23 köp varav 9 i fredags

Jag är inte så passiv som jag inbillar mig på börsen. Jag tänkte berätta för er hur många köp jag gjorde i fredags, men när jag tittade tillbaka insåg jag att även i februari har varit triggerhappy. Det har som sagt varit mest köp, men jag har också gjort mig av med ett par innehav i syfte att banta ner antalet enskilda aktier. Jag har därigenom frigjort medel genom att sälja Ovzon och Fortum. Förlust på båda tråkigt nog, men jag hoppas kunna ta igen det på bättre bolag.

Vad har jag köpt då? Nå det är inget att bli till sig över, jag har fyllt på i:

• Handelsbanken
• Securitas
• Volvo B
• Tele 2
• Cibus
• Microsoft
• Softronic
• ZignSec

Det mesta är inget konstigt, men att jag väljer att fylla på i ZignSec kan kanske klassas som udda. Varför kasta pengarna i sjön liksom? Men faktum är att jag har mjölkat den kon i omgångar och tagit ut pengar som idag inte hade varit värda någonting. Redan från början bestämde jag att det här ska vara mitt wild card och jag håller fast vid det. Jag ligger såklart lite back på dem idag, men köper små poster då och då för någonstans tror jag på deras verksamhet. Eftersom jag har varit med sedan vecka ett, känner jag mig lite som en enveten kapten och jag lämnar inte mitt skepp. Och det är därför ni aldrig ska lyssna på mig i fråga om investeringar! För den inställningen går emot allt som står i läroboken om agerande på börsen.... 

I helgen kom bloggvännen Louise och hälsade på. Vi tog på oss ansvaret att inspektera olika ställen med utskänkningstillstånd i Göteborg och de flesta fick godkänt, utom ett ställe som vi blåste in på för att värma oss. Höjdpunkten var nog ändå en fransk liten restaurang som heter Bon. Jättemysig, god mat, gott vin, skäliga priser och bra service. Ännu en höjdpunkt var en IPA (på ett annat ställe) som hette The Game från ett lokalt bryggeri, mums! Men det bästa var naturligtvis allt prat!

Varsågod för gratisreklamen, Spike!

Som kontrast till detta svirande, firade vi igår min mormor som då fyllde 96 år. Man kan väl sammanfatta det med orden tulpaner och tårar. Tulpanerna behöver nog ingen närmare förklaring, men tårarna var min mormors. Och det var inte lyckotårar. Hon är skröplig och säger att hon inte vill vara med längre. Hon tittar på mig och rösten spricker när hon omständligt får fram att hon är o-till-räk-ne-lig. Det är svårt att veta hur man bäst bemöter hennes sorg. Jag försöker vara med henne där hon är, säger att jag förstår att hon tycker att det är eländigt men också att det är okej att känna så. 

-Jag är inte den jag var. Hennes svaga hand kramar min. Jag säger att innerst inne är hon det och alltid kommer att vara det för oss. Jag kramar hennes hand tillbaka. Den är varm och len. När jag var liten och satt uppkrupen intill mormor när hon läste sagor i soffan, brukade jag trycka på hennes mjuka blodådror på handen. Den var lika varm och len då, men nu är den benig och ådrorna så tunna. Hon klagar ofta på att hon inte ser, men hennes grumliga blick faller på mitt halsband och hon kommer av sig. 

-Vilket fint halsband du har, säger hon med klar röst och den svåra stunden är över för den här gången. 

På onsdag öppnar Antagning.se igen och det är dags att börja botanisera bland höstens kursutbud. Jag har en ganska klar bild över vad jag vill komma in på, men om jag sedan gör det är en annan fråga. Så det gäller att gardera sig. Juridikkursen är snart till ända också, nästa onsdag är sista tentan och vi avslutar med avsnittet familjerätt. Jag tycker att kursen varit både bu och bä, men på det hela taget är jag mycket nöjd att ha läst den. Jag har fått en bra inblick i hur svensk juridik är uppbyggd. Det kursen har tagit upp är:

• Juridikens grunder, allmän förmögenhetsrätt och personrätt
• Avtalsrätt
• Köp- och konsumenträtt
• Fastighetsrätt
• Fordrings- och ersättningsrätt
• Arbetsrätt och associationsrätt
• Straffrätt och processrätt
• Sak- och exekutionsrätt
• Familjerätt

Det har varit mycket intressant och roligt (och lite jobbigt). När nu period 2 av terminen snart börjar, har jag tre kurser som jag är antagen till. De motsvarar 150%, men om det blir för intensivt kommer jag att prioritera bort en av dem. 

Nu tar vi tag i den här veckan! All hands on deck!

När allt klaffar

Stars align säger man på engelska, tror jag, och jag tycker att det uttrycket är både fint och träffande. Det var lite så min helg var faktiskt.

För ett och ett halvt år sedan gick jag en skrivarkurs och efter att den tog slut blev jag kontaktad av en av deltagarna. Jag blev jätteförvånad och glad. Hon ville att vi skulle hålla kontakten och kanske hjälpas åt när det kommer till vårat skrivande. Det var roligt, för jag uppskattade hennes texter under kursen och uppenbarligen måste hon sett något hos mig också.

Detta var under rådande pandemi och kvinnan (vi kan kalla henne Karin) och jag hade ett par Teamsmöten. Men i våras träffades vi äntligen IRL hemma hos henne och det kändes väldigt bra. Hon var också entusiastisk och tyckte att vi skulle ha en "skrivarlya" i höst, där ytterligare några kvinnor skulle ingå.

I helgen gick den av stapeln och vilken helg det blev. En av kvinnorna hade ett ställe ute i skärgården, där vi skulle husera. Hon och Karin gjorde ett hästjobb med planerande av menyer, övningar och tillochmed ett författarbesök hamnade på agendan. Dessutom hade vi sällskap av två supermysiga hundar, herregud vad jag har hundgosat (min katt dissade mig fullständigt när jag kom hem igår).

Författarbesöket var nog pricken över i:et för mig, tror jag. Hon kom på lördag eftermiddag, lite lagom mör efter bokmässan och fick hedersplatsen och ett glas bubbel. Ja, vi fick alla ett glas bubbel såklart. Sedan gick vi laget runt och presenterade oss, samt berättade lite kort vad vi skrev. Hon hade gett ut två böcker och hade ett tredje råmanus färdigt. Det bästa med att träffa henne i det här forumet var att det var avslappnat, och man hade tid på sig att komma på frågor under samtalets gång. Helt underbart att få ett sådant tillfälle. Jag kände mig nästan lite hög efteråt... eller ja, starstruck kanske är ett mer lämpligt ordval. ;-)

Den här helgen har verkligen uppfyllt flera av de saker som jag uppskattar mest i livet. Skrivande, vackra omgivningar, fantastiskt god mat, fantastiskt gott vin och inspirerande samtal med likasinnade. Och hundar!

Under täcket av räkor, hackat ägg, dill och skirat smör, ligger en perfekt tillagad torskrygg.

Men nu väntar vardagen, och den är inte fy skam den heller just nu!

Glad måndag på er!

Glamping

Det är verkligen inte helt lätt att sitta och plugga när vädret är som det är. Det händer ändå att jag får en stund här och en stund där, förhoppningsvis ska det räcka. Min semester har inte börjat än, jag jobbar en vecka till. Sedan hoppas jag få lite mera tid till mina studier, det här ämnet känns viktigare att få ett hyfsat betyg i.

Däremot tjuvstartade vi med ett litet semesteräventyr i fredags. Min kompis bor på ett helt ljuvligt ställe, med en (typ) egen sjö och härlig skog runtom. Dessutom har de byggt en stor flotte med badstege, som de planerar att ha en bastu på så småningom. Så vi bestämde att vi (tillsammans med våra respektive) skulle övernatta i våra hängmattor och utgå från deras place, efter grill och lite bubbel.

Så vi lastade flotten full och styrde föröver, tvärs över sjön. Letade upp en bra plats med lagom många träd och hängde upp våra hängmattor. Sedan gick vi tillbaka till flotten och dukade upp ost, kex och vin. Det blev några härliga timmar som vi drev runt på sjön och hade det gött. Vi såg herr Bäver simma iväg från sitt bygge och jag fick för första gången höra Nattskärran. Häftigt!

På morgonen åkte vi åter ut på flotten och drack vårat morgonkaffe. Det hela avslutades med ett härligt, svalkande dopp. Ibland känner man sig verkligen omtyckt av livet. 

Hur har ni det i sommarvärmen? Gör ni något särskilt eller njuter ni av att vara hemma?

Att nå fram

Jag brukar, kanske lite naivt, tänka att man kommer långt med sunt förnuft. Men det är lätt att glömma att sunt förnuft är något vi alla tycker att vi är utrustade med, så hur kan det då skilja så mycket på oss, våra värderingar och prioriteringar?

Svaret ligger delvis i att vi kommer från olika bakgrund och dessutom påverkas av andra människor i vår närhet. Vi är olika, så är det och det är en bra grej. Men det finns vissa områden som är bra att prioritera, för vår egen skull. Så som hälsa, relationer och inte minst ekonomi. 

De flesta av oss gör medvetna val, baserat på vad som är viktigast för oss. Oftast är vi tillräckligt bra på att bedöma vad vi behöver prioritera för att få ut så mycket som möjligt av livet. Men det finns också en liten klick människor som lever i förnekelse. Nedan följer en beskrivning av en sådan person, jag kallar henne P.

P bor i en hyresrätt med sin man och två små barn. De vill helst kunna köpa ett hus, men de dras samtidigt med en skuld på ca 200 000 kr. Vad köpte de då för dessa lånade pengar, kan man undra? Nja, det är inte helt lätt att svara på. Först behövde de pengar för att de skulle flytta till en ny stad, alltså flyttfirma, flyttstäd och flyttkartonger...och några dubbla hyror. Sedan behövde de köpa än det ena och än det andra, men ingenting av vikt eller andrahandsvärde.

Min egen kompis A, som i sin tur är kompis med P, försökte få P att förstå att det kanske är bäst att försöka betala av sitt lån innan de går till banken. Men P slår ifrån sig och menar att det säkert löser sig, det gör det ju för alla andra. I nästa andetag beklagar sig P över att de nästan inte har råd att åka på semester heller i sommar. A föreslår att man kanske inte måste göra något som kostar en massa pengar, fri-camping eller dagsutflykter med glass. Men det duger bara inte, anser P. 

Det finns väldigt mycket mer att berätta om P, och det är svårt att på bara några få rader beskriva hela hennes komplexa person. Hon har inte haft en lätt uppväxt och de avtryck det satte i henne, ledde till att hon träffade en man som hon följer blint. Även om A skulle nå fram till P för ett ögonblick, skulle det vara som bortblåst i samma stund som hon återförenades med sin man. Som hon ju lever med 24/7.

Det ligger en oerhörd frustration i vetskapen att man skulle kunna hjälpa en person, om hon bara var beredd att ta emot hjälpen. Det blir extra frustrerande då P dessutom klagar över sin tillvaro ibland, men vägrar att se vad hon skulle kunna göra för att själv förändra sin situation. Det här exemplet handlade om just P, men jag har egna exempel på det här fenomenet så jag antar att det inte är helt ovanligt. 

P tycker antagligen att hon använder sig av sitt sunda förnuft och det är det som är så skrämmande. Mitt eget sunda förnuft vill skaka om henne, få henne att förstå. Men det går ju inte att banka in vett i någon, tyvärr. Det riktigt kliar i fingrarna på mig att få gå in och göra upp en ekonomisk och psykologisk plan, à la Lyxfällan.  

Jag är så fascinerad av att vi människor är så olika och även tolkar samma saker på olika sätt. Det är inte konstigt att det blir missförstånd ibland. En sak som är självklar för mig, är inte alls självklart för någon annan. Dessutom...VEM HAR RÄTT?

Nu tar vi tag i en ny vecka!

Liten uppdatering

Saknar att hänga här, alltså jag tittar in då och då för att kolla läget, men jag har varit tvungen att nedprioritera bloggen. Åtminstone varannan vecka, då jag förutom jobb och plugg också har mina små finisar. Den här veckan har de lärt mig ett nytt kortspel som heter "Bubblan", sjukt kul och vi skrattar ihjäl oss. Det går ut på att den som sist sitter med uppblåsta kinder runt spelbordet, förlorar. Ni kanske känner till det? 

Utöver det har vi gått på flera PratPromenader på kvällarna. Barnen gillar våra promenader, även om jag ibland behöver tjata med dem ut. Men faktum är att dottern som pluggat på distans det senaste, nu är den som tjatar på mig. Vi flamsar och tramsar, men pratar också en del om nutid, framtid och drömmar. Jag känner mig väldigt priviligierad.

Börsen går trögt, jag är glad de dagar jag presterar som index men de är alltför sällsynta. Jag hade hoppats att rapporterna som nu avlöser varandra, skulle ge portföljen en liten skjuts. Dessvärre låter skjutsen vänta på sig, men jag tar det med ro eftersom jag tänker att det kommer att svänga så småningom. Jag passar på att fylla på och har även tagit in Kinnevik så smått igen. Jag hade den tidigt i min investeringsresa. Dessvärre köpte jag på en hög nivå och sedan sjönk den som en sten. Den låg länge och surade på botten av portföljen och när den äntligen letat sig sig upp över ytan, sålde jag mot bättre vetande då jag var så innerligt trött på den. Naturligtvis fortsatte dess resa uppåt, utan mig. Jag tog det högst personligt och har vägrat se åt aktien efter det. Nu är jag två år mognare och erbjuder Kinnevik mitt lillfinger (istället för långfingret).

Skolan är väldigt givande. Kursen har en inriktning mot journalistik och kommande vecka ska jag skriva en faktaartikel om anorexia. Jag har intervjuat två personer, en som själv har haft ätstörningar och en som idag har en 13-årig dotter som är sjuk sedan ett år tillbaka, och just nu går igenom ett h**vete. För egen del är kursen en utmaning, både att komma på uppslag till material och att lägga ribban på en lagom nivå. Men sååå roligt att lära sig något nytt!

På jobbet rullar det på, fast i uppförsbacke. Det är dock många som delar den uppfattningen och det är en liten tröst ändå. Ännu en liten tröst är löneökningen, jag landade på drygt 5%. Känns som ett rättvisande kvitto på min arbetsinsats och det är jag glad för. Motsvarande peng åker in i portföljen såklart.

Jo, det bästa av allt just nu. Jag träffade en väninna förra veckan som jag tappat kontakten med för ett tag sedan. Det ville sig inte riktigt då och jag blev ledsen och tröttnade på att försöka. Så föll det sig att hon fyllde år och jag skrev ett litet grattis på Facebook. Hon nappade direkt och propsade på att vi skulle ses. Drivet hon uppvisade då, tog jag som ett tecken på att hon var genuint intresserad av att få till en träff. Vi tog en lååång promenad och pratade oavbrutet, underbart! Och hon var noga med att boka in nästa träff på stående fot. Min bästis i 6:an! 💓

Den här veckan skulle vi för övrigt åkt på vår årliga skidresa, men i sista stund avbokade vi. Barnen blev såklart besvikna, men de förstår läget. Det här med att smittas av Corona var ingenting vi oroade oss över, eftersom vi inte hänger på after ski eller annat. Vi håller oss mest i stugan och i liftkön är det inte svårt att hålla avstånd. Det som gnagde var risken att någon skulle skada sig och behöva sjukvård. Dels vill vi inte belasta en sjukvård som redan går på knäna, med åkommor som som kunnat undvikas genom att bara stanna hemma. Och dels vill vi inte riskera att den vård vi eventuellt skulle behöva blir undermålig på grund av resursbrist. Då skulle vi bara ha oss själv att skylla. Det kändes helt enkelt inte värt det. Vi kan åka skidor nästa år, då blir det dubbelt så roligt! ;-)

Jag är glad om ni orkade läsa allt!

Trevlig helg!