torsdag, juni 23, 2022

Röd, gul, grön eller blå - vad är du?

Ända sedan boken "Omgiven av idioter" av Thomas Erikson kom ut 2014(?), har jag haft den på min lite mer perifera To-Read-List. Men eftersom jag står inför ett skifte i mitt yrkesliv, dock väldigt odefinierat och abstrakt än så länge, har mitt intresse för beteendevetenskap fått nytändning. Jag har alltså lyssnat på boken nu, men jag tänker inte göra någon omfattande recension av den. Bara reflektera fritt.

Jag har alltid hatälskat de där testerna som fanns (finns?) i olika tidningar som jag kom över som barn/ tonåring. Men ni vet: Vilken typ av vän är du? Vilket yrke skulle du passa inom (typ skådis/modell/advokat/läkare)? Vilken kille kommer du gifta dig med? Jag blev alltid den lilla grå, fega och intetsägande musen...om jag svarade ärligt vill säga. Därför var jag såklart tvungen att svara som jag önskade att jag var. Då blev jag den stjärna jag så gärna ville bli.

På den tiden var lösningen att låtsas vara någon jag inte var, och det hängde i. Från början stannade det enbart i mitt huvud och jag fick kämpa med att verkligheten stämde så dåligt överens med den jag ville vara. När jag blev äldre skaffade jag mig en attityd och nu fick jag istället kämpa med att upprätthålla den bild jag ville att andra skulle ha av mig. Jag började gå ut på vardagskvällar, hängde med människor som jag tyckte att jag passade med, lät mig bjudas på drinkar och dansade halva nätterna. Naturligtvis blev skolan lidande och jag gjorde val som jag nu håller på att reparera skadorna av.

Idag förstår jag att lösningen är att gå djupare. Finns det någonting hos mig själv som jag inte tycker om, bör jag ta reda på varför det är så. För om jag hittar orsaken till det, kan jag försöka att ändra det istället för att sminka över med attityder och dåliga beslut.

Det finns så många olika lager i oss människor, som definierar vår personlighet. Barndom, minnen, uppväxtförhållanden, förebilder, erfarenheter, vänner, arbetsplatser, kollegor, partners och mycket mer. Det mesta går att sortera in under arv och miljö. Sedan får vi inte glömma dagsformen heller. Jag kanske ger olika svar på samma fråga, beroende på när jag får frågan. Hur jag mår just vid det tillfället. Med detta vill jag påvisa att varje människas inre kan ha lika många kombinationer som ett kombinationslås. 

Därför är jag av den uppfattningen att man inte kan dela in oss i fyra olika färger hur som helst, utan att ta hänsyn till en människas komplexitet. Däremot kan det vara intressant och kan kanske till och med hjälpa oss att förstå varför en person alltid reagerar på ett visst sätt när en viss situation uppstår. Om man sedan vill ge den personen en färg eller helt enkelt bara konstatera att hen inte gillar snabba förändringar för att hen är en trygghetsknarkare, är upp till var och en.

Med det sagt så länkar jag Här till en sida som berättar lite om de fyra olika personlighetstyperna. Röd, gul, grön och blå. Eftersom jag ändå är barnsligt förtjust i att kategorisera, kan jag inte låta bli att måla min egen personlighet. Jag tror att jag är mest grön, med lite blått och gult beroende på situation.

Vilken eller vilka färger skulle du säga att du är?



Glad Midsommar!

lördag, juni 18, 2022

Spara kronor - betala i blod

Min bil! En liten sak, från 2012. Köpt begagnad 2015. Vi har haft det bra, min bil och jag. I stora drag, om man inte räknar med allt bromsrelaterat. Och att AC:n gett upp. Men just det här med bromsarna är en källa till stress, för de kärvar då och då. Det finns lite olika symptom, men ibland nyper de fast så att hela bilen vibrerar. Hittills har jag lämnat in bilen för att få det åtgärdat, men det blir dyrt.

Ännu en faktor är att det stör ihjäl mig att jag inte kan fixa det själv. Eller kan jag? Hata är ett starkt ord som jag ogärna slänger mig med, men jag hatar verkligen att inte kunna saker som jag känner att jag borde kunna. Ergo, idag har jag (och min man) plockat isär bromsoket för att hitta en möjlig källa till att höger bak kärvar. Skivor och belägg var helt okej och kolven löpte lätt. Däremot tog vi en titt på handbromsen, för jag upplevde att den behövde justeras. Lite fix och trix, så hade jag åter en fungerande handbroms och ett bakhjul som snurrar lika friktionsfritt som klockan en söndag eftermiddag. 

Lika stolt som jag kände mig efter en lyckad mekarstund, lika klantig kände jag mig när jag råkade klämma pekfingret mellan en eker på fälgen och bromsoket innanför. Jag skulle ju bara snurra för att se hur lätt det gick och på något sätt rymde mitt finger och smet in mellan ekrarna. Sånt där går så himla fort och jag är väldigt glad att jag inte hade mer fart på hjulet. Nu klarade jag mig med lite blodvite och ett svullet och lite missfärgat finger.


Vad gör man inte för några sparade kronor?



Hoppas att ni har en fin helg och greja försiktigt!


tisdag, juni 07, 2022

When on Ven


Jag kan nu checka av "Cykla tandemcykel på Ven" på min bucketlist. Det var en upplevelse jag kommer att leva länge på. Jag bokade in oss och ett par vänner på ett paket som kallades Mera Ven. I detta paket ingick boende på campingen, stenugnsbakad pizza vid ankomst, två frukostar och en fyrarätters middag på Turistgården House of Ven. Även sänglinne och slutstäd ingick i det nätta priset 1500kr/person (cirka). Båtbiljett och cykelhyra tillkom.

I ärlighetens namn var standarden på boendet ganska låg, men jag är inte så nogräknad där. Tillgång till faciliteter och tak över huvudet nattetid är ingen självklarhet under mina äventyr, så med det i åtanke var det nästan lyxvarning. Sedan måste jag också ge fyrarättersmiddagen ett stort plus, den var väldigt god och spännande. Dessvärre inga foton från anrättningarna, men den var säsongsanpassad och innehöll allsköns primörer i fantasirika konstellationer. Det är få saker jag uppskattar så mycket som en välkomponerad meny och nya maträtter.

Jag kan inte annat än att tacka vädergudarna som för en gångs skull var oss nådiga och bjöd på ett helt sagolikt väder. Nedan följer en bråkdel av alla foton som tagits under denna resa. Jag tänker inte be om ursäkt för kvalitén, ni vet vid det här laget att jag blott är en entusiastisk amatörfotograf. 


Rapsfälten hade nästan blommat över, när vi klev av färjan som tagit oss till den vackra ön Ven utanför Landskrona. En och annan vallmo prydde sin självklara plats.


Första kvällen bjöd på en magisk solnedgång som bäddade in världen i en varmröd lyster.


Stundtals fick jag nästan en känsla av att befinna mig på betydligt sydligare breddgrader. Men något bad blev det inte den här gången.


Sjöbodar har vi tydligen inte bara på västkusten, inte gräs heller.


Skåneleden at it's best? Vy mot grannlandet.


Här kan man bli stående och bara existera en stund. 


I bakgrunden ett av otaliga kryssningsfartyg på den vältrafikerade farleden mellan ö och fastland.


Även sista kvällen var dramatisk i sin färgsättning.