Visar inlägg med etikett Harry Whittaker. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Harry Whittaker. Visa alla inlägg

måndag, maj 22, 2023

That time of year

 


Jamen jag tänker att vi börjar såhär, med en somrigt fridfull bild på ett knappt halvfullt glas rosé med en touch af Syrén. Lägg gärna märke till den positiva parafrasen om det halvfulla glaset, trots att det inte ens är halvfullt. Jag låter er invaggas i en förföriskt lugn tillvaro, för att sedan raskt övergå tillverkligheten. 

För jag har haft en härlig långhelg och bilden ovan summerar den till viss del, men det har också varit ganska intensivt. Vi har för närvarande två nytapetserade rum i huset och har fått till en bra rutin, så risken finns att vi fortsätter. Men det är inte min förtjänst att vi hunnit så långt i helgen, för jag har också hunnit vara en sväng på Drinkmässan i Göteborg. Vilket var klart överskattat, eller så har jag helt enkelt inte vett att uppskatta tillställningar av det slaget. Det var trångt! Och kö till precis allt, från drinkar till toaletter...och till att bara röra sig framåt. Inte min grej alls, men jag var inställd på det och det underlättade. Det som var trevligt på riktigt var nog våran brunch innan mässan. Vi hade bokat bord på Breakfast Society där vi beställde in Mimosa och frukostpannkakor. Mums! 

Fördelen med att ägna sig åt normbrytande aktiviteter som att beställa in drinkar redan klockan 11 på förmiddagen, är att man kommer hem i tid och jag gick faktiskt och la mig redan kl 22 på lördagskvällen. Pensionärsvarning på den, men så skönt att vakna pigg och utvilad på söndag morgon.

Nog om mina utsvävningar och in i allvaret. När man läser om mina förehavanden kan man inte tro att jag har en massa skolarbete hängandes över mig, men se det har jag. Lite stressad är jag, men jag vill verkligen ta mig tiden att skriva ett litet inlägg. Det var alltför längesedan sist och det ger mig så mycket. Det har hänt en del sedan sist, vi har klarat av en konfirmation och firandet av denna. Sonen skötte sig exemplariskt, måste jag säga. Nu laddar vi om för kommande helgs kalas, där vi firar tre av barnens födelsedagar. Jag tror vi beställer både köpemat och köpetårta. Det sparar alltid några nerver, även om det kostar lite mer. Säljer ju av mitt bohag genom auktioner, så det drabbar ingen fattig!

Sedan ska jag på någon slags antagningsprov i veckan inför en utbildning jag sökt till. Det ska väl inte vara alltför svårt, hoppas jag. Men det ska bli skönt när det är över. Det kommer dessutom ta en del tid i anspråk eftersom det är på plats i Göteborg. Nu känner jag att det hade varit bättre om jag valt Zoom-varianten, men samtidigt gillar jag IRL och tror att det är så jag gör bäst ifrån mig. 

Trots allt som fyller min tid, har jag ändå lyckats lyssna färdigt på Atlas. Kan kanske bero på att jag startar ljudboken så fort jag ska på toa, duscha, dammsuga eller bara byta om. Inser nu hur mycket tid man lägger på sådant i livet, 21 timmar sedan den 11/5. Fast jo, jag har hunnit med ett par promenader också. Författaren till serien gick tråkigt nog bort för ett par år sedan(?), och sista boken har därför skrivits av hennes son. Jag antar att han fått direktiv i både hur han ska skriva och bokens upplägg, för jag upplever ingen skillnad i deras sätt att skriva. Det kändes tryggt! Däremot insåg jag att jag skulle behövt lyssna om de tidigare delarna, för att fräscha upp minnet av alla tidigare personer man träffat på under resan. Men det orkar/ hinner man ju inte! 

Over and out för den här gången, så hoppas jag att vi ses här snart igen.
Tack för att ni finns!




torsdag, maj 11, 2023

Tror inte att jag hinner

...plugga idag, tyvärr! Alldeles fullt upp med att lyssna på det dagsfärska släppet av avslutningen på serien om de sju systrarna. Det var längesedan jag lyssnade på den senaste delen och att höra Gunilla Leinings röst igen var som att komma hem. Underbart att veta att nu har jag 21 timmar framför mig att få sjunka in i denna form av verklighetsflykt. Jag har varit lite kluven till serien, för ibland har jag upplevt den som lite långdragen. Men nu känns det både tryggt och fluffigt att få samexistera med den här sagan.

Har lagt ut lite grejer till försäljning och börjat packa det som jag ser kommer att bli sålt. Alltid trevligt med några hundralappar för att få mer utrymme i lådorna. Och pengar behövs alltid. Särskilt som jag beslutat mig för att slå på stort och ta en privatlektion i stallet. Det känns som att det kan vara nyttigt att få en egen timmas ögon på min ridning, då jag känner att jag saknar vissa grundläggande kunskaper som behövs för att hästen ska lita på mig. Jag kör på med mitt kraftpaket till storhäst och jag tycker att det går bättre och bättre, vi lär känna varandra och jag måste säga att jag börjar bli väldigt förtjust i honom. Han är liksom lite butter och småtrilsk, bufflig och egensinnig. Men det känns som att han uppskattar när jag är bestämd mot honom. Han tycker om att knuffa på mig med huvudet när vi är i boxen, men jag gillar att tänka att han bara är kontaktsökande och kärvänlig. Annars är han djupt missförstådd! ;-)

Nu har grönskan slagit till ordentligt, det går liksom inte riktigt att förbereda sig för att försöka hinna med. Pang, säger det bara. Sedan är det grönt överallt och häggen blommar. Och visst är det helt underbart. I veckan har jag kunnat ligga och sola samtidigt som jag läst i mina skolböcker. Hur ofta har man det så bra? Enda smolket i bägaren är alla spindlar, de älskar vårat hus. Det sägs att då är det ett friskt hus utan mögel och jag får väl trösta mig med det. Men igår när jag skulle riva av lite Torky för att snyta mig fick jag en överraskning. Bäst som jag trumpetade tyckte jag att något svart flimrade förbi i synfältet, men det försvann lika fort så jag fäste mig inte vid det. Sedan såg jag det igen och något som ramlade ner på golvet och i ren panik kilade över golvet. Mycket riktigt, jag hade haft en spindel på snytkalas i ansiktet. 

Här sitter den och hämtar sig från chocken.

Om det är någonting jag kommer skicka med mina barn ut i livet, så är det att om de själva någon gång (förhoppningsvis) planerar att skaffa barn så ska de sikta på tidigt på året eller på hösten. Inte göra som jag och tajma in bådas födelsedagar i tider av skolavslutningar och konfirmationer. Det är liksom stressigt ändå. Å andra sidan river jag ju av plåstret nu och sedan är det relativt lugnt på den fronten resten av året. 

Jo, just det. CSN beviljade mig inte omställningsstudiestödet. Jag tolkade beslutet som att det beror på att jag läst fristående kurser. Jag tänker inte bråka mer om det, för om jag kommer in på den utbildningen jag sökt till hösten så hoppas jag kunna söka igen. Då är det ju en dedikerad utbildning som leder till en yrkestitel. Håll bara tummarna för att möjligheten att söka kommer att finnas kvar till dess.

Hur gärna jag än vill sitta här och blogga eller lyssna på min ljudbok, så kallar verkligheten på mig. En inköpslista ska författas samt vidarebefordras och en föreläsning ska lyssnas på. Life waits for no one! Woop woop!