Börs, vänner och mello!

Tiden flyger förbi och det är inte lätt att hänga med varken i börs- eller väderomslag. Det vi vet är att vi åtminstone går mot ljusare tider, förhoppningsvis inom båda dessa områden. Det är bara att hålla i och hålla ut, som ju har blivit den här tidens motto. Usch, vad man vill kräkas på dessa ord. Men restriktionerna har släppts nästan helt nu och svenska folket andas ut. Kanske inte alla och kanske inte helt och fullt, men det har blivit lite lättare luft i samhället. 

Det är okej att kramas och skaka hand igen. Fast det sista bär emot, för ärligt talat svenska folket, vi måste snacka om detta relativt nya mello-fenomen. Detta att både pojkar och vuxna män på scen håller på att dra sig i ...grenen på byxorna. Jag trodde att det var någonting man lärde pojkar redan runt fyra års ålder, att man inte gör bland folk? Och hur skulle vi reagera om det kom fram en snubbe på stan, ställde sig framför oss och gjorde likadant? En direkt anmälan till polisen om förargelseväckande beteende, eller rent av hets mot folkgrupp? Men på scenen inför en miljonpublik, som utgörs av typ minst 50% barn under 15 år, är det helt i sin ordning. Nå, det är säkert bara ett tecken på att jag börjar bli gammal. Vilken tur då att jag har en blogg, där jag fritt kan vädra mitt missnöje. 

Vi är mitt inne i rapportfloden, men det märks knappt eftersom det varit sånt hallabaloo på börsen sedan årsskiftet. Perioden passerar ganska obemärkt förbi, även om jag såklart håller ett vakande öga. Jag har lite likvider att sätta sprätt på om det skulle dyka upp något. Jag har funderat lite till och från på att ta in bank igen. Jag sålde mitt innehav i Intrum för ett tag sedan, det är alltför mycket osäkerhet i aktien för att jag ska känna mig bekväm. En populär blankaraktie, åtminstone historiskt. Handelsbanken däremot känns mer stabil och jag har sneglat ett tag på den. I veckan som gick valde jag att köpa in mig på ca 98 kr. Ingen stor post, men lagom stor att känna mig för med ett tag. Annars har jag inte gjort några större drag, bara fyllt på lite Castellum och Investor. 

För övrigt är jag inne i en bra relationsperiod med mina vänner. Jag är ganska dålig på att höra av mig och detsamma gäller även vissa av vännerna, vilket leder till att vi inte hörs eller ses så ofta. Men nu är vi alla ganska aktiva och jag ska träffa en kompis i veckan som jag inte sett på flera år till och med. Om sanningen ska fram har vi nog kommit ifrån varandra och utvecklats åt olika håll, men det ska ändå bli roligt att uppdatera och bli uppdaterad.

Apropå det här med vänskap, de vänner jag har är mest från skoltiden och vi har således blivit väldigt olika personligheter allt eftersom livet fortgått. Jag har en som jag träffat på jobbet och vi umgås en del, även som par. Men det är också de enda som vi umgås på det sättet med och jag har insett att det är svårt att träffa nya vänner som man fungerar med, även i sällskap av sina respektive. Min man är ganska introvert och har inget behov av en stor bekantskapskrets. Det passar även mig ganska bra, men ibland kan vi båda känna att det vore trevligt att ha ett kompispar som man kan träffa ibland och hänga lite med. Det låter onödigt pretentiöst att kalla det för parmiddag, men ni fattar. Äta god mat och dricka gott vin till, samtidigt som man samtalar med lite musik i bakgrunden. Det finns liksom inte i vårt liv just nu, men om man skulle vilja ha det på det viset dyker genast nästa frågeställning upp, nämligen: Hur skaffar man vänner i vuxen ålder? I alla fall om man inte är den där extroverta och supersociala typen. Har ni träffat nya vänner som vuxna, som inte var på arbetet eller i skolan? Hur gick det till?

Jag hade inget uppslag till det här inlägget egentligen, men det blev långt ändå. Kanske är det dags att ta tag i den här gråtrista söndagen. Dagens uppdrag är att leta rätt på en gardinstång och en gardinkappa till badrummet. Vad gör ni en söndag som denna? 

Vänskap och konflikter

Det är inte helt enkelt med vänskap, varken som barn eller vuxen. Skillnaden är att barn inte hymlar med vad de tycker. "Då tänker jag inte leka mer med dig!" är ett konstaterande som jag tror att de flesta känner igen och förknippar med förorättade barn. Barnen skiljs åt i ilska, men leker lika glatt igen dagen därpå. För barnens värld är inte lika stor som en vuxens, de har de kompisar som finns i sin direkta närhet. Antingen leker man med dem, eller så sitter man hemma och surar i sin ensamhet.

Vi vuxna har däremot en benägenhet att undvika sådana konflikter med våra vänner. Om vi tycker olika om någonting, byter vi hellre samtalsämne än att riskera dålig stämning. Varför, kan man undra? Kanske för att vi vill värna om vänskapen, men då kommer nästa fråga: Vad är det för vänskap om man inte kan säga vad man tycker?

Det är enklare att vara uppriktig mot bekanta och andra som man inte har valt att räkna till sin vänkrets, för där har du ingenting att förlora. Men konflikter har en fördel också, den kan stärka en relation i och med att man lär känna vännens andra sidor. Ny frågeställning på det: Kan det innebära att man får en starkare relation till sina bekanta än sina vänner? Även om man inte är så förtjust i dem?

När jag var yngre levde jag i villfarelsen att man ÄR sina vänner. En vän skulle vara precis som jag. Samma intressen och värderingar, samma smak och samma drömmar. Nu vet jag att det är en tonårings dramatiska bild av vänskap, men den levde kvar länge hos mig. Kanske är det detta synsätt som gjort att jag tidigare dragit mig för vänskapskonflikter, för att man måste tycka samma om man är vänner.

Den nya insikten, att man kan vara olika men vänner ändå, är ganska skön. Idag kan jag tycka att det är nästan förlösande med en konflikt. Inte så att jag aktivt söker dem, men när det verkligen behövs så är det skönt att rensa luften. Som efter ett åskväder. Det blir lättare att andas.

Det vore också konstigt om en relation aldrig ändrades, eftersom vi individer ständigt utvecklas och genomgår olika faser i livet. Vissa växer man ur och andra håller. Mina vänskapsrelationer är gamla, sedan skoltiden. Några har fallit bort. Jag är en introvert person, men jag får mycket energi av att hänga med mina få vänner och jag är tacksam att jag har dem. 💕