fredag, maj 26, 2023

Gruppdynamik och kakor

Nu ska jag unna mig minsann! Att skriva ännu ett litet inlägg. Jag är hyfsat ikapp med mina sysslor både i hem och skola. Jag har:
  • skrivit färdigt en mindre inlämningsuppgift, 
  • satt ramarna för den större inlämningsuppgiften som jag dessutom bara har lite kvar på, 
  • bakat chokladsnittar och hallongrottor till helgens kalas
  • tvättat all smutstvätt jag lyckats hitta
  • varit på intervju och gjort tillhörande prov
  • tagit min privata ridlektion
  • sålt och skickat ännu några fina plagg
Nej, nu kom jag på att jag har en föreläsning kvar. Men de är så in i döden tråkiga att det brukar suga musten ur mig, så den sparar jag till senare. Jag är faktiskt lite taggad på att skriva klart min större inlämningsuppgift och då får man passa på.

Har ni sett något på Elitstyrkan Sverige? Åh, jag har suttit som klistrad varje torsdag kväll. Det är ju så himla intressant och igår var sista avsnittet. Herregud vad jag bölade, det gör jag i och för sig någon gång under varje program. Och så får man mindervärdeskomplex för att de klättrar uppför bergväggar och har vattenfys tills de spyr, medan jag äter godis och sedan suckar när jag ställer mig på vågen. Till råga på allt blev det igår väldigt tydligt hur viktigt det är med gruppdynamiken. Jag vet naturligtvis det tack vare mina högskolepoäng och egna slutsatser. Men det är en sak att veta och vara medveten om sina egna brister, och en helt annan sak att ändra på sitt egna beteende. Det är svårt, det är som att försöka få två likadant laddade poler på ett par magneter att nudda varandra. 

För det handlar om att ge och ta, att ge sig in i det där läskiga. Visa sig sårbar och vara lagom stöttande när andra behöver det. Ju äldre jag blivit, desto bättre har jag blivit på det. Jag anser mig vara introvert, men jag kan i de allra flesta fall även vara kittet i en grupp. Och älska det, för det innebär att jag har en plats, en roll och jag tillför något. Det är en underbar känsla och den styrker mig i den rollen. Det blir en positiv cirkel. Typiska tillfällen då detta inträffar: Ridskolan och arbetsplatser.

Men! Så har vi de där tillfällena när jag fryser till is. Får tunghäfta. Försöker göra mig osynlig. Inte ta plats. Tillfällen då jag inte äger! Och jag fattar inte, varför gör jag inte det? När det går så bra ibland, varför kan det inte bara alltid göra det? Vad händer med mig? En total personlighetsförändring och jag avskyr den människan! Nu spekulerar jag lite här, men kanske är det så när jag tussas ihop med människor som jag inte har något gemensamt med, fast som jag borde ha något gemensamt med. Det finns ett väldigt typiskt exempel på ett sådant sammanhang och det är Mammagruppen. 

Mammagruppen! Ja, jag får rysningar av ordet. En grupp med starka åsikter, för det handlar ju om våra baaarn herregud. Det går fort att skapa kulturen i en sådan grupp och jag hamnade utanför ganska snabbt. Dels var jag nyinflyttad på en liten ort och de flesta kände redan varandra. När det sedan pratades om mat, var man en dålig mamma om man gav sitt barn burkmat. Jahopp, det gjorde ju jag. När vi skulle ta barnvagnspromenader skrek mitt barn konstant, så det följde jag bara med på en gång. Eller en halv gång snarare. När vi skulle ses hemma hos mig, kom inte de "starkaste" mammorna och de få som hade kommit stannade därför inte så länge.

Behöver jag säga att Mammagruppen ärrade min själ? Men kanske har det också bidragit till det som idag gör att jag vill inkludera? När jag ser någon som är tyst i en grupp, kanske jag inte kastar mig fram, men jag ler. Kanske ställer en fråga. Erbjuder mig att tvätta av tränset som hon haft på sin häst. Förr tänkte jag att: varför ska jag? För att bli "snällutnyttjad" är också ett fenomen jag är bekant med och har tröttnat på. Men nu inser jag att det handlar om att hitta en balans och rikta hjälpen åt rätt håll. Den som verkligen behöver hjälp, ber inte om det!

Om jag ska dra någon slutsats här, så är det nog inte konstigare än att när jag känner mig osäker eller underlägsen så förvandlas jag till en skugga. Vill gömma mig bakom något, ta skydd. Den tiden som Mammagruppen var aktuell, var också en tid då jag inte mådde särskilt bra. Men det syns ju inte utanpå. Inte om man inte varit där själv. Vi människor är snabba att döma varandra, det ligger i vår natur. (Varför det är så får bli ett annat inlägg, men det är grymt intressant.) Kanske lät jag den perioden i mitt liv och Mammagruppen definiera mig. Jag är en sån som... 

Det är tur att livet blir lättare att förstå sig på med tiden. Men synd att det är när man behöver insikterna som mest, som man fattar minst.

Hörrni, det här blev djupt! Det var inte min avsikt, men jag älskar ju att filosofera och hamnar lätt på avvägar. Jag får lätta upp stämningen med en liten bild på mina mumsiga chokladsnittar! Det är barndom det! ;-)



Ha en fin helg, mina vänner!

måndag, maj 22, 2023

That time of year

 


Jamen jag tänker att vi börjar såhär, med en somrigt fridfull bild på ett knappt halvfullt glas rosé med en touch af Syrén. Lägg gärna märke till den positiva parafrasen om det halvfulla glaset, trots att det inte ens är halvfullt. Jag låter er invaggas i en förföriskt lugn tillvaro, för att sedan raskt övergå tillverkligheten. 

För jag har haft en härlig långhelg och bilden ovan summerar den till viss del, men det har också varit ganska intensivt. Vi har för närvarande två nytapetserade rum i huset och har fått till en bra rutin, så risken finns att vi fortsätter. Men det är inte min förtjänst att vi hunnit så långt i helgen, för jag har också hunnit vara en sväng på Drinkmässan i Göteborg. Vilket var klart överskattat, eller så har jag helt enkelt inte vett att uppskatta tillställningar av det slaget. Det var trångt! Och kö till precis allt, från drinkar till toaletter...och till att bara röra sig framåt. Inte min grej alls, men jag var inställd på det och det underlättade. Det som var trevligt på riktigt var nog våran brunch innan mässan. Vi hade bokat bord på Breakfast Society där vi beställde in Mimosa och frukostpannkakor. Mums! 

Fördelen med att ägna sig åt normbrytande aktiviteter som att beställa in drinkar redan klockan 11 på förmiddagen, är att man kommer hem i tid och jag gick faktiskt och la mig redan kl 22 på lördagskvällen. Pensionärsvarning på den, men så skönt att vakna pigg och utvilad på söndag morgon.

Nog om mina utsvävningar och in i allvaret. När man läser om mina förehavanden kan man inte tro att jag har en massa skolarbete hängandes över mig, men se det har jag. Lite stressad är jag, men jag vill verkligen ta mig tiden att skriva ett litet inlägg. Det var alltför längesedan sist och det ger mig så mycket. Det har hänt en del sedan sist, vi har klarat av en konfirmation och firandet av denna. Sonen skötte sig exemplariskt, måste jag säga. Nu laddar vi om för kommande helgs kalas, där vi firar tre av barnens födelsedagar. Jag tror vi beställer både köpemat och köpetårta. Det sparar alltid några nerver, även om det kostar lite mer. Säljer ju av mitt bohag genom auktioner, så det drabbar ingen fattig!

Sedan ska jag på någon slags antagningsprov i veckan inför en utbildning jag sökt till. Det ska väl inte vara alltför svårt, hoppas jag. Men det ska bli skönt när det är över. Det kommer dessutom ta en del tid i anspråk eftersom det är på plats i Göteborg. Nu känner jag att det hade varit bättre om jag valt Zoom-varianten, men samtidigt gillar jag IRL och tror att det är så jag gör bäst ifrån mig. 

Trots allt som fyller min tid, har jag ändå lyckats lyssna färdigt på Atlas. Kan kanske bero på att jag startar ljudboken så fort jag ska på toa, duscha, dammsuga eller bara byta om. Inser nu hur mycket tid man lägger på sådant i livet, 21 timmar sedan den 11/5. Fast jo, jag har hunnit med ett par promenader också. Författaren till serien gick tråkigt nog bort för ett par år sedan(?), och sista boken har därför skrivits av hennes son. Jag antar att han fått direktiv i både hur han ska skriva och bokens upplägg, för jag upplever ingen skillnad i deras sätt att skriva. Det kändes tryggt! Däremot insåg jag att jag skulle behövt lyssna om de tidigare delarna, för att fräscha upp minnet av alla tidigare personer man träffat på under resan. Men det orkar/ hinner man ju inte! 

Over and out för den här gången, så hoppas jag att vi ses här snart igen.
Tack för att ni finns!




torsdag, maj 11, 2023

Tror inte att jag hinner

...plugga idag, tyvärr! Alldeles fullt upp med att lyssna på det dagsfärska släppet av avslutningen på serien om de sju systrarna. Det var längesedan jag lyssnade på den senaste delen och att höra Gunilla Leinings röst igen var som att komma hem. Underbart att veta att nu har jag 21 timmar framför mig att få sjunka in i denna form av verklighetsflykt. Jag har varit lite kluven till serien, för ibland har jag upplevt den som lite långdragen. Men nu känns det både tryggt och fluffigt att få samexistera med den här sagan.

Har lagt ut lite grejer till försäljning och börjat packa det som jag ser kommer att bli sålt. Alltid trevligt med några hundralappar för att få mer utrymme i lådorna. Och pengar behövs alltid. Särskilt som jag beslutat mig för att slå på stort och ta en privatlektion i stallet. Det känns som att det kan vara nyttigt att få en egen timmas ögon på min ridning, då jag känner att jag saknar vissa grundläggande kunskaper som behövs för att hästen ska lita på mig. Jag kör på med mitt kraftpaket till storhäst och jag tycker att det går bättre och bättre, vi lär känna varandra och jag måste säga att jag börjar bli väldigt förtjust i honom. Han är liksom lite butter och småtrilsk, bufflig och egensinnig. Men det känns som att han uppskattar när jag är bestämd mot honom. Han tycker om att knuffa på mig med huvudet när vi är i boxen, men jag gillar att tänka att han bara är kontaktsökande och kärvänlig. Annars är han djupt missförstådd! ;-)

Nu har grönskan slagit till ordentligt, det går liksom inte riktigt att förbereda sig för att försöka hinna med. Pang, säger det bara. Sedan är det grönt överallt och häggen blommar. Och visst är det helt underbart. I veckan har jag kunnat ligga och sola samtidigt som jag läst i mina skolböcker. Hur ofta har man det så bra? Enda smolket i bägaren är alla spindlar, de älskar vårat hus. Det sägs att då är det ett friskt hus utan mögel och jag får väl trösta mig med det. Men igår när jag skulle riva av lite Torky för att snyta mig fick jag en överraskning. Bäst som jag trumpetade tyckte jag att något svart flimrade förbi i synfältet, men det försvann lika fort så jag fäste mig inte vid det. Sedan såg jag det igen och något som ramlade ner på golvet och i ren panik kilade över golvet. Mycket riktigt, jag hade haft en spindel på snytkalas i ansiktet. 

Här sitter den och hämtar sig från chocken.

Om det är någonting jag kommer skicka med mina barn ut i livet, så är det att om de själva någon gång (förhoppningsvis) planerar att skaffa barn så ska de sikta på tidigt på året eller på hösten. Inte göra som jag och tajma in bådas födelsedagar i tider av skolavslutningar och konfirmationer. Det är liksom stressigt ändå. Å andra sidan river jag ju av plåstret nu och sedan är det relativt lugnt på den fronten resten av året. 

Jo, just det. CSN beviljade mig inte omställningsstudiestödet. Jag tolkade beslutet som att det beror på att jag läst fristående kurser. Jag tänker inte bråka mer om det, för om jag kommer in på den utbildningen jag sökt till hösten så hoppas jag kunna söka igen. Då är det ju en dedikerad utbildning som leder till en yrkestitel. Håll bara tummarna för att möjligheten att söka kommer att finnas kvar till dess.

Hur gärna jag än vill sitta här och blogga eller lyssna på min ljudbok, så kallar verkligheten på mig. En inköpslista ska författas samt vidarebefordras och en föreläsning ska lyssnas på. Life waits for no one! Woop woop!



tisdag, maj 02, 2023

TGIT

Thank God It's Tuesday! Jamen lite den känslan faktiskt. Det känns som att en evighet har passerat sedan senaste inlägget... och som att det var igår. Helgen har varit smockad med kalas, läger, datorkrångel, städ av uterum, valborg, födelsedag för mitt yngsta barn och taxitjänst. Det har med andra ord varit dåligt med andningspauser. 

Träningsvärken har lagt sig och det är redan dags att sitta upp i sadeln ikväll igen. Hoppas att jag får samma megahäst som sist, han var lite av en utmaning men på ett hanterbart sätt. Fast det är klart, ska vi galoppera är det kanske lättare med en mindre häst. Och kanske, kanske vi kan rida ute i paddocken. Den är lite större än ridhuset så det blir mer yta och kanske inte lika mycket väntetid. 

Jag har sökt en utbildning till hösten och nu har jag blivit kallad och inbokad på intervju och prov. Ja, så kan man tydligen också lägga upp det. Naturligtvis berättar de inte vad det är för ett prov, men det stod skrivuppgift. Kontrollfreaket i mig kastade sig genast på tangenterna och mailade kursansvariga för att se om det finns något jag kan göra för att förbereda mig. Tror inte att de kommer att avslöja så mycket dock. Risken är att de snarare tröttnar på mig. Eller så kanske de tänker, Åh här är en person som vill ha koll på läget. Hon passar perfekt!

Alltså egentligen har det ju inte hänt så mycket som är värt att rapportera om sedan sist. Det är snarare så att jag landar lite här efter en intensiv helg. Huset har precis tömts på make, barn och ena barnets respektive. Svärmor åkte redan igår. Jag är glad och tacksam över min familj, även om det kanske inte låter så. Lycklig över att ha my own crew, något jag själv varit med och skapat. Men tystnaden blir extra tyst ibland och det är så skönt!

Nu kickar vi igång den här kortveckan, mina vänner!