Jag kikar på trasmattor på Tradera och posters på Desenio, förvaringsmöbler i rotting på antikmagasin och rotar igenom mina gamla nedpackade kopparprylar på vinden. Drömmer om tapeter med motiv av William Morris. Jag känner inte alls igenom mig själv, vilket inte heller min man gör men han verkar uppskatta sin nya fru. Även om han med glimten i ögat hånar mig för att jag läser böcker av Guillou (motvilligt) och helst dricker franskt vin (väldigt frivilligt).
Vi kan nog konstatera att jag är en late bloomer, som efter ca tjugo år i yrkeslivet nu kommit fram till vad jag vill bli när jag blir stor. Eller jag vet inte exakt, men på ett ungefär inom vilken kategori. Och apropå det, som jag har väntat på att 15:e mars skulle komma. Dagen då det blir möjligt att börja med ansökningarna till högskolan. Fast jag tänkte vara cool. Inte logga in direkt samma dag som en annan addict. Gissa hur länge jag stod emot? Tjugo minuter lyckades jag fördriva tiden framför datorn med annan förströelse, trots att blicken och muspekaren flög över den sovande fliken helt oavsiktligt otaliga gånger. Tillslut gav jag med mig och kastade mig över ansökningsportalen med en frenesi av sällan skådat slag.
I trädgården har jag farit fram som en furie, men det är förvisso inget nytt under solen, det är min superpower såhär års. Jag klipper ur buskar, sliter bort vissna växter och rycker upp gamla staketstolpar som gjort sitt. Mitt hår är fullt av kvistar och underarmarna är täckta av rivsår. Jag älskar den här tiden, åtminstone när vi är välsignade av solen som nu.
Nåväl som den vuxna och ansvarstagande person jag nu är, är det väl dags för mig att börja tänka på refrängen. Min arbetsdag börjar snart och jag hade tänkt hinna idka någon form av motion innan dess.
Ha en fin vecka!
