Att förvalta ett minne

Det här inlägget blir av en lite filosofisk karaktär, eftersom min hjärna just nu upptas av en liten konflikt. För ett tag sedan hamnade min mormors livkjol i mitt knä. För er som inte vet vad det är (jag visste inte att det hette så innan jag lyckades googla rätt), så är det en typ av folkdräkt med kjol och livstycke i ett. Utanpå hade man alltid ett förkläde. Under livstycket hade man oftast en vit blus med lite krås och stor krage, samt en hätta på huvudet. 

Vad ska jag göra med denna dräkt? Jag tror att hon var ganska ung när hon sydde den, för när jag själv provar den går den inte att knäppa. Jag kan alltså inte använda den, om jag nu mot all förmodan skulle få för mig att göra det. Ska den hänga i en garderob? Ska jag lägga den i en låda på vinden. Där finns det ju mycket plats nuförtiden... Eller! Ska jag...sätta saxen i den och sy ett plagg som jag själv skulle kunna använda?

Min mormors livkjol består till största delen av mörkgrön vadmal. Det skulle kunna bli en ursnygg cape med en enkel knäppning i halsen. Tänk 1800-tal! Man kan gå loss med guldband i kanterna eller guldbrodera något. 

Men så tittar jag på mormors livkjol igen. Ser alla små stygn med grön tråd som hon suttit och sytt. Timme ut och timme in. Dagar, veckor, månader. Flera tusen stygn, ibland lite ojämna. Hur många gånger har hon inte stuckit sig på nålen? Det vackra sidentyget i livet som hon säkerligen själv valt ut hos tyghandlaren. Köpte hon det för egna pengar eller var det hennes mor som stod för inköpen? Hur många danser har hon dansat i sin dräkt? 

Hur kan jag ens tänka tanken på att förstöra den? Förkasta minnet av den tid som flytt? Bara tänka på mig själv och min egen vinning?

Man kan nu luras att tro att jag är en duktig sömmerska som kommer på en vågad idé som denna. Men så är inte fallet. Mina sömnadskreationer i vuxen ålder sträcker sig till gardiner. Det har blivit ett gäng genom åren, men inget mer avancerat än så. Och det är nu nästa genialiska dimension av mitt eventuella projekt tar form. Jag har ändå tänkt att fråga mamma vad hon tycker om idén, även om jag tror att hon kommer att vara positiv. (Alternativet är kanske att den annars får flytta hem till henne, hehe!) Varför inte involvera henne? 

Alltså ser ni symboliken i det här? Döttrar i rakt nedstigande led, samarbetar med att skapa något tillsammans av material som har en historia från första halvan av 1900-talet... Kommer jag undan med det? 😉

Ha en fin söndag!  

En annan slags fond

Hörrni, det har blivit dags för ännu ett inlägg. Jovisst, för ibland tar jag ett steg utanför min comfort zone och blir den människan jag egentligen vill vara. Om jag bara ids. Jag tror att jag har nämnt att jag gjorde rabarbersaft för ett tag sedan? Nu har jag även skördat svarta vinbär och det var på gärsgårn, för de var nästan övermogna och därmed också lättmosade. När jag väl stod där med mina vinbär och började googla efter recept, insåg jag hur mycket socker det ska vara i allt. Men så hittade jag tips på hur man kan råmixa dem. Alltså ingen kokning och bara 300 g socker på 1 kg vinbär. Supersmidigt och det blev jättegott. Perfekt att blanda i yoghurten på morgonen och få en vitaminkick på köpet... 

Men det slutar inte där. För några dagar sedan köpte vi färska räkor och glufsade i oss. Det var verkligen längesedan vi gjorde det sist. För sedan dess har vi fått kompostpåse i avfallssorteringen i kommunen. Och naturligtvis hade de precis tömt vår tunna, så det skulle dröja två veckor innan nästa tömning. Vi har väl alla råkat gå förbi en soptunna med misstänkta räkrester som stått och gottat till sig i augustisolen? Man vill inte vara den grannen. Inte i två veckor. Så vad göra? Jag slängde in dem i en påse i frysen och där hade de för all del kunnat ligga tills nästa soptömning. Men nu fick jag för mig att prova att göra fond och igår gjorde jag slag i saken. Alltså jäklar vad det luktade i huset. Och jag vet inte hur jag bar mig åt, men mina fingrar luktar fortfarande inbillar jag mig. Jag reducerade den kraftigt, så att det skulle bli så lite fond att hantera som möjligt. Sedan frös jag in den i iskuber. Nu ska jag flytta över kuberna till en tät burk, och fundera över när jag kan få användning för fonden.

Som grädde på moset kan jag också berätta att vi igår gick ut på en powerwalk.... en planerad powerwalk, som blev en svamppromenad. För när vi kommit ungefär halva rundan får jag syn på ett gult hav mellan granarna. Okej, liten överdrift. Men det var många små gula fält. Så! Lyckligtvis hade vi varsin 1 liters plastpåse med oss. Som regnskydd för mobilerna. Men det var uppehåll, så nu fick de göra lite nytta på annat sätt. Så två liter kantareller fick vi med oss hem, som nu är förvällda och gör räkfonden och rabarbersaften sällskap i frysen.

Det var lite om mina kulinariska äventyr den sista tiden. Det är verkligen roligt att ta hand om det som trädgården och naturen ger, men det är mycket jobb. 

Glad Höst

önskar Dahlia

och Höstanemon!

 

Paddling, Evolution och Utrensning

Det är mycket som händer nu. Senast igår meddelade SÄPO att man höjer terrorhotnivån från 3 till 4, på en 5-gradig skala. Tankar om det? Jag tycker att det känns skönt. Hotet har inte ökat sedan igår, men vår beredskap har det och förhoppningsvis innebär det att vi medborgare kan känna oss säkrare. Man uppmanar oss att leva som vanligt, men med en ökad medvetenhet. Jag har också hört att vissa tycker att man inte ska ha hörlurar i öronen, vilket går stick i stäv för de flesta med att leva som vanligt. Det tar jag med en nypa salt. Men det beror väl på i vilka kretsar man rör sig också. Det finns ju ställen som jag aldrig skulle drömma om att gå med hörlurar. Fast för egen del är det ingenting som har förändrats sedan igår. Det är sen gammalt, som man säger nu för tiden. 

Det är också intressant med hur man reagerar på den här nyheten. Vissa verkar tycka att det är läskigt, som om det är först nu man inser att det finns en hotbild. Men man får komma ihåg att vi tar till oss information på olika sätt och då är det bra att genom den här höjningen öka medvetenheten hos allmänheten. Det finns också människor som lever med psykisk ohälsa, för dem är det inte självklart att följa med i nyhetsrapporteringen. De kan ha fullt upp med att ta sig igenom dagen som den är ändå. Det är därför det är så viktigt att prata om detta. Att inte ta för givet att alla är välinformerade eller drar samma slutsatser som man själv gör. Dessutom pågår det ständiga påverkansattacker genom sociala medier, och beroende på var man har sitt fokus är man olika mottaglig för dessa. Det är viktigt att alltid fundera över vem som postar inlägg och kommentarer, och vad de har att vinna på det. 

*****

Jag skulle kunna fortsätta att mala på om detta, men lämnar ämnet för nu. Och börsen vill jag heller inte prata om. Det går bara ner och ner. Fast jag har faktiskt gjort en grej. Jag har sålt. Jag sålde mina Evolution och tog hem lite vinst. Jag kanske svär i kyrkan genom att berätta det, men samtidigt är jag för dåligt insatt i verksamheten för att känna mig trygg i innehavet. Jag använder pengarna till att fylla på lite då och då i bolag som till exempel Nibe och Castellum istället. 

*****

Vädret är som det är. Opålitligt. Men vi har ändå lyckats ta vara på de soltimmar som givits oss. För några dagar sedan slängde vi upp kanoten på biltaket och styrde kosan mot Nossan. Där paddlade vi en helt fantastisk eftermiddag och naturupplevelserna var många. Den bästa fick jag på film, se nedan. Den börjar liggande, men rätas upp efter start. 

Kossor vid Nossan

Lite fika hanns också med. Kaffe och hembakta Hallongrottor. Ibland är livet bara för bra. 

Living on the edge for a Kodak-moment.

*****

En av de regnigare dagarna spenderade jag på vinden. Länge har jag tänkt att jag ska rensa bort sådant som jag inte haft ork eller hjärta att slänga förut. När andan väl fallit på tidigare har det alltid varit för varmt eller för kallt att vistas däruppe. Men nu var förhållandena för en vindsrensning perfekt. Jag fick slängt en hel massa saker och några få finare grejer hamnade på Tradera för att pröva lyckan. Det hela mynnade ut i en sväng till tippen och en skön känsla av frihet. Jag hittade dessutom en jacka som passar fint nu till hösten, samt ett par mjukisbyxor att pysa omkring i här hemma.

Nu när jag berättat om hur duktig jag är, vill jag nästan inte erkänna vad vi gjorde bara ett par dagar innan utrensningen. Vi åkte nämligen på Loppis-safari i Dalsland med min svägerska och hennes make. Det finns väldigt mycket loppisar uppöver, och de flesta vi besökte var mysiga. Sedan är själva åkandet ett nöje i sig, det är roligt att upptäcka nya platser. Jag hittade ett par pepparkvarnar, som jag köpte för 20 kr. Det var faktiskt allt, så lite duktig var jag ändå. Och faktum är att det faktiskt var denna loppistripp som ledde till vindsrensningen. 

*****

Sista dagen på semestern nu. Eller ja. Utbildningen börjar inte förrän på onsdag, men jag har två distanskurser som jag kan sätta tänderna i. Och gissa vad! En av dem handlar om Bitcoin och blockchains. Hjälp!

Go Sweden!

Imorgon gäller det, Sverige måste vinna mot Japan i kvartsfinalen. Matchen sänds 9:30 och något historiskt kommer att inträffa på min arbetsplats. Företaget jag jobbar på kommer att nämligen att "halvpausa" verksamheten för att vi tillsammans ska kunna tränga ihop oss i matsalen och titta på matchen över lite chips och läsk. Något liknande har aldrig hänt här och måste naturligtvis uppmuntras. Jag kommer kanske inte se hela matchen, men jag kommer definitivt att se väl valda delar av den. Kanske slänger jag även på mig min gamla Sverige-tröja. Det är min sista dag på jobbet imorgon och det kan bli ett trevligt minne att ta med sig. 

Apropå jobbet. Det är en märklig känsla att vara tillbaka på jobbet. Inte en helt skön känsla faktiskt, men det är svårt att sätta fingret på vad det är som stör. Det går ju inte att komma ifrån att jag typ har "gjort slut" med jobbet och därmed också kollegorna. Jag är inte längre en av dem. Vi skrattar och har trevligt, men jag passar mina ord lite. Speciellt inne på min avdelning och med mina närmaste kollegor. Och min chef. Jag är inte dummare än att jag inser att vi har olika agendor. Jag är en belastning för min avdelning genom att fortsätta vara anställd och försvåra personalläget. Samtidigt kan jag inte ta hänsyn till det, jag måste ju se till mitt eget bästa. Ta vara på mina rättigheter.

Det är intressant hur utlämnad jag känner mig och hur stor roll det spelar att ha en fast yrkesroll. Det är vissa saker i livet man tar för givet när man väl har dem, som till exempel tryggheten som ett arbete ger. När den är borta börjar man fundera vilka andra tryggheter man har att luta sig emot. På en given första plats är det ju familjen, sedan var det jobbet. Som nu är borta. Plötsligt inser jag att jag måste söka efter tryggheten inom mig själv. Familj och jobb i all ära, men om man inte är trygg i sig själv och i de beslut man fattar, då står man inte så stadigt i blåsten.

Jag har förlorat en identitet och jag kommer inte att hitta en motsvarande identitet på ett tag. Jag har läst om detta med identiteter i mina kurser, men inte reflekterat över att det gäller även mig. Jag har upplevt en obalans då och då, känt mig ute på djupt vatten. Och det är inte så konstigt, för jag ÄR ute på djupt vatten. Under en lång tid har jag haft ett jobb-jag, men vem är jag när jag tar bort jobbet? Kommer jag lyckas hitta ett nytt jobb-jag? Det kanske låter lite ytligt, men jag vill gärna ha ett jobb-jag. Och det ska vara någon man vill vända sig till. Någon som levererar. Någon som får andra att växa, men också växer själv. Som aldrig slutar växa.

Som ni märker börjar klockan bli mycket och jag ska ta och gå och lägga mig. Jag har redan börjat prata i nattmössan. Sov gott där ute i stugorna!

Tråkig börs testar tålamodet

Sommaren börjar sjunga på sista versen och mina två sammanhängande veckor av ledighet instämmer i sången. Men det gör inget. På måndag börjar min sista jobbvecka och sedan har jag faktiskt en veckas semester till. Jag gillar nog konceptet med bruten semester. För när man har fyra sammanhängande veckor och hälften har passerat, börjar katastroftankarna sätta in. "Halva semestern har gått, nu kommer resten att gå fort och snart är det dags för ännu ett års strävan." Nu är det snarare: "Äh, jag sladdar väl in på jobbet och kollar läget innan jag checkar ut igen."

Och sedan ska vi inte hymla med att jag ser fram emot att påbörja min utbildning.

Förra gången jag skrev ett inlägg passade jag på att berätta lite om mina förehavanden och jag tänkte inte vara sämre nu. Den här veckan har passerat förhållandevis obemärkt. Det mesta regnar bort, som Ledin så insiktsfullt sjunger. Men eftersom det är som det är med vädret, är det inte mycket att hänga läpp över. Kan man tycka. Fast jag har väl kanske gjort det ändå, lite grann. Men det är bara för att jag velat få till en tältnatt. Och det är ingen höjdare i regn om man inte är så illa tvungen. Så plötsligt skingrade sig molnen över Uddevalla och vi drog ut till en liten ö utanför och slog upp tältet. Enligt SMHI skulle det regna dagen efter, men det fick vi väl ta då. Det visade sig dock att vädergudarna var på vår sida, för dagen efter blev fantastisk och vi kunde fortsätta upptäcka ön i lugn och ro. 

Det luxuösa boendet. Ser ni inte? Den lilla blå pricken därborta!

Beskrivning överflödig väl?

Som en tavla (bortsett bildkvalitén).

Familjen Svahn är också ute på äventyr.

Eftersom det var längesedan jag gick med full packning på ryggen, kom det inte som en överraskning att jag blev ganska stel i höfter och rumpa. Däremot var det lite oväntat att jag skulle bli så full av energi att jag tog en redig cykeltur när vi kom hem. Speciellt då jag inte fått många timmars sömn i tältet. Men det var faktiskt ganska smart, för efteråt passade jag på att stretcha ordentligt och efter det har jag inte känt av vandringen alls.

Ska vi göra en liten börsavstämning förresten? Det är ingen rolig läsning kan jag lova, men jag tar det med ro. Det kommer bli bra, som Laleh så klokt sjunger. Mina innehav är uppdelade på tre olika ställen och egentligen är den här rapporteringen ganska värdelös eftersom jag inte vet exakt hur den procentuella uppdelningen ser ut. I runda svängar kan man kanske säga att: 

• Avanza som står för ca 80% av innehaven, är i år upp hela 1,13% (halleluja)
• Nordnet med sina ca 15% av innehaven, är i år upp 19,03% (tack Microsoft)
• SAVR som inte gör mycket väsen av sig med ca 5%, är i år upp 7,94%.

Man kan hålla sig för skratt och kanske konstatera att jag borde satsa helt på fonder istället, men jag tycker inte att jag har några direkt dåliga innehav. Känslan är att mycket har gått ner även om vissa bolag klarat sig bättre än andra. När jag letar efter syndabockar hittar jag inte någon specifik som utmärker sig. Castellum har inte varit superkul i år, inte heller Boliden eller Tele2. Även Handelsbanken och NIBE har halkat ner en bit och har gott sällskap av flera andra innehav. Tråkigt, tråkigt men trägen vinner! Jag säljer ingenting, utan fyller bara på med de små medel jag har för tillfället. 

När jag gör mina månadsuppföljningar ser jag ändå att det rör sig sakta uppåt, trots att jag knappt inte nysparar något. Nu blev jag nyfiken på hur mycket jag har satt in i år, och efter en snabb titt ser jag att jag faktiskt satt in 20 000 kr. Det var rolig läsning. Fast det betyder ju också att den uppgång som varit i år även beror på de insättningarna. Varje mynt har två sidor. ;-)

Med dessa visdomsord checkar jag ut och tar helg. Både sol och grill är tända! ...och jag tror faktiskt att jag ska hälla upp en Eriksberg Pale Ale också!