Inte jätteimponerad

Mmmm, det är anno 2022 jag pratar om. Som jag nämnde i förra inlägget har det varit tufft på jobbet. Det påvra personalläget har fortsatt i samma anda och det har frestat på en del. Sedan visade det sig dessutom på ett snabbtest i fredags att dottern åkt på Corona (OBS*1, hon heter INTE Magdalena Andersson), det var bara att snällt stanna hemma. Mina tankar går oavkortat till min stackars kollega som nu stod ensam kvar på avdelningen. Vi åkte direkt till VC för att ta ett PCR-test, men det visade sig att det inte var bara att bara. Vi köade i snålblåsten i 1,5 timma och min högra stortå värkte av kyla när vi äntligen styrde kosan hemåt. Och dottern var det förstås också lite synd om... Ett litet ord om min dotter, hon är så stark! Hon råkar alltid ut för prövningar såsom blindtarmsoperation, tandoperation, svalt-prydnadsstens-operation och allergi. Bara för att nämna en del. Så hon visste genast att hon nu skulle testa positivt på snabbtestet, medan jag försökte peppa och få henne att tänka positivt istället. Men naturligtvis hade hon rätt!

Ytterligare en tråkig aspekt på detta nya läge för familjen är följande: eventuell inställd skidsemester. Det känns lite extra tråkigt eftersom vi förra året ställde in den på eget initiativ, då läget inom vården var väldigt ansträngt. Vi ville inte riskera att dra på oss benbrott el. dyl. och komma in till sjukhuset på bortaplan å ba: "Hej hej, vet att det är lite corona nu liksom, men kan vi bara få gå emellan och fixa detta först? Går bergis superfort, här har du en näsduk!" Det ser för tillfället inte helt ljust ut, då bara en i flocken testat positivt och semestern närmar sig. Lyckligtvis är vi fullvaccinerade, så vi hoppas på en mild variant åtminstone. Och skidor lär vi kunna åka vid fler tillfällen. 

Börsen är också en deppig historia, men jag har passat på att fylla på lite i Investor, Softronic och Microsoft (OBS*2, ej köprek - gör din egen analys!). 

En fördel med vår situation är dock att jag kan ägna mig de självstudier jag behöver göra för att komma vidare hos Mind. Jag blir lika taggad varje gång jag loggar in och tar del av det material som ska gås igenom. Men nu börjar jag också bli lite nervös inför stundande samtal, jag vill ju göra så bra ifrån mig jag kan och tänk om jag inte levererar...

Ha en fin vecka därute!

Vad händer?

Ja det är väl just inte så mycket, men jag vill ändå sända er ett livstecken. 

Fast såklart att det hänt någonting, jag har till exempel varit på intervju för Mind där jag också fick lämna referenser. Ett dygn senare fick jag veta att jag gått vidare och ska nu påbörja min utbildning. Det ska verkligen bli intressant.

Idag ska min son och jag iväg och spela biljard, sedan avslutar vi med en bit mat. Det var ett förslag från honom och jag är glad så länge mina barn vill umgås med mig. Oftast får vi egentid genom att vi tar promenader, och han har snällt följt med mig så många gånger att jag tycker att det är på tiden att vi lyxar till det nu.

Som hos så många andra flyttar julen så sakteliga ut här och lämnar plats för nya möjligheter. Jag måste erkänna att heminredning inte står högt på min lista av intressen, men det är tillräckligt för att veta att jag inte är nöjd med våra gardiner i kök och vardagsrum. Det är också där vi byter till en juluppsättning såhär års och när det nu åter är dags att byta tillbaka, så har vi kommit fram till att vi ska skaffa nya gardiner. Beställde således till vardagsrummet och lite nya textilier till badrummet från Jotex. Till köket hittade vi ingenting där, så vi får leta vidare. 

Apropå nyinköp, så har mitt bloggläsande fått mig att tänka till när det är dags att släpa hem något nytt till huset. En in - en ut! Å ena sidan ligger jag bra till för jag har rensat en del under ledigheten, men å andra sidan har jag inte rensat bland just gardiner. Det kanske jag skulle göra och vara lite tuff. När det kommer till sådana nyttosaker som gardiner, möbler och köksattiraljer, måste jag erkänna att jag har svårt att göra mig av med sådant jag inte använder. Vi har ju fyra tonåringar som kommer att skaffa egna hushåll så småningom, då är det alltid bra att ha en första uppsättning. Men låt oss vara ärliga, ingen av dem kommer att vilja ha våra gamla grejer! Speciellt inte gardiner!!!

På jobbet har det varit en ganska tuff start, där hälften av personalstyrkan var borta några dagar. Det betyder att jag var själv med vårt nyförvärv. Hon är jätteduktig och var till stor hjälp, men det är ändå ett väldigt planerande för mig eftersom hon inte kan allt. På den vecka då många har det lite halvsoft på jobbet, var det stressigare än någonsin för min del. Men... jag kanske får skylla mig själv en liten aning. Så här års är det nämligen fullt upp på min avdelning och vi har mycket att beta av. Naturligtvis ska jag bara se till att klara av dagen, med tanke på personalläget, men det är svårt. Så jag startade upp lite väl många uppgifter, men men... Då känner jag åtminstone att jag bidragit!

Portföljen travar på och säger väl varken bu eller bä. Den ligger hyfsat ofta i närheten av index. Jag har äntligen sålt av min tråkiga Östeuropafond, det var inte många kronor men de ska in på mitt KF hade jag tänkt, så att jag kan köpa fler Microsoft!

Har det nya året varit snällt mot er hittills?

Psykisk ohälsa

Jahapp, så sitter man här i soffan utslagen av julmat och frustration över barnens julklappar som nuförtiden inbegriper installationer, parkopplingar, appar och återställningar. Tacka vet jag de jular då barnen önskade sig lego och färgpennor, det var tider det. 

Julen är ofta en hektisk och intensiv tid, förknippad med förväntningar och prestationsångest. Om man är i fas, så är det faktiskt mer roligt än jobbigt. Jag ska erkänna att jag hade en dipp här innan jul, där jag kände att jag hellre låste in mig i badrummet i en vecka än att ta itu med julstöket. Tack och lov kom jag ur den känslan i tid och kan känna mig nöjd med min insats som julvärdinna för detta års firande. 

Det är inte utan att jag skäms lite över att jag ibland tycker att saker och ting kan kännas överväldigande och att jag då vill bete mig som en bortskämd barnunge, genom att klaga eller vilja slå bakut. Jag som har det så bra. Det är inte okej! Om något inte känns bra är det upp till mig att ändra på det, för jag har den möjligheten. Jag kan välja att sänka mina egna krav på mig själv. Jag kan välja att ta hjälp av mina närmaste och jag kan välja att ta en paus från sådant som känns tufft. Det är inte alla som kan det!

Inte minst i juletider blir vi uppmärksammade på att många lider av psykisk ohälsa, ensamhet eller en dålig relation. Det finns så många människor som skulle göra vad som helst för att få byta med mig, till och med när jag känner att jag inte orkar mer. Så vad har jag för rätt att klaga? Naturligtvis är allt relativt och alla har rätt till sina känslor. Det måste gå upp och ner i en människas känsloliv och vi måste få lov att må både bra och dåligt, annars vore vi maskiner. Men jag tänker på de som mår dåligt på daglig basis och inte har rätt verktyg för att ta sig ur det. Jag skulle så gärna vilja göra något. Visst kan man skänka pengar, det är perfekt när man inte har så mycket tid. Men jag skulle vilja göra något mer konkret. 

Tanken har faktiskt slagit mig att jag skulle vilja engagera mig och ställa upp som volontär. Det finns föreningar som har telefonnummer man kan ringa när man mår dåligt. Jag kollade upp Jourhavande medmänniska för ett tag sedan, men då sökte man inga nya volontärer. Nu har jag fått upp ögonen för Mind.se som har tre olika linjer man kan ringa, beroende på vem man är eller vad det är man vill prata om.

• Självmordslinjen - tfn: 90101
• Föräldralinjen - tfn: 020-85 20 00
• Äldrelinjen - tfn: 020-22 22 33

Det som jag känner mig lite osäker på är om jag har den tid som krävs. Jag får fundera en liten sväng till, jag tror ju att jag fixar det...