Jag ska erkänna att jag inte var särskilt studiemotiverad när jag gick i gymnasiet. Jag kan verkligen ångra vissa val jag gjorde då, för de har jag fått betala för nu i vuxen ålder. Med råge!
Då och då har jag drabbats av lust att läsa vidare, men jag har alltid hindrats av att jag inte har grundläggande behörighet. Det är så oerhört frustrerande och en aning pinsamt. Det har alltid slutat med att jag ilsket har slagit ifrån mig och sett mig själv som ett offer. Ett offer av mina egna omogna beslut, naturligtvis.
Men tack vare den skrivarkurs jag nu går, har jag fått blodad tand och jag är så sugen på att bryta mig ut från mitt egentillverkade fängelse. Jag ska läsa upp mitt betyg. Det bästa är att det bara är ETT ämne som jag MÅSTE läsa, så det betar jag av först. Jag måste upp i ett visst antal poäng, men jag får välja kurser helt själv. Jag plockar russinen ur kakan, vilket betyder att min studieplan kommer se ut såhär:
- MÅSTE-kursen 50p
- Psykologi 1 50p
- Psykologi 2a 50p
- Textkommunikation 100p
- Entreprenörskap 100p
- Filosofi 50p (reservkurs)
Tjohoo, jag är så jäkla taggad! Måtte jag bara orka...
Ett vet jag säkert och det är att jag kommer att vara en pissjobbig mamma, som lägger sig i sina barns skolgång. Jag tänker däremot inte ha orimliga krav, men godkänt i alla ämnen och ett slutbetyg ska de kunna leverera. Eftersom min dotter redan bestämt sig för att hon ska bli rik, borde det väl inte vara så svårt att sälja in? ;-)
Har era vägar varit spikraka i livet, eller mer krokiga med återvändsgränder och broöppningar?
