Framtidsplan

Alltså ni anar inte hur nära det var att inlägget började med en mörk inledning om hur dystopisk vår värld har blivit. Efter några sekunders eftertanke tryckte jag dock på Backspace et voilà, en ny chans till ett käckare inlägg. (Jag tycker ändå att vi kan ha med oss Lilla Al-Fadjis bidrag till årets Melodifestival, Delulu, som ett soundtrack till dagens läsning. Vill man inte lägga in politiska tolkningar i låten är det ändå en skön dänga för att få igång lite fredagsfeeling.) Det är ju ändå fredag idag!

Visserligen fredagen den trettonde. Visserligen en fredag med kuling och hagel. Visserligen en fredag när jag inte kommer in på min jobbdator. Men ändå, fredag!

Jag har kaffe i min kopp. Min chef uppmanade mig att ha en lugn dag hemma. Jag jobbar inte utomhus och jag kan ta på mig extra strumpor. Sämre kan man ha det.

Första veckan på mitt nya jobb är snart till ända och jag har blivit emottagen med öppna armar. Vem jag än har hälsat på har hen lyst upp, välkomnat mig och sagt att jag varit efterlängtad. Jag menar, wow! Hoppas att smekmånaden aldrig tar slut.

Börsen har ju tuffat på rätt bra i år, men de senaste dagarna har varit ganska dystra. Det är dock inte mycket att hänga läpp över eftersom this too shall pass. Se bara på det hiskeliga raset 2020 som nu degraderats till Coronadippen, ett knappt märkbart hack i kurvan. 

Syftet med mitt egna sparande och investerande har varit ganska diffust redan från början. Initialt var det nog mest ett sätt att dämpa paniken över mitt obefintliga pensionssparande men ganska snart började nya uttryck dyka upp. Ett av dem var FIRE. Det stannade kvar hos mig och jag började fundera. Skulle det ens vara möjligt? Jag började ju trots allt spara relativt sent i livet. Nä, det var nog inte för mig. Även om jag inte hade någon plan tilltalades jag av att stapla pengar på hög, det finns sämre saker att samla på. 

När nu det orangea kuvertet damp ner i min digitala brevlåda, väcktes frågan åter till liv. I samråd med en FIRE-kalkylator undersöktes därför möjligheterna för en något tidigare pension och en siffra började utkristallisera sig. Om förutsättningarna inte ändras alltför mycket så skulle jag kunna gå i pension vid en ålder av 57 år. Alltså det är inte så illa faktiskt. 

Nu är det mycket i den ekvationen som jag själv inte kan påverka så jag får väl kisa när jag tittar på min eventuella pensionsålder, men ändå roligt att ha en plan.

Apropå plan så har jag absolut ingen plan för helgen. Det är skönt. 

Vad ska ni göra i helgen?

Hundar, champagne och chipsvarning

Vi har redan hunnit en bit in i mars månad, eller Martius som det även heter enligt Bondepraktikan. Där står också att läsa att: "Blifwer wädret Palm-Söndag klart, Då får kornet och wäxt samma år fart." Då håller vi tummarna för fint väder på Palmsöndagen, hörrni!

Igår var min sista arbetsdag på nuvarande arbetsplats, idag och imorgon tog jag semester. Det har aldrig känts så definitivt att stänga ner flikarna på datorn som det gjorde igår, innan jag stängde av den och lämnade den ifrån mig. Den här gången var det trots allt förknippat med kluvna känslor eftersom jag tycker så väldigt bra om mina kollegor, det känns oerhört tråkigt att inte få ha kvar dem och jag kände mig verkligen som en i gänget.

Jag kan bara hoppas att jag kommer få lika bra kollegor på nästa ställe. Man vet vad man har men inte vad man får, som det heter. Jag vet åtminstone att jag från och med måndag har en tillsvidareanställning, vilket känns fantastiskt bra och tryggt.

Jag är av den starka åsikten att man ska fira när det händer bra saker i livet, stora som små, men jag är ganska dålig på att verkligen göra det. Igår tog jag mig i kragen och delade en flaska champagne med maken, ackompanjerat av lite snacksprovning. Jag köpte några olika sorter och vinnaren blev ekologiska rågsnacks med havssalt. En liten varning kan jag också bjuda på, för förloraren blev seaweed chips med smak av hummer och paprika. I affären slets jag mellan starkt tvivel och nyfikenhet, men landade i att om jag någon gång ska utmana mig själv så är det nu. Det var hummern jag var tveksam till och det var mycket riktigt hummern som förstörde det. Det kändes rent av ofräscht. Nu vet jag det och är det någon som mot förmodan gillar hummerchips, så har jag en nästan full påse här. 

Nu blev det mycket prat om chips, jag tänkte också säga att efter champagnen fortsätter firandet imorgon. Då har jag bokat 3-rätters med övernattning i ett rum med fin utsikt över både vatten och stad. Stället är känt för sin fina mat och jag har också sett det här stället så många gånger, som är mycket tilltalande rent estetiskt i sitt sekelskiftesutförande, och jag har ofta tänkt att det skulle vara trevligt att få besöka. Nu händer det äntligen, en klapp på axeln till mig.

Vi tycker mycket om hundar och vill gärna ha en så småningom när det fungerar med resten av livspusslandet (läs heltidsjobb). Fram till dess har vi förmånen att få passa en hund lite då och då, en brasiliansk terrier. Just den här hunden har en ganska brokig bakgrund med flera hem bakom sig, men nu har hon hittat sitt "riktiga" hem hos våra bekanta. Det som drar ner upplevelsen med att låna hunden ibland är att hon inte är uppfostrad som vi skulle ha uppfostrat henne om hon var vår. Det kan leda till viss irritation ibland och att man inte knyter an till henne som jag skulle vilja med en egen hund.

I veckan har vi dock passat en annan hund, en kleiner Münsterländer, som är väldigt väluppfostrad och det vidgade verkligen vår uppfattning om hur det är att ha hund på heltid. Den här damen är allt som jag föreställer mig att en hund ska vara. Glad, tillgiven, lekfull. Smutsar ner, fäller hår och snarkar. Men så charmig. Dessa två hundar är varandras motsatser och jag måste säga att vi har bra mycket roligare med den sista, samtidigt som hon är otroligt aktiv och behöver mycket stimulans.

När jag har läst lite om hur man ska välja ras om man vill köpa hund, så ska man se till att välja en hund som matchar ens egna lust till aktivitet. Är man en soffpotatis ska man alltså inte välja en hund som kräver mycket utevistelse och intensiv aktivering. Det blev väldigt tydligt, när vi nu provat två helt olika hundar, att vi antingen får bli mer aktiva själva eller hitta en hund som är mitt emellan dessa två. Jag får också poängtera att naturligtvis spelar det en stor roll vad hunden är van vid hemifrån, det blev tydligt då de två ägarfamiljerna har väldigt olika syn på fritidsaktiviteter.

Det är verkligen lärorikt att passa olika hundar, det blir lättare att ringa in vilken hund som skulle passa ens egen livsstil bäst. Något som jag också tar med mig är att hur mysigt och trevligt det än är att passa hund, så är det också lite skönt när de åkt hem. Det väcker frågan: hur jobbigt är det att ha en hund på heltid i 10-15 år? Kommer jag att tröttna eller blir det annorlunda när det är ens egna hund?

Det är vår i luften, solen skiner och fåglarna sjunger vårsånger. Klockan är inte ens nio denna lediga dag, jag undrar om jag inte ska gå ut och carpe diem.