Black Week, dator och böcker... och (djävuls-?)ägg

Är det bara jag eller är äggen i affären av sämre kvalitet nu? Annars finns det alltid någon blessyr i skalet som skvallrar om att det här ägget kommer att spricka i kastrullen, men även de finaste äggen spricker. En bra stund innan kok dessutom. Jag som är den mer försiktiga äggkokaren i familjen brukar annars alltid kunna stoltsera med att koka högriskäggen utan minsta spricka, men nu hinner vattnet knappt bli fisljummet innan vitan bryter sig ut genom skalet. 

Det var dagens ögonblicksbild från mitt köksbord. Ägget ligger och skäms på diskbänken. Naturligtvis ska jag prova att äta det, men medför det minsta känsla av våld på min frukost får det gå hädan. 

Jag är ledig såhär en tisdag och det är ljuvligt. Dagen lär väl rinna iväg då jag ska till hästen nu på förmiddagen, men en lugn morgon i sällskap av mitt kaffe och bloggen är sällsynta och jag ska njuta. Det ligger även ett olöst sudoku och väntar på mig. Försöker locka mig med sitt överskott av treor. 

Nu har jag lyckats stänga verkligheten ute länge nog, nu får vi gå vidare och jag sätter sikte mot Black Week. Jag försöker undvika att handla denna vecka på året, men det innebär också att jag inte kan handla något under hela november eftersom priserna har en tendens att leta sig uppåt så att det ska finnas marginal att sänka för denna smått hysteriska vecka. Tyvärr insåg jag nu att jag behöver byta ut min dator, då den de facto utgör en brandrisk. 

Jag är ändå ganska nöjd med att jag inte insåg detta tidigare i november, för då hade jag definitivt åkt på att betala ett överpris. Nu kan jag nästan känna mig nöjd med att i värsta fall betala normalpris. Dock kunde jag inte motivera mig till att köpa Officepaketet, fattar ni vad det kostar? När jag köpte min förra dator 2020 unnade jag mig ett sådant och jag tyckte att det sved rätt bra redan vid 1600 kr. Med reservation för ungefärligt pris, minns inte exakt men tror att det var i de svängarna. Nu hade de mage att begära typ 3200 kr! Alltså mer än vad datorn kostade! (Begagnad företagsdator.)

Jag frågade mitt datorgeni till lillebror om det inte rimligtvis borde gå att föra över mitt gamla Office till min nya dator, men han har ännu inte behagat återkomma i ärendet. Så här kastas jag mellan hopp och förtvivlan. Kanske det går, kanske är jag hänvisad till det förhatliga Google Docs. Eller kanske finns det någon annan motsvarighet till Office som jag bara inte hört talas om ännu. Kanske ska fråga AI. Nu gjorde jag det och min kompis svarade att det finns alternativ, av de fyra som angavs så lutar jag åt LibreOffice eller FreeOffice. Får undersöka saken vidare sen.

Det går åt mycket ljudböcker här för tillfället. Häromdagen avslutade jag Jale Poljarevius bok Polismannens tårar. Övervägande intressant och kul att han läste in den själv. Nu har jag påbörjat Pizzeria Roma av Elin Persson, uppläst av Lennart Jähkel. Vi får se om den landar hos mig.

Andra böcker som är värda att nämna är Jag som aldrig känt en man av Jaqueline Harpman. Den lämnade verkligen spår i mig och återuppväckte nästan min gamla lust att skriva själv. Tänk att en liten bok besitter en sådan makt att kunna ta en med till helt nya världar. Vidare kan nämnas Den som följer en stjärna vänder inte om av Malin Haawind. Den här lyssnade jag på eftersom den blivit ganska hajpad och dyker upp då och då i flödet. Den var helt okej men lite för lång. Intressant att få en liten inblick i Ellen Keys liv, trots att boken till stor del baseras på korrespondens mellan kvinnorna på Strand och omvärlden och därmed inte gör anspråk på att utgöra en dokumentär över hennes liv. Jag får erkänna att jag nog ändå inte förstår hajpen kring boken.

Jag tror att efter Pizzeria Roma får det bli någon lättsam julbok, om jag hittar någon som inte är alltför sliskig. På min To-Read-List står även någon av Lydia Sandgrens böcker, mest troligt blir det Samlade verk.

Visst har november varit väldigt lång?

Bjuder på en låt

Nu är det dags igen, min vän. Vi höjer stämningen...

Börjar ni nynna på en Samir och Victor-låt nu så bjuder jag på den, för melodin dök upp i mitt huvud när jag funderade på hur jag skulle inleda dagens inlägg. Jag hade faktiskt inte tänkt att inleda det så ens, det var mer ett konstaterande att det är dags igen för ett nytt inlägg.

Jag ska dock erkänna att jag var tvungen att googla på textraden, för nu börjar jag komma upp i den där tråk-åldern där man liksom inte hänger med lika bra i alla nya artister som poppar upp som finnar på en tonåring kvällen innan årets skolfotografering. Det innebär inte per automatik att jag tycker att musiken är dålig, det är bara för många namn för att de alla ska få plats i min hjärna kopplat till röst eller refräng.

En glad och svängig låt till trots så är det inte mer än onsdag morgon nu, men visst börjar nedförsbacken på onsdag? En svag lutning mot något som skulle kunna se ut som en helg långt där framme. "Men Fumlan, inte ska väl du sukta efter helg redan? Du har ju ett jobb som du är nöjd med, ska du inte snarare längta efter måndagar istället?"

Jovisst, tack för påminnelsen. Det är bara det att det ligger lite smolk i bägaren. Hittills har jag kunnat hantera det men nu har smolket rörts upp och bägarens innehåll är knappt att räkna som tjänligt längre. Jag ska inte tråka ut er med detaljer om smolket, men på gott och ont känns det som att något kommer att hända snart. Jag korsar fingrarna och hoppas ha rätt i min känsla att jag kan känna mig trygg i min position och med det stöd jag tror att jag har.

I övrigt börjar jag komma in i jobbet rätt bra nu, osäkerheten hos en nyanställd börjar ge med sig och jag känner mig taggad. Jag nystar, grejar, frågar och bjuder in. Driver på, hålls tillbaka och letar mig runt. Precis som det ska, gissar jag.

Vintermörkret är här och för med sig en känsla av konstant mild trötthet. Ibland är det skönt att få vara lite lat och trött, sitta under filten, äta godis mitt i veckan och lösa sudoku. På sommaren finns en underliggande förväntan att man ska vara ute och fixa i trädgården. Man ska passa på att vara ute i det fina vädret, ta vara på de långa kvällarna och vara sitt bästa jag. Då tycker jag att det skönt att träda in i en tid av kravlöshet och vila upp sig från den käcka sommaren. Okej, vädret är inte särskilt upplyftande, det inspirerar knappast till spontanitet eller kreativitet. Däremot kan man gå ut med otvättat hår eller fula mjukisbyxor, för det syns ändå inte i mörkret.

Ha ett gött veckoslut, för det ska jag!