Snårigt var ordet

På bordet framför mig ligger ett gytter av små lappar med anteckningar på. Jag försöker göra reda i min framtida ekonomiska situation genom att förbereda min ansökan till CSN. Ni anar inte hur mycket jag önskar att utbildningen jag ska gå hade varit på hundra procent istället för sjuttiofem. Nu måste jag komplettera mina yrkeshögskolepoäng med högskolepoäng för att försöka nå hundra procent. För hur snål jag än är, kan jag inte klara mig på mindre än fulla utbetalningar från CSN. Inte utan att min familj ska bli påverkad.

Eftersom jag misstänker att CSN är nedringda by default i dessa tider, som olyckligt nog också sammanfaller med semestertider, har jag försökt hitta information på deras hemsida. Men ingenstans står det hur jag ska gå till väga, då vanliga hp och yhp inte tycks vara kompatibla. Och hur ska jag tänka, då högskolekurserna också är på deltid?

Nå, det är inte något som jag har för avsikt att ytterligare dryfta här. Jag kommer snart att rätta in mig i telefonledet och då får jag förhoppningsvis vägledning där. Frustrerande nog kan man inte ringa förrän klockan 9:00. 

Däremot kan jag berätta att jag kom in på alla högskolekurser utom en. Att fortsätta mina högskolekurser inom arbetsvetenskap var ju min plan B, vilket innebär att jag nu har en del att välja mellan. Vilket är bra! 

Alternativet hade varit att jobba. Jag kommer att vara studiefri alla fredagar. Jag har frågat min chef om behov av stöttning finns på fredagar, men hon ställer sig lite tveksam till det. Och jag har skrivit på tjänstledighet för hundra procent. Det kanske går att riva upp det, men jag är inte tillräckligt sugen på att jobba på min avdelning för att vara besvärlig. Jag skulle gärna jobba inom HR på mitt företag och funderar faktiskt på att fråga HR-chefen om inte hon behöver en extra resurs på fredagar. Det hade verkligen varit optimalt för mig, både roligt och nyttigt. Jag tror inte att det är möjligt, men fråga kan jag alltid.

Det är ju inte bara uppehåll för studier över sommaren, det är även uppehåll på ridskolan som jag nämnt tidigare. Jag trodde inte att jag skulle sakna ridningen så mycket, men det gör jag. Jag tittar trånsjukt efter alla hästar jag ser och känner mig stressad över det faktum att jag dessutom förlorar alla nya muskler. Jag håller utkik efter medryttarhästar i närheten, men det dyker inte upp mycket. Sedan har jag eventuellt lite för lite ridvana för att ens vara aktuell som medryttare. Jag vet inte hur hästägare resonerar där och det är säkert olika från person till person. Samt vilket behov de har. Jag tror att mina personliga egenskaper är tillräckligt bra, men endast en termin på ridskola och RM1 kanske inte slår så högt. Jag får ge mig till tåls helt enkelt.

Som den student jag är, unnar jag mig naturligtvis då och då lite lyx i tillvaron. Jag tänkte avsluta med ett litet tips för er som gillar choklad och vin. I tisdags träffade jag några vänner på Hotel Eggers i Göteborg, för lite prat och mat. Och vin. Till efterrätt valde jag fransk chokladtårta serverad med moccaglass och ett vansinnigt gott vin. Bilder nedan! Och, chokladtårtan var inte av denna värld. Makalöst god! 

  

Vet ni, nu är det nästan CSN-o'clock! Ha en fin helg!

Tillägg: Kom fram direkt när jag ringde CSN och fick bra hjälp. Eloge till CSN! 

 

Tror inte att jag hinner

...plugga idag, tyvärr! Alldeles fullt upp med att lyssna på det dagsfärska släppet av avslutningen på serien om de sju systrarna. Det var längesedan jag lyssnade på den senaste delen och att höra Gunilla Leinings röst igen var som att komma hem. Underbart att veta att nu har jag 21 timmar framför mig att få sjunka in i denna form av verklighetsflykt. Jag har varit lite kluven till serien, för ibland har jag upplevt den som lite långdragen. Men nu känns det både tryggt och fluffigt att få samexistera med den här sagan.

Har lagt ut lite grejer till försäljning och börjat packa det som jag ser kommer att bli sålt. Alltid trevligt med några hundralappar för att få mer utrymme i lådorna. Och pengar behövs alltid. Särskilt som jag beslutat mig för att slå på stort och ta en privatlektion i stallet. Det känns som att det kan vara nyttigt att få en egen timmas ögon på min ridning, då jag känner att jag saknar vissa grundläggande kunskaper som behövs för att hästen ska lita på mig. Jag kör på med mitt kraftpaket till storhäst och jag tycker att det går bättre och bättre, vi lär känna varandra och jag måste säga att jag börjar bli väldigt förtjust i honom. Han är liksom lite butter och småtrilsk, bufflig och egensinnig. Men det känns som att han uppskattar när jag är bestämd mot honom. Han tycker om att knuffa på mig med huvudet när vi är i boxen, men jag gillar att tänka att han bara är kontaktsökande och kärvänlig. Annars är han djupt missförstådd! ;-)

Nu har grönskan slagit till ordentligt, det går liksom inte riktigt att förbereda sig för att försöka hinna med. Pang, säger det bara. Sedan är det grönt överallt och häggen blommar. Och visst är det helt underbart. I veckan har jag kunnat ligga och sola samtidigt som jag läst i mina skolböcker. Hur ofta har man det så bra? Enda smolket i bägaren är alla spindlar, de älskar vårat hus. Det sägs att då är det ett friskt hus utan mögel och jag får väl trösta mig med det. Men igår när jag skulle riva av lite Torky för att snyta mig fick jag en överraskning. Bäst som jag trumpetade tyckte jag att något svart flimrade förbi i synfältet, men det försvann lika fort så jag fäste mig inte vid det. Sedan såg jag det igen och något som ramlade ner på golvet och i ren panik kilade över golvet. Mycket riktigt, jag hade haft en spindel på snytkalas i ansiktet. 

Här sitter den och hämtar sig från chocken.

Om det är någonting jag kommer skicka med mina barn ut i livet, så är det att om de själva någon gång (förhoppningsvis) planerar att skaffa barn så ska de sikta på tidigt på året eller på hösten. Inte göra som jag och tajma in bådas födelsedagar i tider av skolavslutningar och konfirmationer. Det är liksom stressigt ändå. Å andra sidan river jag ju av plåstret nu och sedan är det relativt lugnt på den fronten resten av året. 

Jo, just det. CSN beviljade mig inte omställningsstudiestödet. Jag tolkade beslutet som att det beror på att jag läst fristående kurser. Jag tänker inte bråka mer om det, för om jag kommer in på den utbildningen jag sökt till hösten så hoppas jag kunna söka igen. Då är det ju en dedikerad utbildning som leder till en yrkestitel. Håll bara tummarna för att möjligheten att söka kommer att finnas kvar till dess.

Hur gärna jag än vill sitta här och blogga eller lyssna på min ljudbok, så kallar verkligheten på mig. En inköpslista ska författas samt vidarebefordras och en föreläsning ska lyssnas på. Life waits for no one! Woop woop!

TRR - Tråkighetsrådet och Omställningsstudiestödet

Grytan bubblar, ja den nästan kokar över faktiskt! Vill ni veta varför? Keep reading!

Få har väl missat det haussade omställningsstudiestödet som vi Mitt-i-livet-studenter kan söka. Perfekt tajming, va? Just när jag tagit det här steget så öppnar sig en möjlighet som denna. Som en uppenbarelse i gudomligt ljus och änglakör. Nu ser ni det framför er!

Det var inte helt lätt att hitta information om exakt hur man skulle gå tillväga, men det var ansökan till (i mitt fall) Trygghetsrådet som har något avtal med min arbetsplats (ursäkta min svävande beskrivning, kan bero på att jag inte forskat jättemycket i det). Sedan var det även ansökan till själva CSN.

Jag kastade mig på sök-knappen direkt i oktober, fick ingen bekräftelse från CSN. Alls! Hade jag ens sökt? Nå, jag fick ett positivt mail från TRR åtminstone och lutade mig tillbaka. 

I januari kom jag på att jag ännu inte hört någonting från CSN angående min ansökan. Alls! Loggade in men såg ingenting. Däremot var det inga problem att göra en ny ansökan(!)! Hade jag ens sökt? Ah well, jag skickar in en till. What's the harm, liksom?

Men se det skulle jag inte gjort. För nu dröjde det blott 2,5 månad innan CSN hörde av sig och var jätteförvirrade. Jag hade nämligen inte fyllt i exakt likadant båda gångerna. Okej, jag tar på mig det. Det var dumt och slarvigt, men jag kom inte ihåg vad jag skrivit i den första. Och ingen bekräftelse hade jag att tjuvkika på. Komplettera! Senast 31/3!

Jag kastade mig återigen och den här gången på kontakta-TRR-knappen. De ska ju fungera som någon slags rådgivare, kanske lika bra att boka ett telefonmöte. Damen var okej, men jag kände inget superstadigt stöd. Typ såhär:

"Vad vill du bli?"

"Eh, ja jag vet inte exakt. Något inom arbetsmiljö eller HR, eller säkerhet, eller...ja nåt sånt."

"Jag förstååår, jag ser att du inte gjort någon ansökan till oss."

Höh? "Jo, det tror jag."

"Mmmm, jag ser här att du är beviljad rådgivning hos oss, men det är allt du sökt. Och det ska man också göra, så det är en bra början. Men du måste göra en likadan ansökan till oss som till CSN."

"Oj, jaha!"

"Du är iiinte ensam, det är många som gjort fel. Det har ju varit lite si och så med informationen. Det här är ju helt nytt, förstår du. Men jag skickar ett mail med en länk och sedan måste du bekräfta att du varit anställd si och så, men jag skriver det också i mailet. Så vad har du tänkt dig att syftet med dina studier är? Vad vill du bli?"

"Ja, alltså jag är inte helt....jag vet inte exakt vad det finns för olika roller, så det är svårt att bara säga ett yrke. Måste jag det?"

"Men vet du ta och titta på mailet och gör en ansökan och den där bekräftelsen. Och så lite underlag för hur arbetsmarknaden kommer att se ut i framtiden för det du vill jobba inom."

"Ja okej, ja tack så mycket"!

En ansökan senare får jag ett mail från damen. Hon var inte nöjd. Jag hade inte specificerat vad jag vill bliii. Vilket yrke har jag spetsat in mig på? Och vilken arbetsgivare? Och dessutom var underlaget lite påvert. Men vänligt nog hade hon länkat till Arbetsförmedlingens prognos-sida för Personal- och HR-specialist. Jahaja, men då kör vi på det. Korrigerar min ansökan och slänger iväg ett mail för säkerhets skull. Nu måste hon ju vara nöjd. Jag har ju gjort det by the book.

Mmmm, jag behöver utveckla prognosen. Gärna ha flera olika och glöm inte vilket geografiskt område. Det är jätteviktigt! Och det vore fint med ett skriftligt utlåtande från några rekryterare. För nu tror damen inte att jag kan få jobb inom HR om jag inte gått personalvetarprogrammet. De vill ju helst ha det och jag läser ju bara fristående kurser. Mmmm, lite tvek på den. Så det vore fint om jag kunde styrka mina möjligheter med ett utlåtande från några livs levande rekryterare, som hon kan ha som underlag i sitt beslut.

Men? Det här var nytt? Dels att hon inte tror på min strategi och dels att jag måste göra tidskrävande efterforskningar. Att kontakta rekryterare är inte helt lätt. Eller så är det det, men jag har inte knäckt koden. Jag fick maila ett par "info@...." med min smått genanta och snåriga frågeställning. Jag gissar att de svaren kan jag få vänta på. Passade på att stalka några kontaktpersoner i platsannonser på likvärdiga tjänster och skickade även dem min fråga.  

En av dem har jag fått ett svar från. Eller ja, det blev vidarebefordrat till en undersåte (som troligtvis gått personalvetarprogrammet). Tråkigt nog och kanske inte helt oväntat var hon inne på samma linje som Tråkighets.... förlåt, TRR-damen. 

För mig handlar det om mycket pengar om jag blir beviljad stödet och det är ju nästan inom räckhåll. Det som är mest frustrerande är ju att det inte var så viktigt för mig med exakt yrkestitel, jag vill ju jobba med vad som helst nästan. Jag vill absolut inte stänga några dörrar, jag ville bara förbättra mina chanser att få ett nytt arbetsliv. Göra mig mer attraktiv på arbetsmarknaden, var det inte just det som var tanken med omställningsstudiestödet?

Det är lätt att börja tvivla på sig själv i det här läget. Jag avvaktar några dagar till för att se om jag får några fler svar, men jag misstänker att de inte kommer att vara till min fördel. Varför skulle rekryterare eller HR-chefer säga att de kan tänka sig kandidater som inte har en examen i personalvetenskap? Å andra sidan skriver de i annonserna att det kan gå bra med annan högskole-eller universitetsutbildning som de finner likvärdig.

Det är säkert inte TRR-damens fel, hon har väl sina paragrafer att rida på, men jag kan inte påstå att jag känner att jag fått stöd och rådgivning. Snarare har hon målat in mig i ett hörn och sedan krävt att jag motiverar varför jag är där och hur jag tänkt ta mig därifrån.

Det är väl inte värre än att jag gör en ny ansökan till hösten om jag kommer in på det jag sökt. Det känns bara lite surt efter all tid jag nu lagt ner på att tillgodose TRR-damens nycker.

Häpp, nu är det jag som slutar gnälla! Jag har det väldigt bra trots allt!

*TRR står alltså för Trygghetsrådet i den bistra verkligheten.

Dags att vittja ladorna

Veckorna susar förbi likt dyrbara Mercor på autobahn. Sedan sist har jag fått ett VG på mina första 30 högskolepoäng, så glad och tacksam. Inte för att jag har fattat riktigt vad det spelar för roll om man får G eller VG, men det ser ju bra ut i alla fall.

Vi har också avverkat årets traditionsenliga skidsemester. Backarna var de helt klart bästa ever, trots att vädret var i gråaste laget. Men vad gör väl det? Det här året tog jag dock beslutet att endast åka på förmiddagarna och plugga på eftermiddagarna. 

Jag har idag också stiftat bekantskap med begreppet "dugga" i universitetssammanhang. För er som inte heller har haft koll på detta fenomen, kan jag kortfattat beskriva det som en frivillig minitenta. Om man gör bra ifrån sig, finns möjlighet att få med sig poäng som man tillgodoräknar sig på den riktiga tentan som kommer lite längre fram. Hur det gick? Jotack, bara ett fel så om jag förstått det rätt tar jag med mig två poäng från den här duggan till förestående tenta. Känns bra! 

I ridskolan går det också bra. Jag har ju bara haft två lektioner (tredje imorgon), men det är roligt. Det är lite utanför min comfort zone fortfarande, just rutinerna som man liksom bara... ska förstå i ridskolan. Men jag lär mig, och interaktionen med hästarna är ljuvlig och att rida är ju fantastiskt ju! Och stallkamraterna är väldigt snälla och hjälpsamma. Har redan börjat tjuvkika lite på hur det fungerar med medrytteri här i krokarna, inte dags riktigt än men ändå... Hoppas att jag får prova på att galoppera imorgon. Jag avstod förra gången men ångrade mig efteråt.

Att ta beslutet om att bygga upp en ordentlig buffert visade sig vara klokt, även om det var riktigt surt att inte kunna nyspara alls till framtidsportföljen. CSN vill nämligen ha snabbt inrapporterade poäng från skolan för att bevilja vidare utbetalningar. Det lirar dåligt kan jag säga. Min senaste utbetalning var innan jul. Inte heller fick jag min lön för mitt extraknäck på jobbet. Fast det kunde jag nästan räkna ut med... ja. Jag frågade chefen då om vi inte behövde fixa lite med pappren kring min tjänsteledighet eftersom jag hoppat in när jag inte skulle, men hon trodde inte det. Inte heller bemödade hon sig med att kolla med lönekontoret att jag skulle få mina pengar, jag fick fråga efter dem. Nu hoppas jag att de åtminstone får löst det till nästa lön.

Det jag nallat av bufferten kommer jag att sätta tillbaka när kulorna börjar rulla in igen, ingen skada skedd. Det är verkligen en skön känsla att vara oberoende. Ja relativt då, men att inte behöva känna ekonomisk stress över omständigheter man inte själv kan råda över.

En längre tid har jag hållit utkik efter en speciell sorts dricksglas. En klassisk sort som kittlar en nostalgisk nerv. Jag har kollat på loppisar, Tradera och facebookgrupper utan resultat. Eller ja, utan resultat eftersom jag inte vill få dem skickade till mig med posten. Men plötsligt dök de upp i närheten i flödet på sociala medier i en budgivning, som jag vann. Så idag har dessa guldklimpar flyttat hem till mig. 

Väcker de några minnen? 

 

Nu tackar jag för mig för den här gången. På återseende! 

Studiebidrag och semesteruppdatering

Vissa saker tar man bara för givet. Som barnbidraget till exempel. På gott och ont. Jag visste att när barnen blir tillräckligt gamla "förvandlas" det till studiebidrag. Det har däremot inte förekommit några reflektioner från min sida över huruvida det är något mer än ordet som förändras. Såhär i efterhand kan jag tycka att det vore självklart att ha funderat på det. Det är sällan som en namnändring inte indikerar någon slags förändring, oavsett vad det gäller. I det här specifika fallet handlar det om att bidraget uteblir över sommaren. Därav namnet studiebidrag. Häpp! 

Sommaren tuffar obönhörligt på som ett gammalt slitstarkt lokomotiv (inte SJ) och snart är semestern över för den här gången. Hittills har det varit jättehärligt och jag njuter i fulla drag. Senaste äventyret var min lilla getaway till Stockholm. Louise och jag hade bestämt oss för att ses. Det visade sig vara ett bra drag, då jag inte varit i huvudstaden på drygt tjugo år. Oj, vad vi har sett mycket. Allt ifrån vackra byggnader till skabbiga råttor. Vi har ätit och druckit och levt som kungligheter. Ingen FIRE-vistelse, alltså. Men det är viktigt att prova på saker utanför den vanliga upptrampade stigen också. Intalar jag mig! ;-) Och det kommer inte att dröja ytterligare tjugo år innan nästa besök, jag gillar verkligen vackra Stockholm!

Hemresan var inte riktigt lika spännande och glamourös. Jag har visserligen hört att folk har mycket åsikter om SJ, men med tanke på hur många tusen resenärer de har om dagen tänkte jag att det vore märkligt om jag skulle drabbas. Jag som inte åkt tåg sedan 2016. Vad är oddsen? Men jodå, SJ levererade och bjöd på elfel en stor del av dagen vilket ledde till stopp i tågtrafiken. Enligt plan skulle jag ankomma till Göteborg 20:30, men klockan skulle bli runt 01:40 innan jag kunde kliva ut på västgötsk mark. 

Lönen trillade in på kontot idag, men eftersom jag fortfarande buffertsparar får jag snällt sitta på sidlinjen och betrakta börsens rörelser på avstånd. Det går inte att komma ifrån att det känns lite snöpligt att gå miste om den hävstången som en förestående uppgång kommer att generera. Jag har lekt med tanken på att skita i min buffert och räkna med att jag klarar mig fint på CSN under studietiden, men samtidigt vill jag ha fallnätet om något oförutsett skulle inträffa. Vi har ju trots allt hus och en massa tonåringar. 

Avslutar med några typiska turistfoton...

Ha en fin vecka, vänner!