Visar inlägg med etikett William Morris. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett William Morris. Visa alla inlägg

fredag, november 24, 2023

Börs, muggar och exter

Dags igen för ännu en lägesrapport. Sedan vi sågs sist har jag varit VD, eller nej, sjukhusdirektör var det visst. Jag har även varit ekonomichef, it-chef, kommunikationschef och ja, några titlar till. Jorå, det går bra nu. Nä, skämt åsido. Vi har övat stabsmetodik i krisledning i sammanlagt sex dagar nu. Det är faktiskt oerhört intressant och givande inte minst, för vilka framsteg vi gjort på dessa övningar. Det är verkligen någonting alla verksamheter borde ta sig tiden att göra med jämna mellanrum, öva på krisledning. Tips från coachen!

Över till annat. En gång i tiden prioriterade jag på ett lite annat sätt än vad jag gör idag. Jag drog mig inte för att köpa märkesprylar och det handlade om allt från kläder till inredning. En sak som jag köpte då, för ungefär sisådär 18 år sedan, var en te-mugg från Lexington. Te-muggar har kommit och gått genom åren, men den här har faktiskt hängt med och använts flitigt. Tills min man råkade ha sönder den...

Det gjorde nu inte så mycket, då jag inte var särskilt fäst vid den. Den råkade bara ha bra te-muggs-egenskaper. Men han fick dåligt samvete och ville absolut köpa en ny. Nå, vem är jag att säga emot? Men nu kände jag att den här muggen ska väljas med omsorg, för den ska jag ha resten av livet. (Eller tills den åker i backen.) Det tog faktiskt inte särskilt lång tid att identifiera den perfekta muggen. Desto längre tid tog det att få hem den, men det är en annan historia. Så nu har jag en fin te-mugg igen, som jag älskar. Men muggen kände sig lite ensam och ville ha en kaffe-muggs-kompis. Nå, vem är jag att säga emot? Så jag pep in i en pytteliten butik i Haga i Göteborg, öppnade plånboken, sjasade iväg malarna som fladdrade upp ur den och köpte en kaffe-muggs-kompis, till min ensamma te-mugg. Snipp snapp snut, så var den sagan slut. Och mina pengar också...

Se vad söta de är tillsammans!

Det blir ju inte av att jag skriver så mycket om börsen nuförtiden. Det beror dels på att den varit så sur att en citron framstår som sockervadd i jämförelse, och dels på att det är tråkigt att inte kunna nyspara för att se portföljen växa ens på det sättet. ("Jamen, köp inte dyra muggar då!" Ja, jag hör er! Tyst nu!) Men nu tycker jag att det börjar hända något? Gör det inte? Det känns som att någon gläntar på ett fönster och släpper in lite frisk luft på börsen. Det kan vara inbillning, det kan vara tillfälligt men det känns hoppfullt tycker jag. Eller bara ett tidigt tomterally? 

Jag vill också ta tillfället i akt att skicka ett litet tack till Två Månadslöner, som så vänligt tog sig tid i egenskap av lönekonsult, att hjälpa mig med en fråga som dök upp i ett skolarbete. Det var väldigt snällt av dig!

Nu kom katten insläntrande här och tittar uppfordrande på mig. Han vill att jag ska hålla honom i svansen, så att han kan äta frukost. Det finns mat i skålen, men den smakar tydligen bättre om man håller honom i svansen. Exter!!!

Ha en härlig löne-helg och bränn inte alltför mycket på julmarknader nu!
Kram från Fumlan!

måndag, mars 21, 2022

Vuxenpoäng

Det är nog banne mig så att jag har blivit vuxen. Tillslut! Jag trodde att det var övergående, det här med att jag köpte nya gardiner till vissa av rummen och funderade hur jag kunde rädda ett badrum med ljusgrön våtrumsmatta och matchande våtrumstapet med blåbär på. Men tendenserna verkar hänga kvar och jag har till och med börjat plocka bort lite skämshögar efter mig som jag inte brytt mig nämnvärt mycket om tidigare. 

Jag kikar på trasmattor på Tradera och posters på Desenio, förvaringsmöbler i rotting på antikmagasin och rotar igenom mina gamla nedpackade kopparprylar på vinden. Drömmer om tapeter med motiv av William Morris. Jag känner inte alls igenom mig själv, vilket inte heller min man gör men han verkar uppskatta sin nya fru. Även om han med glimten i ögat hånar mig för att jag läser böcker av Guillou (motvilligt) och helst dricker franskt vin (väldigt frivilligt).

Vi kan nog konstatera att jag är en late bloomer, som efter ca tjugo år i yrkeslivet nu kommit fram till vad jag vill bli när jag blir stor. Eller jag vet inte exakt, men på ett ungefär inom vilken kategori. Och apropå det, som jag har väntat på att 15:e mars skulle komma. Dagen då det blir möjligt att börja med ansökningarna till högskolan. Fast jag tänkte vara cool. Inte logga in direkt samma dag som en annan addict. Gissa hur länge jag stod emot? Tjugo minuter lyckades jag fördriva tiden framför datorn med annan förströelse, trots att blicken och muspekaren flög över den sovande fliken helt oavsiktligt otaliga gånger. Tillslut gav jag med mig och kastade mig över ansökningsportalen med en frenesi av sällan skådat slag. 

I trädgården har jag farit fram som en furie, men det är förvisso inget nytt under solen, det är min superpower såhär års. Jag klipper ur buskar, sliter bort vissna växter och rycker upp gamla staketstolpar som gjort sitt. Mitt hår är fullt av kvistar och underarmarna är täckta av rivsår. Jag älskar den här tiden, åtminstone när vi är välsignade av solen som nu.

Nåväl som den vuxna och ansvarstagande person jag nu är, är det väl dags för mig att börja tänka på refrängen. Min arbetsdag börjar snart och jag hade tänkt hinna idka någon form av motion innan dess. 

Ha en fin vecka!