Visar inlägg med etikett Mat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mat. Visa alla inlägg

lördag, oktober 03, 2020

Note to self - besök mormor oftare

Den här helgen har jag äntligen fått träffa min lilla mormor igen. Det är kanske inte direkt så att jag tidigare, alltså pre-Corona, har sprungit ner dörren hos min mormor, men när man inte längre får göra någonting känns det plötsligt väldigt angeläget att göra just det man inte får. 

Som när jag hade ett dåligt knä och inte fick springa i spåret, då riktigt längtade jag efter att få snöra på mig löparskorna och ge mig ut. En inte helt bekant känsla då jag tidigare fått tvinga mig ut och gärna kom på än den ena och än den andra anledningen till varför jag inte skulle behöva springa, det var för mörkt, det var för kallt, det var tisdag, jag hade hicka etc. 

Eller som när jästen tog slut i alla affärer. Sist jag bakade bröd var nog för ca 15 år sedan, men när jag upptäckte att jäst förvandlats till hårdvaluta och inte gick att införskaffa fick jag en överväldigande lust att baka rågsiktsbröd. 

När jag tänker efter så tror jag att det är ett beteende som är djupt rotat i många av oss, och jag vill nästan gå så långt tillbaka i tiden som till sandlådeåldern för nästa exempel. En röd bil kunde bli liggande i timmar i sanden utan att någon bevärdigade den med så mycket som en blick, men om ett barn fick för sig att tillslut börja leka med den fanns det plötsligt ingen annan bil som dög. Alla ville ha den röda bilen och slagsmål utbröt.

Nästa steg i tankekedjan blir att applicera detta fenomen på mina preppertendenser. Jag vill redan här säga att jag inte är någon fanatiker, för på det vi har hemma skulle vi klara oss max ett par veckor. Vi har inte ens ett dieselaggregat, men det ger ändå en skön känsla att kunna konstatera att vi skulle överleva här ett tag om krisen kommer. Jag vill inte riskera att bli utan jäst eller den röda bilen, så jag har sett till att ha det som kan behövas hemma. 

Det här blev lite av ett sidospår och jag vet inte hur jag ska komma tillbaka till mitt besök hos min mormor på ett naturligt sätt, men kontentan är väl att vi inte vet hur bra vi har det förrän någon rycker det ur handen på oss. 

Att få träffa min mormor igen blev en stor grej för mig och jag ville göra besöket speciellt, så jag gjorde en grymt god paj med kantareller, grönkål, lök och mögelost. Hon är en riktig gourmet och har klagat på att maten på boendet har blivit så dålig. Därför kände jag att det var viktigt att ge henne en god måltid, då smaksinnet snart är det enda sinnet som fortfarande är intakt. Till det drack vi varsitt glas Côtes-du-Rhône, eller nej två glas faktiskt, från en flaska som jag hade med mig. Jag hade redan i förväg förvarnat min man om att jag och mormor skulle supa oss redlösa, och att han skulle få köra hem sedan. 

Det var tydligt att hon uppskattade både besöket och maten, för hon tog om och det är ett bra betyg då hon annars numera är väldigt liten i maten. Min man fick hjälpt henne att ratta in P1 på radion igen och både bytt batteri och ställt om till vintertid på en väckarklocka som hon aldrig tittar på. Det är sådana småsaker i en annans liv att man inte ens tänker på att man gör, men för henne som inte längre kan utföra dem gäller det att passa på när vi kommer.

För egen del kan jag gå och köpa jäst så fort det finns åter i butik, men mormor kommer aldrig få tillbaka möjligheten att byta batteri i väckarklockan. Den frustration vi upplever av att hållas tillbaka av förbud eller brister är trots allt begränsad och det skadar nog inte att livet får komma ikapp ibland och påminna oss om det. För när åldern kommer ikapp är det försent.  

Pajen innan gräddning


Trevlig helg!

söndag, maj 24, 2020

Våga vägra tacos (eller) make pie - not war!

Jag har en bekännelse och jag vet att jag står ensam i denna begivenhet. Men okej, här kommer den: Jag gillar inte tacos! Varannan helg står denna maträtt ändå på menyn, eftersom hushållet består av fyra barn och en man som definitivt har tacos bland sina top-ten på favvomatlistan. Jag drar min djupa avgrundssuck, himlar med ögonen, börjar hacka grönsaker och försöker att inte känna efter. Det finns ju trots allt människor som svälter i världen och skulle tacka sin lyckliga stjärna över att få delta på en tacofredag....eller skulle de?

Hur som haver, denna helg mäktade jag inte med ännu en tacomiddag. Allt detta jobb, för något jag värderar lägre än ett paket mellanmjölk. Så jag klistrade på mig ett käckt leende och annonserade ut att den här gången blir det en festlig tacopaj istället, jäääj! Fyra misstänksamma par barnögon riktades mot mig och ett tveksamt: "Gillar vi det? Har vi ätit det förut?" (läs: "Kommer vi överleva detta? Är det lök i?")

Ev. barnens sista måltid

Sanningen är att pajen faktiskt fick godkänt, med råge. Men jag är inte dummare än att jag begriper att detta tilltag inte kommer att fungera varje gång. Jag kom undan den här gången och jag är så mätt och lycklig. Det gäller att gripa efter varje halmstrå! Var placerar sig tacos på er Top10?

Väl mött! 

söndag, maj 03, 2020

I denna ljuva skördetid

Traditionellt sett har det främst varit hösten som förknippats med skörd, men beroende på vad man är ute efter kan man faktiskt förse sig av naturens skafferi i princip året runt. Just nu formligen exploderar det av liv runt oss, fåglarna skrålar för full hals, bladen på träden slår ut och häggen blommar. Innan vi vet ordet av är det dags för skolavslutning och semestern är i antågande. Visst vore det fint om vi  kunde stoppa tiden här ett litet slag, bara tillräckligt för att vi ska hinna uppleva och njuta av allt som händer nu. För det är inte utan att det känns lite stressigt, speciellt när man vet att man missar det mesta för att man måste tillbringa dagarna på jobbet.


Idag är lyckligtvis en varm och solig söndag, så jag tog med min lilla korg och drog till skogs i jakt på brännässlor och kirskål. Det finns så mycket man kan göra av detta "ogräs". Nässlor är rika på vitamin A, B och C, aminosyror samt flera nyttiga mineraler såsom järn och magnesium. De kan därför användas till te, eller göras till nässelpulver som man kan ha på frukostflingorna. Kirskål sägs vara bra om man lider av gikt, artros eller reumatism, den besitter egenskaper som renande, leverstärkande och urindrivande. Båda dessa arter kan användas i matlagning på samma sätt som spenat. OBS! Ät inga vilda växter som du inte 110% säker på, det finns gott om giftiga växter som kan förväxlas med ätliga!

  

Om jag nu också hade varit en inbiten snigelentusiast hade min lycka idag varit gjord. Jag råkade nämligen stövla rätt in i en koloni av Vinbergssnäckor, ni vet de där stora sniglarna som man kan tillaga och äta. Jag har sett någon här och där i närheten, men nu snackar vi 2-3 st/kvm. Så när jag skulle lämna mitt nässelställe blev det med mycket större försiktighet än när jag forcerade mig dit, det är otrevligt nog att råka trampa på en liten trädgårdssnäcka.

Vinbergssnäcka

Så vad ska jag nu göra med min skörd? Nässlorna ska jag nog torka och använda till te och kirskålen ska jag prova att steka tillsammans med maskrosknoppar i olja, vitlök och salt. Kan bli en "sidedish" till kvällens grillmiddag.

Väl mött!

måndag, januari 06, 2020

Potatis- och purjolökssoppa

Efter tips från sonen (vilket ska erkännas mottogs av mig med en smula skepsis), lagade jag för första gången i mitt liv potatis-och purjolökssoppa. Tydligen är det hans favoriträtt i skolan, men ni ska veta att jag har gett mig på andra rätter också som de uppskattar i skolmatsalen. Resultatet blir dock nästan alltid en rynkad näsa och kommentaren att det smakar annorlunda i skolan. "Thanks for trying", liksom!

Så ni förstår att jag tog mig an denna nya rätt med ett stukat självförtroende, men döm om min förvåning när både sonen och dottern älskade den. Jag tror "asgott" blev betyget från sonen och det tillhör inte vanligheterna. Ett positivt omdöme från honom är annars en axelryckning och ett "det var väl okej".
En oredigerad och sent påkommen bild av kreationen.
Jag ska faktiskt passa på att erkänna ett misstag jag gjorde, då jag trodde att jag förstört hela soppan. Istället för en tesked timjan, öste jag på med en matsked. I ren panik försökte jag fiska upp de små bladen med en sked, men de små jäklarna var överallt och flyttade sig retfullt när skeden närmade sig. Det var bara att hålla tummarna för att barnen inte skulle märka något, och i värsta fall är det inte långt till pizzerian.