Kinnekulle, Orkidéer och bildbonanza

Det blir ett lite annorlunda inlägg idag, för bilder är generellt inte min passion. Det är ju skrivandet. Men nu vill jag gärna dela med av mig av en fantastisk dag som spenderades på Kinnekulle. Det var soligt, det var varmt och det var underbart. Det var igår!

Varför inte öppna starkt med den fantastiska Guckuskon? Vi var helt ensamma och kunde fota det sällsynta orkidén i lugn och ro. 

***

Dramatiska klippkanter hittar man lite här och där längs lederna. Staket är för mesar!

***

En glad färgklick som snurrar runt på sitt strå i sin kamp att komma framåt här i livet.

***

En av otaliga stenmurar av den karakteristiska kalkstenen på kullen.

***

Kontraster.

***

Det fanns gott om blommande Vildapel.

***

Även ängsblommor får vara med i det här inlägget. Jag visste inte vad det var så jag provade att rådfråga Google som kom med förslaget Ängsbräsma. Så vacker i sin enkelhet.

***

Precis när vi satt oss ner vid kyrkan och fyllde på energinivåerna med kaffe och kolasnittar, kom det ett par fram till oss och frågade om vi varit och tittat på "Krutbrännaren". Det hade vi helt missat eftersom vi aldrig hört talas om den. Paret gick ut på heden och kom strax tillbaka för att visa sina bilder. De hade i sin tur fått tipset av ett par som de mött på parkeringen. Orkidéer förenar!

***

En lite vanligare orkidé, Sankte Pers Nycklar. Trivs i vackra Gullvivors sällskap.

***

Jag har hört att almfrön ska vara goda och nu fick jag chansen att prova. Var de goda då? Alltså det beror ju på vad man förväntar sig. Men definitivt en mild och trevlig smak.

*** 

Ha en fin söndag!

Äh, vi tar ett till!

Det är min sista lediga dag den här veckan och jag har inga mer skoluppgifter att ägna mig åt. Eller ja, det är klart att det finns en ocean av information och kunskap jag skulle kunna dyka ner i för att förbereda mig inför kommande skolarbete.

Men samtidigt! Det är inte ofta man får ledig tid bara sådär och jag har ju varit lite trött det sista, så jag inser att jag vore rätt korkad om jag inte tog vara på tiden på ett mer hälsofrämjande sätt. I detta vidunderliga väder dessutom!

Det har varit en period som också varit tillägnad barnen på ett eller annat sätt. Kalas i helgen som gick, övningskörning med dottern, mekande med sonens moppe, konsert (dotterns) och naturligtvis lite härligt häng. Nu kommer jag att tänka på en sak som slår mig ibland. Jag är ju varannan-vecko-förälder, vilket gör att om jag ska planera andra aktiviteter så försöker jag styra så att det ska hamna på veckorna när jag inte har barnen. För när jag har barnen, vill jag ju vara där för dem. Det är inte nödvändigtvis så att vi gör saker tillsammans hela tiden, oftast inte faktiskt, men jag vill ändå inte fara runt och lägga tid på egna intressen när jag har barnen hemma. Jag har ju så mycket annan tid till det ändå. 

Men det är inte alltid lätt att förklara det, åtminstone inte för någon som har sina barn på heltid. Det händer ofta att jag känner mig lite dum som envisas med halvera möjligheterna att träffa någon vän, till exempel. Ja, barnen är stora. Ja, barnen klarar sig själv utan mig. Men jag har ju bara tillgång till mina barn halva deras liv, om man ska vara krass. Då vill jag finnas där. OM de skulle vilja något. Inte för att kompensera för något, det finns det inget behov för. Utan för att jag vill. De vet att de har högsta prioritet och det ska de aldrig behöva tvivla på. 

Sedan går det inte att komma ifrån att det uppstår intressekonflikter. Det är ju en balansgång. Som med ridningen som är en gång i veckan. Det har hänt att jag drabbats av dåligt samvete och känner mig självisk som ägnar mig åt ett eget intresse som tar en kväll i veckan. Men jag tänker också (försöker intala mig) att det är bra att visa barnen att det är viktigt att ha en hobby, en sport eller ett fritidsintresse. Och barn gör ju bekant som man själv gör, och inte som man säger!

Igår lyxade jag till det och gjorde paj. Jag har ganska dåligt självförtroende när det kommer till matpajer, men egentligen är det inte så svårt. Mycket handlar om förberedelser, så egentligen är det inte helt tillämpligt på vardagar. Men nu var jag ju ledig så... Det blev en bacon- och ostpaj och en spenat- och kantarellpaj. Lite sallad och en kall sås som blev kvar efter kalaset i helgen. Jag älskar verkligen paj! Och barnen blev glatt överraskade.   

Jag vill avsluta med att uppmärksamma de små ögonblicken av lycka. Livet rinner förbi i en väldig fart och just nu känns allt väldigt bra. Det är underbart väder och jag är ledig. Skäl att känna sig lycklig. Men det är så stort och skulle man känna lycka över det hela tiden, skulle man nog bli helt dränerad på energi. Jag är glad och tacksam över min tillvaro, försöker ta vara på allt så gott det går. Men igår kom det plötsligt en sådan där liten glimt av ren lycka.

Och det var så konstigt, för den kom vid ett ganska oväntat tillfälle. Jag tror att det var när jag vred på kranen för att tappa upp ett glas kallt vatten. Då slog den bara till och jag kände mig i det närmaste salig. Det är inte så ofta det händer. Eller kanske så gör det det, men att man är så uppe i nästa steg att man inte lägger märke till det. Men när lyckan drabbar en, ja då känns det som en bekräftelse på att man är rätt ute. Jag borde bli bättre på att vara nuet, som jag uppenbarligen är nu!

Med dessa ord lämnar jag tangenterna för idag och tar med mitt kaffe ut på altanen och låter mig omslutas av syrendoft!

Vilken vecka!

Det är helt fantastiskt väder och gissa vad? Jag är ledig. Det blev så på grund av lite ommöblering av kurser i skolan. För min del var det verkligen välbehövligt och jag använder tiden till att komma ikapp med mina andra studier. Plugga några timmar, sola någon timma och plugga lite till. Lagom tempo för Fumlan!

Jo just det, ...och provrider som medryttare i några timmar (igår). Jag har sagt upp min plats på ridskolan nu och jag vet inte riktigt hur mitt hästliv kommer att se ut framöver. Men så plötsligt dök det upp en möjlighet att vara medryttare på en häst i närheten. Efter att ha lagt ihop två och två insåg jag att medrytteri är en del av den här tjejens verksamhet, för det kostar en bra slant i månaden. Lite väl bra slant egentligen, men fortfarande billigare än ridskolan och jag får ju vara med hästen hur länge jag vill på mina dagar.

Men! Det var ytterligare några aspiranter som var inbokade på provridning, så vi får se vad som händer. Oavsett så är det nyttigt för mig att få lite insikt i det här med medrytteri. Jag kommer inte att bli farligt besviken om hon väljer någon annan, för hästen var lite svår i galoppen. Det sa hon inget om, det var först när jag frågade som det kröp fram. Men jag provade att fatta galopp och andra försöket blev det några steg innan hon bytte tillbaka till trav. Så jag tänker att det finns potential. Sedan var det en annan grej också, det var två monsterbackar för att komma dit vilket ställer höga krav på vinterdäck. Och turen att inte få möte! Skitsak egentligen, men jag kan trösta mig med det om jag inte blir medryttare till detta sto.

Syrenerna har precis börjat slå ut. Varför kan man inte bara trycka på paus en liten stund? Allt händer så vansinnigt fort nu och det stressar mig att jag inte hinner vara en del av precis varje process. Man får väl välja ut godbitarna. Som syrenerna. Och snart borde tornseglarna komma. Då är det sommar! 

Jag har verkligen längtat efter att få sätta mig och skriva ett inlägg här. Tänkt att det och det ska jag skriva om, men nu är det som bortblåst och jag kommer inte på så mycket intressant att skriva om. Istället för att författa en massa meningslöst dravel, väljer jag att runda av nu. Och återkommer snart igen! (Jag tror faktiskt att det är solen som drar i mig...)

Vi ses snart, hoppas jag!

  

Göken gal i norr

Nu är den kommen, den där tiden när man måste sitta ute till varje pris. Solen kan titta fram när som helst, men jag har pälsat på mig plagg efter plagg i min väntan på den goa värmen. Himlen är täckt av många och envisa moln och ibland rufsas luggen till av en kylig busvind, som även letar sig in där kläderna inte täcker helt. Hudens hoppfulla fönster mot en gäckande sol. 

Men det är värt det. Alldeles nyss hörde vi göken. Göken! Lätet var så välbekant att vi först inte reagerade, men sedan studsade vi till och tittade på varandra. Även om ljudet är välbekant, så är det inte huvudsakligen i naturen jag hört göken oftast. Det är väl främst naturprogram på tv, tänker jag. Sedan tänker jag att man borde vara bättre på att skapa sina egna naturprogram. Nu inser jag att jag snabbt ska förtydliga vad jag menar. Men som gökotta eller tjäderspel. Det är ju egentligen bara att ställa klockan på tidigt, packa ner kaffe och en macka med prickig korv och ge sig ut i skogen.

Ja, så får det bli! Men inte nu. I helgen vankas det kalas och det ska städas, bakas, lagas mat en masse och slås in paket. Tur att det är lite lediga dagar att fördela sysslorna på. 

Det var ett tag sedan jag satt bakom tangenterna och det är nog lika bra, för hade jag satt mig att skriva så hade det inte blivit särskilt livat. Jag har varit ur form och känt mig lite...värdelös. I grupparbetesväg. Jag är inget stort fan av grupparbete och det nådde väl sin kulmen nu. Jag bidrog inte på ett sätt som både jag själv och gruppen förväntade sig. Jag fick ingenting ur händerna och kände mig bara vilse. Jag kommunicerade detta till gruppen, som såklart var så fina. Jag kunde ta ett steg tillbaka. 

Så småningom tog jag på mig lite uppgifter som var mer konkreta, som att göra en Power Point och förvandla arbetsdokumentet till en snygg och enhetlig PDF för inlämning. Det kändes nästan lite kymigt, för jag fick så fantastiskt fin feedback från andra klasskamrater på redovisningen idag. (En kille var så blown-away att han till och med skickade ett PM till mig.) Lite orättvist mot mina gruppkamrater som kämpat så med innehållet, men de lyfte genast fram mig. Fina som sagt!

Så idag avslutades då ännu en kurs, den med tigrinnan till kursledare som jag nämnt tidigare. Effektiviteten personifierad. Men snäll och generös i sina omdömen. Något att ta till sig!

Så, nu kommer det en liten, liten klagolåt ändå. Ridskolan. Vårat ridhus är ganska litet och igår var vi full styrka (- de har tydligen minskat gruppstorleken från 8 till 6, tack för det! -) så vi var 6 ekipage på en ganska liten yta. Det händer nästan aldrig att vi är så många, vi är oftast 3-4 stycken. Och redan där blir det trångt, för att det är så olika nivå på både ryttare och hästar. Det blev oerhört tydligt igår, för att få samtliga att galoppera samtidigt GÅR INTE! Det betyder att jag får upp min häst i galopp, men måste strax hålla in pga av häst framför som inte galopperar. Det var inte heller självklart att runda ekipaget, då det ofta var någon innanför som ville hålla sig ur vägen för att inte de heller galopperade. Jamen ni hör ju!?! Är det här vad jag betalar för???

Slut på gnäll. För nu! Jag har nu flyttat in i uterummet, med infravärmen på. Nytt för i år är en heltäckningsmatta som vi la in för några helger sedan. Det blev ett helt nytt rum och fötterna myser under bordet. Katten däremot är inte lika förtjust. Han fastnade i vartenda steg han tog, men jag tror att han lärt sig att lyfta tassarna annorlunda för det låter inte längre om honom och han tar sig fortare fram.

Stewie sjunger Signed, sealed, delivered och jag tar det som ett tecken på att jag ska överlämna mitt inlägg till er! Over and out!

Yours truly, Fumlan!