Visar inlägg med etikett ATH. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ATH. Visa alla inlägg

fredag, december 01, 2023

ATH i framtidsportföljen

Jag tänkte egentligen inte redan spamma er med ett nytt inlägg, då det bara gått ett par dagar sedan det senaste. MEN så gjorde jag just min månatliga portföljsammanställning och nu måste jag bara dela min glädje med er. 

Det är nämligen äntligen ett nytt ATH i min framtidsportfölj. Jag skrev ju för ett tag sedan att jag hade en bra känsla, att det kanske har vänt. Nu är ju detta bara en månad i mitt dokument, det kan gå ner till nästa avstämning. Men kan man glädas åt det lilla, får man glädas mer. Senaste ATH var 2021-12-31. Så ni förstår att detta är en ljuspunkt.

Det är dessutom den första december idag. Det är en månad som tenderar att bara rusa förbi och vips är det nyår och nytt år. Jag gillar nyår. Det har jag säkert sagt förut. Den romantiska tanken om att det här året kommer att bli bra. Bästa året! Nya möjligheter och allt det där. Sedan blir det sällan så fantastiskt, men jag gillar att tillåta mig drömma. En gång om året kan man väl få drömma?

Sedan är det ju ändå så att man skapar sin egen lycka. JU! Eller hur? Är du missnöjd med någonting i ditt liv, vad kan du göra för att förändra det? Nå, jag ska inte predika som en nyfrälst, men jag gillar verkligen den insikten. Vissa har det med sig från bröstmjölken, att man kan bli vad man vill. Ingenting är omöjligt. Men kommer man från ett hem där Jante är både gud och kung, krävs nästan en form av uppvaknande. Skomakare, bliv vid din läst! (Vill ni nörda in er på varifrån uttrycket stammar, kan ni läsa en artikel av den eminente historikern Dick Harrison här.) Så hette det förr och även om det aldrig varit uttalat, är det den devisen jag levt efter. Men nu har jag snappat out of it!

Ja och för er som undrat och väntat på att få veta hur det gick på mitt Bitcoin-seminarie igår, kan jag berätta att det inte bara är pengar som rullar in nu. Det gör även högskolepoängen, för jag blev godkänd! Ka-ching, ytterligare 4,5 hp i depån. Det går bra nu!

Jag inser att jag låter odrägligt uppåt idag, men så är det ju faktiskt fredag idag också. Hoppas att ni får en härlig helg, med lite julstämning kanske rent av?!

Happy first advent på er! 

lördag, september 17, 2022

Livets ATH

För några månader sedan fick jag höra på omvägar att en diskussion hade ägt rum på mitt jobb runt fikabordet. Ämnet var intressant och jag önskar att jag suttit med och fått höra det själv. Det handlade om när man i livet ansåg sig peaka. Alltså när man stod på toppen och var som lyckligast.

Det är en frågeställning som jag inte funderat på tidigare, men den är mer komplex än man först tror. Platschefen och min närmaste chef var båda med i diskussionen, och det som förvånade mig var att de båda upplevde att de peakade när de var unga. Platschefen är visserligen pensionsmässig, men han tyckte att hans bästa tid var när han var runt 25 år. Min egen chef, som är bara några år äldre än jag, tyckte att hon peakade vid den bestämda åldern av 22 år.

Min första tanke när jag fick det återberättat för mig var att det lät så tragiskt. Om man upplever det som att den bästa tiden sedan länge är förbi, vad strävar man mot då? Fast å andra sidan betyder det inte att en ny högre peak inte kan infinna sig längre fram. 

Om jag föreställer mig att min lyckligaste tid i livet var när jag var 22, skulle jag då försöka att återskapa samma förutsättningar som gjorde mig så lycklig då? Jag vet att min chef har svårt att acceptera att hon blir äldre, så om det skulle vara hennes mål skulle jag inte bli så förvånad. Är det detta som definierar som en ålderskris? Men för egen del tänker jag att det blir svårt eftersom inte bara jag själv, utan även min omgivning blir äldre och med kommer vissa normer som man förväntas följa. Och de passar mig. 

Själv känner jag att jag peakar nu! Jag är också övertygad om att jag kommer att peaka igen och igen. Mitt mål i livet är att få ut så mycket som möjligt av livet, men jag måste själv se till att rätt förutsättningar finns. Om jag hade varit kvar på mitt gamla jobb och gått i samma vanliga hjulspår, skulle jag inte känt på samma vis. Då hade jag nog snarare bara längtat till pensionen. Jag kan inte säga något speciellt tillfälle i livet, då jag kan känna att DÄR peakade jag. Och jag skulle aldrig i livet vilja gå tillbaka. Jag trivs med att bli äldre, klokare och mer säker på mig själv. 

Jag har 27 år kvar tills jag uppnår den vedertagna pensionsåldern, och kanske 10 år av olyckligt harvande om jag stannat kvar på mitt jobb och toksparat. Men det är det inte värt. Min tid börjar nu och jag ska se till att göra det mesta av den. 

Hur tänker ni kring livets All Time High? Har ni peakat, eller när gör ni det?

Trevlig helg!