söndag, mars 07, 2021
Att nå fram
torsdag, februari 04, 2021
Hej hej, jag är ett monster!
De flesta tror inte det, men jag kan liknas vid ett väsen som vid varje fullmåne genomgår en liten personlighetsförändring. Ja, jag pratar naturligtvis om varulven. Min förändring har mer med hormoner än fullmåne att göra, men likväl förvandlas jag till något som inte borde få vistas bland folk.
Jag har inte riktigt lärt mig att handskas med mina krafter ännu, då de är ett relativt nytt påfund i mitt liv. Det som händer är att jag blir fly förbannad och ett hårt band spänns över bröstet på mig, så att det känns som att jag bara kan andas ytligt. Minsta struntsak förstoras upp och jag har en tendens att misstolka blickar, påståenden, frågor, beteenden osv. En utskällning ligger hela tiden på pass och jag måste slå vakt om mina ord. Jag försöker dra mig undan och interagera så lite jag bara kan, men det är då jag blir ensam med mina tankar. Lika lätt som det är att explodera av ilska, är det att börja gråta och jag kan plötsligt tycka förfärligt synd om mig själv.
Mina kära kollegor känner inte till denna mr Hyde-sida av mig, men en av dem vet att jag inte är så noga med en del av hennes förehavanden, och när jag blir tyst och sammanbiten tror hon att det är på grund av att jag stört mig på något hos henne. Då blir hon istället kontaktsökande, för att "kolla läget" och eventuellt blidka mig. I vanliga fall gillar jag småprat på avdelningen, men inte när jag försöker kontrollera mitt inre monster. Det är inte hennes fel, hon kan omöjligt veta att hon leker med döden. Idag gick det bra, vi kom båda hem oskadda till våra familjer. Däremot inser jag att jag måste berätta om min mörka sida, för allas trevnad.
Kanske skulle jag i framtiden utrustas med en varningsskylt!
Tillägg dagen efter: Jag berättade för mina kollegor om mitt högst tillfälliga humör och att om jag uppfattats som otrevlig, så var det inget personligt. Det roliga var att de såg uppriktigt förvånade ut och påstod att de inte märkt av någonting. Detta kan innebära två saker, antingen förstorade jag upp saker och ting eller så är jag alltid en bitch. ;-)
Har ni några inre odjur ni tampas med? Eller kanske ett yttre - en kollega som jag?
onsdag, december 16, 2020
Lifehack - spara hundralappar
- 18 st bläckpennor
- 48 st tamponger
- 1 st presentkort à 200 kr *klirr* (utfärdat 2016, men ännu giltigt)
- 1 st nagelsax
- 1 st fickspegel
- 40 kr i reda pengar, varav 20 kr ännu giltiga
- 3 st tändare
- 2 pkt pappersnäsdukar
- 6 st hårnålar
- 1 st Lypsyl
- 3 st hårband
- en massa annat krafs
![]() |
En något reducerad bild, men ändå. |
lördag, november 28, 2020
Delad eller gemensam ekonomi?
Det är en het potatis det här med ekonomin i ett hushåll, men det känns som att normen ändå är att man har gemensam ekonomi. Jag kan absolut förstå det, men jag ska erkänna att det är inte något för mig. Jag fick inspirationen att skriva lite om det av Pappa betalar? .
I vårat förhållande tror jag i och för sig inte att det hade varit några problem att ha gemensam ekonomi, eftersom vi är ganska samsynta. Men faktum är att vi har bidragit med två barn var till den här familjen och jag skulle inte våga räkna med att det aldrig skulle uppstå dispyter om pengar. Det känns som en onödig risk att utsätta oss för, särskilt som det upplägg vi har dessutom fungerar alldeles ypperligt.
![]() |
Foto: SVT |
fredag, oktober 16, 2020
Ett inlägg jag kanske raderar...
lördag, oktober 03, 2020
Note to self - besök mormor oftare
![]() |
Pajen innan gräddning |
onsdag, augusti 05, 2020
Bakslag
måndag, maj 18, 2020
Aldrig mer kaka på kaka!
söndag, maj 17, 2020
Torgskräck, eller bara bacillskräck?
![]() |
Knäckkastrullen (trots somrig design) |
onsdag, maj 06, 2020
Fick visa leg på Systemet idag!
söndag, januari 12, 2020
Vissa investeringar är bara så värda!
"Hur länge har du kollat på den sidan egentligen?" eller
"Varför står det mitt namn där, skriver du något om mig?" eller
"När ska vi äta, jag är hungrig (en kvart efter frukost)?" eller
"Vem är det på den bilden, är du kompis med honom (indisk man, i traditionellt indiska kläder, i Indien som håller i, inte bara ett, utan två gevär)?" eller
"Får jag låna datorn och kolla på saker som jag kan önska mig när jag fyller år (om sisådär tio månader)?"
Vid köksbordet går det att hålla till kortare stunder, alltså mellan måltiderna, men då tillkommer mecket att flytta laptopen. Eftersom den har ca tio år på nacken, är sladden ett måste....ja ni förstår ju hur jobbigt!?! Och sovrummet har hittills inte varit något alternativ, då den enda sittvänliga möbeln varit sängen: Hej Nackspärr!
Men idag! Idag gjorde jag något craaaazy och köpte en fåtölj på IKEA. Jag hade siktat in mig på en öronlappsfåtölj i grön sammet, men blev kär i en helt annan. Jag fick plocka ner Audrey Hepburn från väggen, flytta på linneskåpet i sovrummet (åt helvete med symmetrin), omplacera en ej sittduglig stol från typ 1800 kallt och sen kunde jag trycka in min lilla fåtölj, ett litet litet bord och en golvlampa i ett hörn....och där var den. Min lilla vrå av världen. Att jag ska sitta där och bara vara! 😎
Väl mött!
måndag, januari 06, 2020
Skidhyra - lättad och luspank
söndag, januari 05, 2020
Tyngdtäcke
Jag lider med honom, då jag hör honom tassa runt på övervåningen i olika ärenden såsom att dricka två munfull vatten pga (inbillad av rastlöshet?) törst, eller ännu ett i raden av toalettbesök, just för att sömnen inte vill infinna sig. Jag var själv likadan. Jag kunde ligga i timmar och vrida och vända på mig. Titta på klockan med en alltmer tilltagande frustration, eftersom jag visste att larmet snart skulle gå igång med sin skärande iver att markera starten på den nya dagen.
Det som får mig att tveka är priset. Jag är rätt säker på att Börje Salming fick sitt täcke gratis i utbyte mot hans 4 sekunder i deras reklam. Rätt schysst timpeng ändå! Det kanske inte alls hjälper min pojk att komma till ro, utan istället blir en grogrund för klaustrofobi. Nåja, i värsta fall får jag väl vidga täckets användningsområde en smula. Vem vet, det kanske duger alldeles ypperligt som duk på bordet till trädgårdsmöblerna. Där lär nog åtminstone inte bäras iväg med första bästa vindpust.
Väl mött!
När en nynnare möter en annan
Det har varit ett normaltillstånd för mig att nynna, och jag har inte reflekterat över huruvida andra också ägnar sig åt detta eller inte. Tills jag en dag i vuxen ålder befann mig i en matvaruaffär och stod och värkte över vilket ris jag skulle välja i hyllan. Då närmar sig en medelålders kvinna och jag hör henne nynna på långt håll. Det är alltid lite obekvämt att stöta på en människa som inte följer de sociala koderna i samhället, varför jag, illa till mods, bara grabbar tag i första bästa rispaket för att så fort som möjligt komma ifrån denna speciella person. För vem vet vad mer hon kan ta sig till? Kanske börja prata för sig själv?
Ja, det gick faktiskt upp för mig, redan när jag med raska steg gick mot kassan, att det lika gärna kunde varit jag. Eftersom jag inte tänker på när jag nynnar eller är tyst, så skulle jag kunna ha gått omkring i mejeriavdelningen och samtidigt bjudit på en bit ur Sound of Music, medan mina medkunder diskret och besvärat drog sig bort från mig.
Nästa steg i tankekedjan får mig att le. Tänk om alla gick omkring på det viset. Hur roligt hade inte det varit? De stackars butiksanställda hade visserligen ständigt fått ha proppar i öronen, men vilken källa till samtalsämnen det hade kunnat bidra till. "Ursäkta, melodin du nynnar känner jag igen men kan för mitt liv inte placera den. Vilken är det?" Eller kanske "Ursäkta, jag har fått en hemskt irriterande låt på hjärnan och kan inte bli kvitt den. Vilken låt har du?"
Vad sägs om att trotsa de sociala riktlinjerna och istället hylla olikheterna? Så länge vi inte kränker eller skadar någon annan, tillför det bara lite extra krydda i vardagen!
Väl mött!
lördag, januari 04, 2020
Ska bara...
Absolut ska jag ut och ta mig en joggingtur, när som helst...jag ska bara...vika tvätt först.
Absolut ska jag ut och ta mig en joggingtur, när som helst...jag ska bara...göra rent kattlådan först.
Absolut ska jag ut och ta mig en joggingtur, när som helst...jag ska bara...plocka ögonbrynen först.
Absolut ska jag ut och ta mig en joggingtur, när som helst...jag ska bara...fylla på fågelmataren först.
Aldrig får jag så mycket gjort i hemmet, som när jag planerat att bränna lite kalorier.
Väl mött!🏃