Kolla ja'rå!

Det är en tidig morgon i ett sent Juni och jag har min lediga dag. När jag funderade över vad jag ville skriva om idag, har jag formulerat meningar i mitt huvud som låter som sammanfattningar. Sådant som hade passat bättre om året hade varit på upphällningen, men när jag tänker efter så är det inte så konstigt. För jag har ju ett nyligen avslutat skolår bakom mig. Ett av mina bästa och viktigaste år har lagts till handlingarna och jag kan bara konstatera att universum har varit mig nådigt.

Jag har gått fyra kurser i storleksordningen 30+15+7,5+7,5 hp och har otroligt nog lyckats få betygen VG, VG, G och VG (i universitetets betygsskala VG/ G/ U). Aldrig i min vildaste fantasi hade jag vågat drömma om att det skulle gå så bra. Det är ju bara lilla jag liksom.

Egentligen spelar väl inte betygen så stor roll. I mina mörkaste stunder har jag tvivlat på att ens nå upp till godkänt. Jag har också blivit nedslagen över ett lägre resultat än jag förväntat mig, och då har mina nära och kära tröstat med att det inte är någon som tittar på betygen ändå. Och jag tror att det stämmer, vilket faktiskt har hjälpt. Men någonstans vill jag väl ha kvittot på att jag tog rätt beslut. Jag kanske är uppe bland molnen, men jag har inte misslyckats.

Nog om betygen (även om jag kan mala på en stund till om dem) och över till nästa framgång. Jag tror att jag berättade i något tidigare inlägg om att jag sökt en utbildning som jag varit på intervju och gjort prov inför. Annars berättar jag det nu. Och vet ni vad? JAG KOM IN! 

Av 130 sökande till 35 platser lyckades jag knipa en av dem. De har haft en egen meritskala där de bedömt dels intervjun och provet, men också betyg från gymnasiet, högskolepoäng och ett intyg från aktuell arbetsgivare. Jag vet inte var på skalan jag hamnade, men det räckte tydligen.

Jag har varit i valet och kvalet huruvida jag ska berätta vilken utbildning det är (eftersom jag vill fortsätta att vara anonym), men jag kompromissar lite och avslöjar så mycket som att det har med säkerhet att göra. Min läsarkrets är såpass liten att sannolikheten att någon skulle lyckas identifiera mig är ungefär lika med noll, men om den dagen skulle komma så får det väl bli så. 

Det här innebär att jag har de två närmaste åren utstakade framför mig och sedan är jag säkerhetsexpert. Joråsåatte! Vägen dit blir både rolig och intressant hoppas jag, med spännande delkurser och praktik. Jag har förresten redan blivit erbjuden en praktikplats. Redan nu visar det sig hur bra det är att ha kontakter, för en kompis till mig jobbar i en mindre kommun en bit härifrån och har möjlighet att fixa. Vilket är fantastiskt. Enda nackdelen är att det tar en dryg timma att köra. En väg! Hade jag lyckats lösa på närmare håll hade det varit bra, men annars är jag väldigt tacksam för den här chansen.

Sedan en vecka är jag tillbaka på mitt gamla jobb och det går bra. Det är roligt att träffa människorna där igen. Det känns nästan som att jag inte varit borta, men det måste jag ha varit för när folk har sett att jag är tillbaka har de hajat till och kommit med glada tillrop. Härligt verkligen! Själva jobbet är not so härligt, men då tröstar jag mig med att det är ju därför jag bytt riktning. Jag har gjort rätt val!

Just det ja. För er som legat sömnlösa vill jag bara berätta att det löste sig fint med min sons betyg. Han har ju under terminen kämpat för att få bort de få F han hade i ett par ämnen, och så dök det upp ett nytt F i ett oväntat ämne. Det visade sig att läraren hade skrivit fel och efter lite mailande har nu min son ett nytt betygsdokument med bara godkända betyg. Han blev väldigt glad och jag blev lättad över att det gick att rätta till. 

Första terminen på ridskola är även den till ända och jag har beslutat mig för att gå en termin till. Igår fick vi välja vad vi ville göra på lektionen och det var jämnt mellan hoppning och att rida ut på en liten tur utomhus. Jag ville det sistnämnda eftersom jag aldrig gjort det förut, men hoppning är ju också roligt. Så läraren lät oss göra båda. Först lite svettig hoppning och avsluta med en svalkande uteritt i den somriga kvällsluften. Jag vet inte hur man toppar det!

En glad ros som hämtat sig efter tidigare sjukdomar och rostangrepp.

Avrundar med en liten bild på klätterrosen på framsidan. Den har nog aldrig bjudit på så mycket blomning. Det surrar konstant från lyriska humlor.

PS. Mitt knä blev mirakulöst bra igen (så bra som det blir), vilket innebär att jag kan köra på. Men jag har lärt mig min läxa och lägger upp mina aktiviteter lite smartare nu. ;-)  

Dags att vittja ladorna

Veckorna susar förbi likt dyrbara Mercor på autobahn. Sedan sist har jag fått ett VG på mina första 30 högskolepoäng, så glad och tacksam. Inte för att jag har fattat riktigt vad det spelar för roll om man får G eller VG, men det ser ju bra ut i alla fall.

Vi har också avverkat årets traditionsenliga skidsemester. Backarna var de helt klart bästa ever, trots att vädret var i gråaste laget. Men vad gör väl det? Det här året tog jag dock beslutet att endast åka på förmiddagarna och plugga på eftermiddagarna. 

Jag har idag också stiftat bekantskap med begreppet "dugga" i universitetssammanhang. För er som inte heller har haft koll på detta fenomen, kan jag kortfattat beskriva det som en frivillig minitenta. Om man gör bra ifrån sig, finns möjlighet att få med sig poäng som man tillgodoräknar sig på den riktiga tentan som kommer lite längre fram. Hur det gick? Jotack, bara ett fel så om jag förstått det rätt tar jag med mig två poäng från den här duggan till förestående tenta. Känns bra! 

I ridskolan går det också bra. Jag har ju bara haft två lektioner (tredje imorgon), men det är roligt. Det är lite utanför min comfort zone fortfarande, just rutinerna som man liksom bara... ska förstå i ridskolan. Men jag lär mig, och interaktionen med hästarna är ljuvlig och att rida är ju fantastiskt ju! Och stallkamraterna är väldigt snälla och hjälpsamma. Har redan börjat tjuvkika lite på hur det fungerar med medrytteri här i krokarna, inte dags riktigt än men ändå... Hoppas att jag får prova på att galoppera imorgon. Jag avstod förra gången men ångrade mig efteråt.

Att ta beslutet om att bygga upp en ordentlig buffert visade sig vara klokt, även om det var riktigt surt att inte kunna nyspara alls till framtidsportföljen. CSN vill nämligen ha snabbt inrapporterade poäng från skolan för att bevilja vidare utbetalningar. Det lirar dåligt kan jag säga. Min senaste utbetalning var innan jul. Inte heller fick jag min lön för mitt extraknäck på jobbet. Fast det kunde jag nästan räkna ut med... ja. Jag frågade chefen då om vi inte behövde fixa lite med pappren kring min tjänsteledighet eftersom jag hoppat in när jag inte skulle, men hon trodde inte det. Inte heller bemödade hon sig med att kolla med lönekontoret att jag skulle få mina pengar, jag fick fråga efter dem. Nu hoppas jag att de åtminstone får löst det till nästa lön.

Det jag nallat av bufferten kommer jag att sätta tillbaka när kulorna börjar rulla in igen, ingen skada skedd. Det är verkligen en skön känsla att vara oberoende. Ja relativt då, men att inte behöva känna ekonomisk stress över omständigheter man inte själv kan råda över.

En längre tid har jag hållit utkik efter en speciell sorts dricksglas. En klassisk sort som kittlar en nostalgisk nerv. Jag har kollat på loppisar, Tradera och facebookgrupper utan resultat. Eller ja, utan resultat eftersom jag inte vill få dem skickade till mig med posten. Men plötsligt dök de upp i närheten i flödet på sociala medier i en budgivning, som jag vann. Så idag har dessa guldklimpar flyttat hem till mig. 

Väcker de några minnen? 

 

Nu tackar jag för mig för den här gången. På återseende! 

Nu går fan på torra land!

Ni som är trötta på att läsa om min livskris, ni är entledigade och kan utgå. För er andra tappra själar ska jag berätta om mitt senaste infall. Jag ska lära mig att rida! Jodå, jag kom precis från stallet nu och jag är såld. Har skrivit in mig på ridskola och kommande tisdagskvällar kommer jag befinna mig i ridhuset på en hästrygg...eller sprattlandes i spånet på marken.

Vart det här kom ifrån vet jag inte. Jag tycker mycket om hästar, men har tänkt att det inte blev min grej i livet av olika anledningar. Så under en promenad häromdagen slog det mig. Varför skulle jag inte kunna lära mig att rida nu? Jag har ju redan kommit fram till att jag inte är för gammal för att lära nytt, därav mina studier. Sagt och gjort, jag kontaktade ridskolan och fick komma och hälsa på. Nu måste jag bara panikköpa lite grejer också...

Annars då? Jo, men bloggen fyller tre år idag! *fanfar* Jag tror att jag skrivit det förr, men jag är så glad att jag började blogga. Risken fanns att jag skulle tappa fokus och så skulle allt bara rinna ut i sanden, det blir så ibland med vissa projekt. Uppenbarligen var detta viktigt och jag märker att det ger mig mycket. Det blir som en slags ventil och jag är så glad att det finns läsare som tar sig igenom det jag skriver. Vem kunde tro det? Tack till er, det blir så mycket roligare att skriva om jag vet att det är någon som läser. Jag är medveten om att jag oavsiktligt halkat in under etiketten "Ekonomi-bloggar" och även om det är ett stort intresse, så skriver jag om allt som rör sig i skallen på mig. Jag antar att ni har överseende om ni fortfarande läser. :-)

Jag har ett dokument som jag kallar No-Blogg, där jag skriver mer personligt som en dagbok. Det tråkiga är att jag är urkass på att uppdatera den, det är inte alls lika kul som att blogga. Men jag kämpar på för jag tror och hoppas att det kan vara roligt att läsa någon gång i framtiden. Fast igår fick jag sitta och tänka igenom vad som kan tänkas ha hänt från mitten av september och fram till nu. Det tog en stund och blev ett par sidor, men nu är 2022 avklarat även på den fronten. Det är på grund av min svårighet att skriva dagbok som jag trodde att jag aldrig skulle klara av att ha ordning på en blogg. 

Some day soon...?

Det här blev ganska pladdrigt och osammanhängande, ursäkta för det. Nu får det vara slut på utsvävningar för idag. Ner med näsan i boken igen, verkställ!