftersom långa sträckor inte var hennes grej. Många är de vägrenar jag blivit ståendes utefter, medan jag väntat på att det skulle gå att få liv i henne igen. Att meka har aldrig varit och är fortfarande inte något intresse, tyvärr. Även om gudarna ska veta att det hade underlättat! Hon kom in i mitt liv när jag var 15 år. Min bästis hade en trampmoppe, Jawa tror jag att den hette och tillsammans gjorde vi landsbygden osäker.   


Så svalnade intresset och min trotjänare förpassades till min pappas ladugård, där den har stått i en herrans massa år. Tills en dag då vi återfann den under ett mysigt täcke av damm. Naturligtvis blev den glad av återföreningen och behövde inte trugas särskilt länge för att kickas igång. En välbekant doft av tvåtaktsavgaser spred sig över gårdsplanen och både jag och min man fick varsin åktur. Det bestämdes att hon skulle få följa med oss hem. Aldrig förr har så många lystna blickar kastats efter oss på vägarna, som det gjorde på den resan. Gubbarna blev alldeles till sig vid åsynen av detta nostalgiobjekt som stolt tronade på vårt släp. 


Väl hemma kunde vi konstatera att den inte hade självläkt, utan fortfarande stannade efter en stunds åkning. Min man konsulterade Google och beställde hem både kondensatormojäng och kanske någon tändspolemakapär, eller dylikt. Nuförtiden går hon som en klocka och idag fick så äntligen min dotter tillåtelse att bekanta sig med henne. De fann varandra direkt och jag är både stolt och en smula sentimental. 

Väl mött!

tisdag, juni 23, 2020

Det tråkiga med att månadsspara...

...är att man aldrig har likvider att ta till när ett guldläge uppenbarar sig. Som tex i börskraschtider som dessa. Jag hade lite fonder som jag hann sälja av innan det började rasa på riktigt, så där fick jag loss lite kapital att leka med. Jag är så nöjd med det, jag fick sänkt min GAV-kurs lite här och där samt tagit en liten tugga av någon enstaka ny post.
 
Det är nackdelen med att vara tråkig och månadsspara, men för rookies som jag är det faktiskt övervägande positivt att månadsspara. Jag jämnar ut inköpskostnaden genom att köpa månadsvis, då köper jag både när det är dyrt och när det är billigt. Att vara långsiktig på det viset är också bekymmersfritt, så länge jag är nöjd med mina innehav. Jag pytsar in och glömmer bort, försöker att inte läsa och analysera för mycket nyheter. Okej, nu ljög jag. Jag är alldeles för nykär för att glömma bort, jag loggar in minst en gång om dagen för att titta till mina älsklingar. Jag vill ju inte att de ska känna sig övergivna!

Och det är nu vi kommer till den springande punkten i mitt inlägg, för när jag loggar in en random dag och ser att; 
"Oh nice, den där aktien har gått ner såpass idag. Läge att fylla på?"
"Fast nej just det, jag har ju redan shoppat färdigt den här månaden....."
"Ah well, jag är ju så präktig och duktig att jag månadssparar så jag är lika glad för det ändå." (inte) 


****************************** 

Nähäpp, om man skulle ta och gå igenom sina gömmor och se vad man sälja på Tradera! :-)

Väl mött!

söndag, juni 21, 2020

Mina utdelningar - so far

Eftersom jag är hyfsat ny på börsen, så har jag egentligen inte så mycket upphetsande siffror att redovisa. Men så gillar jag ju också när andra är transparenta, så då tänker jag att "Varför inte?" liksom. Okej, det är futtiga siffror men det är mina siffror, och de ska växa! Även om ingen annan har glädje att ta del av dem, kan det faktiskt vara lite kul för att för egen del logga lite statistik. 




Så i detta inlägg tänkte jag att jag skulle redovisa mina utdelningar, kanske halvårsvis, och bara totalsumman om ingen är nyfiken och vill ha mer information. Logiskt är då också att uppdatera inlägget två gånger om året. 


2018-07-13 ---> 2018-12-31 (Från start)
Avanza: 328:-
Totalt: 328:-


2019-01-01 ---> 2019-12-31 (Hela året)
Avanza: 632:-
Nordnet: 182:-
Totalt: 814:- 


2020-01-01 ---> 2020-06-30
Avanza: 1625:-
Nordnet: 1317:-
Totalt: 2942:- 

...to be continued! :-)

Väl mött!


lördag, juni 20, 2020

Sova i hängmatta!

Så kom den då äntligen, min hängmatta. En månad fick jag vänta, men det var det värt. För mums vad lyxigt det var att sova i den, jämfört med att ligga på marken bland insekter och möss. Jag hade våndats lite inför själva upphängningen, försökt nöta in lite olika knopar och knutar, men när jag väl packat upp den vågade jag knappt tro att det var sant. Det såg ut att vara en grymt smidig lösning och när jag väl fick provat på riktigt, visade sig att det var just så lätt. Älskar när folk tänker till!




Jag lider lite av kontrollbehov, men vill gärna vara spontan och försöker jobba på det. En av tjusningarna med vandring är tanken på att klara sig själv oavsett vilka hinder man stöter på. Gud vad spontant och härligt! Allt jag behöver för att klara mig har jag i min ryggsäck och att skaffa en hängmatta var ännu ett steg i den riktningen, då jag heller inte behöver hitta ett tillräckligt plant underlag för att sätta upp ett tält på. Det enda jag ska behöva är två träd. Det låter ju simpelt, men så kommer jag på att "Hm, det hade ju varit smidigt att kunna trycka ner tältpinnar i marken till min tarp." Sedan tänker jag: "Hm, det hade ju varit himla käckt om det fanns en sjö intill, så att jag kan svalka av mig med ett dopp och kanske diska kåsan i." Och: "Hm, ja det här var väl ett trevligt ställe, men ingen kvällssol!" Ja, gud så spontant och härligt! Jag behöver kanske inte säga att klockan blev ganska mycket innan vi äntligen gav upp vårt sökande efter den perfekta lägerplatsen, och tog en lummig bokskog till sovrum. Det fungerade alldeles ypperligt, trots att vi fick göra avkall på både sol och sjö.




Det här kommer vi att göra om så snart tillfälle ges! 

Väl mött!



söndag, maj 24, 2020

Våga vägra tacos (eller) make pie - not war!

Jag har en bekännelse och jag vet att jag står ensam i denna begivenhet. Men okej, här kommer den: Jag gillar inte tacos! Varannan helg står denna maträtt ändå på menyn, eftersom hushållet består av fyra barn och en man som definitivt har tacos bland sina top-ten på favvomatlistan. Jag drar min djupa avgrundssuck, himlar med ögonen, börjar hacka grönsaker och försöker att inte känna efter. Det finns ju trots allt människor som svälter i världen och skulle tacka sin lyckliga stjärna över att få delta på en tacofredag....eller skulle de?

Hur som haver, denna helg mäktade jag inte med ännu en tacomiddag. Allt detta jobb, för något jag värderar lägre än ett paket mellanmjölk. Så jag klistrade på mig ett käckt leende och annonserade ut att den här gången blir det en festlig tacopaj istället, jäääj! Fyra misstänksamma par barnögon riktades mot mig och ett tveksamt: "Gillar vi det? Har vi ätit det förut?" (läs: "Kommer vi överleva detta? Är det lök i?")

Ev. barnens sista måltid

Sanningen är att pajen faktiskt fick godkänt, med råge. Men jag är inte dummare än att jag begriper att detta tilltag inte kommer att fungera varje gång. Jag kom undan den här gången och jag är så mätt och lycklig. Det gäller att gripa efter varje halmstrå! Var placerar sig tacos på er Top10?

Väl mött!