Pissdag

Igår hade jag fullt upp med halvroligheter, så jag hade inte en tanke på att logga in på Avanza och kolla läget på börsen. Annars är jag väl inne dagligen och ibland händer det att jag lägger några fondordrar. När jag svarade nej på frågan om jag varit inne och kollat läget igår, rådde min man mig att låta bli. Nu låter det som att min portfölj gått upp i atomer, det har den naturligtvis inte. Avanzaportföljen gick ner 2,2% igår vilket var marginellt bättre än index, men sådana dagar längtar jag lite extra efter att komma igång med ett regelbundet sparande igen.

Det går sakta uppåt men OM jag hade knegat på och fortsatt spara som jag gjorde innan, så vet jag att jag hade uppnått mitt första delmål för länge sedan. Det skaver lite att tänka på det viset. Samtidigt vet jag att jag har gjort rätt val. Jag var naturligtvis medveten om att jag skulle sätta min framtidsportfölj på paus, eftersom jag trots allt valde att investera i lycka. 

Ja det lät flummigt, men ni som hängt med mig under min bloggtid vet att jag stod i valet mellan att: 

1. spara som en galning genom att bli kvar på ett jobb jag vantrivdes på i tio år, eller
2. ta vara på livet och satsa på mig själv genom att utbilda mig och öka på chanserna att få ett jobb som jag faktiskt trivs på.

Jag kommer aldrig att kunna motivera valet ur ett ekonomiskt perspektiv. Förlorad inkomst och CSN-lån i tre år är svårt att komma ikapp när man är lika gammal som jag. Den förmodade löneökningen jag kan få, jämfört med mitt gamla jobb, är en droppe i havet (eller nja det lät lite lite, kanske en sjö trots allt). Jag har istället investerat i en framtida yrkeskarriär som jag förhoppningsvis kommer att må bra av.

Tiden vi får här på jorden vet vi väldigt lite om. Hur hemskt vore det inte att må dåligt i tio år för att man avskyr sitt jobb, bara för att trilla av pinn första dagen av FIRE för att man är utsliten både fysiskt och psykiskt. Nej, vi är allt värda mer än så. Jag är värd mer än så och jag är så glad att jag tillslut förstod det.

Paddling, Evolution och Utrensning

Det är mycket som händer nu. Senast igår meddelade SÄPO att man höjer terrorhotnivån från 3 till 4, på en 5-gradig skala. Tankar om det? Jag tycker att det känns skönt. Hotet har inte ökat sedan igår, men vår beredskap har det och förhoppningsvis innebär det att vi medborgare kan känna oss säkrare. Man uppmanar oss att leva som vanligt, men med en ökad medvetenhet. Jag har också hört att vissa tycker att man inte ska ha hörlurar i öronen, vilket går stick i stäv för de flesta med att leva som vanligt. Det tar jag med en nypa salt. Men det beror väl på i vilka kretsar man rör sig också. Det finns ju ställen som jag aldrig skulle drömma om att gå med hörlurar. Fast för egen del är det ingenting som har förändrats sedan igår. Det är sen gammalt, som man säger nu för tiden. 

Det är också intressant med hur man reagerar på den här nyheten. Vissa verkar tycka att det är läskigt, som om det är först nu man inser att det finns en hotbild. Men man får komma ihåg att vi tar till oss information på olika sätt och då är det bra att genom den här höjningen öka medvetenheten hos allmänheten. Det finns också människor som lever med psykisk ohälsa, för dem är det inte självklart att följa med i nyhetsrapporteringen. De kan ha fullt upp med att ta sig igenom dagen som den är ändå. Det är därför det är så viktigt att prata om detta. Att inte ta för givet att alla är välinformerade eller drar samma slutsatser som man själv gör. Dessutom pågår det ständiga påverkansattacker genom sociala medier, och beroende på var man har sitt fokus är man olika mottaglig för dessa. Det är viktigt att alltid fundera över vem som postar inlägg och kommentarer, och vad de har att vinna på det. 

*****

Jag skulle kunna fortsätta att mala på om detta, men lämnar ämnet för nu. Och börsen vill jag heller inte prata om. Det går bara ner och ner. Fast jag har faktiskt gjort en grej. Jag har sålt. Jag sålde mina Evolution och tog hem lite vinst. Jag kanske svär i kyrkan genom att berätta det, men samtidigt är jag för dåligt insatt i verksamheten för att känna mig trygg i innehavet. Jag använder pengarna till att fylla på lite då och då i bolag som till exempel Nibe och Castellum istället. 

*****

Vädret är som det är. Opålitligt. Men vi har ändå lyckats ta vara på de soltimmar som givits oss. För några dagar sedan slängde vi upp kanoten på biltaket och styrde kosan mot Nossan. Där paddlade vi en helt fantastisk eftermiddag och naturupplevelserna var många. Den bästa fick jag på film, se nedan. Den börjar liggande, men rätas upp efter start. 

Kossor vid Nossan

Lite fika hanns också med. Kaffe och hembakta Hallongrottor. Ibland är livet bara för bra. 

Living on the edge for a Kodak-moment.

*****

En av de regnigare dagarna spenderade jag på vinden. Länge har jag tänkt att jag ska rensa bort sådant som jag inte haft ork eller hjärta att slänga förut. När andan väl fallit på tidigare har det alltid varit för varmt eller för kallt att vistas däruppe. Men nu var förhållandena för en vindsrensning perfekt. Jag fick slängt en hel massa saker och några få finare grejer hamnade på Tradera för att pröva lyckan. Det hela mynnade ut i en sväng till tippen och en skön känsla av frihet. Jag hittade dessutom en jacka som passar fint nu till hösten, samt ett par mjukisbyxor att pysa omkring i här hemma.

Nu när jag berättat om hur duktig jag är, vill jag nästan inte erkänna vad vi gjorde bara ett par dagar innan utrensningen. Vi åkte nämligen på Loppis-safari i Dalsland med min svägerska och hennes make. Det finns väldigt mycket loppisar uppöver, och de flesta vi besökte var mysiga. Sedan är själva åkandet ett nöje i sig, det är roligt att upptäcka nya platser. Jag hittade ett par pepparkvarnar, som jag köpte för 20 kr. Det var faktiskt allt, så lite duktig var jag ändå. Och faktum är att det faktiskt var denna loppistripp som ledde till vindsrensningen. 

*****

Sista dagen på semestern nu. Eller ja. Utbildningen börjar inte förrän på onsdag, men jag har två distanskurser som jag kan sätta tänderna i. Och gissa vad! En av dem handlar om Bitcoin och blockchains. Hjälp!

Tråkig börs testar tålamodet

Sommaren börjar sjunga på sista versen och mina två sammanhängande veckor av ledighet instämmer i sången. Men det gör inget. På måndag börjar min sista jobbvecka och sedan har jag faktiskt en veckas semester till. Jag gillar nog konceptet med bruten semester. För när man har fyra sammanhängande veckor och hälften har passerat, börjar katastroftankarna sätta in. "Halva semestern har gått, nu kommer resten att gå fort och snart är det dags för ännu ett års strävan." Nu är det snarare: "Äh, jag sladdar väl in på jobbet och kollar läget innan jag checkar ut igen."

Och sedan ska vi inte hymla med att jag ser fram emot att påbörja min utbildning.

Förra gången jag skrev ett inlägg passade jag på att berätta lite om mina förehavanden och jag tänkte inte vara sämre nu. Den här veckan har passerat förhållandevis obemärkt. Det mesta regnar bort, som Ledin så insiktsfullt sjunger. Men eftersom det är som det är med vädret, är det inte mycket att hänga läpp över. Kan man tycka. Fast jag har väl kanske gjort det ändå, lite grann. Men det är bara för att jag velat få till en tältnatt. Och det är ingen höjdare i regn om man inte är så illa tvungen. Så plötsligt skingrade sig molnen över Uddevalla och vi drog ut till en liten ö utanför och slog upp tältet. Enligt SMHI skulle det regna dagen efter, men det fick vi väl ta då. Det visade sig dock att vädergudarna var på vår sida, för dagen efter blev fantastisk och vi kunde fortsätta upptäcka ön i lugn och ro. 

Det luxuösa boendet. Ser ni inte? Den lilla blå pricken därborta!

Beskrivning överflödig väl?

Som en tavla (bortsett bildkvalitén).

Familjen Svahn är också ute på äventyr.

Eftersom det var längesedan jag gick med full packning på ryggen, kom det inte som en överraskning att jag blev ganska stel i höfter och rumpa. Däremot var det lite oväntat att jag skulle bli så full av energi att jag tog en redig cykeltur när vi kom hem. Speciellt då jag inte fått många timmars sömn i tältet. Men det var faktiskt ganska smart, för efteråt passade jag på att stretcha ordentligt och efter det har jag inte känt av vandringen alls.

Ska vi göra en liten börsavstämning förresten? Det är ingen rolig läsning kan jag lova, men jag tar det med ro. Det kommer bli bra, som Laleh så klokt sjunger. Mina innehav är uppdelade på tre olika ställen och egentligen är den här rapporteringen ganska värdelös eftersom jag inte vet exakt hur den procentuella uppdelningen ser ut. I runda svängar kan man kanske säga att: 

• Avanza som står för ca 80% av innehaven, är i år upp hela 1,13% (halleluja)
• Nordnet med sina ca 15% av innehaven, är i år upp 19,03% (tack Microsoft)
• SAVR som inte gör mycket väsen av sig med ca 5%, är i år upp 7,94%.

Man kan hålla sig för skratt och kanske konstatera att jag borde satsa helt på fonder istället, men jag tycker inte att jag har några direkt dåliga innehav. Känslan är att mycket har gått ner även om vissa bolag klarat sig bättre än andra. När jag letar efter syndabockar hittar jag inte någon specifik som utmärker sig. Castellum har inte varit superkul i år, inte heller Boliden eller Tele2. Även Handelsbanken och NIBE har halkat ner en bit och har gott sällskap av flera andra innehav. Tråkigt, tråkigt men trägen vinner! Jag säljer ingenting, utan fyller bara på med de små medel jag har för tillfället. 

När jag gör mina månadsuppföljningar ser jag ändå att det rör sig sakta uppåt, trots att jag knappt inte nysparar något. Nu blev jag nyfiken på hur mycket jag har satt in i år, och efter en snabb titt ser jag att jag faktiskt satt in 20 000 kr. Det var rolig läsning. Fast det betyder ju också att den uppgång som varit i år även beror på de insättningarna. Varje mynt har två sidor. ;-)

Med dessa visdomsord checkar jag ut och tar helg. Både sol och grill är tända! ...och jag tror faktiskt att jag ska hälla upp en Eriksberg Pale Ale också! 

I denna ljuva sommartid

Det känns nästan lite olagligt att sitta här och inte ha annat för händerna. Att sitta och knåpa ihop ett inlägg i lugn och ro, när hände det sist? Det var säkert inte så länge sedan men det känns så. Min man tog ut en semestervecka precis så vi tog vårt pick och pack och drog till svärmor. Hon brukar samla på sig lite sysslor som hon vill ha hjälp med, så medan min man betade av listan satt jag och pluggade det sista innan tentan som var i onsdags kväll. 

Och apropå tentan. Jag hade tre timmar på mig att göra den. I ena sekunden satte jag i mina öronproppar och i nästa tog jag ut dem. Tre timmar har aldrig gått så fort och jag kände mig inte nöjd. Hade gärna suttit en timma till. Jag hoppas att det räcker till ett godkänt resultat, men jag har verkligen ingen aning. Det kan lika gärna bli omtenta. Jag hade åtminstone sinnesnärvaro nog att sätta alarm på telefonen för att inte riskera att missa deadline.

I torsdags smet vi iväg och tog en fantastisk strospromenad på Kinnekulle, Österplana hed och vall närmare bestämt. Vi har gått där förut men det är ett ställe man inte tröttnar på och nu var det första gången vi hade Kullen för oss själva, då det varken var semestertider eller annan långhelg som det varit tidigare när vi gått. Annars är det gott om besökare att undvika. Och nu tänker jag roa mig med att räkna upp alla (för mig ovanliga) fåglar jag skådat under denna gettaway.

• Törnskata
• Gröngöling juvenil
• Brun kärrhök
• Buskskvätta
• Morkulla
• Storlom (fast den hörde vi dock bara)
• Gulsparv
• och så några sångare som jag inte kunde artbestämma
• och så en himla massa vanliga fåglar...

Under stunder jag tjuvat till mig har jag lyssnat på "Ett jävla solsken", en bok om Ester Blenda Nordström. En riktigt intressant skildring av en kvinnlig pionjär i många avseenden. Journalist, äventyrare och författare i början av 1900-talet, som umgicks i samma kretsar som bland andra Anders Zorn, Elin Wägner och Evert Taube. Ständigt uppvaktad av män som ville tämja henne, men hennes hjärta klappade alltid bara för Karin...

Just det, vi har ju äntligen blivit med motorcykel igen. En Yamaha Dragstar 1100 -99, så snygg, gott ljud och skön att åka bak på. Mycket cykel för relativt lite pengar. Tur att jag inte sålde mina Mc-kläder i min spariver. Jag vill däremot gärna byta ut mitt ryggskydd, då det är både gammalt och klumpigt. Och från Biltema! Det finns mycket bättre grejer, både snyggare och bekvämare. En ny hjälm hade inte heller varit fel, för jag tycker att den trycker i pannan. Antingen har jag blivit smartare, malligare eller så är det bara en vanesak... ;-)

Börsen har inte varit nådig mot mig. Maj var katastrof, back typ 4% på Avanza. Tur att jag har ett par mindre portföljer som väger upp något litet i alla fall. Utdelningarna har jag satt i arbete genom att fylla på lite i befintliga innehav. Jag har en minimal kassa som jag kan gå in med om det skulle hända något. Alltid gör det något och tiden är min vän. Hoppas jag! 

Nu blire blombonanza från veckan som gick på Kinnekulle!

Ogräs om man frågar bonden, men vilket fint sådant!

Vallmon sprack upp för att bli fotad innan hemresan.

Sommar på riktigt!

Snöbollsbusken reser sig lavinartat.

En av de sista azaleorna.

Clematisen i början av sin resa uppåt.

Nu ska jag knäppa på mig cykelhjälmen och ge mig ut på en cykeltur, alltså MTB inte MC. Motion behövs dagar som dessa, känns som att man bara sväller i värmen. Ha en fin helg!

Pissvecka - och; vi får se

Åtminstone på börsen. På Avanza är jag ner 4,85(!)% och det är delvis mycket tack vare Handelsbanken. Även Volvo, Nibe, Boliden, Evolution och Castellum har bidragit duktigt till veckans fall. Nåväl, jag har passat på att fylla på i både Handelsbanken, Castellum och Securitas den här veckan. Riktigt roligt att shoppa lite, även om summorna är marginella. Det känns som en evighet sedan jag var inne och mixtrade med mina innehav. Jag sålde H&M för ett tag sedan och de pengarna fungerar som kassa i dagsläget, känns bra att vara redo och de pengarna jag köpte för i veckan är sånt som blivit över från min feta ersättning från CSN.

På fredag ska jag ha mitt livs första tenta. Jag blir stissig bara av ordet, uschuschusch. Men jag tror att det kommer att gå bra. Nu har jag gjort min andra dugga och den gick bra, bara ett fel där också, vilket innebär att jag har med mig fyra poäng till tentan. Med andra ord behöver jag bara ha åtta rätt för att bli godkänd på tentan om jag förstått det rätt. Får jag bra resultat på G-delen kommer jag nog att pröva lyckan på VG-delen också. Kan jag få VG på kursen är det dumt att inte prova! Vi får väl se hur det går.

I ridhuset är framgångarna lite färre. Jag har fastnat och vet inte hur jag ska komma vidare. Det är antagligen bara att kämpa vidare så lossnar det. Men jag har svårt att få fart på hästarna, de känns lite trötta. Jag vet att vissa använder ridspö, men det vill jag helst inte behöva. Jag överväger att boka in en privatlektion, för det finns i princip ingen tid på lektionerna att dyka ner i min teknik. Vi får se.

Trots att barnen inte är här denna helgen är det mer liv i luckan än vanligt. Min mamma är på besök och hon sitter klistrad framför tv:n och tittar på skidor i detta nu. Hon kommenterar och har sig därinne i vardagsrummet, riktigt trevligt. Tidigare var vi ute på en vårpromenad. Det är verkligen bästa tiden vi har framför oss. Vetskapen om att våren ligger i startgroparna. Sedan, när det väl satt igång, går allt i en sån rasande fart att det svårt att hinna med och njuta. Ibland önskar jag att det ingick en fjärrkontroll till livet, så att man kunde pausa då och då. Eller kanske spela in vissa perioder för att kunna återuppleva dem när det känns lite trist.

Tiden går så galet fort, om en månad är det åter dags att välja kurser för hösten. Jag är fortfarande kluven till vilken inriktning jag vill ha. Jag har några alternativ och bland dem ingår en YH-utbildning som i slutändan kan leda till jobb inom säkerhet och beredskap. Problemet är att den bara går på 75% och därför drar ut på tiden. Det skulle ta två år, vilket inte alls känns lockande! Om jag inte hittar ett relevant jobb att parallellt sysselsätta mig med. Det hade ju varit det bästa! Vi får se...helt enkelt.  

Glad Vår

Ska nog ta och joina mamma i soffan framför skidorna nu! Ha en fin helg!

Ett rop på hjälp!

Det var lätt att tacka ja när jag fick erbjudandet om att rycka in och jobba i mellandagarna. Åtminstone då, i mitten av oktober. Det var roligt att träffa de få kollegor som var också var inne en sväng, och roligt med insikten om hur användbart muskelminnet kan vara. Om jag försökte tänka på hur jag skulle genomföra arbetsmomenten blev det lätt lite snurrigt, men om jag kopplade bort hjärnan först och gjorde sen, ja då gick det hur bra som helst.

Det som inte var lika roligt var att jag blev lite sänkt, mentalt. Jag kunde uppskatta vissa moment och ha roligt och skratta, men det kändes som att jag försetts med fotboja och dessutom som att jag såg allt genom en transparent men mörk gardin. Det påverkade inget på jobbet, men på hemmaplan var det svårare att hålla humöret uppe. När jag började plugga tyckte min man att jag blev helt förändrad. Han upplevde mig som gladare och lättare till mods. Det blev väldigt tydligt för honom hur bra det här var för mig, vilket kändes som ännu ett kvitto på att jag gjort rätt. När jag nu gick in och gästspelade på jobbet dessa fyra dagar, märkte han återigen en förändring och den här gången var det inte till det bättre.

Vi snackar som sagt om endast fyra dagar här och jag trodde inte att jag skulle bli så påverkad. Nu känner jag mig dock lite orolig inför sommaren och erbjudandet om sommarjobb. Jag behöver inkomsten och jag är lyckligt lottad som har ett jobb, men jag behöver komma på ett sätt för att inte hamna under isen alldeles. Hjälp!

Jag skulle så gärna vilja hitta ett annat jobb, få in en fot inom personalhälsa/ säkerhet och beredskap/ förebyggande psykisk hälsa/ kommunikation eller faktiskt nästan vad som helst. Kanske kunde jag kolla om det går att få praktik någonstans parallellt med studierna. Bara arbetslivserfarenheten är värd hur mycket som helst. Får fundera lite på den.

Över till annat. Börsen har stängt för 2022 och enligt Mitt År på Avanza slog jag snittavanzianen, det är ju kul åtminstone. Man får glädjas åt det lilla, då blir guldkornen fler. Bonusen som jag fick från jobbet åkte in på sparkontot på Avanza, sånär som på 3000:- som ska gå till liftkort och skidhyra när vi drar till fjällen om några veckor.

Jag ska sätta mig och kolla på potentiella hyfsat lokala getaways också. Blev så sugen på lite miljöombyte och ett par nätter på annan ort gör nog susen. Helst lite lantligt eller åtminstone inte i någon stad. Gärna med lite fin natur runt. Dalsland är fint och lite lagom långt bort. Det blir nog inte förrän i mars, för trots att jag inte uppfattar mig som en uppbokad person så går både januari och februari bort. Men då får jag något att se fram emot. "Men fjällen då? Är inte det miljöombyte så det skriker om det?" tänker ni kanske. Och visst är det så, men det finns absolut inget avkopplande med att åka till fjällen. Det är jättemysigt och roligt, men efteråt brukar jag känna mig som en urvriden trasa. 

Nu ska jag vända på kycklingen som ligger i sin marinad och börja förbereda desserten. Jag hoppas att ni alla får en härlig nyårsafton, så ses vi igen nästa år. 

2023, visst klingar det fint och lovande?

Bubblor, böcker, börsen

Efter en intensiv vecka kan man äntligen se köksbordet igen, framför mig har jag samlat ihop all kurslitteratur och kollegieblock till en stor hög. Högen symboliserar att jag är klar med den här delkursen. Ja nästan i alla fall, jag ska låta den sista och största inlämningsuppgiften ligga till sig lite innan jag transformerar den till PDF och skickar in den tillsammans med fyra bokreflektioner. Det hade varit skönt att göra det idag, men jag har till och med måndag på mig och jag är rädd att jag ska komma på att jag glömt något viktigt. Så vi får se hur det blir med det.

Jag har befunnit mig i en bubbla och knappt varit medveten om omvärlden. Ibland frågar min man vad jag tycker om att X blev konsekvensen av att Y hände, och jag ser ut som en fågelholk. "Har Y hänt?" Det är också han som påminner mig om att det finns ett fenomen som kallas börsen, så att jag åtminstone en gång om dagen loggar in och kollar hur jag stängde. Det är långt ifrån önskat läge, men jag ligger på svagt plus för både senaste veckan och senaste månaden. Har trenden vänt? Jag fick lite pengar över efter föregående månad och satte genast in dem på börsen. Lite svårare att bestämma mig för vad jag skulle köpa, men det har blivit lite gott och blandat. Mest fonder faktiskt, men även lite aktier. Microsoft har backat länge nu, hade det inte varit för att kronan är så svag hade jag nog fyllt på med en aktie eller två. Nu får det vara, jag är ändå tung i dem.

Min chef hörde av sig och frågade om jag ville jobba några dagar mellan jul och nyår. Jag tackade glatt ja, men undrade vad HR-chefen skulle säga eftersom vi skrivit att jag ska vara tjänstledig fram till sommaren. Men chefen tyckte att hon skulle ta den diskussionen och att jag var mer än välkommen. Hon fick faktiskt till och med mig på julbordet i slutet av november, jag tror inte heller att det var helt i samförstånd med HR-chefen. 

På min avdelning jobbar det en ung tjej som jag gillar väldigt mycket. Igår fick jag höra på omvägar att hennes mamma plötsligt dött häromdagen utan förvarning 53 år gammal. Jag kände inte mamman, vi kände till varandra indirekt och hon hade gjort en fin insats för min dotter och hennes klass. Jag värdesatte det högt och gladdes åt att vi hade etablerat en kontakt, om än indirekt via min kollega. Som alltid när en förhållandevis ung människa dör i förtid, börjar jag fundera över livet. Och som alltid kommer jag fram till att allt går ut på att hitta rätt balans. Om jag skulle dö imorgon, skulle jag ändå vara nöjd med det liv jag levt? Nu kan jag svara med ett rungande ja, och jag är så glad att jag tog steget att sätta mig i skolbänken igen. Om jag hade stannat kvar på jobbet, hade svaret lika självklart blivit nej. Jag kan gräma mig ibland över förlorad inkomst, lån och uteblivna investeringar på börsen, men i rätt perspektiv är det bara bagateller.

I tisdags åt jag godis till lunch, det börjar gå utför nu! Är det hösten som gör sig påmind? Jag är inte alls lika sugen på att ge mig ut och springa som jag var i början av terminen. Morgonpromenader lockar inte alls, kolsvart och småregn. Fast eftermiddagspromenader blir det åtminstone. I samband med att jag minskar min fysiska aktivitet, ökar min lättja och jag får kämpa hårdare med min motivation. Fast jag har sprungit (joggat) i snitt två gånger i veckan ändå och jag tänkte strax ge mig ut på den här veckans sista tur. Är det därför jag plötsligt kände att jag ska skriva ihop ett litet inlägg? Nä, jag passar på att göra det samtidigt som jag intar min lunch som idag (och de flesta andra dagar de senaste 6 åren) består av yoghurt, solrosfrön och russin. Jag har tidigare även haft i pumpakärnor, men det är så jäkla dyrt. Sådana kapitalistvanor har jag fått vänja mig av med.

När jag startade den här bloggen var min ambition att jag skulle skriva lite om böcker också, men de lyser med sin frånvaro. Jag kommer kanske inte att börja med något seriöst boktugg nu heller, men tänkte nämna att jag lyssnat på Bitterf**tan av Maria Sveland. Det var en lärare på universitet som tipsade oss om den. Han tyckte att den innehöll många bra exempel på de sociala roller som vi människor förväntas uppfylla. Jag kan inte annat än att hålla med, jag kände igen mig väldigt mycket i hennes reflektioner och händelser/ situationer som dyker upp även om jag kan konstatera att vi hanterar saker lite olika. Sedan kan jag inte låta bli att avundas hennes klarsynthet och förmåga att analysera och ta ställning. Och få ner det på papper så att det liknar något. Jag är glad att jag lyssnade på boken, den gav mig mycket. Däremot är jag inte lika säker på att jag kommer att lyssna på uppföljaren.  

Nu ere helg, ha en fin sådan! Ät mycket godis..snälla! ;-)

  

Sedan sist

Det har varit mycket nu det sista och jag har knappt hunnit att nöjessitta vid datorn alls. Egentligen vet jag inte riktigt vad det är som tagit min tid, men det är väl mycket småsaker antar jag. En av dem är jag visserligen högst medveten om och det är att jag ännu inte bokat någon semester. Någonting i mig har helt enkelt förträngt det, påverkad av omvärldsläget. Det känns lite avigt att surfa runt med framtida förlustelser i tankarna, när det är som det är. Om det enbart varit för egen del, hade jag kanske inte brytt mig så mycket om huruvida vi kom iväg eller ej. Men barnen skulle bli besvikna, speciellt med tanke på att vi i ett tidigare skede pratat om att åka till Öland vilket barnen var väldigt taggade på. Då återstår bara den lilla detaljen att hitta boende för en stor familj, vilket såhär sent är lättare tänkt än gjort. Vi får se om vi lyckas till slut.

På börsen är det nog för mig som för alla andra, en berg- och dalbana. Jag har gjort slut på den lilla kassa jag hade tillgänglig och det är lite frustrerande att tvingas sitta på händerna och bara titta på. Den känslan fick mig faktiskt att ansöka om belåningsmöjlighet på Avanza. Men att verkligen ta steget och faktiskt belåna portföljen känns lite läskigt, så jag avvaktar. Det är förvisso inga stora summor vi pratar om, men ändå. Om ungefär en månad kommer jag att få loss lite kapital från ett räntekonto, men den stora frågan är om det kommer att vara försent då. Ett alternativ är att jag "lånar" av mig själv så länge. Svårt! 

Imorgon kommer dagen jag väntat så länge på, 15:e mars. Det är då man får börja söka in på utbildningar och kurser. Äntligen!

Mello är över för den här gången och som bekant blev det Cornelia Jakobs som får åka till Turin och representera Sverige. Det är helt okej, jag tyckte att hennes låt var en av de bättre. Fast jag måste erkänna att jag ringde och röstade på Medina, vars låt var den som tilltalade mig mest.

Det får nog bli det sista som avhandlas i det här inlägget, för nu måste jag ut i solen! 

Ha en fin vecka!

Lite börs och sånt

Tänkte titta in här för att skriva en liten uppdatering. Jag ska inte sticka under stol med att det har känts lite regnigt det senaste. Ja, nästan tungt rent av. Men så är det ju i livet, sedan kommer vi ut på andra sidan. Starkare än innan... 

Jag raderade precis ett långt stycke, fyllt av tankar och känslor. Men det ska jag bespara er, det är det dagböcker är till för! Right? 😉 

Vi kan prata lite om börsen istället, för den har gått åt rätt håll för min del ett tag. Första halvåret har jag underpresterat mot index och mina siffror har lyst med den där röda nyansen man lärt sig att ogilla. I år är jag upp 26% på Avanza och OMX30 är upp 28%, om jag tolkar appen rätt. Kunde väl varit värre, tänker ni, men det är faktiskt tack vare den senaste månaden jag ligger där. I juli slutade jag på 5,65% upp och det kan jag tacka Investor och några av mina mindre innehav för. Jag har lite innehav på andra ställen också, men där har jag det största och det svenska. 

Jag uppdaterade min portfölj för ett tag sedan, men har redan hunnit ändra en massa. Jag är med andra ord inte riktigt så långsiktig i alla lägen. Jag har sålt av Linc pga inte helt genomtänkt köp med hög premie. Jag har minskat lite i Latour, men lite vill jag ändå ha kvar. Jag har också sålt av Bonava, då jag kommit till en punkt då jag antingen borde köpa mer eller avyttra. Jag valde det senare eftersom jag tänkte försöka banta ner antalet innehav.

Det gick sådär. Jag har nu tagit in Volvo och Revolution Race istället. Volvo behöver kanske inte så mycket motivering, stort och stabilt. RVRC däremot är i nuläget bara en bevakningspost, men jag gillar deras produkter. Vi får se vart den djupa analysen leder... 

I övrigt har jag fortsatt att fylla på VEF och VNV Global...och just det. Jag köpte lite halvledare också, via Infineon. Det här med en slimmad portfölj är uppenbarligen inte för mig. Inte just nu åtminstone. 

En vecka kvar på semestern och vi funderar på att styra kosan söderut, närmare bestämt Blekinge. Vi sover i vår minibuss, slänger ut allt bakom förar- och passagerarsäte och slänger in en hemmabyggd sovinsats och en gasolkyl. Det hade varit himla schysst om vädergudarna kunde bjuda på lite fint väder...eller vafan, uppehåll duger!  

Vad får vi inte missa i Blekinge?

Roller coaster

Här kommer en liten snabb blänkare om att jag fortfarande lever och har hälsan! Livet väntar inte på någon och det går dessutom i tvåhundra knyck. Det är svårt att urskilja vad som rör sig i periferin, i en  fartvind som får ögonen att tåras. Jag är nöjd bara jag lyckas hålla armar och ben innanför vagnen. 

Mina studier har dragit igång lagom till att trycket på arbetet har ökat, samt att det snart är deadline för företagets interntidning. Lägg där till att barnen har sommarlov och inte riktigt har samma dygnsrytm som en vanlig arbetstagare. Sedan har jag skaffat mig en skrivarkompis och tanken är att vi ska skriva lite och sedan ge varandra input på texterna. Men det är faktiskt ingen fara med mig, jag gillar att ha kniven mot strupen. Det är faktiskt då jag presterar som bäst. I helgen har jag hunnit med både återhämtning, sol och plugg.

Börsen är inte särskilt rolig just nu. Jag satte ett sparmål på Avanza för skojs skull, men det skulle jag aldrig gjort för nu sjunker mina procent i rask takt. Det är bara att hålla i och hålla ut, även här!

Oh, och så såg jag att Yann Tiersen kommer till Sverige i vinter. Jag som älskar filmen Amelie från Montmartre, jag måste ju seriöst överväga att köpa biljett. 

Vilken är din favoritfilm?

Ett dilemma på 50.000 kr

I begynnelsen av denna sparresa, närmare bestämt våren 2019, lyssnade jag en del på personer som talade sig varma för att diversifiera sina tillgångar. Jag hade satt in del av mitt pyttelilla kapital på börsen, köpt både fonder och aktier som följd av det. Sedan fattade jag ännu ett beslut som jag kanske inte är riktigt lika nöjd med i dagsläget. Den säkraste av investeringar, räntesparkontot! 

Jag googlade en del och hittade så en bank som erbjöd 2% ränta, om man låste sina pengar i 3 år. Eftersom jag såg mig själv som långsiktig OCH inte visste hur min börskarriär skulle utveckla sig, tyckte jag att det lät som en helt okej deal. Dessutom fanns det heller ingen risk att jag nallade från de pengar jag låste, för att förlora dem på börsen. Win-win?!

Sagt och gjort, jag öppnade ett konto och tryckte in 50.000 kr. I efterhand har det visserligen stört mig att jag gjorde det, men jag har försökt att inte tänka på det. Jag har intalat mig att det får bli en present till mig själv, när tiden väl löpt ut. Jag har inte ens räknat med dem till mitt övriga framtidssparande, trots att det är dit de ska så småningom.

Fortfarande är det ett helt år kvar tills jag får röra dem, och nu börjar det gnaga alltmer. Jag har till och med räknat på vad det skulle kosta mig att ta ut dem i förtid. Avgiften landar ca 1000 kr och sedan tillkommer väl vinstskatten på det lilla som blir kvar av det som avkastats, antar jag. Så det känns lite surt, men egentligen är det väl insikten att jag gjorde ett dåligt val som är känns mest surt. För tänk vad de 50.000 hade kunnat generera på börsen under dessa två år istället, och tänk vad de skulle kunna generera under kommande år också för all del. 

Ska jag bara bita i det sura äpplet och ta ut pengarna? Det känns onekligen som att det lutar åt det, just nu. Sedan blir det också lite fånigt med min redovisning. Nu har jag försökt att vara transparent och visa min portfölj, både till värde och innehav. Men så plötsligt kommer det in en summa, från ingenstans och ställer till allt. Jag har förvisso redan nått upp till årets mål, när det kommer till portföljens värde. Så egentligen är det kanske skit samma, det får bli ett rörigt år. Har jag nämnt att jag gillar ordning och reda (taskig kombo med dålig koll)? :-)

Ett beslut kan jag åtminstone ta nu, och det är att fr.o.m. april månad räkna med den här summan till mitt framtidssparande. Det betyder att jag precis nått en halv miljon. Tjoho!

Hur skulle ni ha gjort? 
 

SPAC - Börsens svar på Idol

Första gången jag stötte på begreppet SPAC var på #uppesittarkväll, hos Omni Ekonomi med Niklas och Albin, förra månaden. Det var för övrigt första gången jag tittade på det och jag blev positivt överraskad. Jag trodde inte att det skulle vara någonting för mig, men det var faktiskt...trevligt. Jag tittade visserligen i efterhand på YouTube, så jag missade möjligheten att delta genom att livetweeta men det kändes inte heller så viktigt. Det var bara kul att slökolla och upptäcka att det går ganska bra att hänga med, trots att jag inte är någon börsnörd.
  

Nu kom jag visst ifrån ämnet lite. SPAC alltså, står för Special Purpose Acquisition Company och om vi tittar på Sveriges första SPAC som släpptes 25/3-2021(historiskt?), så drivs den av investmentbolaget Bure. Syftet med en SPAC är att hitta ett lovande, men onoterat bolag och helt enkelt hjälpa det att bli börsnoterat. Som investerare kan man teckna andelar, i nämnda fall för 75 kr/ st. För dessa pengar, tillsammans med en egen satsning, kommer sedan Bure att söka med ljus och lykta efter ett bolag att investera i. Detta sökande sker under en tidsbegränsad period, och skulle inget bolag hittas i tid, kommer pengarna betalas tillbaka till investerarna. Idag är det Bures egen VD Henrik Blomquist som fyller "platsen" i väntan på prospektet med stort P, sedan lämnar han över till det nya bolagets VD. Det bör också nämnas att det även ska röstas när ett bolag har hittats, huruvida ägarna tror på det eller inte.

...lite som Idol kanske? Man söker efter nästa nya stjärna, där tv4 är finansiären.

Jag tänker att det här egentligen är en ganska stor grej, men jag har inte hört/ sett någon nämna SPAC:ar alls. Är det en död marknad, eller hänger jag bara för lite på rätt forum? Är det någon som har några tankar kring fenomenet?

Trevlig helg!

 

 

Ratade Ratos

När jag började min resa inom investeringar, förstod jag ganska snabbt att Ratos också gjort en resa. De hade gått från att vara ett välrenommerat investmentbolag, till något som kunde liknas vid en tågkrasch. Deras storhetstid ser ut att varit mellan 2007-2011, bortsett från den obligatoriska 2008-dippen. Sällan hörde man något gott om dem, fram till ganska nyligen. Pinsamt nog minns jag inte var och när eller ens vem, som tog upp den före detta heta potatisen.

Jag måste erkänna att jag blev nyfiken, när jag hörde att denna illa omtyckta aktie, nu kommit i nytt ljus. När jag tittar närmare på den, tycker jag att deras investeringar ser intressanta ut. Däremot tycks det som att de befinner sig mitt uppe i en tvist angående tidigare inlösen av preferensaktier. Vad det skulle kunna få för konsekvenser för aktien, har jag ingen koll på. 

Jag bestämde mig för att ta in en liten bevakningspost på Ratos, kanske håller trenden i sig. Vem vet? 

Har ni några erfarenheter av Ratos?

Klagolåten om Kinnevik

Vi tycks aldrig få ett break, Kinnevik och jag. Alltid är det något som kommer i vägen för oss. Det kanske är meningen att det aldrig ska bli vi två?

Sensommaren 2018 köpte jag mina första Kinnevik. På toppen skulle det visa sig. En av de första aktierna jag investerade i, och det kunde ju bara inte gå fel med dem i min portfölj. Meeen..."Så kom hösten, och den kärlek, vi svor var evig - bara dooog! Sånt é livet!" 

Japp, det blev en resa söderut. Tyvärr inte en resa av det slaget där man sitter vid poolkanten, sippar på en Sex on the beach och oroar sig för ojämn solbränna. Kinnevik låg länge på botten av portföljen och tyngde som en dödbakad sockerkaka i magen. Zalando gjorde inte saken bättre, utan redovisade röda siffror och skyllde på en varm sommar. När så aktien äntligen segat sig upp över ytan igen, sålde jag illa kvickt. 

Så gick det ett tag och plötsligt en dag ser jag hur Kinnevik reser sig som fågel Fenix ur askan, utan mig. Men jag är stolt, tittar bort! Försöker stänga ute lovorden som tycks komma från alla håll och tänker att jag klarar mig själv. Jag behöver inte Kinnevik! Jag har andra nu!

Fast, äh, va fasen? Livet är för kort för att vara bitter, dessutom gynnar inte en sådan inställning min ekonomi heller. Jag hoppar på igen! Knappt har jag hunnit betala courtaget innan aktien störtdyker. Men vad är det NU då?

Egentligen är jag glad att Zalando ska ut, men hur typiskt är det inte att man släpper nyheten precis när jag köpt in mig igen? Jag har åter lyckats köpa på toppen och nu känns den närmaste framtiden lite svajig. Det är bara en pytteliten post, så jag berörs verkligen inte i någon större grad. Jag tänker att jag sitter på händerna ett tag, tills det lugnat ner sig. Alla relationer har sina ups and downs och vi kommer att gå stärkta ur det här. 

Hur är det med eran tajming? Lika bra som min? :-)

Att hålla motivationen uppe

Ibland när jag känner att jag bara står och stampar på samma ställe och inte kommer någon vart med mitt framtidssparande, gillar jag att googla på:

• "Hur mycket har medelsvensken på banken?"
• "Hur mycket månadssparar medelsvensken?"
• "Hur många skulle klara av en oförutsedd utgift på 10.000kr?"

Ja, ni fattar! För vad känns bättre när man själv känner sig lite misslyckad, än att läsa och förfasas över andra människors mindre lyckade beslut? Det är inget jag är stolt över, men det är banne mig effektivt och jag tänker att man kan vända det till något positivt.

Om jag byter ut "medelsvensken" mot Fumlan och ställer samma frågor till mig själv, så inser jag att jag ändå har kommit en bit på väg. Jag blir dessutom än mer taggad på att leta upp områden med förbättringspotential i min ekonomi.

Ett annat knep man kan ta till är att lista de punkter, på vilka man redan har gjort förbättringar. Kanske också lägga till hur mycket pengar varje punkt genererar:

• Matlåda till jobbet - 1500 kr/ mån
• Bytt elleverantör - 60 kr/ mån
• Bytt mobilabonnemang - 40 kr/ mån
• Sagt upp tidningsprenumeration - 100 kr/ mån

Det här är bara löst tagna exempel, men räknar man ihop summan blir det 1700 kr/ mån. Pengar som ska direkt in på sparkontot varje månad, om det inte redan är åtgärdat. Har man gjort allt detta finns det all anledning att känna sig nöjd med sig själv.

Något som jag har börjat med på senare tid är att dokumentera vissa delar av min ekonomi i Excel-ark. Till exempel har jag börjat med en månadsuppdatering av min framtidsportfölj, där ser jag svart på vitt vad mitt sparande resulterar i. Det ger också en triggande effekt, eftersom jag ser att summan växer för varje månad.

Framtidsportföljen?

Vad gör ni för att hålla motivationen på topp?

Det magiska i månadssparande

Här kommer en bekännelse. Jag har haft ett litet sorgebarn i min portfölj, nämligen Swedbank Robur Östeuropafond. Jag köpte in mig ett tag innan Corona slog till, kurvan pekade spikrakt upp och fortsatte så fram till att kraschen var ett faktum. Jag valde att kickstarta mitt sparande i fonden med en större insättning, för att sedan månadsspara kontinuerligt varje månad. Jag hade alltså gått in i fonden på en relativt hög nivå med ett högre belopp. Det kändes då som en trygg investering, och hade det inte varit för pandemin skulle nog allt gått vägen.

Raset blev omfattande för min del. Jag försökte ta det med ro och tänkte att fonden skulle hänga med när börsen vänder upp igen. Den började hämta sig en aning, men trycktes sedan åter tillbaka. Väldigt tröttsamt! Ett tag övervägde jag till och med att stoppa mitt månadssparande och avsluta mitt engagemang i fonden. Men det hade jag förlorat mycket på, så jag fortsatte envist att köpa varje månad.

Mina regelbundna köp på dessa låga nivåer lönade sig slutligen, och den svaga uppgång vi nu ser här på grafen innebär att jag idag "bara" är 3% back. Det här är nog den fond som jag är minst gift med i min fondpark, jag har till och med försökt förtränga att jag har den. När den börjat betalat tillbaka på sin skuld kommer jag nog att fundera över alternativ. 

En vassare investerare hade kanske sålt vid första uppgången, för att låta kapitalet arbeta på mer lönsamma plattformar, såsom...ja, vad som helst utom just den här fonden. På det sättet hade man kunnat ta igen en del av tappet lite snabbare. Risken med att göra så är att man aldrig vet vad som väntar bakom nästa krök. Hade kurvan fortsatt upp istället så hade det varit ett mindre lyckat beslut. 

Det här väljer jag att se som lärpengar.

Trevlig helg!
 

Liten uppdatering

Saknar att hänga här, alltså jag tittar in då och då för att kolla läget, men jag har varit tvungen att nedprioritera bloggen. Åtminstone varannan vecka, då jag förutom jobb och plugg också har mina små finisar. Den här veckan har de lärt mig ett nytt kortspel som heter "Bubblan", sjukt kul och vi skrattar ihjäl oss. Det går ut på att den som sist sitter med uppblåsta kinder runt spelbordet, förlorar. Ni kanske känner till det? 

Utöver det har vi gått på flera PratPromenader på kvällarna. Barnen gillar våra promenader, även om jag ibland behöver tjata med dem ut. Men faktum är att dottern som pluggat på distans det senaste, nu är den som tjatar på mig. Vi flamsar och tramsar, men pratar också en del om nutid, framtid och drömmar. Jag känner mig väldigt priviligierad.

Börsen går trögt, jag är glad de dagar jag presterar som index men de är alltför sällsynta. Jag hade hoppats att rapporterna som nu avlöser varandra, skulle ge portföljen en liten skjuts. Dessvärre låter skjutsen vänta på sig, men jag tar det med ro eftersom jag tänker att det kommer att svänga så småningom. Jag passar på att fylla på och har även tagit in Kinnevik så smått igen. Jag hade den tidigt i min investeringsresa. Dessvärre köpte jag på en hög nivå och sedan sjönk den som en sten. Den låg länge och surade på botten av portföljen och när den äntligen letat sig sig upp över ytan, sålde jag mot bättre vetande då jag var så innerligt trött på den. Naturligtvis fortsatte dess resa uppåt, utan mig. Jag tog det högst personligt och har vägrat se åt aktien efter det. Nu är jag två år mognare och erbjuder Kinnevik mitt lillfinger (istället för långfingret).

Skolan är väldigt givande. Kursen har en inriktning mot journalistik och kommande vecka ska jag skriva en faktaartikel om anorexia. Jag har intervjuat två personer, en som själv har haft ätstörningar och en som idag har en 13-årig dotter som är sjuk sedan ett år tillbaka, och just nu går igenom ett h**vete. För egen del är kursen en utmaning, både att komma på uppslag till material och att lägga ribban på en lagom nivå. Men sååå roligt att lära sig något nytt!

På jobbet rullar det på, fast i uppförsbacke. Det är dock många som delar den uppfattningen och det är en liten tröst ändå. Ännu en liten tröst är löneökningen, jag landade på drygt 5%. Känns som ett rättvisande kvitto på min arbetsinsats och det är jag glad för. Motsvarande peng åker in i portföljen såklart.

Jo, det bästa av allt just nu. Jag träffade en väninna förra veckan som jag tappat kontakten med för ett tag sedan. Det ville sig inte riktigt då och jag blev ledsen och tröttnade på att försöka. Så föll det sig att hon fyllde år och jag skrev ett litet grattis på Facebook. Hon nappade direkt och propsade på att vi skulle ses. Drivet hon uppvisade då, tog jag som ett tecken på att hon var genuint intresserad av att få till en träff. Vi tog en lååång promenad och pratade oavbrutet, underbart! Och hon var noga med att boka in nästa träff på stående fot. Min bästis i 6:an! 💓

Den här veckan skulle vi för övrigt åkt på vår årliga skidresa, men i sista stund avbokade vi. Barnen blev såklart besvikna, men de förstår läget. Det här med att smittas av Corona var ingenting vi oroade oss över, eftersom vi inte hänger på after ski eller annat. Vi håller oss mest i stugan och i liftkön är det inte svårt att hålla avstånd. Det som gnagde var risken att någon skulle skada sig och behöva sjukvård. Dels vill vi inte belasta en sjukvård som redan går på knäna, med åkommor som som kunnat undvikas genom att bara stanna hemma. Och dels vill vi inte riskera att den vård vi eventuellt skulle behöva blir undermålig på grund av resursbrist. Då skulle vi bara ha oss själv att skylla. Det kändes helt enkelt inte värt det. Vi kan åka skidor nästa år, då blir det dubbelt så roligt! ;-)

Jag är glad om ni orkade läsa allt!

Trevlig helg!

Veckan som gick

Flera gånger den här veckan har jag tänkt att; Det här får jag skriva om på bloggen. Men tiden har inte riktigt velat infinna sig, då mycket annat har krävt min ork och uppmärksamhet. Därför skriver jag nu ett litet men effektivt uppdateringsinlägg, så slipper ni drunkna i text men ändå få en liten inblick i min (inte så spännande) tillvaro.

Börsen: Jag har blivit lite bortskämd med att slå index, inte mycket och inte alltid, men tillräckligt för att få känna mig nöjd. 2021 däremot har varit lite vassare och jag har underpresterat mot index alla dagar utom en, eller möjligtvis två. Egentligen gör det mig detsamma eftersom jag tror att det är högst tillfälligt, dessutom kommer snart rapportfloden igång och då lär det förhoppningsvis hända grejer, men det är ändå lite irriterande att inte ha fått en bättre start.

Jobbet: Det har varit en rätt slitsam vecka, men det som tagit mest energi var nog en konflikt som uppstod då jag tröttnade på en kollegas tråkiga attityd. Vi är två avdelningar som ska arbeta tillsammans, men det krävs transparens från deras sida och ibland uppstår frågetecken. Dessa frågetecken har en tendens att dyka upp i sällskap av just denna kollega, och när jag ifrågasätter utfallet blir det ofta lite "lilla-gumman-varning" på förklaringarna jag får. Denna dag lämnade han mig med tre märkliga påståenden och jag som inte alls är noga med att inte förstå, kände att nu räcker det. Jag tog det vidare till min chef som genast agerade. Det resulterade i att den andra avdelningen ska se över sina rapporteringsrutiner, att kollegan ska bli mer noggrann med sina siffror och mer tydlig i sin kommunikation. Jag var lite orolig att jag gjort en höna av en fjäder, men när jag sammanställer resultatet så känner jag mig ändå ganska nöjd.

Skolan: Egentligen är det bara en skrivarkurs, men det ligger något mer i ordet skola. Något som symboliserar omstart och pånyttfödelse. En ny chans. Jag har varit väldigt tydlig mot mig själv att om den här kursen tar mer än det ger, så ska jag hoppa av. Det är enbart för mitt eget höga nöjes skull som jag går kursen och om jag märker att jag inte mäktar med allt, får jag lov att sluta utan att förebrå mig själv. Första veckan är nu avklarad och första uppgiften inlämnad. Det har inte tagit så mycket av min tid i anspråk, men jag misstänker att detta var en mjukstart. Jag känner mig taggad till tusen och förra helgen möblerade vi om i källaren så att jag har fått en egen liten skrivarhörna. Nu väntar jag spänt på responsen av min inlämning och nästa uppgift.

Fågelnörderi: Ja, ni läste rätt. De senaste åren har jag utvecklat ett intresse för fåglar, då främst småfåglar. Vi är hängivna fågelmatare och jag kan sitta hur länge som helst och titta på livet runt fågelbordet. En fågel jag dock har saknat är domherren. Jag bor inte särskilt långt från skogen, men jag misstänker att domherrarna är lite för lata för att ta sig till just mitt fågelbord ändå. Så kom kylan och temperaturen letade sig ner mot -14. Med kylan kom också, till min stora lycka, äntligen domherrarna. Wi-huu! :-) Vi har däremot gott om koltrastar och imorse, innan det ljusnat ordentligt, slängde jag ut ett gammalt äpple för att de skulle ha något att kalasa på. Döm om min förvåning när det istället kom ett gäng sidensvansar och glufsade i sig äpplet. De har aldrig besökt oss tidigare, mig veterligen, och det har jag inte heller vågat hoppas på. Koltrasten som fick sitta i busken och avundsjukt titta på hur äpplet försvann bit för bit, var inte lika imponerad. Kronan på verket var att jag äntligen fick se en strömstare för första gången i mitt liv. Ja inte hemma vid fågelbordet naturligtvis, men vi var ute på en dagstur igår och plötsligt fick min man syn på den vid ett vattendrag. Det är en ganska oansenlig fågel men eftersom jag inte sett den förut hade jag svårt att slita mig, vem vet när nästa tillfälle ges?

(Fotokvalitén lämnar en del att önska, tyvärr.)

Det var lite om min vecka och lite nörderi, har ni något nördområde?

Trevlig söndag på er!

Sparkonto vs Sagax D?

Jag är ingen anhängare av Placeras forum, men ibland glider blicken över den lilla rutan när jag är inne och kikar på någon specifik aktie. Igår var jag inne på Sagax D, som är ett litet innehav i min portfölj. Jag märkte att min blick drogs som en magnet mot ett påstående i forumsrutan, jag minns inte ordagrant hur det lydde men ungefär något i stil med; "Jag har alla likvida medel i Sagax D".

Som den ängsliga småsparare jag är, tokdissade jag uttalandet och placerade upphovsmannen snabbt i facket för galningar. Det är ju bland det första man får inpräntat i skallen när man börjar hänga på börsen, att aldrig investera om du räknar med att vilja använda pengarna inom en 5-årsperiod. 

Fast sedan började nästa tankevarv. Sagax D är ingen vanlig högriskaktie. Inte bara är den väldigt stabil, den delar dessutom ut en hyfsad direktavkastning. Vilket betyder att om du har pengar där är risken relativt liten att du förlorar dem på en kursnedgång, och om den skulle dippa något så kan det kompenseras genom den DA du får.

Om vi för skoj skull förutsätter att kursen förblir oförändrad, innebär det att du istället för en sparränta på 0.70%, som ju är en ganska representativ siffra för ett valfritt sparkonto utan bindningstid, får en sparränta på 6,40%. Plötsligt låter det inte så galet längre.

Nu kommer konsekvenstankevarvet. Fast då får du ju en skev portföljbild, vill du stå för den positionen? Å andra sidan tror du uppenbarligen tillräckligt mycket på aktien för att våga pytsa in medel som annars bara tar upp plats. Sedan har vi courtaget vid alla köp och sälj, så den uppskattade sparräntan blir naturligtvis lägre än just 6,40%.

Det går uppenbarligen att vända på ett mynt hur många gånger som helst. För mig var idén intressant, speciellt eftersom jag redan har valt att ha aktien i min portfölj. Men vilka andra aspekter finns det att ta hänsyn till? Skulle ni kunna tänka er denna form av "sparkonto", är det kanske till och med ett vanligt förekommande fenomen eller är det ren galenskap?

Trevlig helg!

Uppdaterad portfölj, dagen till ära!

Tjoho, idag fyller bloggen 1 år! 
 

Det var inget självklart beslut att starta en blogg, för vad hade egentligen jag att komma med? Vem skulle ha intresse av att läsa det jag skriver om? Jag som dessutom mår mentalt illa så fort jag får se ett troll i ett kommentarsfält på någon random sida, skulle jag verkligen utsätta mig själv för att risken att behöva bemöta den typen av kommentarer?

Med facit i hand, såhär ett år senare, kan jag säga att det har varit väldigt givande. Delvis genom skrivandet i sig, men främst genom kontakten med er som läser. Det var en oväntad bonus som jag inte hade vågat räkna med om jag ska vara ärlig. Ni har verkligen berikat och kryddat min tillvaro, på ett sätt som jag inte ens visste att jag behövde. ;-)

Mitt börsår var rätt okej, trots att det såg rätt illa ut i våras. Jag har tryckt in lite pengar då och då utöver mitt månadssparande. Utvecklingen på Avanza landade tillslut på 22,38% och jag kan tacka ZignSec för deras uppgång i aug-sept. Jag går nu in i 2021 med en portfölj på 314 000 kr och tidigare satte jag ihop en sida med Mina Sparmål, för att ha något att jobba mot. Jag är precis i början av min investeringskarriär, men jag är mer taggad än någonsin. Varje krona räknas!

Tack till er alla som tittar in och läser, utan er hade det inte varit lika roligt!