Jag firar in det nya året med ett första inlägg för år 2022, vilket även råkar sammanfalla med det totalt hundrade inlägget på den här bloggen! Tjohoo!
Jag skulle vilja passa på att börja med ett litet tips till alla er som planerat att göra tjälknöl! Kalibrera era ugnar! Huh? tänker ni då. Okej, såhär... För ganska exakt tre år sedan gjorde jag min första tjälknöl och det resulterade i en fantastisk måltid. Så gick åren och nu jag tänkte försöka mig på att göra denna favorit i repris. Jag vet att min ugn är ojämn och det är irriterande, men skitsamma när maten ska stå inne i ca 12 timmar. Vad jag inte visste var, är att den nu inte heller värmer till önskad temperatur. Den ligger ca 10 grader under, på en så låg temperatur som 75 grader. Så när min kära knöl går in på sin trettonde timma och temperaturen inte ens kommit upp i 63 grader, börjar jag ana ugglor i mossen.
Jag ökade på temperaturen i ett desperat försök att rädda nyårssupén och lät den stå inne tills knölen var 68 grader. Då åkte den ut och ned i saltlagen. Den såg så liten, grå och ynklig ut att jag började fundera på vad en Plan-B-middag skulle kunna bestå av. Mitt humör var inte på topp och min taktfulle make höll sig i periferin tills han bedömde läget säkert igen, dvs efter att jag skurit upp och provsmakat köttet ca 5 timmar senare och han såg att knölen inte åkte i soporna. Faktum är att den faktiskt blev ännu godare än sist!
Nå, det om detta! Eller förresten, jag bjuder på ett tips till. Läs, njut och lär för det här vill man inte vara med om...åtminstone inte i mer fancy sammanhang!
OM du någon gång har tänkt tanken att använda en PET-flaska, som ursprungligen innehållit vatten av valfritt slag, som frysklamp på sommarhalvåret, se för sjutton gubbar till att genast hälla ut den vid hemskomst! Annars finns risken att den snart åker in i matkällaren till sina kompisar igen, som ännu inte gått igenom den förnedrande förvandlingen till kylklamp. Ni kan säkert gissa vad som händer några månader senare, inför stundande julbord. Man inventerar bubbelvattenförrådet, dvs kollar datum, räknar flaskor och stödhandlar. Sedan åker allt in i kylen!
På julafton åker allehanda drycker fram på bordet, inklusive bubbelvatten. Första flaskan går åt fort och nästa ställs fram. Den går runt ett varv och några glas fylls på, men sedan sjunker inte nivån mer. Jag tänker inte så mycket på det, eftersom det är en del annat som ska roddas och intressanta samtal som pågår. Däremot noterar jag att min bordsherre, som älskar bubbelvatten, plötsligt gett sig på julmusten. Men alltså, det är ju jul. Han vill väl unna sig! Det går en liten stund och snart hörs min ömma moders gälla stämma ljuda över hela köket:
- Nämen, vad konstigt! Det smakar ju inte citron det här! Eller gör det det, kan inte du smaka? Jag kanske har tappat smaksinnet! Jag kanske har Corona!
Det är lustigt ändå, hur hjärnan fungerar. Eftersom jag helt förträngt att vi använt en sådan flaska som kylklamp några månader tidigare, fanns det naturligtvis inte på kartan att detta skulle kunna inträffa. Men i samma sekund som mamma öppnat munnen, vet jag precis vad som hänt. Vi är inte så märkvärdiga i vår familj, så det hela avlöpte tämligen odramatiskt efter att jag först grälat lite på mamma för att hon dricker upp våra kylklampar, när det finns så mycket annat att dricka på bordet. Men lite förargligt kändes det ändå...
Jaja, det var förra året! Nu vänder vi blad och blickar framåt, imorgon börjar allvaret igen!