Vi blev med hund

Ja, bara sådär har vi nu en liten brasiliansk terrier här hemma. Fast bara till låns en liten minivecka medan ägarna är i fjällen. De hade först tänkt att ta med henne men hon är inte förtjust i snö och kyla, så vi erbjöd oss att ha henne hos oss under tiden. En liten chansning eftersom det var längesedan någon av oss hade hund hemma, men vi vill gärna ha det i framtiden och det är ju ett perfekt tillfälle att öva.

Vi fick henne igår just för att se hur hon skulle hantera det, för om det verkligen inte hade fungerat kunde ägarna i värsta fall ta med henne ändå eftersom de åkte först idag. Det har dock gått över förväntan bra. 

Möjligen att katten inte håller med. Jag har aldrig sett honom så sur, men även där har det gått över förväntan. Jag trodde att han skulle sitta gömd under soffan i en vecka, men han är faktiskt framme och har henne under uppsikt. Han följde till och med på morgonpromenaden. På behörigt avstånd visserligen, men ändå.

Jag fattar att han måste känna sig lite sotis, men jag försöker allt ge honom lite uppmärksamhet också. Tyvärr fick jag flytta på hans matställe, men det var enda sättet för att han skulle få ha sin mat ifred. Han brukar alltid ha mat i sin skål och går dit och äter när han vill, vilket inte hade fungerat med en hund i huset. Nu har vi spärrat av vissa delar dit katten kan gå men inte hunden.

För övrigt har jag tydligen inte varit så snäll i år, för av tomten fick jag en tråkig förkylning i julklapp. Vi har ändå kunnat genomföra alla våra planer med framgång, vi har haft lite middagar här och varit tydliga med att jag är förkyld. Lyckligtvis har alla tyckt att det inte spelar någon roll och gladeligen dykt upp trots smittorisken.

Däremot har sömnen blivit lidande sedan utbrottet, det känns som att det var evigheter sedan jag fick en natts ostörd sömn. Natten till idag har varit hanterbar avseende förkylningen faktiskt, men då skulle jag tydligen dela säng med en hund. Eftersom hon är van vid att sova i sina ordinarie ägares säng, hade jag inte hjärta att flytta på henne alltför mycket. Det var ju trots allt första natten. 

Det blir nog lätt lite krockar när man ska passa någon annans hund. Precis som vid barnuppfostran har vi olika preferenser och gränser när det handlar om vad hunden får och inte får göra. Sedan måste jag erkänna att hon är otroligt lätt att ha hemma, hon lyssnar och lyder snällt. Oftast. Men det är ju de där andra sakerna också, som att låta hunden sova mellan matte och husse i sängen, sitta med på en egen stol vid matbordet och slicka sin människa i ansiktet i tid och otid. Det där får man ju lägga upp som man vill såklart, men jag som i nuläget inte har egen hund tänker att jag nog inte vill ha hunden i sängen.

Ja, det blev mycket hundprat den här gången. Kanske blir det ännu mer nästa gång! 

Det snöar och snöar

När jag skriver titeln hör jag Lasse Stefanz gamla dänga: "Det regnar och regnar". Varsågoda, om ni vet vilken låt det kanske ni nu har fått den på hjärnan. En liten torsdagspresent från mig!

Barnen försvinner ut genom dörren ett efter ett och uppslukas av den vita massan. Jag vinkar glatt och fyller på min kaffemugg. Vid lunchtid ska jag ut och skotta om det fortsätter såhär. Det är något, je ne sais quois, med att skotta snö. Men dels är det fysiskt ansträngande, det gillar jag. Och dels är det något primitivt över det. Människan har lyckats tämja så mycket här i världen, men inte snön. När den kommer tvingas vi att gå man (kvinna?) ur huse och med muskelkraft förflytta snön för att kunna fortsätta med våra liv. 

Bor man i ett villaområde (som jag ju än så länge gör) är det lite Svensson, Svensson-känsla när jag ser de andra grannarna skotta sina uppfarter. Skrapet mot asfalten och ibland ett pustande. Bilarna som tillslut backar ut och åker iväg. 

***************

Brr, nu har jag precis kommit in efter att ha bistått en stressad granne med att fånga in sin glada hund. Jag hörde ett väldigt liv ute på gatan. Det brukar bli det när den familjen är ute, men idag var det en oktav högre. Matte sprang fram och tillbaka och jagade efter den lilla snöbollen, ivrigt påhejad av sina tre barn. Hunden var lyckligtvis nyfiken på vem jag var och kom fram för att hälsa och undrade om jag också ville vara med och leka. De ringade in henne och äldste pojken fick tag i ett bakben, så var den lekstunden över. 

Det händer mycket i omvärlden och det händer mycket i min lilla värld också. Den ena dåliga nyheten avlöser den andra därute och det är svårt att hålla modet uppe. Även om det som händer i min lilla värld är bra och självpåtaget, blir det ändå en känsla av "mycket". Och det är mest mina tankar som spökar, om framtiden. Vart jag ska och vilka olika vägar som kan leda mig rätt. Det är både plan A, B och C som snurrar och jag kan inte göra mycket mer än att försöka göra rätt val och låta tiden ha sin gång.

Men jag skulle behöva landa lite och jag kom på en sak som jag tror funkar väldigt bra i det syftet. Jag tog beslutet att efter ungefär tretton år ta bort mitt konto på Facebook. Jag använder det nästan bara för att "hänga med", men om jag ska vara ärlig så tar det mer än det ger. Det har jag vetat länge, men inte analyserat djupare. Plötsligt har jag frigjort lite tid och information kan jag få på annat sätt.

Och ni som har Meta, oroa er inte! Jag har fortfarande några av deras andra appar kvar. ;-)

På temat landa kan jag också erkänna att jag har köpt något som kan klassas som lite barnsligt, men jag tror att det är helt rätt för mig just nu. En målarbok! Jag beställde den för två veckor sedan och enligt prognosen ska den äntligen nå mig idag. Lugn och Ro, målarbok för vuxna - heter den. Av Nina Tara. Det låter väl som handen i handsken? Låta hjärnan vila och hålla mig innanför strecken... Det kanske kommer en bokrecension så småningom.

Inte från just den boken, but still. Visst vill man bara gå loss med färgpennorna?

Vet ni, jag rundar av här. Juridiken väntar! Nästa gång vi hörs är jag en osedvanligt harmonisk varelse. Kanske! ;-)