Control is da shit

Nog för att det är skönt med semester, men jag kan inte låta bli att gå och smyglängta efter skolstart. Jag är otroligt taggad inför min utbildning för det mesta, men under mina sämre dagar kan jag inte låta bli att undra om jag tagit mig vatten över huvudet. MEN, jag har kommit fram till att det beror enkom på att jag inte har den kontroll över situationen som jag önskar. För hur ska man kunna det? Hur ska jag kunna föreställa mig vad som väntar runt hörnet? För det är ju precis det jag vill, ha koll. Och har jag inte det börjar jag måla fan på väggen. Vilket är ytterligare en anledning till att jag längtar efter skolstart.

Det om detta. Nu ska jag avslöja något som kommer från min mörka sida. Vi har precis kommit hem efter en liten campingtripp med barnen. (Om man nu kan kalla det camping när man hyr stuga?) Och jag var helt övertygad om att jag skulle komma att svartmåla campingen i mitt nästa inlägg, för jag blev lite putt på att vi inte fick ha båda våra bilar vid stugan. Vi har bokat och betalat en hutlös summa för att få en stuga i tre nätter som har plats för vår familj à 6 personer. Men endast en bil får stå vid stugan. Den andra får snällt ställas på gästparkeringen. Vilket är helt okej, om det inte varit för att man skulle betala parkeringsavgift. Enligt campingen skulle avgiften på den billigare parkeringen vara 10 kr/timma mellan kl 10-20. Alltså kalla mig snål, men hallå, det drar iväg.

Jag ifrågasatte det (snällt), men fick ett klockrent standardsvar. Endast husering av en bil ingick i stughyran. Nåväl, det skulle inte få förstöra min semester. Men jag skulle vara uppmärksam på om jag kunde samla på mig fler brister, för då skulle jag minsann inte skräda orden. Jag satte därför på mig ett par osedvanligt skarpa glasögon, när vi trädde in i vår stuga. Vis av erfarenhet vet jag nämligen att det kan vara lite si och så med städningen. Det kan fattas bestick, ha "glömts" en syltburk med fimpar, vara trasiga utemöbler eller lukta lite...konstigt om badrumsmattan. Men faktum är att jag inte hittade några som helst brister. Allt var spick and span! 

Lite senare förstod jag varför. Innan man fick lämna stugan skulle den nämligen kontrolleras av städpatrullen. Och ärligt talat! Vilket bra system! Vem fuskar med städningen då? Det är ju sjukt pinsamt att bli påkommen med att inte ha skurat toaletten eller ha försökt komma undan frukostdisken. Eftersom jag upplevde stugan som fräsch och väl underhållen, var jag därför tidigt inställd på att lägga min själ på städningen. Det känns alltid roligt att lämna det fint efter sig, men det är väldigt otacksamt om man aldrig får det tillbaka. Så jag välkomnar kontrollsystemet och jag kan tillägga att vi fick godkänt. ;-) 

Nu var vi där alldeles för kort tid (eller så var det en ocean av tid om man frågar barnen), så vi hann inte utforska allt. Men helhetsintrycket var mycket bra. Det var dyrt, sängarna i stugan var på tok för mjuka (hej ryggont) och parkeringen för bil nr 2 ingick inte. Men nu till den goda nyheten på den punkten. Priset var nämligen inte 10 kr/timma utan överkomliga 5 kr/timma, enligt Easy Park-appen. 

Det finns en hel del promenadslingor, höghöjdsbana (dyr), ponnyridning, gratis inträde till poolområdet (för boende), fina stränder, spa och mycket mer. Vi körde discgolf, en mysig bana på 9 hål i skogen vid höghöjdsbanan. 

Nu har jag listat både pros and cons med denna camping. Och mitt betyg blir: Jag kommer absolut komma tillbaka någon gång! Men vad är det för camping? Hör jag er ropa. Namnet är Hafsten Resort och ligger ca en kvart utanför Uddevalla. Västkustvädret får man på köpet! Jag har till och med hört talas om Stockholmare med förtjusande hundar som kommer och besöker campingen om det bjuds på kaffe i stugan. (Ping Louise!) Sedan får man som gäst skylla sig själv om man råkar boka samma helg som det är Fallens Dagar i Trollhättan. Då får man räkna med en och annan skjuts av tonåring.

Ursprungligen hade vi inte tänkt att boka någon campingtripp med barnen. Så länge vi haft den här familjekonstellationen har vi alltid bokat stuga på camping. Men i år kände vi, när det blev dags att boka, att troligtvis kommer 50% av barnaskaran sommarjobba och de andra 50% är rätt nöjda ändå. Därför blev vi lite förvånade när det faktiskt efterfrågades och vi bokade i ren glädjeyra. Nu vet vi att det här nog var sista campingtrippen, trots allt. Allt ha sin tid, som det heter. I framtiden väntar äventyr i andra former och skepnader.

Någon som vet rasen på campingens fina grannhästar?

Inte den officiella stranden!

Ett av otaliga partier Skitgubbe!

Tack och hej leverpastej! 

P.S. Hoppas att ni har en fin sommar! ❤

 

Four more days

Snart sällar jag mig till den skara svenskar som gått på semester, bara den här veckan kvar och den består dessutom av endast fyra dagar. För idag är jag ledig. Min tanke med att vara ledig en dag i veckan från mitt sommarjobbande, var att jag skulle ha tid att skriva på ett litet projekt. Men av någon anledning fyller jag dagarna med annat trams. I fredags höll jag ju på med CSN och tog en promenad, jag tvättade håret och vips var dagen över. Idag då? Jag tänkte faktiskt ägna dagen åt att göra listor, men om jag river av det plåstret ganska snart borde jag ha några timmar kvar att skriva på.

Direkt när jag kommit hem från jobbet på fredag ska vi nämligen iväg på den mini-semester vi har bokat med barnen. Ingen rast, ingen ro. Jodå, när vi väl sjunker ner på varsin stol på altanen till stugan och hör regnet smattra mot taket. Då är det semester. Och nu när jag kollar väderappen visar den faktiskt inget regn. Jag håller mina vädertummar. Men för att vi ska komma iväg så smidigt som möjligt på fredag, så gäller det att ha förberett allt. In i minsta detalj, som Sickan i Jönssonligan skulle sagt. 

Det är lite intressant faktiskt, men det här med semester känns inte riktigt lika viktigt i år. Det måste naturligtvis bero på att jag har varit hemma så mycket det här året och ägnat mig åt saker som jag har valt själv. Det ska bli skönt att få några veckor och inte behöva tänka på vare sig jobb eller studier, men jag ser inte att det kommer att bli det halleluja-moment som brukar infinna sig. Jag tar det som ett gott tecken, jag är på rätt väg. Men tro nu inte att jag inbillar mig att jag inte kommer att uppleva fler halleluja-moments inför kommande semestrar i framtiden, bara för att jag kommer att arbeta med något som känns mer meningsfullt. Så naiv är jag inte, vi behöver semester oavsett hur bra vi trivs på ett jobb. Det är min fulla övertygelse.

En av mina favoritsysselsättningar är att gå. Jag älskar att strosa, promenera, power-walka och vandra. Ja, att gå i alla former. Den dagen jag inte kan gå mer, vet jag inte hur livet kommer att bli. Jag tänker ofta på vilken tur man har som har en fullt fungerande kropp. Jag kanske inte ser ut som Rachel i Friends, Sandra Bullock eller ens Snygg-Maggan som alla killar ville vara ihop med på mellanstadiet. Men so what? Jag är så tacksam för att jag inte har något som hindrar mig från att promenera, eller tänka logiskt (ibland åtminstone), eller äta god mat. Det är långt ifrån alla som har det så bra och det händer att jag stannar upp och bara sänder en tanke av tacksamhet ut i universum. 

Det var inte det jag tänkte skriva. Jag tänkte berätta att jag på min promenad i fredags gick förbi en massa hallonbuskar som växte längs vägen. Eftersom jag inte hade något med mig att plocka i, nöjde jag mig med att smaka på ett hallon. I samma stund som jag gjorde det insåg jag att det måste hända alldeles för sällan. För jag slungades genast tillbaka till barndomen så fort jag kände den välbekanta smaken i munnen. Till en tid då jag och min bror lekte skeppsbrott, eller att vi rymt från fångenskap och måste hitta proviant. Varför kunde man det ordet egentligen? Proviant. Ett svårt ord för ett barn, men det var det vi måste ha. För att kunna överleva på vår färd hem. Vi bar vår dyrbara proviant i form av hallon i våra små barnhänder och gömde den i en liten sänka i berget, där inga fiender skulle kunna hitta den. Och när vi utfört våra sysslor som att hålla utkik och upprätta en trygg sovplats, åt vi andaktsfullt våra hallon.

Jag tänker att jag måste ha plockat och ätit hallon efter det, men varför minns jag inte de tillfällena? Varför är det just till barndomen mitt minne för mig?

Bild lånad från Blomsterlandet.

Nu blire frukost och sedan listor, listor, listor!

Studiebidrag och semesteruppdatering

Vissa saker tar man bara för givet. Som barnbidraget till exempel. På gott och ont. Jag visste att när barnen blir tillräckligt gamla "förvandlas" det till studiebidrag. Det har däremot inte förekommit några reflektioner från min sida över huruvida det är något mer än ordet som förändras. Såhär i efterhand kan jag tycka att det vore självklart att ha funderat på det. Det är sällan som en namnändring inte indikerar någon slags förändring, oavsett vad det gäller. I det här specifika fallet handlar det om att bidraget uteblir över sommaren. Därav namnet studiebidrag. Häpp! 

Sommaren tuffar obönhörligt på som ett gammalt slitstarkt lokomotiv (inte SJ) och snart är semestern över för den här gången. Hittills har det varit jättehärligt och jag njuter i fulla drag. Senaste äventyret var min lilla getaway till Stockholm. Louise och jag hade bestämt oss för att ses. Det visade sig vara ett bra drag, då jag inte varit i huvudstaden på drygt tjugo år. Oj, vad vi har sett mycket. Allt ifrån vackra byggnader till skabbiga råttor. Vi har ätit och druckit och levt som kungligheter. Ingen FIRE-vistelse, alltså. Men det är viktigt att prova på saker utanför den vanliga upptrampade stigen också. Intalar jag mig! ;-) Och det kommer inte att dröja ytterligare tjugo år innan nästa besök, jag gillar verkligen vackra Stockholm!

Hemresan var inte riktigt lika spännande och glamourös. Jag har visserligen hört att folk har mycket åsikter om SJ, men med tanke på hur många tusen resenärer de har om dagen tänkte jag att det vore märkligt om jag skulle drabbas. Jag som inte åkt tåg sedan 2016. Vad är oddsen? Men jodå, SJ levererade och bjöd på elfel en stor del av dagen vilket ledde till stopp i tågtrafiken. Enligt plan skulle jag ankomma till Göteborg 20:30, men klockan skulle bli runt 01:40 innan jag kunde kliva ut på västgötsk mark. 

Lönen trillade in på kontot idag, men eftersom jag fortfarande buffertsparar får jag snällt sitta på sidlinjen och betrakta börsens rörelser på avstånd. Det går inte att komma ifrån att det känns lite snöpligt att gå miste om den hävstången som en förestående uppgång kommer att generera. Jag har lekt med tanken på att skita i min buffert och räkna med att jag klarar mig fint på CSN under studietiden, men samtidigt vill jag ha fallnätet om något oförutsett skulle inträffa. Vi har ju trots allt hus och en massa tonåringar. 

Avslutar med några typiska turistfoton...

Ha en fin vecka, vänner!

Semester och intervju

Så var den äntligen här, årets höjdpunkt, semestern. Ni vet den där tiden då man har all tid i världen att slappa och göra ingenting. Den där tiden som varje år tenderar att vara den mest stressfyllda tiden på året. Nu kanske jag raljerar en aning, men mer än en gång har jag tänkt att Jaja, det hinner jag göra på semestern. 

Men än så länge är det bara nöjen på agendan. En campingtripp med barnen till Skåne och en liten getaway på egen hand till Stockholm. Campingtrippen är ett återkommande inslag i vår semester, men destinationerna varierar nuförtiden. I den mån det finns stora campingstugor och pool på campingen, vill säga. Stockholmsresan då. Den är av en mer spontan karaktär. När jag tänker på det har nog faktiskt aldrig rest någonstans alldeles själv på det sättet. Fast helt utlämnad är jag inte, jag får sällskap av någon som kanske lär mig dricka Hot Shots på Stureplan eller visar mig skärgården en av dagarna. Om någon har tips på vad man inte får missa when in Stockholm, skriv en rad vettja!

Ska jag berätta en hemlighet? Okej då! Jag vet inte om ni kommer ihåg det, men i ett tidigare inlägg nämnde jag en tjänst som utannonserades på mitt jobb. Som jag blev lite fixerad vid, milt uttryckt. Men som jag alldeles slog ifrån mig på grund av min chefs reaktion när jag frågade lite om den. Grejen är att jag inte riktigt lyckades släppa taget om tanken på mig själv i den rollen, och idag var jag faktiskt på intervju för just det jobbet. Jäpp, jag sökte tjänsten ändå! Jag tänkte att jag har ju ingenting att förlora på att söka. Visst, jag blottar strupen en aning. Men hur det än blir med allt, så ska jag inte vara kvar där jag är nu. Jag ska framåt, och om det sedan blir med hjälp av kurser på högskola eller i en ny tjänst, det spelar faktiskt inte så stor roll. Båda alternativen är bra och jag blir lika glad vad det än blir. Jag är så taggad nu!

Intervjun då, jo men den gick riktigt bra. Jag känner alla som var med på mötet och det blev bitvis lite fnissigt. Det är ju fredag ändå. Till och med den lite buttre satt och fnittrade vid ett par tillfällen. Men det var också mycket seriösa frågor som ställdes, så helt avslappnad kunde jag inte kosta på mig att vara. Jag är glad att jag hade förberett mig ordentligt, för jag lyckades ge smarta svar och blev inte ställd av någon av de frågor som kom upp. Jag är något av en joker i den här rekryteringen, eftersom jag saknar den utbildning de efterfrågar. Jag har heller inte arbetat med den typen av arbetsuppgifter. Min styrka är att jag känner organisationen mycket väl och känner till de svaga länkar som jag antagligen skulle få på mitt bord. De har däremot nämnt att de går mycket på personlig lämplighet och ser fördelarna med att välja någon inifrån. Jag är beredd på att jag i flera kandidater möter min överman och att man kanske väljer någon av dem. Men det känns verkligen helt okej faktiskt, jag kan ta ett nej. 

Med det sagt får ni gärna skicka lite positiva vibbar åt mitt håll, så att jag antingen får jobbet eller kommer in på de kurser jag helst vill gå. (Den 12:e juli får jag veta hur mycket ni ansträngt er angående skolan.) Tack! 

Annars då, tja livet har gått i 180 den här veckan. Förutom på jobbet där dagarna segat sig fram. Jag har fått testa mina skills som handledare, då min dotter satt sig bakom ratten för första gången. Det har gått väldigt bra, hon har känsla för det men vi är ännu bara i startgroparna. Just nu håller jag på att härda henne så att hon ska klara av att hantera stressiga situationer. Hur? När hon från stillastående ska köra ut på vägen från en busshållplats, bankar jag på instrumentbrädan och skriker TUUUUT. (Naturligtvis när inga andra fordon eller människor är i närheten ska tilläggas, jag vet att det är minst en polis som läser detta. 😉) 

Ska ni göra något ovanligt eller spännande på semestern?

 

Sedan sist

Det har varit mycket nu det sista och jag har knappt hunnit att nöjessitta vid datorn alls. Egentligen vet jag inte riktigt vad det är som tagit min tid, men det är väl mycket småsaker antar jag. En av dem är jag visserligen högst medveten om och det är att jag ännu inte bokat någon semester. Någonting i mig har helt enkelt förträngt det, påverkad av omvärldsläget. Det känns lite avigt att surfa runt med framtida förlustelser i tankarna, när det är som det är. Om det enbart varit för egen del, hade jag kanske inte brytt mig så mycket om huruvida vi kom iväg eller ej. Men barnen skulle bli besvikna, speciellt med tanke på att vi i ett tidigare skede pratat om att åka till Öland vilket barnen var väldigt taggade på. Då återstår bara den lilla detaljen att hitta boende för en stor familj, vilket såhär sent är lättare tänkt än gjort. Vi får se om vi lyckas till slut.

På börsen är det nog för mig som för alla andra, en berg- och dalbana. Jag har gjort slut på den lilla kassa jag hade tillgänglig och det är lite frustrerande att tvingas sitta på händerna och bara titta på. Den känslan fick mig faktiskt att ansöka om belåningsmöjlighet på Avanza. Men att verkligen ta steget och faktiskt belåna portföljen känns lite läskigt, så jag avvaktar. Det är förvisso inga stora summor vi pratar om, men ändå. Om ungefär en månad kommer jag att få loss lite kapital från ett räntekonto, men den stora frågan är om det kommer att vara försent då. Ett alternativ är att jag "lånar" av mig själv så länge. Svårt! 

Imorgon kommer dagen jag väntat så länge på, 15:e mars. Det är då man får börja söka in på utbildningar och kurser. Äntligen!

Mello är över för den här gången och som bekant blev det Cornelia Jakobs som får åka till Turin och representera Sverige. Det är helt okej, jag tyckte att hennes låt var en av de bättre. Fast jag måste erkänna att jag ringde och röstade på Medina, vars låt var den som tilltalade mig mest.

Det får nog bli det sista som avhandlas i det här inlägget, för nu måste jag ut i solen! 

Ha en fin vecka!