Jag tar tillbaka mina 39

Jag har inte redovisat min exakta ålder här på LaBlog, men när jag var ute och sprang (läs lufsade) häromdagen utan lurar i öronen, dök en massa tankar upp. En av dem handlade om just min ålder och eftersom jag vill dela mina kloka insikter med er, så outar jag den nu.

Tanken som slog mig löd: Vad håller jag på med? Ändå sedan jag fyllde trettionio förra året, har jag tänkt är jag är typ fyrtio. Som för att bevisa för mig själv och alla andra att jag minsann inte lider av att bli äldre. 

- Åldersnoja? Nänänä, här ser ni en som står för sina sju gråa hårstrån och glada kråksparkar.

För vad är en medelålderskris egentligen? En plötslig insikt om att man inte är ung längre, med följden att man klär och friserar sig på ett ungdomligt sätt? Ringsignal - en raplåt av Einar, streckkolla alla avsnitt av "Ex on the Beach" för att snappa upp hur kidzen pratar nuförtiden? 

Nja, jag tror att det ligger mer bakom begreppet än så. Att det inträffar runt fyrtio, har nog egentligen mest att göra med att barnen börjar bli stora och inte kräver konstant passning. Man får tid att fundera, helt enkelt. Man utvecklas ju under hela livet och det har trots allt gått 15-20 år, sedan man sist ställde sig frågan: Vad vill jag med mitt liv? 

(Som ni märker utgår jag från människa-med-barn-perspektivet, nämligen mitt eget. Jag har inte så mycket annat att jämföra med.)

En del kanske kan känna sig stressade över frågan, åtminstone om man inte är nöjd med vad man åstadkommit under dessa år. Då kanske det är lätt att "krisa". För egen del känner jag mig väldigt tillfreds med min privata tillvaro. Även om jag har drömmar och tankar så känner jag, att jag inte vill vara någon annanstans än här just nu. 

På jobbplanet däremot, finns det lite att önska. Men det är helt och hållet mitt eget fel. Jag skördar frukterna idag, av det som en ganska omogen tjej planterade för ungefär tjugo år sedan. Visst hade jag kunnat ändra riktning under den här tiden som gått, men jag har inte haft någon vision. Och utan vision, ingen motivation. Inget driv, ingen mening. Jag blev vid min läst!

Min kris består av en jäkla massa visioner, passion och driv. Jag ska ge mig själv alla de möjligheter som mitt yngre jag slarvade bort. Man kanske kan kalla det för medelålderskris, men jag tror att den kan inträffa när som helst. Beroende på vem du är och var du kommer ifrån. Fast om du byter karriär eller riktning i livet när du är tjugonio, så kommer du undan med det. 

Jag är ju faktiskt bara trettionio ännu. Och om jag går och intalar mig själv att jag redan är fyrtio, snuvar jag dessutom mig själv på det storartade i att fylla just fyrtio. Så kan vi inte ha det!

Vad har ni för tankar om kriser?

Två projekt

Jag är medveten om att jag babblar en del om min skrivarkurs, men den är ändå ett viktigt inslag i mitt liv just nu. Så länge den varar...kursen alltså. 

Projektet för den här veckan var att göra en presentation av ett eget bokprojekt. Att skriva en "hisspitch" på 30 sek, berätta om driv och centrala frågor som jag vill ge svar på i min bok. Beskriva hur jag tänker rent praktiskt i form av publicering, målgrupp, tid och plats för skrivandet, tempus etc.

Det kan inte nog understrykas att jag verkligen inte har några långtgående planer på en bok. Jag har en idé, som jag nämnt i ett tidigare inlägg, men det är ungefär allt jag har. Men även om vi inte hade något alls att komma med till övningen, så gick det lika bra att låtsas. Bara för att prova på. Jag hade sedan en tidigare övning skrivit en inledning på mitt projekt, men i veckans övning fick man gärna bifoga mer text. Så det blev att skriva lite till på min släktsaga. :-)

Men sedan råkade jag sladda in på en författares hemsida, där hon intervjuar andra författare/ skribenter. Det de alla hade gemensamt var att de skrev fantasy. En genre jag aldrig ens övervägt att ge mig in på. Men så fick jag för mig att jag skulle prova på att dikta ihop en plot, och till min stora lycka bara expanderade den. Den ursprungliga idén hamnade liksom lite i skuggan av andra intriger som växte fram.

Kanske är det bara min hjärna som behövde släppa verkligheten lite och fara iväg. Kanske blir det ingenting av något av projekten, men då har det åtminstone givit mig glädje och energi ett tag.

Trevlig söndag på er!