TGIF

Som man (andra, jag är inte så hipp) sa förr, är det fortfarande en grej? Det är känslan i alla fall, Thank God It's Friday! 

Det har varit intensiva veckor, både i skolan och förra helgen, så nu ska det bli skönt att försöka landa lite. Lustigt nog var jag piggare än någonsin när makens klocka ringde imorse och jag studsade upp och satte på kaffe klockan redan 6. Jag brukar annars köra zombie-stilen på morgonkvisten, så det här kom som en överraskning för alla drabbade.

Jag har haft träningsvärk från helvetet. Av olika anledningar har jag inte ridit på tre veckor och när jag väl kom upp i sadeln var det på den största hästen som ridskolan kunde uppbringa. Han tar jättekliv och vi skulle köra en hoppbana. Då kändes det inte så farligt, men i onsdags hade jag nästan frossa. Trodde jag höll på att bli sjuk, men sedan slog det mig att kroppen kanske kan reagera på det sättet av träningsvärk? 

Snart behöver jag bestämma mig för om jag vill fortsätta rida nästa termin. Det är inget svårt val egentligen, jag älskar att rida. Men det är ju en kostnad som känns, trots allt. Först hade jag bara tänkt ta en termin för att lära mig grunderna, men jag har insett att det nog tar längre tid för att känna sig säker i sadeln.

I sommar hade jag hoppats kunna varva deltidsjobb med en högskolekurs, men tji fick jag. Hamnade på reservplats 3XX och 5XX på de kurser jag sökte. Har inte folk bättre saker för sig på sommaren? Och jag som sa till chefen att jag kan tänka mig deltid om de inte anser att behovet av mina tjänster är 100%. Jag vet att jag har rätt till heltid, men jag var inte jättesugen på det. Det hade varit en sak om det hade varit ett jobb som jag siktar på med min utbildning, men jag är inte lika taggad på mitt gamla jobb. 

Det är gott om rådjur här och de förser sig gärna med våra tulpaner och flox som börjar komma upp nu. Tulpanerna skyddar jag nästan med mitt liv, eller åtminstone ett nät och floxen får stå ut med att samsas i rabatten med pinnar klädda i fårull. Vad gör man inte? I natt drömde jag att en granne kom och klippte av tulpanerna och satte dem i en vas. Jag var tvungen att skynda ut och se så att det bara var en ond dröm. Det var det, här står de och väntar på att välkomna solen. 

Vi har även ett gäng dahliaknölar som maken vill väcka liv i, därför har de flyttat in i vardagsrummet(!). Fint skareva!

Men hörni! Jag måste fråga en sak nu, för det här blir jag inte klok på. Upplever ni att ni ser ut som ni uppfattar er själva, när ni till exempel är med på ett zoom-möte eller tar en selfie för all del? För det gör banne mig inte jag och jag börjar fundera på om jag lever i någon form av förnekelse. Jag är av det ljusare slaget, med en liten touch av en rödlätts gener. Blir lätt röd i ansiktet, men det är fullt hanterbart. Förutom på zoom. Det är som att zoom förstärker alla missklädsamma drag som står att finna. Jamen typ som den hemska spegeln hos frisören!

Det är samma när jag försöker ta en selfie. Jag kanske också vill vara sådär käck ibland och bara klicka av en bild på mig själv, när jag är på en cool plats eller med en vän. Men det gååår inte! Jag har övat lite, med betoning på lite för jag blir så deppig av resultatet, men det slutar alltid att jag måste radera allt. Jag kan titta i spegeln hemma och tycka att: 

"Fasen, idag är en bra dag nu måste jag bli snygg på bild!" Men det är precis som att mobilen ser en annan människa, den bara: 

"Men alltså ge dig tjejen, det blir inte bättre än såhär. Jag lägger inte på ett fulfilter, tio fingrar upp till gud, du ser ut såhär. Ta det bara!"

MEN när någon annan tar en bild på mig, DÅ ser jag ut som jag tänker mig! Varför??? Vad är det jag gör fel?

Ja se dessa i-landsproblem! Har jag några fler? Såklart jag har. Jag har skjutit upp att åka till Systembolaget i veckan, så nu måste jag göra det idaaageeee! Svärmor kommer och vi brukar alltid skåla med lite bubbel. Kärt besvär och jag ska se om jag hittar en sort som jag provade för ett tag sedan. Kommer dock inte ihåg vad det hette, får nog göra lite research innan. Ja se dessa i-landsproblem!

Har ni några i-landsproblem idag?

 

Bubblor, böcker, börsen

Efter en intensiv vecka kan man äntligen se köksbordet igen, framför mig har jag samlat ihop all kurslitteratur och kollegieblock till en stor hög. Högen symboliserar att jag är klar med den här delkursen. Ja nästan i alla fall, jag ska låta den sista och största inlämningsuppgiften ligga till sig lite innan jag transformerar den till PDF och skickar in den tillsammans med fyra bokreflektioner. Det hade varit skönt att göra det idag, men jag har till och med måndag på mig och jag är rädd att jag ska komma på att jag glömt något viktigt. Så vi får se hur det blir med det.

Jag har befunnit mig i en bubbla och knappt varit medveten om omvärlden. Ibland frågar min man vad jag tycker om att X blev konsekvensen av att Y hände, och jag ser ut som en fågelholk. "Har Y hänt?" Det är också han som påminner mig om att det finns ett fenomen som kallas börsen, så att jag åtminstone en gång om dagen loggar in och kollar hur jag stängde. Det är långt ifrån önskat läge, men jag ligger på svagt plus för både senaste veckan och senaste månaden. Har trenden vänt? Jag fick lite pengar över efter föregående månad och satte genast in dem på börsen. Lite svårare att bestämma mig för vad jag skulle köpa, men det har blivit lite gott och blandat. Mest fonder faktiskt, men även lite aktier. Microsoft har backat länge nu, hade det inte varit för att kronan är så svag hade jag nog fyllt på med en aktie eller två. Nu får det vara, jag är ändå tung i dem.

Min chef hörde av sig och frågade om jag ville jobba några dagar mellan jul och nyår. Jag tackade glatt ja, men undrade vad HR-chefen skulle säga eftersom vi skrivit att jag ska vara tjänstledig fram till sommaren. Men chefen tyckte att hon skulle ta den diskussionen och att jag var mer än välkommen. Hon fick faktiskt till och med mig på julbordet i slutet av november, jag tror inte heller att det var helt i samförstånd med HR-chefen. 

På min avdelning jobbar det en ung tjej som jag gillar väldigt mycket. Igår fick jag höra på omvägar att hennes mamma plötsligt dött häromdagen utan förvarning 53 år gammal. Jag kände inte mamman, vi kände till varandra indirekt och hon hade gjort en fin insats för min dotter och hennes klass. Jag värdesatte det högt och gladdes åt att vi hade etablerat en kontakt, om än indirekt via min kollega. Som alltid när en förhållandevis ung människa dör i förtid, börjar jag fundera över livet. Och som alltid kommer jag fram till att allt går ut på att hitta rätt balans. Om jag skulle dö imorgon, skulle jag ändå vara nöjd med det liv jag levt? Nu kan jag svara med ett rungande ja, och jag är så glad att jag tog steget att sätta mig i skolbänken igen. Om jag hade stannat kvar på jobbet, hade svaret lika självklart blivit nej. Jag kan gräma mig ibland över förlorad inkomst, lån och uteblivna investeringar på börsen, men i rätt perspektiv är det bara bagateller.

I tisdags åt jag godis till lunch, det börjar gå utför nu! Är det hösten som gör sig påmind? Jag är inte alls lika sugen på att ge mig ut och springa som jag var i början av terminen. Morgonpromenader lockar inte alls, kolsvart och småregn. Fast eftermiddagspromenader blir det åtminstone. I samband med att jag minskar min fysiska aktivitet, ökar min lättja och jag får kämpa hårdare med min motivation. Fast jag har sprungit (joggat) i snitt två gånger i veckan ändå och jag tänkte strax ge mig ut på den här veckans sista tur. Är det därför jag plötsligt kände att jag ska skriva ihop ett litet inlägg? Nä, jag passar på att göra det samtidigt som jag intar min lunch som idag (och de flesta andra dagar de senaste 6 åren) består av yoghurt, solrosfrön och russin. Jag har tidigare även haft i pumpakärnor, men det är så jäkla dyrt. Sådana kapitalistvanor har jag fått vänja mig av med.

När jag startade den här bloggen var min ambition att jag skulle skriva lite om böcker också, men de lyser med sin frånvaro. Jag kommer kanske inte att börja med något seriöst boktugg nu heller, men tänkte nämna att jag lyssnat på Bitterf**tan av Maria Sveland. Det var en lärare på universitet som tipsade oss om den. Han tyckte att den innehöll många bra exempel på de sociala roller som vi människor förväntas uppfylla. Jag kan inte annat än att hålla med, jag kände igen mig väldigt mycket i hennes reflektioner och händelser/ situationer som dyker upp även om jag kan konstatera att vi hanterar saker lite olika. Sedan kan jag inte låta bli att avundas hennes klarsynthet och förmåga att analysera och ta ställning. Och få ner det på papper så att det liknar något. Jag är glad att jag lyssnade på boken, den gav mig mycket. Däremot är jag inte lika säker på att jag kommer att lyssna på uppföljaren.  

Nu ere helg, ha en fin sådan! Ät mycket godis..snälla! ;-)