Maj är över - pengarna slut

Något raljerande titel kanske, men inte desto mindre sann. Lönen kom in på kontot och vände i dörren. Det är ju lite så vi gör, vi sparfreaks. Antingen ska pengarna direkt in på börsen för att sättas i arbete, eller fylla på någon buffert. Ligger de och dräller på lönekontot hela månaden är risken stor att det inte finns så mycket kvar till sparande i slutet av månaden. Bättre då att flytta dem utom räckhåll och försöka klara sig på den lilla summa som finns kvar. För så är det ofta. Vi klarar oss på mindre än vi tror. Testa själva, utmana er!

Fast jag ska erkänna att jag har varit lite slösaktig det senaste. Jag har duktigt sparat den bestämda summa som jag alltid sätter av i början av månaden. Vill jag vara ännu duktigare, lever jag snålt och lyckas sätta in de få kronorna som oftast blir över innan nästa lön trillar in. Men jag har inte riktigt lyckats de senaste månaderna. Jag kan absolut skylla på barns födelsedagar, för det är delvis därför. Presenter och kalas, även presenter till andra utanför familjen. Men det hör ju liksom till. Däremot har jag faktiskt unnat mig lite nya kläder. Tro mig, det har faktiskt varit nödvändigt. Problemet är att jag har svårt att vara måttlig och dela upp inköpen under en längre period. Jag vill få det avklarat med en gång. Och vips så har en helt ny garderob trillat in... och motsvarande summa trillat ut.

Jag tycker mig ana en bugg i mitt sparsystem. Som jag nämnt tidigare sätter jag numera in mitt sparande på ett buffertkonto och inte in på börsen. Jag fyller ladorna inför en eventuell studieperiod. Min avsikt är naturligtvis att bli CSN:are, men man vet aldrig när någon extrautgift slår till. Så jag tar lite höjd för sådant. Men min bugg som jag identifierat är att jag inte sparar lika maniskt nu när pengarna inte går till portföljen. Det är liksom lättare att komma på saker som behöver köpas in, vilket leder till att jag inte optimerar mitt sparande.

Vi snackar inga stora utgifter, men kanske 1000-2000 kr mer i månaden på inköp. Sedan är det ingen lyxkonsumtion, allt som köpts in har varit saker som det funnits ett behov av. Vilket får mig att fundera ett varv till. Kan det vara så att jag ignorerat behovet tidigare då jag satt in alla pengar på min framtidsportfölj? Om jag tillåtit mig något enstaka inköp då och då, kanske jag inte behövt köpa allt nu? Det är inte lätt det här. För det handlar om balans.

Livet fungerar liksom inte riktigt utan en bra balans. Kineserna visste vad de pratade om när de kom på det här med Yin och Yang. Jag kan inte låta bli att undra hur världen hade sett ut, om våra stora världsreligioner hade inriktat sig på balans och harmoni istället för dyrkan av allsköns gudar. Människan hade visserligen säkert hittat annat att bråka om, men ändå...

Live long and prosper! 

En klassisk nöt

Egentligen är det ett helt naturligt steg att ta, men jag ville inte erkänna det för mig själv från början...

Jag pratar om det här med utbildningen. Som trogna läsare vet, läser jag upp lite poäng på Komvux för tillfället. Det jag själv inte visste (eller kanske snarare förnekade) i början av detta kapitel, var syftet med det hela. Kanske för att det inte skulle bli en stor grej, och att det i sin tur skulle leda till kalla fötter och blockering och vidare till dåliga betyg och ännu en gång ofärdiga studier.

Aldrig hade jag vågat drömma om hur roligt det skulle vara att studera igen. Jag får chansen att lära mig nya saker och jag fullkomligt älskar det. Kanske är det nyhetens behag, vad vet jag, men tror ni inte att jag redan nu har börjat fundera över fortsättningen. Vad VILL jag med det här?

Det är fantastiskt intressant med psykologi, vilket råkar vara ämnet jag läser för tillfället. Jag har länge lekt amatörpsykolog för många i min närhet, inklusive mig själv. Men steget till att utbilda mig till en sådan är ganska stort, vi snackar minst fem år här, om jag inte är felunderrättad. Jag kommer således att vara närmare 50 än 40, när jag väl är klar. OM mina betyg ens räcker till.

Däremot finns det ett yrke som jag länge sneglat på, vars utbildning dessutom ligger nästgårds, och det är personalvetare. Men förstår ni hur kul det skulle vara att få jobba med något som relaterar till det? Nu snackar vi "bara" tre år på högskola, vilket innebär att jag fortfarande skulle vara närmare 40 än 50 när jag är klar.

Okej, då har vi en plan men nu kommer 10.000 kr-frågan. BOKSTAVLIGT TALAT! För vet ni, jag kommer inte att kunna spara en krona under den här tiden. Jag kommer dessutom att bli med lån! Yikes! Nu blir det genast lite läskigt. Kanske inte just lån-biten, det känns okej. Men mina FI-planer då? Ergo - den klassiska nöten! Slita mig rik, eller leva mig lycklig?

Instinktivt tänker jag att jag ska fortsätta trycka in så mycket jag bara kan i min portfölj nu, men samtidigt vore det ganska oansvarigt av mig att inte fylla ladorna nu inför de tre kommande årens oförutsedda utgifter och semestrar med barnen.  

Som grädde på moset, kan jag naturligtvis inte ha kvar min anställning. Jag tror att jag kan be om tjänstledigt i ett år, men sedan är det bye bye! Jag måste alltså även hitta ett jobb, helst inom det jag utbildar mig till... 

Jahapp, har ni några erfarenheter av liknande funderingar eller goda råd i allmänhet?

Ett dilemma på 50.000 kr

I begynnelsen av denna sparresa, närmare bestämt våren 2019, lyssnade jag en del på personer som talade sig varma för att diversifiera sina tillgångar. Jag hade satt in del av mitt pyttelilla kapital på börsen, köpt både fonder och aktier som följd av det. Sedan fattade jag ännu ett beslut som jag kanske inte är riktigt lika nöjd med i dagsläget. Den säkraste av investeringar, räntesparkontot! 

Jag googlade en del och hittade så en bank som erbjöd 2% ränta, om man låste sina pengar i 3 år. Eftersom jag såg mig själv som långsiktig OCH inte visste hur min börskarriär skulle utveckla sig, tyckte jag att det lät som en helt okej deal. Dessutom fanns det heller ingen risk att jag nallade från de pengar jag låste, för att förlora dem på börsen. Win-win?!

Sagt och gjort, jag öppnade ett konto och tryckte in 50.000 kr. I efterhand har det visserligen stört mig att jag gjorde det, men jag har försökt att inte tänka på det. Jag har intalat mig att det får bli en present till mig själv, när tiden väl löpt ut. Jag har inte ens räknat med dem till mitt övriga framtidssparande, trots att det är dit de ska så småningom.

Fortfarande är det ett helt år kvar tills jag får röra dem, och nu börjar det gnaga alltmer. Jag har till och med räknat på vad det skulle kosta mig att ta ut dem i förtid. Avgiften landar ca 1000 kr och sedan tillkommer väl vinstskatten på det lilla som blir kvar av det som avkastats, antar jag. Så det känns lite surt, men egentligen är det väl insikten att jag gjorde ett dåligt val som är känns mest surt. För tänk vad de 50.000 hade kunnat generera på börsen under dessa två år istället, och tänk vad de skulle kunna generera under kommande år också för all del. 

Ska jag bara bita i det sura äpplet och ta ut pengarna? Det känns onekligen som att det lutar åt det, just nu. Sedan blir det också lite fånigt med min redovisning. Nu har jag försökt att vara transparent och visa min portfölj, både till värde och innehav. Men så plötsligt kommer det in en summa, från ingenstans och ställer till allt. Jag har förvisso redan nått upp till årets mål, när det kommer till portföljens värde. Så egentligen är det kanske skit samma, det får bli ett rörigt år. Har jag nämnt att jag gillar ordning och reda (taskig kombo med dålig koll)? :-)

Ett beslut kan jag åtminstone ta nu, och det är att fr.o.m. april månad räkna med den här summan till mitt framtidssparande. Det betyder att jag precis nått en halv miljon. Tjoho!

Hur skulle ni ha gjort? 
 

Att hålla motivationen uppe

Ibland när jag känner att jag bara står och stampar på samma ställe och inte kommer någon vart med mitt framtidssparande, gillar jag att googla på:

• "Hur mycket har medelsvensken på banken?"
• "Hur mycket månadssparar medelsvensken?"
• "Hur många skulle klara av en oförutsedd utgift på 10.000kr?"

Ja, ni fattar! För vad känns bättre när man själv känner sig lite misslyckad, än att läsa och förfasas över andra människors mindre lyckade beslut? Det är inget jag är stolt över, men det är banne mig effektivt och jag tänker att man kan vända det till något positivt.

Om jag byter ut "medelsvensken" mot Fumlan och ställer samma frågor till mig själv, så inser jag att jag ändå har kommit en bit på väg. Jag blir dessutom än mer taggad på att leta upp områden med förbättringspotential i min ekonomi.

Ett annat knep man kan ta till är att lista de punkter, på vilka man redan har gjort förbättringar. Kanske också lägga till hur mycket pengar varje punkt genererar:

• Matlåda till jobbet - 1500 kr/ mån
• Bytt elleverantör - 60 kr/ mån
• Bytt mobilabonnemang - 40 kr/ mån
• Sagt upp tidningsprenumeration - 100 kr/ mån

Det här är bara löst tagna exempel, men räknar man ihop summan blir det 1700 kr/ mån. Pengar som ska direkt in på sparkontot varje månad, om det inte redan är åtgärdat. Har man gjort allt detta finns det all anledning att känna sig nöjd med sig själv.

Något som jag har börjat med på senare tid är att dokumentera vissa delar av min ekonomi i Excel-ark. Till exempel har jag börjat med en månadsuppdatering av min framtidsportfölj, där ser jag svart på vitt vad mitt sparande resulterar i. Det ger också en triggande effekt, eftersom jag ser att summan växer för varje månad.

Framtidsportföljen?

Vad gör ni för att hålla motivationen på topp?

Det magiska i månadssparande

Här kommer en bekännelse. Jag har haft ett litet sorgebarn i min portfölj, nämligen Swedbank Robur Östeuropafond. Jag köpte in mig ett tag innan Corona slog till, kurvan pekade spikrakt upp och fortsatte så fram till att kraschen var ett faktum. Jag valde att kickstarta mitt sparande i fonden med en större insättning, för att sedan månadsspara kontinuerligt varje månad. Jag hade alltså gått in i fonden på en relativt hög nivå med ett högre belopp. Det kändes då som en trygg investering, och hade det inte varit för pandemin skulle nog allt gått vägen.

Raset blev omfattande för min del. Jag försökte ta det med ro och tänkte att fonden skulle hänga med när börsen vänder upp igen. Den började hämta sig en aning, men trycktes sedan åter tillbaka. Väldigt tröttsamt! Ett tag övervägde jag till och med att stoppa mitt månadssparande och avsluta mitt engagemang i fonden. Men det hade jag förlorat mycket på, så jag fortsatte envist att köpa varje månad.

Mina regelbundna köp på dessa låga nivåer lönade sig slutligen, och den svaga uppgång vi nu ser här på grafen innebär att jag idag "bara" är 3% back. Det här är nog den fond som jag är minst gift med i min fondpark, jag har till och med försökt förtränga att jag har den. När den börjat betalat tillbaka på sin skuld kommer jag nog att fundera över alternativ. 

En vassare investerare hade kanske sålt vid första uppgången, för att låta kapitalet arbeta på mer lönsamma plattformar, såsom...ja, vad som helst utom just den här fonden. På det sättet hade man kunnat ta igen en del av tappet lite snabbare. Risken med att göra så är att man aldrig vet vad som väntar bakom nästa krök. Hade kurvan fortsatt upp istället så hade det varit ett mindre lyckat beslut. 

Det här väljer jag att se som lärpengar.

Trevlig helg!
 

Sparkonto vs Sagax D?

Jag är ingen anhängare av Placeras forum, men ibland glider blicken över den lilla rutan när jag är inne och kikar på någon specifik aktie. Igår var jag inne på Sagax D, som är ett litet innehav i min portfölj. Jag märkte att min blick drogs som en magnet mot ett påstående i forumsrutan, jag minns inte ordagrant hur det lydde men ungefär något i stil med; "Jag har alla likvida medel i Sagax D".

Som den ängsliga småsparare jag är, tokdissade jag uttalandet och placerade upphovsmannen snabbt i facket för galningar. Det är ju bland det första man får inpräntat i skallen när man börjar hänga på börsen, att aldrig investera om du räknar med att vilja använda pengarna inom en 5-årsperiod. 

Fast sedan började nästa tankevarv. Sagax D är ingen vanlig högriskaktie. Inte bara är den väldigt stabil, den delar dessutom ut en hyfsad direktavkastning. Vilket betyder att om du har pengar där är risken relativt liten att du förlorar dem på en kursnedgång, och om den skulle dippa något så kan det kompenseras genom den DA du får.

Om vi för skoj skull förutsätter att kursen förblir oförändrad, innebär det att du istället för en sparränta på 0.70%, som ju är en ganska representativ siffra för ett valfritt sparkonto utan bindningstid, får en sparränta på 6,40%. Plötsligt låter det inte så galet längre.

Nu kommer konsekvenstankevarvet. Fast då får du ju en skev portföljbild, vill du stå för den positionen? Å andra sidan tror du uppenbarligen tillräckligt mycket på aktien för att våga pytsa in medel som annars bara tar upp plats. Sedan har vi courtaget vid alla köp och sälj, så den uppskattade sparräntan blir naturligtvis lägre än just 6,40%.

Det går uppenbarligen att vända på ett mynt hur många gånger som helst. För mig var idén intressant, speciellt eftersom jag redan har valt att ha aktien i min portfölj. Men vilka andra aspekter finns det att ta hänsyn till? Skulle ni kunna tänka er denna form av "sparkonto", är det kanske till och med ett vanligt förekommande fenomen eller är det ren galenskap?

Trevlig helg!

Uppdaterad portfölj, dagen till ära!

Tjoho, idag fyller bloggen 1 år! 
 

Det var inget självklart beslut att starta en blogg, för vad hade egentligen jag att komma med? Vem skulle ha intresse av att läsa det jag skriver om? Jag som dessutom mår mentalt illa så fort jag får se ett troll i ett kommentarsfält på någon random sida, skulle jag verkligen utsätta mig själv för att risken att behöva bemöta den typen av kommentarer?

Med facit i hand, såhär ett år senare, kan jag säga att det har varit väldigt givande. Delvis genom skrivandet i sig, men främst genom kontakten med er som läser. Det var en oväntad bonus som jag inte hade vågat räkna med om jag ska vara ärlig. Ni har verkligen berikat och kryddat min tillvaro, på ett sätt som jag inte ens visste att jag behövde. ;-)

Mitt börsår var rätt okej, trots att det såg rätt illa ut i våras. Jag har tryckt in lite pengar då och då utöver mitt månadssparande. Utvecklingen på Avanza landade tillslut på 22,38% och jag kan tacka ZignSec för deras uppgång i aug-sept. Jag går nu in i 2021 med en portfölj på 314 000 kr och tidigare satte jag ihop en sida med Mina Sparmål, för att ha något att jobba mot. Jag är precis i början av min investeringskarriär, men jag är mer taggad än någonsin. Varje krona räknas!

Tack till er alla som tittar in och läser, utan er hade det inte varit lika roligt!

Mål och reda siffror

Jag har försökt mig på att göra ett första utkast avseende målsparande. Jag har inte haft något uttalat mål tidigare, men nu är det dags att peta på den bubblan. För egen del vet jag att jag presterar bättre om jag arbetar mot ett konkret mål. Såhär i början av min målvisualisering tänker jag bara ha med faktorer som jag själv kan påverka, nämligen nysparande och portföljvärde i slutet av året grundat på just nysparandet. Utöver det hoppas jag att det tillkommer en avkastning och därtill ytterligare värdeökning.

Målet för 2021 är:

-Nysparande: 135 000 kr (8 000 kr x 12 mån + engångsinsättning à 25 000 kr + lite extra ca 14 000 kr)

-Portföljvärde: 449 000 kr (dagens värde 314 000 kr + 135 000 kr)

Detta innebär att jag har en bestämd summa som ska in på börsen och om inte värdet på portföljen motsvarar målet, beror det på att börsen gått katastrofalt dåligt och inte på min insats. OM jag då har råd ska jag försöka sätta in ytterligare kapital för att nå upp till målet, för då betyder det att jag handlar billigt!

Jag har satt ihop en liten sida med mina sparmål som finns bland flikarna på min bloggmeny, som heter just Mina sparmål. Där har jag lite fler parametrar som jag förhoppningsvis kommer att kunna pricka av allt eftersom.

Hoppas att ni vill hänga med på resan!

  

Spice up my life - med nya fonder

Alltså det är så tråkigt nu va, både väder och börs är bara lervälling. Jag har abstinens, jag vill ju köpa aktier men hittar liksom ingenting som känns värt att lägga pengarna på i nuläget. Visst, jag har fyllt på lite här och där men inget mer upphetsande än så.
  

Jag är pinsamt medveten om att jag borde ha en strategi, det ska man ha när man ger sig in i aktieträsket men det har alltså inte jag. Inte mer än att jag från början tänkte köra hårt på "Buy-and-hold", för det tror jag passar någon som mig. Och så har jag också agerat i de allra flesta fall, åtminstone i grundpelarna i portföljen. Där känner jag mig trygg. Men så blir jag ibland lite nyfiken och köper något mer osäkert kort, för att prova på bara. Samtidigt så känner jag ibland att hjärtat inte är med, att det kanske snarare bara leder till att jag får in en massa småposter som inte bidrar med så mycket som jag skulle önska. 

Kombinationen av dessa fenomen, grått och tråkigt ute och grått och tråkigt på börsen, har lett till en mindre upprensning. Jag har sålt av vissa småposter, och vissa ligger i slussen och väntar på försäljning vid rätt kurs. Vad är då min tanke?

Jo, jag har faktiskt skaffat ett konto hos SAVR. För något halvår sedan eller så jämförde jag avgifterna på fonder som jag redan har, med SAVRs avgifter och kom fram till att just de fonderna inte var billigare där. Jag såg därför ingen mening i att starta ett konto och flytta dem. Däremot har jag under denna tråkiga period kommit fram till att jag vill ha större exponering mot tillväxt och hållbarhet, men att köpa enskilda aktier känns inte lockande. Därför började jag kolla på vilka fonder som ägde de aktier jag var intresserad av och började jämföra priser. Den här gången ledde det till ett konto och tre nya månadssparande hos SAVR.

De tre nykomlingarna:

• TIN Ny Teknik
• Proethos
• Länsförsäkringar Fastighetsfond A

Jag känner mig kanske liiite osäker på om fastighetsfonden platsar för jag har redan en del fastighetsaktier, men jag börjar såhär. Det är inte värre än att jag säljer om jag ångrar mig.

Sedan tidigare har jag:

• Spiltan Aktiefond Investmentbolag
• Länsförsäkringar Global Indexnära
• Avanza Emerging Markets

För försäljningarna av aktier är tanken att jag ska kickstarta mina nya innehav.

Vad har ni för roliga fonder i portföljen?

Trevlig helg!

Delad eller gemensam ekonomi?

Det är en het potatis det här med ekonomin i ett hushåll, men det känns som att normen ändå är att man har gemensam ekonomi. Jag kan absolut förstå det, men jag ska erkänna att det är inte något för mig. Jag fick inspirationen att skriva lite om det av Pappa betalar? . 

Så varför envisas jag med att ha mina egna pengar för mig själv då? 

Svaret är inte helt enkelt, men jag misstänker starkt mitt eget kontrollbehov. Jag vill veta vad jag har och jag vill inte ha några diskussioner om onödiga inköp, ifall jag får för mig att ge mig själv en liten treat. Jag vill heller inte behöva störa mig på om min man gör detsamma.

I vårat förhållande tror jag i och för sig inte att det hade varit några problem att ha gemensam ekonomi, eftersom vi är ganska samsynta. Men faktum är att vi har bidragit med två barn var till den här familjen och jag skulle inte våga räkna med att det aldrig skulle uppstå dispyter om pengar. Det känns som en onödig risk att utsätta oss för, särskilt som det upplägg vi har dessutom fungerar alldeles ypperligt. 

Men hur gör vi med gemensamma kostnader då? 

Det är inte så blodigt, tänker jag, att det inte blir exakt på kronan rättvist. Vi handlar mat ungefär varannan gång och eftersom min man tjänar något mer än jag, så tar han någon extra handling då och då samt står för familjens större och dyrare bil som vi alla får plats i. Jag står för våran "andrabil" som är betydligt mindre och billigare.

Huset äger vi naturligtvis tillsammans 50/50 och vi sätter in pengar på ett konto där lånen dras från. Vi sätter in lite mer än vad som behövs för att täcka lån, försäkringar, el, bredband, tv m.m. På det viset växer sakta men säkert en liten husbuffert fram. Den bufferten ska täcka övriga kostnader som rör huset.

Semester har vi ju också då och då, som de flesta andra. Varje månad sätter vi in en likvärdig summa var på ett konto som är öronmärkt för resor eller semester. Ja, mer komplicerat än så är det inte.

Om min man skulle vilja ha en helt gemensam ekonomi?

Det här är faktiskt en fråga som aldrig tagits upp oss emellan, inte med ett ord. Inte ens i början av relationen. Ingen av oss var intresserad helt enkelt. Men OM min man skulle uttrycka en önskan om gemensam ekonomi skulle vi naturligtvis komma fram till en lösning som fungerar. Jag är inte helt rabiat. På de punkter som det underlättar att ha det, kan man ju dessutom nästan säga att vi har gemensam ekonomi.

Har jag alltid varit sån här?

Ja det kan man nog säga. Min mamma är min förebild, självständig och enveten som få. Med oerhört små medel fick hon det att gå runt under min uppväxt, trots att hon var ensamstående och lyfte en blygsam lön som anställd i en matvarubutik. Jag och min bror saknade aldrig någonting och tack vare hembakt bröd och ärvda kläder, kunde vi åka på semester varje sommar. Jag har lärt mig att inte ta någonting för givet, nyttan i att klara mig själv och uppskatta det jag har.

Innan jag blev ekonomiskt medveten hamnade jag i en svår situation, som jag hade kunnat klara mig ur utan problem om jag bara haft kapital. Nu tog jag mig ur den tack vare länsade konton, kreditkort, personligt privatlån och slutligen en stor portion tur som möjliggjorde det steg jag var tvungen att ta. Om jag inte fått en klapp på axeln av Fru Fortuna så vet jag faktiskt inte hur mitt liv hade sett ut idag, och det gör mig väldigt ödmjuk inför det faktum att vi aldrig ska ta något för givet. Det har också lett till att jag försöker pränta in vikten av att spara en del av sina pengar i mina barn, att alltid se till att ha ett eget "Pippi-kapital".

Foto: SVT

Hur tänker ni kring ämnet?

Trevlig helg på er och ha en mysig första advent!

 

Ouch, -4% idag. Dags för shopping?

Jag gillar rött på rosor, höstlöv och tomteluvor. Däremot är jag inte lika förtjust i det på börsen. Jag har haft en hyfsat bra utveckling det här året men den här veckan har verkligen gått hårt åt mina stackars små investeringar.

På mina svenska aktier som ligger på mitt ISK på Avanza var jag ner -4,09% som mest, sedan skuttade det upp och stannade på -3,91. *Yeahhh* En stor sättning överlag men Intrum bidrog generöst till nedgången tillsammans med ZignZec, Bonava och Softronic. Jag är lite glad att jag avyttrade en smula Intrum för 265,20 kr/ st förra veckan, dels fick jag lite nytt att handla för (Hello Pfizer) och dels för att jag var för tung på posten.

Nordnet-ISK:et nöjde sig med att stanna på -2,92%, där främst Elektra agerade draglok.

Den här gången är jag lite bättre rustad för en dipp än vid den första Coronakraschen. Jag har en liten slant jag kan ta till och shoppa för. Redan nu har jag börjat duttköpa, veckan hittills har resulterat i:

• Fortum - 16 EUR/ st
• XACT Norden Högutdelande - 114 kr/ st
• Essity - 271 kr/ st
• Investor A - 530 kr/ st
• Cibus - 150 kr/ st
• Stora Enso - 128 kr/ st

Den här månaden har varit dyrare än vanligt, då både vinterdäck och kylskåp har behövt införskaffas. Jag är glad att vi har våra riktade sparanden och buffertar som täcker sådana utgifter och vadderar våra ekonomiska utmaningar i vardagen. Det innebär att jag trots allt kan investera som vanligt.

Jag räknar med att vi har en liten bit kvar att falla, så jag försöker bortse från alla kronor som flyger sin kos och riktar istället in mig på att fylla på billigt. 

Småpotatis i väntan på arbete.

USA-börsen fortsätter neråt, blir det åka av imorgon också? 

Minskat amorteringen

Mitt första inlägg med min nya dator. Den kom i onsdags och jag har använt den varje dag, men jag har ännu inte vant mig vid hur smidig och snabb den är. Den medför en känsla av medvind i allt jag tar mig för. 

Nu var det var inte det jag tänkte avhandla här idag, utan det faktum att vi efter lite tvekan från min sida har valt att minska amorteringen på vårt bolån. Arvet från tidigare generationers syn på ekonomi flyter i mina ådror,

• man ska inte låna pengar om det går att undvika 
• måste man ända låna - betala av lånet så fort det bara går 

Så som ni förstår tog det emot för mig att ta detta steg, trots att jag hela tiden sett det logiska i att göra det. Pengarna gör mycket större nytta på börsen, än på att betala av ett lån på ett hus som är värt mer än vad vi köpte det för. Dessutom har vi redan betat av en del, så jag känner mig i trygg i beslutet. 

Vem vet, snart kanske jag belånar portföljen på Avanza också....? 😆 Nä, där är jag inte än. Jag måste känna att jag har stenkoll innan jag skulle våga mig på något sådant, även om jag kan se en fördel med att ge portföljen en skjuts på vägen.

Så idag har jag alltså gett mig själv en present, jag har minskat bosparandet och ökat sparkvoten för mitt månatliga framtidssparande från 22% till 26%. Varje krona gör skillnad!

Ikväll är vi bjudna på middag till min bror med familj och jag lovade att bidra med efterrätten, så nu ska jag googla smarriga och barnvänliga desserter! Det lutar åt pannacotta med hallonsås och egna blåbär!

Lånad från Recept.se

Trevlig helg!

Årets utdelningar

Ja, det är utdelningstider men i år blir man inte fet på dem. Som den nybörjare jag är, hade jag i och för sig inte blivit det ändå, men ytterligare några kronor hade jag likväl hoppats på. Nu kan jag tycka att det är ett sunt förfarande av drabbade bolag att rannsaka sig själva, fundera över var pengarna gör mest nytta inför framtiden. Det är också rätt och riktigt att företag som ansöker om stöttning från staten, inte heller i nästa andetag kan dela ut likvider till aktieägarna i form av direktavkastning. Det rimmar illa, antingen har man ekonomiska problem eller så har man det inte. Naturligtvis vill väl alla ha den del av kakan man räknat med att få, även undertecknad, men i nuläget ser jag faktiskt de utdelningar som blir av som en bonus. Var sak har sin tid och det känns ganska naivt att tro att man kan gå helt opåverkad ur det trauma som trots allt pågår runt oss. Personligen är jag glad så länge jag och mina nära får vara friska. *kräkvarning på den, but still...*

Jag känner mig ändå ganska säker på att när det väl vänder, kommer det att gå fort. Snart är vi förhoppningsvis tillbaka, klokare, rikare och med renare händer!

Väl mött!

Stop and smell the roses - livskvalitet

Livet får inte bli en transportsträcka. Det är lätt att bli inspirerad och taggad av bloggar om privatekonomi och sparande. När man väl börjat spara pengar, börjar man leta kronor i alla vrår. Man blir snål, och det är helt okej att tänka efter två gånger innan man köper något, det är inte det jag far efter. Men man får inte glömma att leva också. Det är inte en garanti att vi får ha hälsan och uppleva vår ålderdom. Skulle jag dö innan, så vill jag ha levt ett rikt liv.

1. Javisst är det billigare att låta bli att åka och spela biljard med barnen, men det är roligt, givande och vi skapar minnen tillsammans. 
2. Javisst är det billigare att inte köpa ett mustigt Bordeaux-vin, men är det guldkanten jag vill åt så vill jag inte nöja mig med något halvgott bara för att det är snällare mot plånboken.
3. Javisst är det billigare att inte resa till London hela familjen, men se punkt 1.
4. Javisst är det gott med havregrynsgröt eller omelett, men kanske inte på en lördagskväll.
5. Javisst är det billigare att inte ha ett BookBeat-konto, men jag älskar böcker och på en månad plöjer jag 4-8 st. Utan böcker är jag inte!

Ett gott vin kan jag unna mig då och då, men hur är det med resor då? Det är en betydligt större post, men faktum är att jag reser väldigt sällan. Därför har jag gott om tid att spara ihop det som behövs. Så fort lönen kommer in på kontot dras det genast diverse summor till diverse sparande, såsom resor, nöjen och framförallt bilen. På det sättet behöver det inte bli en tung månad när bilen måste in på service eller repareras.

Med lite planering kommer man långt, även om det inte garanterar en friktionsfri tillvaro. Ingen vet vad framtiden för med sig, men jag har åtminstone säkrat upp med ett ekonomiskt fallnät som förhoppningsvis fångar upp mig om något oförutsett skulle inträffa. 

Väl mött!