Den stackars portföljen
September är över och när jag gjort min månadsavstämning i min portföljutvecklingstabell, kan jag konstatera att jag tappat 15.000 kr sedan sista augusti. Inte heller föregående månad var nåt att hänga i granen, så det blir intressant att se vart året slutar. Jag vet att det går under epitetet "brus" i ett långsiktigt perspektiv, men det känns ändå lite jobbigt när en pytsar in en massa hårt förvärvade slantar på börsen och de flyter inte ens en liten stund på ytan utan sjunker som en sten.
Poängen
På studiefronten ligger jag däremot och guppar för tillfället. Det har nämligen visat sig att de kurser som min SYV initialt räknade bort från mitt gymnasiebetyg, eventuellt ändå får räknas med. Vilket innebär att jag i så fall redan har nått upp till de poäng jag behöver för att få grundläggande behörighet. Så vi avvaktar besked där. Under tiden har jag kommit på att bara för att jag VILL studera, är det inte säkert att jag FÅR. Det är ju den där lilla detaljen att jag ska bli antagen till den utbildning som jag vill gå också. Jag ska bättra på oddsen lite genom att göra högskoleprovet, tänkte jag. Jag har ett par gamla i bagaget, men det är säkert bra med ett nyare resultat.
Albin Lee Meldau
Hans senaste släpp "Epistlar" blev min förevändning att uppgradera till premium igen på Spotify. Underbar är den och underbart är det att ha musiken i livet igen, trots att de höjt avgiften till 109 kr. Fast nu fick jag med min man på tåget och vi skaffade istället Premium Duo, vilket innebär en kostnad på 75 kr var för två konton. Det känner vi oss nöjda med, även om han tydligen får reklam i sina poddar. Kanske får kolla vad grejen med det är, eftersom det heter att premium är reklamfritt ändå.
Musik är verkligen balsam för själen. Jag har haft en tuff vecka på jobbet och jag har varit riktigt pissed off vid ett par tillfällen, men gissa om det var skönt att på lunchpromenaden stoppa in lurarna i öronen och dra på Rammstein. De har alltid haft förmågan att kanalisera ut min ilska och när jag kom tillbaka efter promenaden kände jag mig from som ett lamm.
Motionerandet
Ja som vissa kanske kommer ihåg, så vurmar jag för tillfället för min cykling. Det är så härligt ge järnet och känna hur det går lättare för varje gång att klara backarna. Löpningen däremot har fått stå tillbaka. Jag tappade den liksom helt, men nu har jag tagit upp den igen efter ett halvår or so, i tron om att jag ändå borde ha nytta av min styrka från cyklingen. Men icke! Visst, jag har flåset och jag återhämtar snabbt efter tuffa stigningar. Men innan dess snackar vi nära-döden-upplevelse. Jag blev lite full i skratt på min första tur, för mitt i en backe hör jag plötsligt steg bakom mig och strax därefter springer en tjej upp bredvid mig. Hon ler och hälsar käckt (söt och fräsch var hon också, typisk rekryterare) och när hon drar förbi, inser jag att mitt eget tempo nog inte är så fantastiskt. Jag försöker hänga på, men jag har inte mer att ge i uppförsbacken. Jag fick verkligen svart på vitt att jag var i dålig form, men jag fick också lite jävlaranamma. Nu ska jag försöka komma ut i spåret en gång i veckan och cykla två....
Äckellukt
Igår när vi kom hem från jobbet, kände vi en hemsk lukt i källaren. Lite svårdefinierad, men tänk räkskal i rötmånad/ härsket tinvatten från kyckling/ dött djur/ muspink. Herregud vad vi letade efter källan till denna sanitära olägenhet, men utan resultat. Lite oroande eftersom vi ska ha kalas i helgen och det känns inget mysigt alls att bjuda på smörgåstårta med lax och räkor i den miljön. Men peppar peppar så är lukten borta idag och jag hoppas att vi ska slippa den igen. Fast det är lite som när ett obekant ljud dyker upp i bilen och sedan försvinner. Man blir lättad, men det känns inte helt bra att inte veta vad som orsakat ljudet.
Lite bilder från senaste rekreationspromenaden förra helgen.
Perfekt klipphopparväder
Nästan lite sommarvibbar
Vad vore ett kollage, utan kritter?
Nästan lite gassigt i solen
Gammal hederlig taggtråd
Häng för all del inte upp er på kvalitén bara, för jag är lite som svärmor när jag får feeling. Då är det bara fram med mobilen och tryck av, det är ren tur om inga fingrar skymmer sikten eller att horisonten är någorlunda rak. En gång i tiden tyckte jag att det var roligt att fota med kamera, men sedan mobilkamerans intåg blev den överflödig. Det finns en gräns för hur många prylar man orkar släpa runt på, trots allt.
Jahapp, det om detta. Ha nu en riktigt fin helg!
