Ännu en faktor är att det stör ihjäl mig att jag inte kan fixa det själv. Eller kan jag? Hata är ett starkt ord som jag ogärna slänger mig med, men jag hatar verkligen att inte kunna saker som jag känner att jag borde kunna. Ergo, idag har jag (och min man) plockat isär bromsoket för att hitta en möjlig källa till att höger bak kärvar. Skivor och belägg var helt okej och kolven löpte lätt. Däremot tog vi en titt på handbromsen, för jag upplevde att den behövde justeras. Lite fix och trix, så hade jag åter en fungerande handbroms och ett bakhjul som snurrar lika friktionsfritt som klockan en söndag eftermiddag.
Lika stolt som jag kände mig efter en lyckad mekarstund, lika klantig kände jag mig när jag råkade klämma pekfingret mellan en eker på fälgen och bromsoket innanför. Jag skulle ju bara snurra för att se hur lätt det gick och på något sätt rymde mitt finger och smet in mellan ekrarna. Sånt där går så himla fort och jag är väldigt glad att jag inte hade mer fart på hjulet. Nu klarade jag mig med lite blodvite och ett svullet och lite missfärgat finger.
Vad gör man inte för några sparade kronor?
Hoppas att ni har en fin helg och greja försiktigt!
