Saknar att hänga här, alltså jag tittar in då och då för att kolla läget, men jag har varit tvungen att nedprioritera bloggen. Åtminstone varannan vecka, då jag förutom jobb och plugg också har mina små finisar. Den här veckan har de lärt mig ett nytt kortspel som heter "Bubblan", sjukt kul och vi skrattar ihjäl oss. Det går ut på att den som sist sitter med uppblåsta kinder runt spelbordet, förlorar. Ni kanske känner till det?
Utöver det har vi gått på flera PratPromenader på kvällarna. Barnen gillar våra promenader, även om jag ibland behöver tjata med dem ut. Men faktum är att dottern som pluggat på distans det senaste, nu är den som tjatar på mig. Vi flamsar och tramsar, men pratar också en del om nutid, framtid och drömmar. Jag känner mig väldigt priviligierad.
Börsen går trögt, jag är glad de dagar jag presterar som index men de är alltför sällsynta. Jag hade hoppats att rapporterna som nu avlöser varandra, skulle ge portföljen en liten skjuts. Dessvärre låter skjutsen vänta på sig, men jag tar det med ro eftersom jag tänker att det kommer att svänga så småningom. Jag passar på att fylla på och har även tagit in Kinnevik så smått igen. Jag hade den tidigt i min investeringsresa. Dessvärre köpte jag på en hög nivå och sedan sjönk den som en sten. Den låg länge och surade på botten av portföljen och när den äntligen letat sig sig upp över ytan, sålde jag mot bättre vetande då jag var så innerligt trött på den. Naturligtvis fortsatte dess resa uppåt, utan mig. Jag tog det högst personligt och har vägrat se åt aktien efter det. Nu är jag två år mognare och erbjuder Kinnevik mitt lillfinger (istället för långfingret).
Skolan är väldigt givande. Kursen har en inriktning mot journalistik och kommande vecka ska jag skriva en faktaartikel om anorexia. Jag har intervjuat två personer, en som själv har haft ätstörningar och en som idag har en 13-årig dotter som är sjuk sedan ett år tillbaka, och just nu går igenom ett h**vete. För egen del är kursen en utmaning, både att komma på uppslag till material och att lägga ribban på en lagom nivå. Men sååå roligt att lära sig något nytt!
På jobbet rullar det på, fast i uppförsbacke. Det är dock många som delar den uppfattningen och det är en liten tröst ändå. Ännu en liten tröst är löneökningen, jag landade på drygt 5%. Känns som ett rättvisande kvitto på min arbetsinsats och det är jag glad för. Motsvarande peng åker in i portföljen såklart.
Jo, det bästa av allt just nu. Jag träffade en väninna förra veckan som jag tappat kontakten med för ett tag sedan. Det ville sig inte riktigt då och jag blev ledsen och tröttnade på att försöka. Så föll det sig att hon fyllde år och jag skrev ett litet grattis på Facebook. Hon nappade direkt och propsade på att vi skulle ses. Drivet hon uppvisade då, tog jag som ett tecken på att hon var genuint intresserad av att få till en träff. Vi tog en lååång promenad och pratade oavbrutet, underbart! Och hon var noga med att boka in nästa träff på stående fot. Min bästis i 6:an! 💓
Den här veckan skulle vi för övrigt åkt på vår årliga skidresa, men i sista stund avbokade vi. Barnen blev såklart besvikna, men de förstår läget. Det här med att smittas av Corona var ingenting vi oroade oss över, eftersom vi inte hänger på after ski eller annat. Vi håller oss mest i stugan och i liftkön är det inte svårt att hålla avstånd. Det som gnagde var risken att någon skulle skada sig och behöva sjukvård. Dels vill vi inte belasta en sjukvård som redan går på knäna, med åkommor som som kunnat undvikas genom att bara stanna hemma. Och dels vill vi inte riskera att den vård vi eventuellt skulle behöva blir undermålig på grund av resursbrist. Då skulle vi bara ha oss själv att skylla. Det kändes helt enkelt inte värt det. Vi kan åka skidor nästa år, då blir det dubbelt så roligt! ;-)
Jag är glad om ni orkade läsa allt!
Trevlig helg!
