Hej jag heter Fumlan och jag är en ekorre!

Va? Fredag igen? Jag undrar när det är i livet som man upplever att tiden går som fortast? Eller eskalerar farten konstant i takt med stigande ålder? Nä, egentligen har det säkert mycket att göra med hur upptagna dagar man har. Här är det fullare rulle än vad det någonsin varit, och troligtvis blir rullen mindre full om ett par år åtminstone. 

Och därmed var dagens filosofilektion över och vi går raskt vidare till något annat. Som... åh jag vet inte, min utbildning kanske? För det är lite frustration i leden. Vi studerar ju i huvudsak på distans och det fungerar bra. Vissa dagar är lärarledda och andra är det självstudier. Vilket har gått bra, ungefär fram till nu. För nu har matematiken blandat sig in i utbildningen. Vi har fått en formel och instruktioner som vi ska jobba med i grupper. Man ska kunna maila läraren, men jag vet att det kan ta tid innan man får svar. Vilket gör upplägget väldigt tungrott. Jag tror att jag har löst en uppgift korrekt, men om jag skulle ha missuppfattat något innebär det att jag fortsätter räkna på ett felaktigt sätt. Och en genomgång av uppgifterna ska vi ha först vecka 44, då en annan kurs ska in emellan. Något för studeranderepresentanten att ta upp kanske...

Idag åker hela familjen till Grebbestad. Vi ska bo i ett hyrt hus tillsammans med nästa skal av familjen. Det har nästan börjat bli lite av en tradition att stråla samman på det här sättet, någonstans från västkusten upp till Värmland. Det roliga är att vi av en slump hamnat ett stenkast från den gård min morfar föddes på. Det ska bli galet blåsigt i byarna också, så promenaderna kommer att bli extra salta. Ni som vet, ni vet! Det är så att det knastrar i huden efteråt. :-)

Just det, en lite märklig grej inträffade för ett tag sedan. På Avanza kan man ju ha sparkonton och jag har ett genom Nordax. För ett par veckor sedan fick jag meddelande från Nordax att de ville att jag skulle uppdatera mina uppgifter, ni vet det där tråkiga kännedomstugget. Först tänkte jag; Pust! Sedan tänkte jag; Undrar varför de inte kontaktade mig via Avanza, som de brukar när det gäller förändringar i räntan m.m. Och till sist tänkte jag; Äh, lika bra att få det gjort. Så jag loggade in på Nordax... och hamnade på ett konto med en massa pengar på. Alltså INTE samma summa som jag har på kontot på Avanza. Men det var i mitt namn och det såg helt normalt ut. Så jag skyndade mig att ta ut den hisnande summan av 15 000 kr (jo, men jag ÄR student), och förde över den till mina mer kända konton. 

Jag hade ju en period när jag i början av min sparkarriär, likt en ekorre, delade upp och gömde undan mina tillgångar. Och precis som typiskt för ekorrar är, hade jag uppenbarligen glömt bort en av mina gömmor. Men nu kan jag äta mig fet igen, lagom till vintern!

Med det vill jag önska eder alla en fröjdefull helg!

Snårigt var ordet

På bordet framför mig ligger ett gytter av små lappar med anteckningar på. Jag försöker göra reda i min framtida ekonomiska situation genom att förbereda min ansökan till CSN. Ni anar inte hur mycket jag önskar att utbildningen jag ska gå hade varit på hundra procent istället för sjuttiofem. Nu måste jag komplettera mina yrkeshögskolepoäng med högskolepoäng för att försöka nå hundra procent. För hur snål jag än är, kan jag inte klara mig på mindre än fulla utbetalningar från CSN. Inte utan att min familj ska bli påverkad.

Eftersom jag misstänker att CSN är nedringda by default i dessa tider, som olyckligt nog också sammanfaller med semestertider, har jag försökt hitta information på deras hemsida. Men ingenstans står det hur jag ska gå till väga, då vanliga hp och yhp inte tycks vara kompatibla. Och hur ska jag tänka, då högskolekurserna också är på deltid?

Nå, det är inte något som jag har för avsikt att ytterligare dryfta här. Jag kommer snart att rätta in mig i telefonledet och då får jag förhoppningsvis vägledning där. Frustrerande nog kan man inte ringa förrän klockan 9:00. 

Däremot kan jag berätta att jag kom in på alla högskolekurser utom en. Att fortsätta mina högskolekurser inom arbetsvetenskap var ju min plan B, vilket innebär att jag nu har en del att välja mellan. Vilket är bra! 

Alternativet hade varit att jobba. Jag kommer att vara studiefri alla fredagar. Jag har frågat min chef om behov av stöttning finns på fredagar, men hon ställer sig lite tveksam till det. Och jag har skrivit på tjänstledighet för hundra procent. Det kanske går att riva upp det, men jag är inte tillräckligt sugen på att jobba på min avdelning för att vara besvärlig. Jag skulle gärna jobba inom HR på mitt företag och funderar faktiskt på att fråga HR-chefen om inte hon behöver en extra resurs på fredagar. Det hade verkligen varit optimalt för mig, både roligt och nyttigt. Jag tror inte att det är möjligt, men fråga kan jag alltid.

Det är ju inte bara uppehåll för studier över sommaren, det är även uppehåll på ridskolan som jag nämnt tidigare. Jag trodde inte att jag skulle sakna ridningen så mycket, men det gör jag. Jag tittar trånsjukt efter alla hästar jag ser och känner mig stressad över det faktum att jag dessutom förlorar alla nya muskler. Jag håller utkik efter medryttarhästar i närheten, men det dyker inte upp mycket. Sedan har jag eventuellt lite för lite ridvana för att ens vara aktuell som medryttare. Jag vet inte hur hästägare resonerar där och det är säkert olika från person till person. Samt vilket behov de har. Jag tror att mina personliga egenskaper är tillräckligt bra, men endast en termin på ridskola och RM1 kanske inte slår så högt. Jag får ge mig till tåls helt enkelt.

Som den student jag är, unnar jag mig naturligtvis då och då lite lyx i tillvaron. Jag tänkte avsluta med ett litet tips för er som gillar choklad och vin. I tisdags träffade jag några vänner på Hotel Eggers i Göteborg, för lite prat och mat. Och vin. Till efterrätt valde jag fransk chokladtårta serverad med moccaglass och ett vansinnigt gott vin. Bilder nedan! Och, chokladtårtan var inte av denna värld. Makalöst god! 

  

Vet ni, nu är det nästan CSN-o'clock! Ha en fin helg!

Tillägg: Kom fram direkt när jag ringde CSN och fick bra hjälp. Eloge till CSN! 

 

23 köp varav 9 i fredags

Jag är inte så passiv som jag inbillar mig på börsen. Jag tänkte berätta för er hur många köp jag gjorde i fredags, men när jag tittade tillbaka insåg jag att även i februari har varit triggerhappy. Det har som sagt varit mest köp, men jag har också gjort mig av med ett par innehav i syfte att banta ner antalet enskilda aktier. Jag har därigenom frigjort medel genom att sälja Ovzon och Fortum. Förlust på båda tråkigt nog, men jag hoppas kunna ta igen det på bättre bolag.

Vad har jag köpt då? Nå det är inget att bli till sig över, jag har fyllt på i:

• Handelsbanken
• Securitas
• Volvo B
• Tele 2
• Cibus
• Microsoft
• Softronic
• ZignSec

Det mesta är inget konstigt, men att jag väljer att fylla på i ZignSec kan kanske klassas som udda. Varför kasta pengarna i sjön liksom? Men faktum är att jag har mjölkat den kon i omgångar och tagit ut pengar som idag inte hade varit värda någonting. Redan från början bestämde jag att det här ska vara mitt wild card och jag håller fast vid det. Jag ligger såklart lite back på dem idag, men köper små poster då och då för någonstans tror jag på deras verksamhet. Eftersom jag har varit med sedan vecka ett, känner jag mig lite som en enveten kapten och jag lämnar inte mitt skepp. Och det är därför ni aldrig ska lyssna på mig i fråga om investeringar! För den inställningen går emot allt som står i läroboken om agerande på börsen.... 

I helgen kom bloggvännen Louise och hälsade på. Vi tog på oss ansvaret att inspektera olika ställen med utskänkningstillstånd i Göteborg och de flesta fick godkänt, utom ett ställe som vi blåste in på för att värma oss. Höjdpunkten var nog ändå en fransk liten restaurang som heter Bon. Jättemysig, god mat, gott vin, skäliga priser och bra service. Ännu en höjdpunkt var en IPA (på ett annat ställe) som hette The Game från ett lokalt bryggeri, mums! Men det bästa var naturligtvis allt prat!

Varsågod för gratisreklamen, Spike!

Som kontrast till detta svirande, firade vi igår min mormor som då fyllde 96 år. Man kan väl sammanfatta det med orden tulpaner och tårar. Tulpanerna behöver nog ingen närmare förklaring, men tårarna var min mormors. Och det var inte lyckotårar. Hon är skröplig och säger att hon inte vill vara med längre. Hon tittar på mig och rösten spricker när hon omständligt får fram att hon är o-till-räk-ne-lig. Det är svårt att veta hur man bäst bemöter hennes sorg. Jag försöker vara med henne där hon är, säger att jag förstår att hon tycker att det är eländigt men också att det är okej att känna så. 

-Jag är inte den jag var. Hennes svaga hand kramar min. Jag säger att innerst inne är hon det och alltid kommer att vara det för oss. Jag kramar hennes hand tillbaka. Den är varm och len. När jag var liten och satt uppkrupen intill mormor när hon läste sagor i soffan, brukade jag trycka på hennes mjuka blodådror på handen. Den var lika varm och len då, men nu är den benig och ådrorna så tunna. Hon klagar ofta på att hon inte ser, men hennes grumliga blick faller på mitt halsband och hon kommer av sig. 

-Vilket fint halsband du har, säger hon med klar röst och den svåra stunden är över för den här gången. 

På onsdag öppnar Antagning.se igen och det är dags att börja botanisera bland höstens kursutbud. Jag har en ganska klar bild över vad jag vill komma in på, men om jag sedan gör det är en annan fråga. Så det gäller att gardera sig. Juridikkursen är snart till ända också, nästa onsdag är sista tentan och vi avslutar med avsnittet familjerätt. Jag tycker att kursen varit både bu och bä, men på det hela taget är jag mycket nöjd att ha läst den. Jag har fått en bra inblick i hur svensk juridik är uppbyggd. Det kursen har tagit upp är:

• Juridikens grunder, allmän förmögenhetsrätt och personrätt
• Avtalsrätt
• Köp- och konsumenträtt
• Fastighetsrätt
• Fordrings- och ersättningsrätt
• Arbetsrätt och associationsrätt
• Straffrätt och processrätt
• Sak- och exekutionsrätt
• Familjerätt

Det har varit mycket intressant och roligt (och lite jobbigt). När nu period 2 av terminen snart börjar, har jag tre kurser som jag är antagen till. De motsvarar 150%, men om det blir för intensivt kommer jag att prioritera bort en av dem. 

Nu tar vi tag i den här veckan! All hands on deck!

Om den sökta tjänsten

Jag känner att det är dags att göra en liten uppdatering här angående min framtid. Den med bra minne kanske minns att jag sökte en tjänst på min nuvarande arbetsplats. En tjänst som jag inte var kvalificerad för. Jag var på intervju bara timmarna innan min semester kickade igång och det kändes som att den gick bra. 

Sedan dess har alla inblandade haft semester i omgångar och det hela har blivit en ganska utdragen process. Så i måndags blev jag inkallad till chefen och HR-chefen. Jag tänkte att nu får jag kanske mitt besked, men det hela handlade om information kring min stundande tjänstledighet. I och med detta tänkte jag att de kanske fattat ett beslut angående tjänsten, men när mötet verkade gå mot sitt slut och de ännu inte närmat sig ämnet så tänkte jag att jag får väl ta upp den bollen själv då.

Jag frågade helt enkelt om de kommit fram till någonting och de tyckte att de inte hunnit prata ihop sig ännu, men att de skulle ha ett möte dagen efter. Varpå jag tyckte att OM det nu var så att de åtminstone kommit fram till att jag inte var rätt person för jobbet, så kanske de bara kunde outa det. Såpass väl känner vi ändå varandra. De utbytte en snabb blick och min chef menade på att ingenting var riktigt klart ännu och de hade inte riktigt bestämt sig för hur de ville gå vidare. Vilket borde betyda att jag fortfarande hade en chans att få jobbet?! 

Detta satte helt klart griller i huvudet på mig. Jag hade faktiskt omedvetet räknat bort chansen att bli erbjuden tjänsten och fokuserat på att förbereda mig inför mina studier. Vad skulle jag göra om jag fick jobbet? Jag hade redan börjat kolla upp kurslitteratur och skaffat mig studentlegitimation, provmailat till och från min nya fåniga studentmail. Funderat på vad jag ska ha på mig första skoldagen. Första intrycket är viktigt! Skulle jag lägga allt det där till handlingarna och ta jobbet? 

Ett jobb som med största sannolikhet hade fått mig att växa enormt mycket. Ett jobb som skulle ge mig erfarenhet inom samordning, projektledning och teknisk problemlösning. Ett jobb där min kompetens troligtvis skulle ifrågasättas och där jag skulle vara tvungen att vara högpresterande från första sekund, bara för att bevisa för gamla rävar att jag VISST är rätt person på rätt plats. Jag vill vara väldigt tydlig med att jag skulle leverera på posten, det vet jag för jag misslyckas inte med vad jag tar mig för! Inte längre och aldrig mer!

Det blev onsdag och jag blev återigen inkallad av chefen och HR-chefen. Nu var beslutet fattat och de började med att berätta hur bra min intervju hade varit. Check på den, ge positiv feedback innan det negativa beskedet liksom. Där visste jag att jag inte fått jobbet och jag kunde slappna av och iaktta hur de skulle ge mig nyheterna. Men döm om min förvåning när min chef brister ut i gråt, då hon sagt det som sägas skulle. Hon ber om ursäkt och förklarar att det känns som att det blev så definitivt nu. Att jag kommer att försvinna. Gå vidare och lämna dem. Eftersom jag är en lipsill av rang måste jag stålsätta mig för att inte börja grina jag också. Men HR-chefen som är en mycket käck kvinna, lättar upp situationen innan det skiter sig totalt. Tack för det, om jag börjar gråta syns det resten av dagen!

Jaha, hur kändes det här då? Jomen, det känns faktiskt helt rätt. Nu kan jag återigen fokusera på mina studier och en inriktning som jag väljer själv helt och fullt. Lite roligt är att min chef (som uppenbarligen vill ha kvar mig) tycker att jag ska ta över efter vår trevliga HR-chef. Hon har uppnått en ålder då en exit borde ligga och lura i bakhuvudet. Speciellt då hennes (något äldre) make går i pension nu och gissningsvis har pengar gräs. Jag fixerade min chef med blicken och uppmanade henne att inte glömma den tanken. Kontakter är A och O! 😉 

Hoppas att ni njuter av helgen!

Extrajobbets vara eller icke vara

Inför kommande tider av sämre ekonomi har jag börjat fundera på om jag kanske skulle erbjuda mig att hoppa in och jobba några timmar i månaden på mitt nuvarande jobb. Dels för att det skulle kunna finnas behov och dels för att jag i vanliga fall inte tackar nej till lite extra pengar.

Det finns dock ett par frågetecken kring denna frågeställning. Förutom det faktum att min chef eventuellt hellre tar in någon som är mer tillgänglig än vad jag har möjlighet att vara. Jag har i praktiken redan blivit ersatt på avdelningen, men under senare tid har arbetsbelastningen ökat. Vilket innebär att när jag försvinner så kommer det ändå att bli ett pressat läge. Det handlar också om huruvida jag är villig att binda upp mig på dessa timmar. För om jag erbjuder mig, måste de också kunna räkna med mig. Det finns några anledningar till att jag tvekar.

• Jag har sökt ett par mindre kurser som jag hoppas komma in på. De är på 7,5 hp vardera och är förlagda till under olika perioder under hösten. På distans! Om jag orkar vill jag gärna läsa dem parallellt med min "huvudkurs". Men då kommer jag inte kunna arbeta extra. Vilket förvisso löser dilemmat. Det är bara det att jag inte vet när jag får besked om jag blir antagen eller ej. Det kan bli så sent som under september månad. 

Investeringsdepression

Trogna läsare kanske minns att jag för tillfället tagit en investeringspaus, till förmån för en större buffert när jag nu ska börja studera. Det har gått ganska bra och jag har nu sparat ihop till en summa jag är nöjd med.

MEN nu har jag plötsligt utvecklat någon slags investeringsabstinens. Antagligen beror det på en kombination av att jag känner att jag uppfyllt ett mål och vill ha en snabb belöning, samt att jag har en större summa pengar som inte är låsta. Samtidigt som jag känner mig stressad över att jag missar en stor del av den hävstångseffekt som kommer att inträffa när ekonomin stabiliseras, genom att inte investera kontinuerligt.

Jag börjar vackla. Kanske behöver jag inte exakt så mycket i buffert. Kanske kan jag ta...bara litegrann? 

Fast nej! "Gör upp en strategi och håll dig till den. Börjar du tvivla, gå tillbaka och tänk på varför du valde den här strategin." Känns detta igen? Populärt motto inom börspsykologi, men applicerbart på i princip allt.

Under studietiden, åtminstone den här terminen, kommer jag att maxa CSN och få ut så att jag klarar mig men sparande är bara att glömma. Det innebär i sin tur att om något skulle gå sönder så skulle jag inte kunna betala det på ett bräde. Jag hjälpte min dotter med moppe och har en son som jag vill göra samma sak för. Såklart! Vi brukar inte åka på dyra resor, men vi hittar alltid på något på sommaren och vi åker skidor på vintern. Jag vill inte ta ifrån barnen det, bara för att jag kommit på att jag ska plugga. 

Det finns alltså ett behov av extra kassa och jag kan omöjligen veta hur mycket. Dels för att jag inte kan förutse oförutsedda händelser och dels för att jag inte vet hur länge jag kommer att plugga.

Okej, så jag veeet att jag tagit rätt beslut. Men det är tortyr att läsa om sparkvoter, sammanställningar och annat börsrelaterat. Enklast är såklart att låta bli att läsa om det, men det är också svårt. Man vill ju hänga med liksom! 

Jag får helt enkelt försöka fokusera på mitt varför och vara glad för alla andra som fortsätter med sina varför. Heja oss!

Alltså högskoleprovet

För att förbättra mina chanser att komma in på den kurs jag vill gå på universitetet tänkte jag göra ett högskoleprov. Jag har i min ungdom gjort det vid två tillfällen och den sista gången blev jag rätt nöjd med mitt resultat, som var över snittet. 

In i det längsta hoppades jag att jag skulle kunna tillgodoräkna mig det resultatet, men det var alldeles för gammalt. Jag behöver ett färskt. Något man kan göra för att förbereda sig är att träna på gamla HP, så jag skrev ut ett. Men hjälp...har det blivit svårare, eller har jag blivit dummare... eller nä, svara inte på det! Men jag minns inte att det var så mycket matte! 

Jag kan tycka att de borde lansera nischade HP, beroende på vilken utbildning man siktar på. Då dras inte resultatet ner av provdelar som ändå inte är relevanta för aktuella framtida utbildningar. Häpp!

Men i dagsläget är det bara för mig att rota fram en gammal mattebok och börja från början igen. I och för sig är matte ganska roligt, så det är inget oöverstigligt hinder. Men jag hade hellre sett att mitt HP bestod till 100% av verbala delar och 0% kvantitativa! ;-)

Ni som hängt här ett litet tag kanske minns inlägget om mitt senaste moraliska dilemma angående huruvida jag skulle nämna mina eventuella studieplaner för min chef, inför en tillfällig rekrytering. Jag kan berätta att jag faktiskt berättade. Jag trodde nog inte att hon skulle så överraskad som hon blev. Hon visste ju trots allt att jag läste upp mina betyg på Komvux. Men hon var inte beredd på det, även om hon försökte finna sig snabbt. Till saken hör också att hon är en riktig vinnarskalle, så jag tror att hon tog det som ett nederlag att jag överväger att lämna. Det har känts lite stelt efter att jag berättade, men det kan också vara så att jag överanalyserar. Hursomhelst så hade vi lönesamtal i veckan som gick och då kändes allt som vanligt igen. Så himla skönt! Fast jag har en känsla av att jag gör henne lite nervös, men så upplever jag nog att det alltid varit. Men hon överöste mig med beröm och sa att hon hon är rädd att förlora mig. Sådana möten deltar jag gärna ofta i! :-)

Och avslutningsvis en fråga: Hur fasen får man en 13-årig kille att ha på sig reflex? Jag kan ju tjata mig blå, men det har jag ingenting för. Bättre att använda tjat där det lönar sig. Det finns ju en himla massa käcka reflexlösningar nu för tiden, västar, selar, clips, tejp och hela plagg. Så nu har jag frågat om det finns något som han inte genast skulle slänga av sig, så fort han kom utom synhåll för mig. En svart stickad mössa med reflexgarn i, blev svaret. Så nu ska jag iväg och köpa en sådan. Hoppas att han använder den lika flitigt som han annars använder sin keps, men det är nog naivt... Grupptryck är som bekant starkare än den hemskaste skrämselpropaganda.

Hoppas er helg är fin, 

nu ska jag ut och montera ner en studsmatta och slänga upp lite ljusslingor!...och köpa en mössa!

Jag slutar nyspara

Initialt hade jag tänkt spara och trycka in så mycket pengar som möjligt på börsen för att få bästa möjliga avkastning under den tid jag ska studera. Men vid närmare eftertanke känner jag att det är ganska egoistiskt av mig. Jag har ju familj och jag vill inte riskera att inte kunna ge dem ekonomisk support om något dyker upp. Mina studieplaner är trots allt för mitt eget höga nöjes skull. Därför lutar det just nu åt att jag gör min sista insättning i slutet av december, därefter kommer jag att sätta in samma summa på ett sparkonto. Utöver det fortsätter jag att fylla på mina riktade sparkonton i samma takt som jag gör nu och förhoppningsvis kan jag göra det även under studietiden eftersom det ingår i mina "fasta kostnader".

Jag var nyligen på en begravning för en släkting som gått bort i sjukdom. Hon har varit sjuklig så länge jag kan minnas och samtidigt haft det största hjärta man kan tänka sig. En genuint god människa, älskad av många. Men hon gick bort alldeles för ung och fick vara pensionär endast en kort tid. Det pratas mycket om att man ska spara, men att man inte får lov att glömma bort att leva också. Den berömda bussen lurar konstant i skuggorna i väntan på att någon med skygglappar ska kliva ut framför den. För egen del handlar det inte om att jag borde konsumera mer. Att spendera pengar gör inte mig lycklig, men att ha en meningsfull sysselsättning gör det definitivt. Jag skulle kunna bli FI inom 10 år, om jag gav mig f*n på det. Men det skulle också innebära att jag i 10 år skulle gå till jobbet och må dåligt. Det är en oerhört arrogant och samtidigt naiv strategi, eftersom jag inte vet hur länge jag får leva och ha hälsan.

Det är nyttigt att bli påmind om detta ibland och jag är glad att ha tagit beslutet om att skaffa mig någon form av utbildning. Om jag får möjlighet att arbeta med någonting som jag tycker om, så känns det inte lika viktigt med en tidig pension längre. Jag vet inte exakt vad jag vill "bli", men jag har en plan för var jag ska börja och jag känner att jag mer och mer lutar åt att vilja jobba med människor. Det är en relativt ny insikt och den tog mig sängen. Är det något jag varit säker på fram tills nu, så är det jag inte vill ha med folk att göra. Men jag är inte lika säker på det längre, jag tror att livet blir lättare om man förstår sina medmänniskor. Jag tror att jag vill bli en brobyggare!

Från det ena till det andra: Någon som läst denna serie?

Ha en fin helg!

Oops, höll på att glömma rubriken

Den stackars portföljen

September är över och när jag gjort min månadsavstämning i min portföljutvecklingstabell, kan jag konstatera att jag tappat 15.000 kr sedan sista augusti. Inte heller föregående månad var nåt att hänga i granen, så det blir intressant att se vart året slutar. Jag vet att det går under epitetet "brus" i ett långsiktigt perspektiv, men det känns ändå lite jobbigt när en pytsar in en massa hårt förvärvade slantar på börsen och de flyter inte ens en liten stund på ytan utan sjunker som en sten.

Poängen

På studiefronten ligger jag däremot och guppar för tillfället. Det har nämligen visat sig att de kurser som min SYV initialt räknade bort från mitt gymnasiebetyg, eventuellt ändå får räknas med. Vilket innebär att jag i så fall redan har nått upp till de poäng jag behöver för att få grundläggande behörighet. Så vi avvaktar besked där. Under tiden har jag kommit på att bara för att jag VILL studera, är det inte säkert att jag FÅR. Det är ju den där lilla detaljen att jag ska bli antagen till den utbildning som jag vill gå också. Jag ska bättra på oddsen lite genom att göra högskoleprovet, tänkte jag. Jag har ett par gamla i bagaget, men det är säkert bra med ett nyare resultat. 

Albin Lee Meldau

Hans senaste släpp "Epistlar" blev min förevändning att uppgradera till premium igen på Spotify. Underbar är den och underbart är det att ha musiken i livet igen, trots att de höjt avgiften till 109 kr. Fast nu fick jag med min man på tåget och vi skaffade istället Premium Duo, vilket innebär en kostnad på 75 kr var för två konton. Det känner vi oss nöjda med, även om han tydligen får reklam i sina poddar. Kanske får kolla vad grejen med det är, eftersom det heter att premium är reklamfritt ändå. 

Musik är verkligen balsam för själen. Jag har haft en tuff vecka på jobbet och jag har varit riktigt pissed off vid ett par tillfällen, men gissa om det var skönt att på lunchpromenaden stoppa in lurarna i öronen och dra på Rammstein. De har alltid haft förmågan att kanalisera ut min ilska och när jag kom tillbaka efter promenaden kände jag mig from som ett lamm. 

Motionerandet

Ja som vissa kanske kommer ihåg, så vurmar jag för tillfället för min cykling. Det är så härligt ge järnet och känna hur det går lättare för varje gång att klara backarna. Löpningen däremot har fått stå tillbaka. Jag tappade den liksom helt, men nu har jag tagit upp den igen efter ett halvår or so, i tron om att jag ändå borde ha nytta av min styrka från cyklingen. Men icke! Visst, jag har flåset och jag återhämtar snabbt efter tuffa stigningar. Men innan dess snackar vi nära-döden-upplevelse. Jag blev lite full i skratt på min första tur, för mitt i en backe hör jag plötsligt steg bakom mig och strax därefter springer en tjej upp bredvid mig. Hon ler och hälsar käckt (söt och fräsch var hon också, typisk rekryterare) och när hon drar förbi, inser jag att mitt eget tempo nog inte är så fantastiskt. Jag försöker hänga på, men jag har inte mer att ge i uppförsbacken. Jag fick verkligen svart på vitt att jag var i dålig form, men jag fick också lite jävlaranamma. Nu ska jag försöka komma ut i spåret en gång i veckan och cykla två....

Äckellukt

Igår när vi kom hem från jobbet, kände vi en hemsk lukt i källaren. Lite svårdefinierad, men tänk räkskal i rötmånad/ härsket tinvatten från kyckling/ dött djur/ muspink. Herregud vad vi letade efter källan till denna sanitära olägenhet, men utan resultat. Lite oroande eftersom vi ska ha kalas i helgen och det känns inget mysigt alls att bjuda på smörgåstårta med lax och räkor i den miljön. Men peppar peppar så är lukten borta idag och jag hoppas att vi ska slippa den igen. Fast det är lite som när ett obekant ljud dyker upp i bilen och sedan försvinner. Man blir lättad, men det känns inte helt bra att inte veta vad som orsakat ljudet.

Lite bilder från senaste rekreationspromenaden förra helgen.

Perfekt klipphopparväder

Nästan lite sommarvibbar

Vad vore ett kollage, utan kritter?

Nästan lite gassigt i solen 

Gammal hederlig taggtråd

Häng för all del inte upp er på kvalitén bara, för jag är lite som svärmor när jag får feeling. Då är det bara fram med mobilen och tryck av, det är ren tur om inga fingrar skymmer sikten eller att horisonten är någorlunda rak. En gång i tiden tyckte jag att det var roligt att fota med kamera, men sedan mobilkamerans intåg blev den överflödig. Det finns en gräns för hur många prylar man orkar släpa runt på, trots allt.

Jahapp, det om detta. Ha nu en riktigt fin helg!

Lördagsfilosoferingar...

Jag befinner mig mitt emellan dåtid och framtid, 

nutiden tycks mig som en smal lina att balansera på.

Ibland har jag hela världen för mina fötter,

ibland är jag dömd att blifva vid min läst.

Men hör här,

jag försmäktar icke.

Jag drivs av försiktig tillit,

ty allt kommer att falla på plats.

Jag är i fasen där jag vänder alla pusselbitar, 

för att kunna se om det är himmel eller hav.

Sorterar ut kantbitar och letar efter hörn.

Får jag bara ihop ramen,

så kommer resten med tiden.

-----

Sorry för ordbajseriet, nu börjar det riktiga inlägget!

Men faktum är att det är lite så, jag kämpar lite med idén om att jag vill skriva. Problemet är att jag inte vet vad. Jag har en jättebra story, som jag verkligen vill berätta och försöker att jobba lite med den. Men det är svårt, när jag går tillbaka och läser vad jag skrivit, så känns det ofta platt och barnsligt. Jag tror att jag inte riktigt behärskar formatet. Kanske ska jag strunta i det och bara skriva på för att få ur mig texten, så får piffandet bli en del av redigeringsfasen. 

Eller så ska jag kanske avdramatisera mitt projekt och se det mer som en tillflykt, en värld jag kan unna mig att besöka när jag behöver en paus från arbete och studier. 

-----

För övrigt har jag varit på en intervju hos en rekryteringsfirma angående ett jobb jag sökt. Tjänsten är nog ganska lik den jag har idag men på ett stort, väletablerat svenskt företag. Själva rekryteringsprocessen är jag faktiskt inte så noga med. Rekryteraren själv hade ingen information om vad tjänsten innebär och kunde inte svara på någon av de frågor jag hade. Inte ens arbetstiderna hade hon klart för sig, hela intervjun gick ut på att grilla mig och jag blev inte ett smack klokare på vad tjänsten egentligen gick ut på. Men ett löneanspråk ville hon ändå klämma ur mig, och hur lätt är det när man inte vet mer??? Ah well, det är nya tider nu...

-----

Studierna tuffar på och ännu en kurs är lagd till handlingarna. Känns skönt och det är fortfarande roligt, nu ska jag börja på nästa kurs i Psykologi. Det är ett fantastiskt ämne, eftersom det finns överallt. Till och med den fysiska aspekten med hjärnans funktioner och signalsubstanser är intressant.

-----

Portföljen har backat lite, men ska jag vara ärlig har jag inte riktigt prioriterat att engagera mig. Jag nallade lite av min kassa för att fylla på i Volvo, men annars har jag bara loggat in efter 17:30 för att se hur mycket minus jag stängt på. ;-)

-----

Som livet: ömsom blommor, ömsom små bruna kulor!

Trevlig helg!

En klassisk nöt

Egentligen är det ett helt naturligt steg att ta, men jag ville inte erkänna det för mig själv från början...

Jag pratar om det här med utbildningen. Som trogna läsare vet, läser jag upp lite poäng på Komvux för tillfället. Det jag själv inte visste (eller kanske snarare förnekade) i början av detta kapitel, var syftet med det hela. Kanske för att det inte skulle bli en stor grej, och att det i sin tur skulle leda till kalla fötter och blockering och vidare till dåliga betyg och ännu en gång ofärdiga studier.

Aldrig hade jag vågat drömma om hur roligt det skulle vara att studera igen. Jag får chansen att lära mig nya saker och jag fullkomligt älskar det. Kanske är det nyhetens behag, vad vet jag, men tror ni inte att jag redan nu har börjat fundera över fortsättningen. Vad VILL jag med det här?

Det är fantastiskt intressant med psykologi, vilket råkar vara ämnet jag läser för tillfället. Jag har länge lekt amatörpsykolog för många i min närhet, inklusive mig själv. Men steget till att utbilda mig till en sådan är ganska stort, vi snackar minst fem år här, om jag inte är felunderrättad. Jag kommer således att vara närmare 50 än 40, när jag väl är klar. OM mina betyg ens räcker till.

Däremot finns det ett yrke som jag länge sneglat på, vars utbildning dessutom ligger nästgårds, och det är personalvetare. Men förstår ni hur kul det skulle vara att få jobba med något som relaterar till det? Nu snackar vi "bara" tre år på högskola, vilket innebär att jag fortfarande skulle vara närmare 40 än 50 när jag är klar.

Okej, då har vi en plan men nu kommer 10.000 kr-frågan. BOKSTAVLIGT TALAT! För vet ni, jag kommer inte att kunna spara en krona under den här tiden. Jag kommer dessutom att bli med lån! Yikes! Nu blir det genast lite läskigt. Kanske inte just lån-biten, det känns okej. Men mina FI-planer då? Ergo - den klassiska nöten! Slita mig rik, eller leva mig lycklig?

Instinktivt tänker jag att jag ska fortsätta trycka in så mycket jag bara kan i min portfölj nu, men samtidigt vore det ganska oansvarigt av mig att inte fylla ladorna nu inför de tre kommande årens oförutsedda utgifter och semestrar med barnen.  

Som grädde på moset, kan jag naturligtvis inte ha kvar min anställning. Jag tror att jag kan be om tjänstledigt i ett år, men sedan är det bye bye! Jag måste alltså även hitta ett jobb, helst inom det jag utbildar mig till... 

Jahapp, har ni några erfarenheter av liknande funderingar eller goda råd i allmänhet?