Visar inlägg med etikett Dilemma. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dilemma. Visa alla inlägg

måndag, augusti 08, 2022

Extrajobbets vara eller icke vara

Inför kommande tider av sämre ekonomi har jag börjat fundera på om jag kanske skulle erbjuda mig att hoppa in och jobba några timmar i månaden på mitt nuvarande jobb. Dels för att det skulle kunna finnas behov och dels för att jag i vanliga fall inte tackar nej till lite extra pengar.

Det finns dock ett par frågetecken kring denna frågeställning. Förutom det faktum att min chef eventuellt hellre tar in någon som är mer tillgänglig än vad jag har möjlighet att vara. Jag har i praktiken redan blivit ersatt på avdelningen, men under senare tid har arbetsbelastningen ökat. Vilket innebär att när jag försvinner så kommer det ändå att bli ett pressat läge. Det handlar också om huruvida jag är villig att binda upp mig på dessa timmar. För om jag erbjuder mig, måste de också kunna räkna med mig. Det finns några anledningar till att jag tvekar.

  • Jag har sökt ett par mindre kurser som jag hoppas komma in på. De är på 7,5 hp vardera och är förlagda till under olika perioder under hösten. På distans! Om jag orkar vill jag gärna läsa dem parallellt med min "huvudkurs". Men då kommer jag inte kunna arbeta extra. Vilket förvisso löser dilemmat. Det är bara det att jag inte vet när jag får besked om jag blir antagen eller ej. Det kan bli så sent som under september månad. 

lördag, oktober 23, 2021

Moraliskt dilemma

Jag har hamnat i ett litet moraliskt dilemma, som det framgår av rubriken. På min avdelning har vi kommit fram till att vi behöver visstidsanställa en person för att möta en tillfälligt tuff period i vår verksamhet. Vi söker någon för ca 3 månader och har i annonsen angett att det kan finnas chans till förlängning. So far so good och vi har haft inne några ansökanden på intervju. En av dem uppger att hen är mycket positiv till en eventuell förlängning och verkar i övrigt vara intressant för oss. Däremot har hen troligtvis en månads uppsägningstid på sitt nuvarande arbete. En annan person är tillgänglig på dagen, men kommer förmodligen att dra vidare mot nya äventyr då hen är ung och pluggar. Det är nu vi kommer till mitt dilemma.

Jag har, som ni kanske vet vid det här laget, eventuella planer på att söka in till en utbildning med start i höst (om jag kommer in). Därför vill jag gärna ha in en bra person som jag känner kommer att passa in i vårat team, vilket jag tror att den första personen jag nämnde gör. Samt att hen gärna ser en framtid hos oss. Den unga personen verkade också väldigt go, men dels tror jag inte att hen kommer att trivas pga åldersskillnaden. Jag är bland de yngsta på våningen och är nästan tjugo år äldre. Och dels kommer hen att vilja fortsätta sina studier inom en snar framtid. Det lutar i dagsläget åt att vi tar in lite fler kandidater för intervju, men oavsett känner jag att jag kanske borde berätta för min chef om mina planer?!?

Vore inte det mest sjysst? Å andra sidan ligger det ju en bra bit fram i tiden. Och om min chef bestämmer sig för att ta hänsyn till mina planer nu, kanske hon måste motivera det för vår personalchef. Vill jag det? Då känns det nästan som att jag utmanövrerar mig själv från mitt arbete och då börjar det genast kännas lite läskigt.

Jag vet att jag bör meddela min chef i god tid att jag funderar på att studera och det tänker jag absolut göra. Men det känns väldigt tidigt att göra det redan nu. Å andra sidan har vi chansen att hitta någon som passar in i gänget och ännu en fördel är att vi slipper lära upp två nya personer på kort tid. Det är nämligen en ganska stor påfrestning för vår lilla avdelning att lära upp någon, då en av oss känns farligt nära väggen.

Puh, hur skulle ni göra?

fredag, juli 30, 2021

En klassisk nöt

Egentligen är det ett helt naturligt steg att ta, men jag ville inte erkänna det för mig själv från början...

Jag pratar om det här med utbildningen. Som trogna läsare vet, läser jag upp lite poäng på Komvux för tillfället. Det jag själv inte visste (eller kanske snarare förnekade) i början av detta kapitel, var syftet med det hela. Kanske för att det inte skulle bli en stor grej, och att det i sin tur skulle leda till kalla fötter och blockering och vidare till dåliga betyg och ännu en gång ofärdiga studier.

Aldrig hade jag vågat drömma om hur roligt det skulle vara att studera igen. Jag får chansen att lära mig nya saker och jag fullkomligt älskar det. Kanske är det nyhetens behag, vad vet jag, men tror ni inte att jag redan nu har börjat fundera över fortsättningen. Vad VILL jag med det här?

Det är fantastiskt intressant med psykologi, vilket råkar vara ämnet jag läser för tillfället. Jag har länge lekt amatörpsykolog för många i min närhet, inklusive mig själv. Men steget till att utbilda mig till en sådan är ganska stort, vi snackar minst fem år här, om jag inte är felunderrättad. Jag kommer således att vara närmare 50 än 40, när jag väl är klar. OM mina betyg ens räcker till.

Däremot finns det ett yrke som jag länge sneglat på, vars utbildning dessutom ligger nästgårds, och det är personalvetare. Men förstår ni hur kul det skulle vara att få jobba med något som relaterar till det? Nu snackar vi "bara" tre år på högskola, vilket innebär att jag fortfarande skulle vara närmare 40 än 50 när jag är klar.

Okej, då har vi en plan men nu kommer 10.000 kr-frågan. BOKSTAVLIGT TALAT! För vet ni, jag kommer inte att kunna spara en krona under den här tiden. Jag kommer dessutom att bli med lån! Yikes! Nu blir det genast lite läskigt. Kanske inte just lån-biten, det känns okej. Men mina FI-planer då? Ergo - den klassiska nöten! Slita mig rik, eller leva mig lycklig?

Instinktivt tänker jag att jag ska fortsätta trycka in så mycket jag bara kan i min portfölj nu, men samtidigt vore det ganska oansvarigt av mig att inte fylla ladorna nu inför de tre kommande årens oförutsedda utgifter och semestrar med barnen.  

Som grädde på moset, kan jag naturligtvis inte ha kvar min anställning. Jag tror att jag kan be om tjänstledigt i ett år, men sedan är det bye bye! Jag måste alltså även hitta ett jobb, helst inom det jag utbildar mig till... 

Jahapp, har ni några erfarenheter av liknande funderingar eller goda råd i allmänhet?

söndag, maj 02, 2021

Ett dilemma på 50.000 kr

I begynnelsen av denna sparresa, närmare bestämt våren 2019, lyssnade jag en del på personer som talade sig varma för att diversifiera sina tillgångar. Jag hade satt in del av mitt pyttelilla kapital på börsen, köpt både fonder och aktier som följd av det. Sedan fattade jag ännu ett beslut som jag kanske inte är riktigt lika nöjd med i dagsläget. Den säkraste av investeringar, räntesparkontot! 

Jag googlade en del och hittade så en bank som erbjöd 2% ränta, om man låste sina pengar i 3 år. Eftersom jag såg mig själv som långsiktig OCH inte visste hur min börskarriär skulle utveckla sig, tyckte jag att det lät som en helt okej deal. Dessutom fanns det heller ingen risk att jag nallade från de pengar jag låste, för att förlora dem på börsen. Win-win?!

Sagt och gjort, jag öppnade ett konto och tryckte in 50.000 kr. I efterhand har det visserligen stört mig att jag gjorde det, men jag har försökt att inte tänka på det. Jag har intalat mig att det får bli en present till mig själv, när tiden väl löpt ut. Jag har inte ens räknat med dem till mitt övriga framtidssparande, trots att det är dit de ska så småningom.

Fortfarande är det ett helt år kvar tills jag får röra dem, och nu börjar det gnaga alltmer. Jag har till och med räknat på vad det skulle kosta mig att ta ut dem i förtid. Avgiften landar ca 1000 kr och sedan tillkommer väl vinstskatten på det lilla som blir kvar av det som avkastats, antar jag. Så det känns lite surt, men egentligen är det väl insikten att jag gjorde ett dåligt val som är känns mest surt. För tänk vad de 50.000 hade kunnat generera på börsen under dessa två år istället, och tänk vad de skulle kunna generera under kommande år också för all del. 

Ska jag bara bita i det sura äpplet och ta ut pengarna? Det känns onekligen som att det lutar åt det, just nu. Sedan blir det också lite fånigt med min redovisning. Nu har jag försökt att vara transparent och visa min portfölj, både till värde och innehav. Men så plötsligt kommer det in en summa, från ingenstans och ställer till allt. Jag har förvisso redan nått upp till årets mål, när det kommer till portföljens värde. Så egentligen är det kanske skit samma, det får bli ett rörigt år. Har jag nämnt att jag gillar ordning och reda (taskig kombo med dålig koll)? :-)

Ett beslut kan jag åtminstone ta nu, och det är att fr.o.m. april månad räkna med den här summan till mitt framtidssparande. Det betyder att jag precis nått en halv miljon. Tjoho!

Hur skulle ni ha gjort? 
 

lördag, april 10, 2021

Familjehemligheter

Här kommer en liten uppdatering angående min skrivarkurs. Än så länge har vi fått lära oss att skriva presentationer, personporträtt, faktaartiklar, reportage och dessutom har vi fått ge varandra konstruktiv kritik. Det är så himla roligt och jag älskar allt med det!

Nästa uppgift är att välja ut en händelse ur vår släkts historia, och skriva en rafflande inledning som ska fånga läsaren. Behöver jag nämna hur grymt taggad jag är? Kruxet är bara innehållet. Jag har nämligen en bra story som vill bli skriven, men det är en välbevarad hemlighet. Än så länge. Händelsen inträffade för snart 100 år sedan, men det finns en person som fortfarande är i livet och i högsta grad drabbad av de konsekvenser som händelsen förde med sig. 

Att lyfta fram hennes hemlighet i ljuset, känns onekligen som ett svek mot henne. Samtidigt som även jag själv ingår i den historien, några generationer senare. Jag har kommit fram till att jag trots allt kommer att använda stoffet till min skoluppgift, eftersom den inte kommer att publiceras någon annanstans än i klassrummet. Hon kommer heller inte få reda på att jag är och rotar i hennes ursprung.

Det tog alltså inte lång tid innan jag stötte på det som jag har förstått att många skribenter slåss emot, nämligen moraliska dilemman. Jag älskar varje utmaning som kommer i min väg, och för varje ny insikt känner jag mig både rikare och starkare.

Jaha, det var veckans Halleluja-inlägg och som ni märker är jag totalt hjärntvättad.

Trevlig helg!