Lördagsfilosoferingar...

Jag befinner mig mitt emellan dåtid och framtid, 

nutiden tycks mig som en smal lina att balansera på.

Ibland har jag hela världen för mina fötter,

ibland är jag dömd att blifva vid min läst.

Men hör här,

jag försmäktar icke.

Jag drivs av försiktig tillit,

ty allt kommer att falla på plats.

Jag är i fasen där jag vänder alla pusselbitar, 

för att kunna se om det är himmel eller hav.

Sorterar ut kantbitar och letar efter hörn.

Får jag bara ihop ramen,

så kommer resten med tiden.

-----

Sorry för ordbajseriet, nu börjar det riktiga inlägget!

Men faktum är att det är lite så, jag kämpar lite med idén om att jag vill skriva. Problemet är att jag inte vet vad. Jag har en jättebra story, som jag verkligen vill berätta och försöker att jobba lite med den. Men det är svårt, när jag går tillbaka och läser vad jag skrivit, så känns det ofta platt och barnsligt. Jag tror att jag inte riktigt behärskar formatet. Kanske ska jag strunta i det och bara skriva på för att få ur mig texten, så får piffandet bli en del av redigeringsfasen. 

Eller så ska jag kanske avdramatisera mitt projekt och se det mer som en tillflykt, en värld jag kan unna mig att besöka när jag behöver en paus från arbete och studier. 

-----

För övrigt har jag varit på en intervju hos en rekryteringsfirma angående ett jobb jag sökt. Tjänsten är nog ganska lik den jag har idag men på ett stort, väletablerat svenskt företag. Själva rekryteringsprocessen är jag faktiskt inte så noga med. Rekryteraren själv hade ingen information om vad tjänsten innebär och kunde inte svara på någon av de frågor jag hade. Inte ens arbetstiderna hade hon klart för sig, hela intervjun gick ut på att grilla mig och jag blev inte ett smack klokare på vad tjänsten egentligen gick ut på. Men ett löneanspråk ville hon ändå klämma ur mig, och hur lätt är det när man inte vet mer??? Ah well, det är nya tider nu...

-----

Studierna tuffar på och ännu en kurs är lagd till handlingarna. Känns skönt och det är fortfarande roligt, nu ska jag börja på nästa kurs i Psykologi. Det är ett fantastiskt ämne, eftersom det finns överallt. Till och med den fysiska aspekten med hjärnans funktioner och signalsubstanser är intressant.

-----

Portföljen har backat lite, men ska jag vara ärlig har jag inte riktigt prioriterat att engagera mig. Jag nallade lite av min kassa för att fylla på i Volvo, men annars har jag bara loggat in efter 17:30 för att se hur mycket minus jag stängt på. ;-)

-----

Som livet: ömsom blommor, ömsom små bruna kulor!

Trevlig helg!

Roller coaster

Här kommer en liten snabb blänkare om att jag fortfarande lever och har hälsan! Livet väntar inte på någon och det går dessutom i tvåhundra knyck. Det är svårt att urskilja vad som rör sig i periferin, i en  fartvind som får ögonen att tåras. Jag är nöjd bara jag lyckas hålla armar och ben innanför vagnen. 

Mina studier har dragit igång lagom till att trycket på arbetet har ökat, samt att det snart är deadline för företagets interntidning. Lägg där till att barnen har sommarlov och inte riktigt har samma dygnsrytm som en vanlig arbetstagare. Sedan har jag skaffat mig en skrivarkompis och tanken är att vi ska skriva lite och sedan ge varandra input på texterna. Men det är faktiskt ingen fara med mig, jag gillar att ha kniven mot strupen. Det är faktiskt då jag presterar som bäst. I helgen har jag hunnit med både återhämtning, sol och plugg.

Börsen är inte särskilt rolig just nu. Jag satte ett sparmål på Avanza för skojs skull, men det skulle jag aldrig gjort för nu sjunker mina procent i rask takt. Det är bara att hålla i och hålla ut, även här!

Oh, och så såg jag att Yann Tiersen kommer till Sverige i vinter. Jag som älskar filmen Amelie från Montmartre, jag måste ju seriöst överväga att köpa biljett. 

Vilken är din favoritfilm?

Snuvad på utenatt

Planen för den här kvällen var att jag och min man skulle knyta upp varsin hängmatta och övernatta i skogen. Det tycks mig däremot som att SMHI tyvärr har lite svårt att bestämma sig, när det kommer till just väder. Vi avvaktade således in i det längsta, med att börja packa. Med facit i hand var det nog ganska klokt, för det har varit världens åskoväder här ikväll. När vi satt och tittade på makens blixtnedslagsapp, kunde vi konstatera att blixten slagit ner fem gånger i det område vi tänkte övernatta i. Det var faktiskt inte åskovädret i sig som skrämde bort oss, utan snarare nederbörden. Det hade varit okej med regn under natten, men nu visade det regn mellan 18:00-21:00. Lagom kul att tvingas begränsa sin värld till endast en hängmatta under kvällens bästa timmar. Istället blev det vin och blixtshow i uterummet. Inte fy skam!

Annars rullar det på...i en jäkla fart. Det är mycket som händer nu och det är knappt att jag hänger med. Det mesta är ändå kul, får jag säga. Jag ser på tillvaron med tillförsikt, men helt ärligt så ska det bli skönt när semestern väl närmar sig. På skrivarkursen jag går, fick vi i uppgift att skapa en skrivarblogg. Initialt tänkte jag att "Visst, det kan jag väl för att bocka av uppgiften." Men jag märker att jag ändå tagit den till mig. Kanske får den vara mitt lilla vindsfönster ut i skrivarvärlden. Än så länge har jag en följare, min mamma! 😊 (fördelen med att inte ha en anonym blogg)

Jag inser att jag kanske binder ris på min egen rygg, men jag har precis fått beviljat att jobba övertid på helger. Vilket är mycket bra för uppbyggnaden av min pengamaskin, jag hoppas bara att jag mäktar med. Men det tror jag, för arbetet skiljer sig mot de arbetsuppgifter jag normalt gör OCH jag får arbeta med min föredetta kollega, tillika mycket goda vän M. Dessutom kommer det inte bli särskilt ofta ändå, som högst en dag i månaden kanske.

Nåväl, nu börjar det bli tillräckligt mörkt för att jag ska kunna tända stormlyktan med gott samvete. Kanske hämta lite salta pinnar också och se ovädret sakta dra västerut.

Trevlig helg på er!

 

Medarbetarsamtal

Så var det då dags för det årliga medarbetarsamtalet igen. Jag brukar vara ganska taggad inför dem, men i år kände jag mest...määh. Jag har väl inte känt att jag har varit 'gör'-engagerad på jobbet sista tiden, så den här gången fick jag faktiskt klistra på ett leende innan jag gick in.

Jag gillar verkligen min chef, hon är bestämd och konsekvent samtidigt som hon kan vara påhittig och nästan lite flamsig ibland. En av hennes superkrafter är dock förmågan att läsa av gruppen. Hon känner av stämningen så fort hon kommer in på avdelningen och hon märker direkt när någon inte är i balans. Det innebär också att hon har rätt bra koll på hur hon ska hantera de flesta av oss, förutom mig...trodde jag.

Det är inte avsiktligt, men jag har svårt att släppa folk för nära inpå livet. Åtminstone om jag inte har valt dem själv. Så jag berättar inte om alla mina privata funderingar hur som helst, och jag tycker om att ibland gå i egna tankar när jag jobbar. Däremot har jag en ganska lättsam jargong gentemot mina kollegor, vi skrattar och skojar mycket. Jag gillar också att slänga käft ibland med vissa, så på det hela taget tror jag att folk uppskattar mig även om jag är svår att placera i ett fack.

Tillbaka till chefen, för under vårat samtal förstod jag att hon har hittat nyckeln. Hon har insett att jag behöver matas för att jag ska hålla mig lugn (jag måste vara en mardröm). Mitt arbete innehåller ingen form av skrivande, men som ett personligt mål förra året fick jag uppdraget att väcka liv i företagets gamla interntidning. Jag fick frågan vad jag ville ha för personligt mål, och jag tänkte att Äh, jag kan lika gärna dra till med något kul. Döm om min förvåning när chefen tyckte att det var en alldeles utmärkt idé.  

Lika förvånad blev jag i år när hon sa att hon hade tänkt att våran avdelning verkligen borde ha en blogg, och att jag skulle vara perfekt som ansvarig för den. Återigen, det här har ingenting med mina ordinarie arbetsuppgifter att göra och jag börjar få dåligt samvete. På arbetstid får jag sitta och göra saker jag brinner för, som att skriva för våran tidning och blogga, men mina kollegor då? Å andra sidan drar jag ett stort lass, och jag prioriterar alltid mina huvudsakliga arbetsuppgifter i första hand. Så egentligen ska jag bara tacka och ta emot. Vara glad att chefen är mån om att jag stannar kvar. :-)

 Vad tycker ni om medarbetarsamtal?