måndag, juli 24, 2023

Control is da shit

Nog för att det är skönt med semester, men jag kan inte låta bli att gå och smyglängta efter skolstart. Jag är otroligt taggad inför min utbildning för det mesta, men under mina sämre dagar kan jag inte låta bli att undra om jag tagit mig vatten över huvudet. MEN, jag har kommit fram till att det beror enkom på att jag inte har den kontroll över situationen som jag önskar. För hur ska man kunna det? Hur ska jag kunna föreställa mig vad som väntar runt hörnet? För det är ju precis det jag vill, ha koll. Och har jag inte det börjar jag måla fan på väggen. Vilket är ytterligare en anledning till att jag längtar efter skolstart.

Det om detta. Nu ska jag avslöja något som kommer från min mörka sida. Vi har precis kommit hem efter en liten campingtripp med barnen. (Om man nu kan kalla det camping när man hyr stuga?) Och jag var helt övertygad om att jag skulle komma att svartmåla campingen i mitt nästa inlägg, för jag blev lite putt på att vi inte fick ha båda våra bilar vid stugan. Vi har bokat och betalat en hutlös summa för att få en stuga i tre nätter som har plats för vår familj à 6 personer. Men endast en bil får stå vid stugan. Den andra får snällt ställas på gästparkeringen. Vilket är helt okej, om det inte varit för att man skulle betala parkeringsavgift. Enligt campingen skulle avgiften på den billigare parkeringen vara 10 kr/timma mellan kl 10-20. Alltså kalla mig snål, men hallå, det drar iväg.

Jag ifrågasatte det (snällt), men fick ett klockrent standardsvar. Endast husering av en bil ingick i stughyran. Nåväl, det skulle inte få förstöra min semester. Men jag skulle vara uppmärksam på om jag kunde samla på mig fler brister, för då skulle jag minsann inte skräda orden. Jag satte därför på mig ett par osedvanligt skarpa glasögon, när vi trädde in i vår stuga. Vis av erfarenhet vet jag nämligen att det kan vara lite si och så med städningen. Det kan fattas bestick, ha "glömts" en syltburk med fimpar, vara trasiga utemöbler eller lukta lite...konstigt om badrumsmattan. Men faktum är att jag inte hittade några som helst brister. Allt var spick and span! 

Lite senare förstod jag varför. Innan man fick lämna stugan skulle den nämligen kontrolleras av städpatrullen. Och ärligt talat! Vilket bra system! Vem fuskar med städningen då? Det är ju sjukt pinsamt att bli påkommen med att inte ha skurat toaletten eller ha försökt komma undan frukostdisken. Eftersom jag upplevde stugan som fräsch och väl underhållen, var jag därför tidigt inställd på att lägga min själ på städningen. Det känns alltid roligt att lämna det fint efter sig, men det är väldigt otacksamt om man aldrig får det tillbaka. Så jag välkomnar kontrollsystemet och jag kan tillägga att vi fick godkänt. ;-) 

Nu var vi där alldeles för kort tid (eller så var det en ocean av tid om man frågar barnen), så vi hann inte utforska allt. Men helhetsintrycket var mycket bra. Det var dyrt, sängarna i stugan var på tok för mjuka (hej ryggont) och parkeringen för bil nr 2 ingick inte. Men nu till den goda nyheten på den punkten. Priset var nämligen inte 10 kr/timma utan överkomliga 5 kr/timma, enligt Easy Park-appen. 

Det finns en hel del promenadslingor, höghöjdsbana (dyr), ponnyridning, gratis inträde till poolområdet (för boende), fina stränder, spa och mycket mer. Vi körde discgolf, en mysig bana på 9 hål i skogen vid höghöjdsbanan. 

Nu har jag listat både pros and cons med denna camping. Och mitt betyg blir: Jag kommer absolut komma tillbaka någon gång! Men vad är det för camping? Hör jag er ropa. Namnet är Hafsten Resort och ligger ca en kvart utanför Uddevalla. Västkustvädret får man på köpet! Jag har till och med hört talas om Stockholmare med förtjusande hundar som kommer och besöker campingen om det bjuds på kaffe i stugan. (Ping Louise!) Sedan får man som gäst skylla sig själv om man råkar boka samma helg som det är Fallens Dagar i Trollhättan. Då får man räkna med en och annan skjuts av tonåring.

Ursprungligen hade vi inte tänkt att boka någon campingtripp med barnen. Så länge vi haft den här familjekonstellationen har vi alltid bokat stuga på camping. Men i år kände vi, när det blev dags att boka, att troligtvis kommer 50% av barnaskaran sommarjobba och de andra 50% är rätt nöjda ändå. Därför blev vi lite förvånade när det faktiskt efterfrågades och vi bokade i ren glädjeyra. Nu vet vi att det här nog var sista campingtrippen, trots allt. Allt ha sin tid, som det heter. I framtiden väntar äventyr i andra former och skepnader.

Någon som vet rasen på campingens fina grannhästar?

Inte den officiella stranden!

Ett av otaliga partier Skitgubbe!


Tack och hej leverpastej! 

P.S. Hoppas att ni har en fin sommar! ❤


 

måndag, juli 17, 2023

Four more days

Snart sällar jag mig till den skara svenskar som gått på semester, bara den här veckan kvar och den består dessutom av endast fyra dagar. För idag är jag ledig. Min tanke med att vara ledig en dag i veckan från mitt sommarjobbande, var att jag skulle ha tid att skriva på ett litet projekt. Men av någon anledning fyller jag dagarna med annat trams. I fredags höll jag ju på med CSN och tog en promenad, jag tvättade håret och vips var dagen över. Idag då? Jag tänkte faktiskt ägna dagen åt att göra listor, men om jag river av det plåstret ganska snart borde jag ha några timmar kvar att skriva på.

Direkt när jag kommit hem från jobbet på fredag ska vi nämligen iväg på den mini-semester vi har bokat med barnen. Ingen rast, ingen ro. Jodå, när vi väl sjunker ner på varsin stol på altanen till stugan och hör regnet smattra mot taket. Då är det semester. Och nu när jag kollar väderappen visar den faktiskt inget regn. Jag håller mina vädertummar. Men för att vi ska komma iväg så smidigt som möjligt på fredag, så gäller det att ha förberett allt. In i minsta detalj, som Sickan i Jönssonligan skulle sagt. 

Det är lite intressant faktiskt, men det här med semester känns inte riktigt lika viktigt i år. Det måste naturligtvis bero på att jag har varit hemma så mycket det här året och ägnat mig åt saker som jag har valt själv. Det ska bli skönt att få några veckor och inte behöva tänka på vare sig jobb eller studier, men jag ser inte att det kommer att bli det halleluja-moment som brukar infinna sig. Jag tar det som ett gott tecken, jag är på rätt väg. Men tro nu inte att jag inbillar mig att jag inte kommer att uppleva fler halleluja-moments inför kommande semestrar i framtiden, bara för att jag kommer att arbeta med något som känns mer meningsfullt. Så naiv är jag inte, vi behöver semester oavsett hur bra vi trivs på ett jobb. Det är min fulla övertygelse.

En av mina favoritsysselsättningar är att gå. Jag älskar att strosa, promenera, power-walka och vandra. Ja, att gå i alla former. Den dagen jag inte kan gå mer, vet jag inte hur livet kommer att bli. Jag tänker ofta på vilken tur man har som har en fullt fungerande kropp. Jag kanske inte ser ut som Rachel i Friends, Sandra Bullock eller ens Snygg-Maggan som alla killar ville vara ihop med på mellanstadiet. Men so what? Jag är så tacksam för att jag inte har något som hindrar mig från att promenera, eller tänka logiskt (ibland åtminstone), eller äta god mat. Det är långt ifrån alla som har det så bra och det händer att jag stannar upp och bara sänder en tanke av tacksamhet ut i universum. 

Det var inte det jag tänkte skriva. Jag tänkte berätta att jag på min promenad i fredags gick förbi en massa hallonbuskar som växte längs vägen. Eftersom jag inte hade något med mig att plocka i, nöjde jag mig med att smaka på ett hallon. I samma stund som jag gjorde det insåg jag att det måste hända alldeles för sällan. För jag slungades genast tillbaka till barndomen så fort jag kände den välbekanta smaken i munnen. Till en tid då jag och min bror lekte skeppsbrott, eller att vi rymt från fångenskap och måste hitta proviant. Varför kunde man det ordet egentligen? Proviant. Ett svårt ord för ett barn, men det var det vi måste ha. För att kunna överleva på vår färd hem. Vi bar vår dyrbara proviant i form av hallon i våra små barnhänder och gömde den i en liten sänka i berget, där inga fiender skulle kunna hitta den. Och när vi utfört våra sysslor som att hålla utkik och upprätta en trygg sovplats, åt vi andaktsfullt våra hallon.

Jag tänker att jag måste ha plockat och ätit hallon efter det, men varför minns jag inte de tillfällena? Varför är det just till barndomen mitt minne för mig?


Bild lånad från Blomsterlandet.

Nu blire frukost och sedan listor, listor, listor!






fredag, juli 14, 2023

Snårigt var ordet

På bordet framför mig ligger ett gytter av små lappar med anteckningar på. Jag försöker göra reda i min framtida ekonomiska situation genom att förbereda min ansökan till CSN. Ni anar inte hur mycket jag önskar att utbildningen jag ska gå hade varit på hundra procent istället för sjuttiofem. Nu måste jag komplettera mina yrkeshögskolepoäng med högskolepoäng för att försöka nå hundra procent. För hur snål jag än är, kan jag inte klara mig på mindre än fulla utbetalningar från CSN. Inte utan att min familj ska bli påverkad.

Eftersom jag misstänker att CSN är nedringda by default i dessa tider, som olyckligt nog också sammanfaller med semestertider, har jag försökt hitta information på deras hemsida. Men ingenstans står det hur jag ska gå till väga, då vanliga hp och yhp inte tycks vara kompatibla. Och hur ska jag tänka, då högskolekurserna också är på deltid?

Nå, det är inte något som jag har för avsikt att ytterligare dryfta här. Jag kommer snart att rätta in mig i telefonledet och då får jag förhoppningsvis vägledning där. Frustrerande nog kan man inte ringa förrän klockan 9:00. 

Däremot kan jag berätta att jag kom in på alla högskolekurser utom en. Att fortsätta mina högskolekurser inom arbetsvetenskap var ju min plan B, vilket innebär att jag nu har en del att välja mellan. Vilket är bra! 

Alternativet hade varit att jobba. Jag kommer att vara studiefri alla fredagar. Jag har frågat min chef om behov av stöttning finns på fredagar, men hon ställer sig lite tveksam till det. Och jag har skrivit på tjänstledighet för hundra procent. Det kanske går att riva upp det, men jag är inte tillräckligt sugen på att jobba på min avdelning för att vara besvärlig. Jag skulle gärna jobba inom HR på mitt företag och funderar faktiskt på att fråga HR-chefen om inte hon behöver en extra resurs på fredagar. Det hade verkligen varit optimalt för mig, både roligt och nyttigt. Jag tror inte att det är möjligt, men fråga kan jag alltid.

Det är ju inte bara uppehåll för studier över sommaren, det är även uppehåll på ridskolan som jag nämnt tidigare. Jag trodde inte att jag skulle sakna ridningen så mycket, men det gör jag. Jag tittar trånsjukt efter alla hästar jag ser och känner mig stressad över det faktum att jag dessutom förlorar alla nya muskler. Jag håller utkik efter medryttarhästar i närheten, men det dyker inte upp mycket. Sedan har jag eventuellt lite för lite ridvana för att ens vara aktuell som medryttare. Jag vet inte hur hästägare resonerar där och det är säkert olika från person till person. Samt vilket behov de har. Jag tror att mina personliga egenskaper är tillräckligt bra, men endast en termin på ridskola och RM1 kanske inte slår så högt. Jag får ge mig till tåls helt enkelt.

Som den student jag är, unnar jag mig naturligtvis då och då lite lyx i tillvaron. Jag tänkte avsluta med ett litet tips för er som gillar choklad och vin. I tisdags träffade jag några vänner på Hotel Eggers i Göteborg, för lite prat och mat. Och vin. Till efterrätt valde jag fransk chokladtårta serverad med moccaglass och ett vansinnigt gott vin. Bilder nedan! Och, chokladtårtan var inte av denna värld. Makalöst god! 


Vet ni, nu är det nästan CSN-o'clock! Ha en fin helg!


Tillägg: Kom fram direkt när jag ringde CSN och fick bra hjälp. Eloge till CSN! 



 

onsdag, juli 05, 2023

"Hur länge har du jobbat här?"

Den frågan fick jag idag, men det var inte en fråga av nyfikenhet. Det var en taktik för att få mig ur balans. Även kallat härskarteknik. Och jag blir så arg på mig själv. Jag har ju läst konfliktlösning för bövelen, ändå gick jag direkt i försvar. Tillfället passerade snabbt och jag tog mig igenom det utan att förlora fattningen. Han la sig i något han inte visste någonting om och skulle ändå ifrågasätta mitt beslut. Det visade sig att jag fick rätt och det var en lättnad.

Men det är inte viktigaste. Det viktigaste är att jag tände på alla cylindrar. Den människan har den effekten på mig. Hade jag blivit hårdare pressad, så hade jag tappat det. Nu vet bara jag hur påverkad jag blev och det är också en lättnad, men efteråt bar jag med mig en känsla av misslyckande. En sån där känsla som lägger sig som en blöt filt över resten av dagen. Som gör att man ser världen genom en mörk solfilm. Som skaver. Jag har spelat upp situationen i mitt huvud många gånger och jag vet precis hur jag borde ha hanterat det.

Jag skulle bara ha frågat hur han menade. Och redan där skulle det varit schack matt för honom. För då skulle han ha tvingats visa sin okunnighet i frågan inför de andra som också befann sig i rummet. Istället blev det en kort ordväxling och ett avfärdande från min sida. Ingen "vann".

När det blir såhär, kan resten av dagen bli förstörd. Jag kan ligga i sängen på natten och reta upp mig, så att jag tillslut måste gå upp och dricka en mugg med varm mjölk innan jag kan komma till ro. Till vilken nytta? Och ligger antagonisten också och vrider sig i sin säng? Troligtvis inte! Det är alltså något jag behöver jobba med hos mig själv.

Jag valde att se detta som något positivt...tillslut. (Jag vet, kräkvarning va?) Men allt handlar om inställning. Om jag kan vända detta till något bra, så har jag gjort mig själv en stor tjänst. Jag ska inte gå in i detalj på vad jag gjorde, men det hela gick ut på att jag ska vara snäll mot mig själv. Samt att jag nu har en plan ifall något liknande händer igen. 



Ior ändå! ❤