Äntligen kan jag berätta

Jag har fått ett nytt jobb, en tillsvidaretjänst inom min nya bransch och jag är så himla glad och lättad. Det är en ny roll som inrättats på den nya arbetsplatsen och jag hade visserligen blivit tipsad om att den skulle komma redan innan min examen av en chef där, men jag hade inte vågat hoppats på att de skulle vara fortsatt intresserade.

Den tjänst jag har nu är en visstidsanställning och det är egentligen drygt fem månader kvar innan den upphör, men kontrollmänniskan i mig stressas av otryggheten i att inte veta om jag har ett jobb till hösten eller ej. Naturligtvis hade det känts bättre om jag hade kunnat fullfölja mitt uppdrag, men det är möjligt att fortsätta utan mig. Trots att jag sett paniken i ögonen hos vissa som mottagit nyheten, faller ingen skugga över mig. Alla förstår mitt val och det handlar snarare om att de tycker att min nya arbetsgivare var smartare än vad de själva varit. Kanske hade jag till sommaren fått erbjudande om fast tjänst där, kanske inte. Jag hade hur som helst ingen lust att sitta på händerna och vänta på det bästa. Jag är för otålig!

Nu kommer jag att ha närmare till jobbet, jag kommer att kunna samåka, jag kommer inte längre ses som en resurs utan ha en roll i rum för beslut och bäst av allt är att jag kommer att höra hemma på en arbetsplats.

Sedan är det nästan svårt att skriva ett inlägg idag utan att nämna finalen i curling igår, där syskonen Wranå besegrade USA och tog Sveriges femte guld i curling genom tiderna. Glädjen på isen var så genuin att den gick rakt genom tv-rutan. Nu är de Isabella och Rasmus med hela svenska folket, ja hela världen. Mäktigt!

Det var en bra OS-dag igår, för hyllas ska även Linn Svahn, Jonna Sundling och Maja Dahlqvist som alla tre hamnade på pallen i sprintfinalen. Galet snyggt ju!

Undrar vad den här dagen kommer att bjuda på!

Köper Bitcoin - nästan

Det småregnar ute och det får vara anledning nog för att jag ska strunta i min lilla morgonpromenad. Istället kokar jag en extra stor kanna med kaffe, drar på mig raggsockarna och sätter mig här med er istället.

Jag öppnar glatt med att berätta att jag hoppat bana i galopp! Det heter säkert något finare på hästspråk... Jag nämnde ju det i förra inlägget (tror jag) att jag längtade efter att få prova det. Och nu har jag gjort det. Det var jätteroligt och jag har fortfarande träningsvärk. Men! Det blir väldigt tydligt att jag inte har full koll på min galopp ännu. Jag behöver öva upp balansen, driva bättre och rama in hästen bättre. Men jäklar vad kul det var! 

Jag har avslutat första delkursen på min utbildning nu, puh! Helt galet att det bara är på 75% takt, jag har liksom inte hunnit med att ens titta på mina andra två kurser på högskolan. Men igår och idag är schemafria, så igår passade jag på att bekanta mig med Bitcoin (som ju är en av mina högskolekurser). Det var intressant och också roligt. För lärarna har byggt upp ett system med EduBitcoin, så vi har fått skapa en egen plånbok och börjat göra transaktioner. Lite mystiskt att läsa om Satoshi Nakamoto också, som är grundaren till Bitcoin. Det gillar vi!

Ni som har ett gott minne kommer kanske ihåg att jag har varit i rensar-tagen. Jag fortsatte i rask takt över till min smyckessamling. Mer specifikt till min guldgömma. För med stigande ålder är det inte ovanligt att just guldhögen växer. Förlovningsringar, ex-pojkvänsgåvor, ja ni fattar. Sådant man helt enkelt inte använder längre av förklarliga skäl. Vad gjorde jag med min blygsamma guldhög då? Jo, jag sålde den faktiskt. Skickade iväg den i en liten guldpåse och fick en swish tillbaka. Snabbt gick det också.

Pengarna åkte in på börsen fortare än kvickt. Lite för fort faktiskt. För i efterhand kom jag på att det  gott och väl hade räckt till både en ny mc-hjälm och ett par hellånga cykelbyxor. Som jag ju gått och craveat länge. Min nuvarande mc-hjälm är en billig sak som viner av luftdraget, har ett litet visir och trycker i pannan. Jag har ändå stått ut i 10 år! Och mina nuvarande cykelbyxor är bara cykelshorts, vilket inte hjälper upp motivationen att ge sig ut och cykla när hösten väl har kopplat sitt grepp. Jag tror dessutom att mina cykelshorts också närmar sig den aktningsvärda åldern av, om inte 10 så åtminstone, 8 år...

Lyssnat på böcker har jag också gjort och nu senast har jag plöjt Kattis Ahlströms två fina romaner, I hennes skor och Sången om Sanna. Mysiga att lyssna på och hon har en varm ton i sina böcker. Den sistnämnda av dessa två gillade jag ändå bäst, och de faller båda in under kategorin easy-listening. Lite avkoppling och verklighetsflykt som kontrast till skolarbetet. Sedan är det ett plus att hon läser upp böckerna själv. Nu har jag precis börjat lyssna på en bok som heter Lektioner i kemi av Bonnie Garmus och den verkar lovande.

Gult är f..fint?!!

Nu kör vi den här sista vardagen, innan vi välförtjänt får lägga upp benen och luta oss tillbaka in i helgen!