Så kom den äntligen, tidsomställningen.

Ja, det är sannerligen en snackis runt fikaborden i Sverige två gånger om året och det är inte många som idag skulle rösta för den om det varit en folkomröstning. Det tycks ändå som att det är en svår nöt att knäcka då hela EU sedan 1996 har samma tidsomställning. Ett enskilt land kan därmed inte bestämma själv då det styrs genom ett EU-direktiv. För protokollet ska nämnas att EU-parlamentet 2019 röstade igenom ett förslag om att alla länder ska gå tillbaka till den tid de hade 1978, alltså innan tidsomställningen drevs igenom.

Förslaget har dock inte gått igenom då det inte godkänts av Ministerrådet och detta beror faktiskt på medlemsländerna själva. På Dagens arena anges (om jag tolkar det rätt) att länderna inte är överens om att gå tillbaka till sin "egen tid", utan hellre vill välja själva om de vill behålla sommartid eller vintertid (normaltid). Med tanke på att vi har olika tidszoner som redan kan ställa till det i en vanlig skalle för den resovane, finns risken att det skulle bli ännu stökigare om man inte väljer att inte gå åt samma håll som grannarna.

I texten ges som exempel Finland som vill ha sommartid, om vi väljer vintertid skiljer det plötsligt två timmar på länderna. Danmark som ligger i samma tidszon idag, kanske inte skulle göra det om vi valde olika. Ja, stökigt är ordet.

Många medlemsländer vill dessutom att EU-kommissionen ska kartlägga de följder som kan komma av att slopa tidsomställningen. Hur det går med det förtäljer inte artikeln, men hur svårt kan det vara att tillsätta en utredning? Det kanske till och med kan stärka argumentet att avskaffa omställningen, då det finns forskning som tyder på att det vore gynnsamt både för klimatet och folkhälsan att avhålla sig från att peta på visarna.

Av rubriken att döma är jag för att behålla tidsomställningen, men så förhåller det sig emellertid inte alls. Däremot kan jag tycka att om vi nu ska ha den så är det skönt när den väl har passerats. Plåstret har rivits av. Nu är det höst på riktigt och om man ser glaset som halvfullt, så kan man faktiskt börja räkna ner till tiden då ljuset återvänder.

Lite om bil, muskelmassa och fåglar...så vet ni!

Det är ju helt vansinnigt att tiden går så fort, men jag klagar inte. Fortsätter det i den här takten så är det snart mars igen, men först vill jag ha lite av det lugn som kommer med den här årstiden.

Vi har precis börjat mata fåglarna. Ja, de fick allt tjata lite på oss men det var precis som att klockan slog fågelbordsdags, för plötsligt var det en väldig aktivitet på både talgoxar och pilfinkar här utanför. Blåmesarna kom och kikade in genom köksfönstret, som för att se var vi (eller maten) höll hus. Nu väntar jag bara på att det ska ljusna, jag hör dem därute och jag är inte så duktig på fågelläten men gissar på att det är Rödhaken som håller låda.

Jag har också varit ohemult trött det senaste, kan kanske bero på mörkret men det mesta kan nog skyllas på jobbet. Dels mitt uppdrag som jag äntligen börjar få lite kläm på vilket är skönt, men också för att det händer andra saker kopplat till jobbet som behöver hanteras mentalt. Det blåser lite vindar och jag är inte säker på var jag står i blåsten, men det kommer att ge sig ganska snart tror jag.

Jag har varit i valet och kvalet huruvida jag ska skaffa en annan bil eller inte, men tillslut blev min stackars nuvarande bil så eftersatt att jag ändå inte skulle kunna sälja den i befintligt skick. Så jag bestämde mig för att fixa till den. Nu har den nya vinterdäck, nya bromsar, nya sköldar och ett nytt ok bak. Dessutom har båda mina nycklar varit i ett bedrövligt skick, varav den ena inte ens gått att använda. Att beställa en ny kan tydligen kosta allt mellan 2500 - 7000 kr, galet ju! Så jag beställde ett nyckelskal och provade att byta själv. Det funkade faktiskt rätt bra, så nu ska jag nog beställa en till så att jag har två fräscha nycklar. Kostnaden för en ny nyckel blev nu ca 300 - 400 kr. Tips tips!

Min garderob fick sig också en utrensning. Jag har uppdaterat den lite, men inte rensat i samma takt som nytt kommit in. I ärlighetens namn har faktiskt det nya inte ens kommit in. Nu fick jag i alla fall köpt ett par lådor som snabbt fylldes och det blev också en stor hög som ska slängas eller göras trasor av. 

Alltså det här med åldern. Den kom hastigt på och nu börjar jag inse att jag behöver ta det lite vackert ibland istället för att bara bösa på. Jag skulle slänga upp sadeln på... ja sadelhängaren eller vad det kan tänkas heta och den sitter en bit upp väggen. Det är en mycket oergonomisk rörelse, men det har ju gått fint hittills. Igår hände det dock något med min axel som känns ganska oskönt nu. Hoppas att det är ett sånt där fel som man vill ha både ens bil och en själv, ett sånt som fixar sig själv. Jag får väl ta det lite lugnt med träningen, men vafasen ändå. Lägg där till att jag fortfarande lider sviter av en häck-klippning som jag utförde i somras, handleden är sig inte riktigt lik även om det är bättre. För att inte tala om mina menisker. Ja, det är inte utan att man plötsligt känner sig lite skruttig.

Desto viktigare att hålla sig aktiv då. Det har jag ju förstått. Det blir svårare att bygga muskelmassa och dessutom bryts den ned snabbare med stigande ålder. Hade det inte varit fantastiskt bra om samtliga arbetsplatser införde tre betalda träningstimmar i veckan för anställda över 40? För det här med tid är ju inget man badar i direkt, men kroppen ska hålla för förvärvsarbete allt högre upp i åldrarna. Ja, jag tänker då i och för sig inte jobba tills jag blir 68 år eller vad det nu är som gäller för mig, men för andra då.

Nämen nu så är det over and out tills nästa gång, det har ljusnat så nu måste jag titta på mina fåglar!

Torsdagsspaningar

Torsdag och klipptid. Har lyxat till det ordentligt och tagit ledigt idag. Jag vet inte vad gemene person har för inställning till det här med att sitta i fyra timmar hos frissan, men jag ser då inte fram emot det. Småprat och skvallertidningar är inte min melodi. 

Och där ser vi hur bortskämd jag är, med allt som pågår i världen så sitter jag och gnäller över en situation som jag själv försatt mig i av ren fåfänga. 

Jag tänker så ibland och försöker grunda mig med dåligt samvete. Det finns inget som inte känns futtigt i jämförelse med krig. Samtidigt är vi fortfarande tänkande och kännande individer, vad händer om vi inte tillåter oss att leva fullt ut? Kanske är det vår plikt att ändå leva fullt ut, inte kasta bort det vi har. Vi som har allt. Just nu.

För så är det ju. Vi vet vad vi har nu men det finns inga garantier. Jag vill inte vara en dystergök men jag tror att vi ska passa på att inventera våra glädjeämnen och rikedomar i livet. Påminna oss om dem och njuta av dem. Känna ödmjukhet inför dem. 

Vi tar så mycket för givet. Vår rätt till frihet, demokrati, att få bestämma över vår egen kropp, sjukvård, föräldrapenning, åtta timmars arbetsdag och semester. Att kunna ta ledigt för att fixa håret.

Tänk om vi alla förstod hur lätt allt kan tas ifrån oss och hur lätt det är idag att bli duperad. Vi förväntar oss till exempel att en övergång från demokrati till diktatur ska märkas och att vi då tydligt kommer att ta ställning emot den, men det sker långsamt och gradvis. Ackompanjerat av populism och vackra ord. En liten lagändring här och ett litet samarbete där.

Vi ska dock inte leta efter begravda hundar överallt, då är steget inte långt till att plötsligt hamna under epitetet konspirationsteoretiker. Vi riskerar också att bli utbrända på kuppen. Vi ska bara vara vakna och medvetna, ifrågasätta påståenden och fundera över vem som vinner mest på att slå split mellan oss. Det är nämligen få vapen som är så effektiva som att splittra ett folk. När vi förlorar känslan av gemenskap, då är vi som svagast både som individ och som nation. Det ska vi ha med oss när stämningen piskas upp i kontroversiella frågor, vem vinner på att vi blir osams runt fikabordet på jobbet? Det är inte vi!

Idag ska jag njuta av de fyra timmarna som jag valt att lägga på mitt hår. Jag ska njuta av att sedan komma hem till mitt hus och städa lite inför det kalas som vi ska ha i helgen. Jag ska njuta av det faktum att mina barn ser kalas som en självklarhet i livet.

Hur kan man bli så barnsligt glad?

Har jag vunnit på lotto?

Har jag fått en snäll lapp på min bil?

Kom jag i mina favoritjeans igen?

En löneökning kanske?

Nej nej nej, det är ju för att jag precis har beställt en varseljacka i softshell med dragkedjeförsedda fickor. Äntligen! Som Gert Fylking skulle utbrista i ren glädjeyra.

Jag har länge suktat efter en damvariant, men antingen har jag letat helt fel eller så har det helt enkelt inte funnits en sådan med alla de preferenser jag har. Hur som helst, nu har jag snart en i min ägo. Jag kommer att kunna rida i mörker utan att trassla med reflexsele, jag kommer att kunna gå mina långpromenader i mörker utan att trassla med reflexsele OCH jag kommer att kunna rasta hunden i mörker utan att trassla med reflexsele.

Ja, ni hör ju! Livet blir enklare och hösten kan komma. 

Förra säsongen köpte jag en fodrad varseljacka som jag använde flitigt i vintras, och jag sörjde nästan när det blev för varmt för att använda den fram på vårkanten. Detta trots att fickorna både var små och saknade dragkedja.

Jag har också längtat efter att ha en bra handbroms, men av någon anledning var det inte samma eufori som infann sig när paketet med nytt bromsok och lite andra relaterade delar kom. Det står fortfarande ouppackat i hallen trots att jag verkligen borde kontrollera att jag fått allt som jag beställt. (gäsp)

Det kanske blir roligare när min jacka har kommit?