TGIF

Godmorgon!

Igår strålade världen i vackra färger och hög luft. Idag har den svept in sig i en grå och blöt filt, men det är ju sådan den är. Den svenska hösten. Mörknat har det också gjort. Men det gör mig inte så mycket. Inte än i alla fall. Inte nu. Det var skillnad när man jobbade dygnets alla ljusa timmar. Nu sitter jag för det mesta hemma och även om jag inte är ute så mycket på dagarna, räcker vetskapen att jag kan om jag vill. På bekostnad av skolarbetet i så fall, naturligtvis. U win some, U lose some.

Jag vill passa på att slänga in en bild redan här och nu. Helt utan anledning. Den föreställer två oerhört egensinniga hästar. (Jag har ännu inte lärt mig skillnaden på häst och ponny, så allt som jag inte vet är en ponny - är en häst!) De har precis gått två lektioner och är glada att ha kommit ut i hagen. De började genast klia varandra på ryggen. 

Jag hade den svarta och trots att han drar ner huvudet i tid och otid, även i galopp, så att jag tappar taget om tyglarna, så är han verkligen en helmysig kille. När jag googlar på fenomenet finner jag att det är ett tecken på stress. Men då måste han vara konstant stressad, för han gör det alltid och hela tiden och med alla. Mer som tics...

I min utbildning har vi äntligen börjat läsa en kurs som är lite mer i linje med det jag har väntat på, nämligen riskhantering. Så himla roligt, intressant och oväntat klurigt! 

Som studeranderepresentant har jag börjat få bekänna färg. Jag blev förvarnad om att jag skulle kunna bli kontaktad av elever som behöver en axel att gråta ut mot, men att det inte är syftet med min roll. Just det hände, men faktum är att jag tycker om att stötta. Om jag känner att jag når fram och i mån av tid. Det skulle ju inte fungera om alla hörde av sig, men då skulle nog utbildningen ha andra problem i och för sig. Jag har också fått fungera länk mellan elever och lärare, då kommunikationen inte riktigt fungerat. Jag har fått tolka och identifiera kärnfrågor som jag sedan presenterat för lärare, då de inte fått grepp om vad oron i gruppen beror på.

Allt det här är väldigt roligt, men det är också förknippat med en press. Jag måste vara på tårna och tänka på hur jag formulerar mig, för att inte riskera att öka på oron eller trassla till problematiken. Jag måste vara objektiv, men också visa att jag upplever samma som de andra eleverna. För jag är ju lika mycket elev som de andra. Men ibland måste jag påminna mig själv om att det inte är meningen att jag ska ha koll på allt, bara för att jag fått den här rollen. Och ingen annan ska ha den förväntningen på mig heller. 

Annars då? Jo men vi hade ju kalas i helgen som gick. Vi blev 17 stycken. Normalt antal, även om vi kan vara fler. Jag bestämde mig för att servera långpannepiroger. Två med köttfärs och en med lax, spenat och fetaost, med matchande såser. Till detta serverade jag vin från Argentina, ett rött från Malbec-druvan (MUMS!) och ett vitt som också var gott. Det blev mycket lyckat och pirog kommer jag definitivt att göra igen. Dock inte på kalas! *pust* 

TGIF

Som man (andra, jag är inte så hipp) sa förr, är det fortfarande en grej? Det är känslan i alla fall, Thank God It's Friday! 

Det har varit intensiva veckor, både i skolan och förra helgen, så nu ska det bli skönt att försöka landa lite. Lustigt nog var jag piggare än någonsin när makens klocka ringde imorse och jag studsade upp och satte på kaffe klockan redan 6. Jag brukar annars köra zombie-stilen på morgonkvisten, så det här kom som en överraskning för alla drabbade.

Jag har haft träningsvärk från helvetet. Av olika anledningar har jag inte ridit på tre veckor och när jag väl kom upp i sadeln var det på den största hästen som ridskolan kunde uppbringa. Han tar jättekliv och vi skulle köra en hoppbana. Då kändes det inte så farligt, men i onsdags hade jag nästan frossa. Trodde jag höll på att bli sjuk, men sedan slog det mig att kroppen kanske kan reagera på det sättet av träningsvärk? 

Snart behöver jag bestämma mig för om jag vill fortsätta rida nästa termin. Det är inget svårt val egentligen, jag älskar att rida. Men det är ju en kostnad som känns, trots allt. Först hade jag bara tänkt ta en termin för att lära mig grunderna, men jag har insett att det nog tar längre tid för att känna sig säker i sadeln.

I sommar hade jag hoppats kunna varva deltidsjobb med en högskolekurs, men tji fick jag. Hamnade på reservplats 3XX och 5XX på de kurser jag sökte. Har inte folk bättre saker för sig på sommaren? Och jag som sa till chefen att jag kan tänka mig deltid om de inte anser att behovet av mina tjänster är 100%. Jag vet att jag har rätt till heltid, men jag var inte jättesugen på det. Det hade varit en sak om det hade varit ett jobb som jag siktar på med min utbildning, men jag är inte lika taggad på mitt gamla jobb. 

Det är gott om rådjur här och de förser sig gärna med våra tulpaner och flox som börjar komma upp nu. Tulpanerna skyddar jag nästan med mitt liv, eller åtminstone ett nät och floxen får stå ut med att samsas i rabatten med pinnar klädda i fårull. Vad gör man inte? I natt drömde jag att en granne kom och klippte av tulpanerna och satte dem i en vas. Jag var tvungen att skynda ut och se så att det bara var en ond dröm. Det var det, här står de och väntar på att välkomna solen. 

Vi har även ett gäng dahliaknölar som maken vill väcka liv i, därför har de flyttat in i vardagsrummet(!). Fint skareva!

Men hörni! Jag måste fråga en sak nu, för det här blir jag inte klok på. Upplever ni att ni ser ut som ni uppfattar er själva, när ni till exempel är med på ett zoom-möte eller tar en selfie för all del? För det gör banne mig inte jag och jag börjar fundera på om jag lever i någon form av förnekelse. Jag är av det ljusare slaget, med en liten touch av en rödlätts gener. Blir lätt röd i ansiktet, men det är fullt hanterbart. Förutom på zoom. Det är som att zoom förstärker alla missklädsamma drag som står att finna. Jamen typ som den hemska spegeln hos frisören!

Det är samma när jag försöker ta en selfie. Jag kanske också vill vara sådär käck ibland och bara klicka av en bild på mig själv, när jag är på en cool plats eller med en vän. Men det gååår inte! Jag har övat lite, med betoning på lite för jag blir så deppig av resultatet, men det slutar alltid att jag måste radera allt. Jag kan titta i spegeln hemma och tycka att: 

"Fasen, idag är en bra dag nu måste jag bli snygg på bild!" Men det är precis som att mobilen ser en annan människa, den bara: 

"Men alltså ge dig tjejen, det blir inte bättre än såhär. Jag lägger inte på ett fulfilter, tio fingrar upp till gud, du ser ut såhär. Ta det bara!"

MEN när någon annan tar en bild på mig, DÅ ser jag ut som jag tänker mig! Varför??? Vad är det jag gör fel?

Ja se dessa i-landsproblem! Har jag några fler? Såklart jag har. Jag har skjutit upp att åka till Systembolaget i veckan, så nu måste jag göra det idaaageeee! Svärmor kommer och vi brukar alltid skåla med lite bubbel. Kärt besvär och jag ska se om jag hittar en sort som jag provade för ett tag sedan. Kommer dock inte ihåg vad det hette, får nog göra lite research innan. Ja se dessa i-landsproblem!

Har ni några i-landsproblem idag?