Idag gjorde jag något busigt

Som framgår av rubriken, frångick jag idag mina vardagsrutiner. Jag tog en semesterdag, stannade hemma från jobbet och hade huset helt för mig själv. Syftet med min Day-Off var att jag skulle prova på hur det kändes att få ägna en hel dag åt skrivande. Jag älskar att skriva och min högsta dröm är att en dag kunna försörja mig som författare. Jo, jag inser att jag låter som en 12-åring, men jag tror att det är viktigt att ha drömmar. Både stora och små.

Så hur gick det då? Jag kan ju säga såhär, klockan går otroligt nog fortare här hemma än på jobbet. Jag hade planen klar för mig.

• 6:30 - Vakna
• 6:45 - Frukost och slösurf
• 7:30 - Skriva
• 11:00 - Joggingtur
• 12:00 - Dusch och lunch
• 13:00 - Skriva
• 16:00 - Avsluta

Visst ser det oerhört genomtänkt och proffsigt ut? Men jag har idag lyckats identifiera ett antal punkter jag måste förbättra till nästa gång.

• Sluta titta in på börsen i tid och otid (men just nu är det extremt, med börsdipp och kapital som ska placeras i rätt tid, så nästa gång ska jag skärpa mig där).
• Inte bli stående i duschen, bara för att jag är frusen (ej försvarbart ur ett klimatperspektiv).
• Inte sitta och dumglo på fåglarna vid fågelbordet utanför fönstret.
• Inte raka benen på arbetstid 

Jag fick faktiskt skrivit lite också, och jag är nöjd med innehållet. Det tog tid men jag inser att det jag skrev behövde processas, både mentalt och på skärmen. Det kändes viktigt att det blev helt rätt och att språket samspelade med texten. På det hela taget är jag mycket nöjd med min dag. Inte bara fick jag prova på att ha en skrivardag, jag fick också tanka mycket energi.

Idag valde jag datorn, men min skrivbok är finare
 så den får pryda bloggen ändå.

Väl mött!

I fäders spår- för framtids segrar

Sitter just nu med mobilen bredvid mig, spänt väntande på nästa pling. Min bror åker Öppet spår för första gången och jag har laddat ner appen för att kunna följa honom. Det är inte utan stolthet, det ska erkännas, som jag tänker på hans kämpande i spåret. Han är ingen elitidrottare. Han är småbarnsfar och motionär, men jag tror att han tycker att det är kul att utmana sig själv fysiskt ibland och han gillar att åka längdskidor på vintersemestern. Det var med det i åtanke som jag och vår pappa köpte startavgiften i present till honom, för snart två år sedan. I år blev det äntligen av och han har laddat, mer hängivet än jag hade förväntat mig, genom träning och utesluten alkohol till 100%. Det är klart att om man väl ska genomföra ett Vasalopp blir det roligare om man har gjort allt man kan, för få så bra förutsättningar som möjligt. En eloge för det! Vädret är ju en annan historia som påverkar resan med hårt underlag, men det ser soligt och fint ut på bilderna.

Jag kan bara hoppas att han får med sig positiva minnen och känslor, när det väl är över. Min pappa, som själv åkt ett antal gånger, följde med min bror upp. Som ledsagare, chaufför och mentalt stöd. Han filmade starten och skickade till mig, han menade på att det är en mäktig känsla som knappast lämnar någon, som varit med om detsamma, oberörd. Det kan jag mycket väl tänka mig, jag blev själv berörd bara av filmsnutten jag fick se.

En medioker bild från nov-15, men motivet är tidlöst!

Erkännande nummer två, som sitter lite längre in, är att jag alltid haft en önskan om att åka Vasaloppet. Om nu allt vill sig väl och min bror skulle få blodad tand och vill åka igen, så kanske, kanske jag skulle kunna göra det också. Jag skulle nog få anlita någon expertis dock, då mina knän är lite kinkiga. Jag har en konstaterad mindre skada på menisken i mitt vänstra knä, och jag är tämligen säker på att mitt högra knä inte är mycket bättre. Men med rätt träning och lite jävlar anamma, kanske det skulle kunna gå. 

Väl mött!

Stop and smell the roses - livskvalitet

Livet får inte bli en transportsträcka. Det är lätt att bli inspirerad och taggad av bloggar om privatekonomi och sparande. När man väl börjat spara pengar, börjar man leta kronor i alla vrår. Man blir snål, och det är helt okej att tänka efter två gånger innan man köper något, det är inte det jag far efter. Men man får inte glömma att leva också. Det är inte en garanti att vi får ha hälsan och uppleva vår ålderdom. Skulle jag dö innan, så vill jag ha levt ett rikt liv.

1. Javisst är det billigare att låta bli att åka och spela biljard med barnen, men det är roligt, givande och vi skapar minnen tillsammans. 
2. Javisst är det billigare att inte köpa ett mustigt Bordeaux-vin, men är det guldkanten jag vill åt så vill jag inte nöja mig med något halvgott bara för att det är snällare mot plånboken.
3. Javisst är det billigare att inte resa till London hela familjen, men se punkt 1.
4. Javisst är det gott med havregrynsgröt eller omelett, men kanske inte på en lördagskväll.
5. Javisst är det billigare att inte ha ett BookBeat-konto, men jag älskar böcker och på en månad plöjer jag 4-8 st. Utan böcker är jag inte!

Ett gott vin kan jag unna mig då och då, men hur är det med resor då? Det är en betydligt större post, men faktum är att jag reser väldigt sällan. Därför har jag gott om tid att spara ihop det som behövs. Så fort lönen kommer in på kontot dras det genast diverse summor till diverse sparande, såsom resor, nöjen och framförallt bilen. På det sättet behöver det inte bli en tung månad när bilen måste in på service eller repareras.

Med lite planering kommer man långt, även om det inte garanterar en friktionsfri tillvaro. Ingen vet vad framtiden för med sig, men jag har åtminstone säkrat upp med ett ekonomiskt fallnät som förhoppningsvis fångar upp mig om något oförutsett skulle inträffa. 

Väl mött!