Back on track

Nyligen hemkommen från en liten tripp med husbil. Trogna läsare med bra minne kanske minns att jag nämnt att efter min examen skulle vi hyra husbil och dra iväg på en liten roadtrip. Det blev en mycket lyckad liten resa, dock något kortare än planerat. Då ska också nämnas att vi inte hade mycket till plan, vilket gör det lättare att vara spontan. Vårat första stopp blev Hornborgasjön och där hade vi det så bra att vi stannade en extra natt. Sedan bar det av till nästa fågelsjö på andra sidan Vättern, nämligen Tåkern. Också trevligt. Utan att vara särskilt pålästa på fåglar kom vi ändå upp i drygt 60 arter. Nördigt och härligt.

En sväng blev det också till Vadstena och därefter Bergs slussar. Vi avslutade med Flygvapenmuseet i Linköping innan vi drog oss hemåt igen. Det var en perfekt liten tur, som hade kunnat vara ännu lite bättre om inte maken dragit på sig feber och bihåleinflammation. På hemvägen funderade vi på om husbil var något för oss, för det är fantastiskt mysigt och frihetskänslan infinner sig direkt. Lukten av gasol och ljudet av vattenpumpen för mig tillbaka till min barndoms somrar, då vi fick följa med mormor och morfar på husvagnssemester till västkustens alla pärlor. Men att äga en husbil, nja, jag vet inte jag. Mycket pengar och säkerligen en hel del jobb, nja, jag vet inte jag. Bättre då att hyra någon vecka om året, helt bekymmersfritt.

Hur det gick med min examen? Jomen tackar som frågar, det gick faktiskt över förväntan bra. Jag fick till och med applåder efter mitt anförande, samt tre hedersutnämnanden på examinationsmiddagen. Fruktansvärt, pinsamt och roligt. 

Så nu har jag en utbildning. Jag är utbildad. Jag kan någonting. Jag önskar att jag trott det om mig själv tidigare i livet. Inte bara för karriären, snarare mer för min självkänsla. Jag har fullföljt och klarat av någonting som varit utmanande på många sätt, och jag gjorde det bra. 

Nu ska jag bara ha ett nytt jobb också. På måndag går jag tillbaka till mitt gamla jobb och jag hoppas att jag står ut. Hoppas att jag klarar av att hålla masken och modet uppe.

Tack men nej tack

Var det ett år sedan? Nä, snarare två tror jag, men nästa vecka är det dags för en hårklippning hos en riktig frisör. Jojo, nu är spenderbyxorna på vill jag lova. Jag har klippt mig själv sedan... 2020-ish, jamen pandemin ni vet. Efter den har jag bara fortsatt och kanske gått till frisören totalt 2-3 gånger, men nu tycker jag att mitt hår bara går av. Jag vet inte hur det funkar men jag har fått för mig att när en frisör klipper, så blir det på ett annat sätt som är bättre för håret. Eller så är det bara åldern....

Egentligen hade jag tänkt att få till en tid så att jag kom nyfriserad och piffig till examensmiddagen, men jag var ju sent ute och det viktiga är att det blir klippt. Så det första som kommer att hända efter min klippning är att jag trycker en ridhjälm över min nya frisyr. 

"Tack men nej tack" har börjat trilla in i min mailbox och visst var jag förberedd på det, men hur kan det alltid finnas starkare kandidater? Borde de inte ta slut snart? Är det alltså så viktigt med tidigare erfarenhet från det område som jobbet finns? Kan det inte räcka med en brinnande önskan om att få lära sig och en rykande färsk utbildning? 

Jag har till och med börjat söka vikariat nu. Det känns sådär ska erkännas. Skulle jag få ett vikariat så lämnar jag en fast anställning till förmån för en tjänst som jag vet kommer att försvinna. Samtidigt kanske jag måste våga hoppa, samla på mig åtminstone en gnutta erfarenhet, för att sedan se om vingarna bär.

Jag vet att vissa arbetsgivare beviljar tjänstledighet för att prova på annan tjänst, men jag tänker att min arbetsgivare är trött på mig och mina tjänstledigheter och är tveksam till att de skulle bevilja ännu en. Frågan kan såklart alltid ställas, men jag vet också att det är väldigt stökigt med ständigt nya omorganisationer så jag är tveksam till att någon skulle ha intresse av att behandla mig med silkeshandskar när så många andra får sina slängar av sleven.

Min största svaghet och en faktor som gör mig själv till min egen värsta fiende är mitt bristfälliga tålamod. Jag vill helt enkelt ha ett nytt jobb NU! Is i magen? Not for me!

Däremot ska jag nu ta och författa en spontanansökan. I mitt förra inlägg nämnde jag ett förmodat jobbigt samtal, som tvärtom blev mycket positivt och slutade med att personen i fråga tyckte att jag skulle skicka en spontanansökan direkt till honom inför en förhoppningsvis kommande tjänst. Det ska jag göra nu, tjohej!

Tjoho! Ingen ko på isen

Då kan man lyxa till det med ett litet inlägg! Jo, för det visade sig att jag tittat på fel dag för deadline på examensarbetet, lyckligtvis åt rätt håll så jag fick en extra dag.

Jag är faktiskt nästan klar också, jag skulle kunna börja redan nu med finputsningen men jag väntar in en handledning som jag tänkte vara med på först. 

Som ni förstår börjar jag nu att skönja ljuset i tunneln, har till och med börjat fantisera lite om ett liv efter utbildningen. Som att fundera över vad vi vill besöka med husbilen om ett par veckor. Jamen så lyxigt ju, jag får nästan nypa mig i armen för att förstå.

Vad gör det att jag inte har ett fix färdigt jobb inom mitt nya skrå att komma till? Jag har snart en examen och jag har min gamla anställning kvar att falla tillbaka på. Ingen ko på isen!

Jag ställde frågan till min chef förresten, om hur vi tänker oss upplägget framgent. Jag är ju utlånad till HR och IT de två dagarna jag jobbar i veckan. Ska jag fortsätta så och de tre andra dagarna tillbaka på min gamla avdelning? Eller ska utlåningen utökas till 100%? Ja, hon skulle prata ihop sig med berörda chefer och återkomma. 

Jag hade ett samtal med en person som jag trodde skulle bli lite jobbigt, men tvärtom visade det sig bli ett mycket givande samtal. För när det nödvändiga var avklarat så styrdes samtalet in på min framtid och jag fick tipset att skicka in en spontanansökan direkt till personen i fråga. Det ska nämligen (förhoppningsvis) komma ut en tjänst inom mitt område och med lite tur kan den kanske bli min.

Men är det inte lite lustigt? Man går och gruvar sig inför samtalet, lägger upp en strategi för vilken attityd man vill visa upp, kryddar med lite obehag och så mynnar det ut i något helt oväntat positivt. Jag ska inte ropa hej ännu, men jag gläder mig åt känslan. Både den direkta och den tillförsikt den medförde om att allt kommer att ordna sig fint.

Nu är det snart sista handledningen och jag ska ta och snygga till mig lite. Hoppas att ni får en fin vecka, det tänker då jag ha!

Vad jag INTE kommer att sakna

Att ha 32 flikar uppe i min webbläsare! Jo, jag räknade dem!

Ni finns säkert som tycker om att jobba så, som inte tycker att det är ett problem. För mig är varje flik förknippat med något jag är engagerad i och inte är klar med. De flikar jag väljer att ha uppe som standard är för förströelse och når normalt sett inte över antalet fem. 

Jag ska strax åka till jobbet men unnar mig en lugn morgon hemma först. Lyxigt va? Nu dricker jag mitt kaffe och funderar på vad jag ska göra med mitt hopplösa hår. Jag har blivit beroende av torrschampo och inser att jag behöver vänja mig av med det, för håret blir fett bara några timmar efter att jag tvättat det. Det måste ju bero på torrschampot, tänker jag? Kanske blöta upp det och slänga i något som hjälper fram lockarna, känns som att man kanske kommer undan då.

Det trodde ni inte att ni skulle bli tvungna att läsa idag, om Fumlans hårissues! Well I'm only human after all! Och det hänger dessutom ihop med mitt jobbsökande, för imorgon måste jag ha rent och fräscht hår när jag ska på en... ja, inte intervju för en tjänst, men ett samtal ifall en tjänst skulle dyka upp på det här stället. Det är ett ställe som skulle vara superspännande att jobba på, inbillar jag mig. Det ligger inte heller i Tjottahejti. 

För längesedan nämnde jag att vi har hyrt en husbil och att vi i maj ska dra ut på äventyr. Då ligger det nära till hands att tänka att vi gjort upp den perfekta resplanen, men icke! Inte ett enda stopp har vi planerat. Jag vill besöka Uppsala så vi kanske drar oss åt det hållet, men har absolut noll koll. Märkligt nog känns det ändå helt okej, det är väl det som är en del av tjusningen med husbil. Vi har alltid tak över huvudet och någonstans att sova. Samtidigt vill jag ju maxa den här upplevelsen, det kanske dröjer ett år till nästa gång, så vi borde verkligen börja kika på vad det finns för fina ställen att utforska. 

Vet ni vad det bästa med den resan är? Att jag då har tagit min examen och är fri som en fågel! Det var därför som jag ville fira med en resa som denna. Bara dra iväg och lämna allt för en vecka. En tydlig gräns mellan mitt tidigare liv och mitt nya liv.

Snart är det jag som stänger ner mina 32 flikar! Ha en fin vecka nu.

Ridiculam titulum

Det är då för dåligt det här, men jag har mina ursäkter. Det är helt enkelt mycket nu. Den där härliga påsk-känslan som alltid brukar infinna sig har lyst med sin frånvaro i år. Jag har inte ens påskpyntat! Det är första gången sedan barnen kom till världen och ja, jag har en gnutta dåligt samvete. Trots att jag vet att jag inte ska ha det.

Jag har sökt ungefär 15-16 jobb. Kastat ut krokar till höger och vänster, men än så länge bara ett napp. Jag vill verkligen inte gå tillbaka till mitt gamla jobb, inte utan att veta att något annat väntar på mig. Fast det får ju bli som det blir såklart! En lön är en lön är en lön...

Det är nackdelen med att gå en utbildning, när den är slut kommer det ut en massa konkurrerande arbetskraft på marknaden samtidigt. Vi slåss om samma jobb och de flesta av mina klasskamrater har någon form av relevant arbetslivserfarenhet, till skillnad från mig. Det är därför det bär emot att behöva tacka nej till den tjänsten som eventuellt skulle kunna bli min. Min plan är dock inte att tacka nej, utan snarare ventilera mina tankar och tveksamheter. Man kan aldrig veta vidden av en organisations flexibilitet och lösningsorientering innan man testat den!

Vi var och hälsade på min svärmor i påskhelgen. Hon är ingen samlare, men hon har sparat en massa saker som kan vara bra att ha. De där sakerna ska vi försöka hjälpa henne att bli av med, förslagsvis genom att beställa en container. Hon är inte överlycklig, det ska sägas. Det är ömsom sidenhandskar, ömsom hårdhandskar som gäller. I bilen på väg hem kom vi fram till att VI bestämmer ett datum och beställer containern, så har hon lite tid på sig att gå igenom det som hon absolut vill spara. Resten åker! 

Det känns i hjärtat. Hon är världens finaste, och hon menar själv att det hänger över henne. Så jag tror att när sakerna väl är borta kommer det att kännas som en befrielse. Det är bara svårt att få henne att inse det. Det är naturligtvis också tufft, då allt mer påminner henne om livets förgänglighet. Vänner som kastar in handduken, ryggen som gör ont och barnen som vill dödstäda... 

Häpp nu väntar påskhelgens sista grillning!

Ha en fin vecka!

Intervju

Jäpp, jag har varit på intervju. En av fem kandidater. Det var ett bra samtal, upplever jag såhär från egen planhalva. Det var ömsom allvar, ömsom lättsamt. Okej, mest allvar men de var väldigt trevliga och jag tycker att vi fick till en bra dynamik efter ett tag.

Men! Det var redan långt bort och gränsfall till vad som är rimligt att åka. Sedan visade det sig att den samverkan med närmsta granne som nämndes i annonsen de facto visade sig utgöra 50% av tjänsten. En granne som ligger ännu längre bort. Så nu är det nästan så att jag hoppas att jag inte kommer att få tjänsten, just för att slippa ta beslutet själv. För jag vet inte om jag har tillräckligt med is i magen för att tacka nej heller.... Tänk om jag inte får något annat?

Tempot just nu är halvt vansinnigt. Åtminstone med mina mått mätt, men det är högst tillfälligt. Förra veckan var galen, början på denna... mja, lite halvt galen. Sedan ska det lugna sig lite.

Och alltså fattar ni hur lång tid det tar att söka ett jobb? Jag har lagt en hel del timmar i veckan på det kan jag avslöja, men det ska ju göras snyggt. Inte bara copy/ paste! Vi får väl hoppas att något bär frukt i alla fall.

Jag är glad att jag ändå lyckas ta vara på helgerna och prioriterar återhämtning. Vädret gör livet lite extra fint också. 

På återseende!  

Besked men ingen återkoppling

Nu har jag äntligen fått ett besked angående den första tjänsten jag sökte, för nästan sju veckor sedan. De har valt en annan sökande. Jag är inte ledsen eller besviken, det är klart att det är tråkigt men jag försöker tänka att det är för att något bättre väntar. Naivt kanske men det är en överlevnadsstrategi som fungerar rätt bra för mig. "Lita på processen", så tänker jag då och då och det tar udden av saker som inte blir som jag hade tänkt.

Nu har jag faktiskt inte fått beskedet ännu, inte officiellt. Det var en liten fågel som kvittrade i mitt öra. Denna fågel har god insyn i verksamheten och jag är tacksam för informationen. Det finns ju fåglar som kanske skulle dra sig för att lämna ett negativt besked, men det här är en fin fågel som förstår att ett negativt besked är bättre än inget besked alls.

Ska bli intressant att se när jag får återkoppling och hur den ter sig. Jag gissar att den inte förtäljer något om var det föll för mig, men även det fick jag veta av min fågel när jag frågade. Jag kan inte bli för detaljerad men jag kan säga att den utvalde var svår att mäta sig med, vilket faktiskt mildrar det hela en aning. 

Igår var en bra dag, jag fick tillbaka min dator som jag hade när jag la grunden för mitt examensarbete. Jag tror aldrig att blivit så lycklig av en dator. Jag hade tagit vara på allt material innan jag lämnade ifrån mig den, för den skulle egentligen tillbaka till IT-avdelningen för återställning. Det visade sig dock att det jag trodde att jag tagit vara på dessvärre var oläsligt, vilket genererade en klump i min mage. I förrgår berättade min handledare att hon aldrig lämnade in datorn, trots att hon egentligen skulle det. Så allt fanns kvar! Lyckan var total!

Idag ska jag göra något tråkigt och eftersom det ska bli gudomligt väder idag, ska jag försöka få det gjort på morgonkvisten. Jag ska fylla på vårat beredskapslager med mat. Det är det tråkigaste med lager, att det måste hållas efter. Nu var jag duktig och sorterade ut allt som hade utgångsdatum under 2025, så det håller vi på att äta upp. Återstår att fylla på igen alltså så att jag kan släppa det ett år till. Fast egentligen är det roligt när jag väl är i affären, min nördighet är på den nivån. Det är bara segt att ta sig dit... för att jag är lat!

Jamensådåså, då är vi uppdaterade igen. Tack för uppmärksamheten och på återseende!