TGIF

Godmorgon!

Igår strålade världen i vackra färger och hög luft. Idag har den svept in sig i en grå och blöt filt, men det är ju sådan den är. Den svenska hösten. Mörknat har det också gjort. Men det gör mig inte så mycket. Inte än i alla fall. Inte nu. Det var skillnad när man jobbade dygnets alla ljusa timmar. Nu sitter jag för det mesta hemma och även om jag inte är ute så mycket på dagarna, räcker vetskapen att jag kan om jag vill. På bekostnad av skolarbetet i så fall, naturligtvis. U win some, U lose some.

Jag vill passa på att slänga in en bild redan här och nu. Helt utan anledning. Den föreställer två oerhört egensinniga hästar. (Jag har ännu inte lärt mig skillnaden på häst och ponny, så allt som jag inte vet är en ponny - är en häst!) De har precis gått två lektioner och är glada att ha kommit ut i hagen. De började genast klia varandra på ryggen. 

Jag hade den svarta och trots att han drar ner huvudet i tid och otid, även i galopp, så att jag tappar taget om tyglarna, så är han verkligen en helmysig kille. När jag googlar på fenomenet finner jag att det är ett tecken på stress. Men då måste han vara konstant stressad, för han gör det alltid och hela tiden och med alla. Mer som tics...

I min utbildning har vi äntligen börjat läsa en kurs som är lite mer i linje med det jag har väntat på, nämligen riskhantering. Så himla roligt, intressant och oväntat klurigt! 

Som studeranderepresentant har jag börjat få bekänna färg. Jag blev förvarnad om att jag skulle kunna bli kontaktad av elever som behöver en axel att gråta ut mot, men att det inte är syftet med min roll. Just det hände, men faktum är att jag tycker om att stötta. Om jag känner att jag når fram och i mån av tid. Det skulle ju inte fungera om alla hörde av sig, men då skulle nog utbildningen ha andra problem i och för sig. Jag har också fått fungera länk mellan elever och lärare, då kommunikationen inte riktigt fungerat. Jag har fått tolka och identifiera kärnfrågor som jag sedan presenterat för lärare, då de inte fått grepp om vad oron i gruppen beror på.

Allt det här är väldigt roligt, men det är också förknippat med en press. Jag måste vara på tårna och tänka på hur jag formulerar mig, för att inte riskera att öka på oron eller trassla till problematiken. Jag måste vara objektiv, men också visa att jag upplever samma som de andra eleverna. För jag är ju lika mycket elev som de andra. Men ibland måste jag påminna mig själv om att det inte är meningen att jag ska ha koll på allt, bara för att jag fått den här rollen. Och ingen annan ska ha den förväntningen på mig heller. 

Annars då? Jo men vi hade ju kalas i helgen som gick. Vi blev 17 stycken. Normalt antal, även om vi kan vara fler. Jag bestämde mig för att servera långpannepiroger. Två med köttfärs och en med lax, spenat och fetaost, med matchande såser. Till detta serverade jag vin från Argentina, ett rött från Malbec-druvan (MUMS!) och ett vitt som också var gott. Det blev mycket lyckat och pirog kommer jag definitivt att göra igen. Dock inte på kalas! *pust* 

Första morgonen

...den här veckan som jag inte behöver sitta uppkopplad klockan nio och se alert ut i kameran. Skönt! Jag har håret i en slarvig hästsvans och min bångstyriga lugg har jag fängslat i en hårnål på huvudet. Inget smink och en sladdrig t-shirt. 

Det är nämligen så att min utbildning har gått från delvis på plats, till helt på distans med några obligatoriska träffar i Göteborg frampå. Det känns helt okej, jag sparar både tid och pengar på att slippa åka in till stan. Och att sitta uppkopplad med kameran på hela dagarna kanske jag vänjer mig vid. Men jag var ganska trött efter de första dagarna.

Klassen verkar bra, mycket blandade personligheter. Trots det känner jag mig lite som en outsider, men om jag ska vara ärlig så gör jag nog alltid det i början. Det brukar lösa sig. Och faktum är att jag tagit på mig en roll, som gör att jag utmärker mig lite. Jag och en tjej till har nämligen blivit valda till studeranderepresentanter för klassen i utbildningens ledningsgrupp. 

Jag tänkte först inte anmäla mig, även om jag var lite nyfiken. Tänkte att det är säkert andra som vill det mer och gör det bättre. Men så visade det sig att det bara var en som anmält sitt intresse och vi ska vara två, så fler kandidater efterfrågades. Det kommer säkert rassla till nu och ramla in en massa anmälningar, tänkte jag, men va fasen jag skickar väl in ändå då. Det får bära eller brista. 

Det visade sig att vi tillslut bara var tre stycken och jag tyckte att båda de andra två verkade ha bättre meriter, när jag läste deras motiveringar till varför de skulle passa för rollen. Men så blev det jag och den andra tjejen som blev framröstade ändå. Det kändes oväntat och läskigt. Och nu känns det spännande och roligt. En bra chans att nätverka med branschfolk och en bra post att skriva till på CV:t. 

********

De tre ridlektioner som varit efter sommaruppehållet har det varit dålig uppslutning på. Först var vi tre, förra var vi två och nu i tisdags hade det bara varit jag. Om det inte varit för att det tillkommit två nya i min grupp. Typiskt på ett sätt, hade de inte kommit hade det blivit som en privatlektion för min del. Men kanske lika bra att man bygger på gruppen, så att den inte upplöses och jag måste börja i en annan grupp. 

Men nu har jag äntligen börjat få lite kläm på galoppen. Ja, mer eller mindre. Men jag har fått uppleva euforin som medföljer en avslappnad galopp. Inte alla turer är lika lyckade, men ibland får vi till det. Hästen och jag! 

Vi har inte hoppat något ännu efter sommaren, men jag längtar efter att få prova att hoppa en bana i galopp. Det är roligt nog att göra det i trav, men då måste det vara en fantastisk känsla att få göra det i galopp. Jag var ju lite rädd att jag skulle förlora de muskler jag byggt upp under förra terminen, men troligtvis har cykling och promenader varit nog för att underhålla både flås och muskler. För jag upplevde inga problem att orka med under lektionerna. Ja, lite träningsvärk på sina ställen såklart. Men skönt att inte vara helt nollställd på samma sätt som jag var när jag började rida. 

********

Jaha, nä här sitter jag som om jag inte hade en massa skolarbete som väntade på mig. Kanske lika bra att stjälpa i sig den sista kalla kaffeskvätten och sedan gå och borsta tänderna. Time waits for no one! 

 

Att skiljas är att dö en smula

Lite så kändes det faktiskt idag. Sista dagen på den här kursen, sista gången jag träffade läraren och klasskamraterna. Läraren avslutade med att läsa en översättning av The Invitation, en dikt av Oriah Mountain Dreamer. Den var så fin och passade väldigt bra. Googla den, vettja!

Jag har läst en kurs i Konfliktlösning (30 hp) på Göteborgs Universitet och jag måste säga att den överträffade mina förväntningar. Inte bara har jag lärt mig en massa om förhandling, medling och kommunikation, jag har också lärt mig mycket om mig själv. Hur fungerar jag i konflikter? Och varför?

Dessutom har det varit en anmärkningsvärt bra stämning och sammanhållning i gruppen. En stöttande, varm och inkluderande samling individer med olika bakgrund. Vi svetsades samman med hjälp av de praktiska övningar och rollspel som utgjort en stor del av kursens upplägg. I princip alla tyckte att det var obehagligt när vi fick reda på att vi skulle ägna oss åt rollspel, men nu säger samma personer att det var bland det mest givande på kursen. Och roligaste!

Nu känns den Juridiska Grundkurs på distans jag ska sätta tänderna i, inte riktigt lika lockande. Lite gråblek i jämförelse. Men det är nu. Jag har hört från ett par olika håll att kursen är både bra och intressant. Därför är jag säker på att det kommer att bli jättebra. Ska faktiskt börja tjuvkika redan nu i boken!

En god helg önskar jag er, skickar till och med ut en kram eftersom jag är lite känslosam idag. ❤

Första skoldagen

Det höll på att skita sig redan på morgonen. Jag var så säker på att mitt tåg skulle gå 9:15. Jag hade hur mycket tid på mig som helst, gick och lallade runt, hade koll på tiden. Så kom jag på att jag skulle ta en titt i reseappen för att försäkra mig om att tåget inte var försenat eller inställt. Då såg jag till min fasa att tåget går 9:05....och det visste jag ju egentligen. Typiskt!!!

Jag har aldrig cyklat så fort till stationen och sedan hade jag spaghetti i benen hur länge som helst efter det. (Lite pirr inför skolan kan säkert ha bidragit till att det inte släppte.) Väl inne i stan hade jag gott om tid på mig, så jag passade på att morgonstrosa i en av stadens alla parker. Det var en helt magisk morgon. 

Någon kanske känner igen sig?

Vi skulle mötas vid en staty hela klassen, och tas emot av vår lärare. Jag ville inte vara först, så jag fortsatte mitt strosande in i det längsta. Två minuter innan utsatt tid, närmade jag mig statyn. Det stod några personer, som såg lite obekväma ut och tittade ner i sina mobiler på lagom avstånd från varandra. "Åhnej", tänkte jag. "Var är läraren?" 

Jag ville inte bara stå där, och vänta med blicken i min mobil. Bara några steg kvar. Jag såg mig omkring. På bänkarna runt om satt det ganska mycket folk, de hörde säkert också till gruppen. Men det kunde jag inte veta säkert, bäst att sikta in sig på de som stod närmast statyn. Det fick bära eller brista! Så när jag var nästan framme klistrade jag på det stora leendet och utbrast tillkämpat käckt och  halvhögt:

"Hej hej, tillhör ni också ....-gruppen?" Lättnaden var påtaglig bland de som stod där. Skönt! En av dem var ganska pratglad, lyckligtvis. Sakta men säkert närmade sig folk en efter en, och snart befann jag mig i centrum av gruppen. Det kändes inte alls bekvämt och det blev allt tystare. Jag backade långsamt för att hitta en mer perifer plats, samtidigt som jag svor tyst över läraren. Klockan hade passerat den utsatta tiden och jag var helt säker på att han har utsatt oss för ett socialt experiment. Han står någonstans i närheten och tittar. Plötsligt fick jag syn på en äldre man i vit linneskjorta, pappmugg i handen och en korthållare som dinglade från byxlinningen. Han stod i utkanten av gruppen och sippade obekymrat på sitt kaffe. Betraktade oss. Den grisen! 

Jag sa ingenting till mina klasskamrater, men fixerade honom med blicken. Markerade att jag hade upptäckt honom. Strax därpå ställde han ifrån sig muggen och klev upp på en sten. Där klappade han händerna och bad oss komma närmare. Jag väntade mig att han skulle säga något om sitt lilla experiment, men det kom inget. 

Det var en ganska avslappnad första dag och vi blev släppta tidigt. Taggad som jag var tänkte jag att jag skulle direkt hem för att sätta mig och läsa. Det gick sådär. Jag var fullständigt slut. Efter att ha läst samma stycke fyra gånger, insåg jag att jag inte hade en aning om vad det handlade om. Anspänningen och alla nya intryck hade satt sina spår, och jag tillät mig att ta en ledig eftermiddag. 

Upplägget är att vi ska vara på plats två dagar i veckan och resten är självstudier. Passar mig utmärkt. Detta är andra dagen som jag pluggar hemma och jag fullkomligt älskar det. Jag varvar studier med promenader och annan motion. Tar på mig träningskläderna två till tre gånger om dagen. Okej, jag vet! Det är bara andra dagen. Men det är min ambition just nu och jag är så taggad. Det här är så fantastiskt lyxigt! Det fina vädret spelar kanske in en aning också.

Jamen dåså, nu vet ni hur jag har det för tillfället och jag ska väl öppna nästa bok.

Ha en fin onsdag!

 

Tillbaka till skolbänken

Jag ska erkänna att jag inte var särskilt studiemotiverad när jag gick i gymnasiet. Jag kan verkligen ångra vissa val jag gjorde då, för de har jag fått betala för nu i vuxen ålder. Med råge!

Då och då har jag drabbats av lust att läsa vidare, men jag har alltid hindrats av att jag inte har grundläggande behörighet. Det är så oerhört frustrerande och en aning pinsamt. Det har alltid slutat med att jag ilsket har slagit ifrån mig och sett mig själv som ett offer. Ett offer av mina egna omogna beslut, naturligtvis.

Men tack vare den skrivarkurs jag nu går, har jag fått blodad tand och jag är så sugen på att bryta mig ut från mitt egentillverkade fängelse. Jag ska läsa upp mitt betyg. Det bästa är att det bara är ETT ämne som jag MÅSTE läsa, så det betar jag av först. Jag måste upp i ett visst antal poäng, men jag får välja kurser helt själv. Jag plockar russinen ur kakan, vilket betyder att min studieplan kommer se ut såhär:

• MÅSTE-kursen 50p
• Psykologi 1 50p
• Psykologi 2a 50p
• Textkommunikation 100p
• Entreprenörskap 100p
• Filosofi 50p (reservkurs)

Tjohoo, jag är så jäkla taggad! Måtte jag bara orka...

Ett vet jag säkert och det är att jag kommer att vara en pissjobbig mamma, som lägger sig i sina barns skolgång. Jag tänker däremot inte ha orimliga krav, men godkänt i alla ämnen och ett slutbetyg ska de kunna leverera. Eftersom min dotter redan bestämt sig för att hon ska bli rik, borde det väl inte vara så svårt att sälja in? ;-)

Har era vägar varit spikraka i livet, eller mer krokiga med återvändsgränder och broöppningar?